Konceptualisering av barnkonventionen inom socialtjänsten

Idéresan som började på nationell nivå har färdats till socialtjänsten varpå detta avsnitt analyserar hur tjänstepersoner konceptualiserar barnkonventionen. Det framgår av respondenterna att de anser att barnkonventionen blivit lag är fördelaktigt när det kommer till att barnet hamnar i fokus samt att barnets position stärks:

Det positiva blir ju ett större fokus på barnen (Respondent 5 2020), jag tycker att det är väldigt positivt (Respondent 6 2020), det bidrar till att det blivit en helt annan diskussion kring det än innan. (Respondent 4 2020) Även om barnkonventionen ratificerades i Sverige redan 1990 och vi därmed är juridiskt bundna till att leva upp till den eller tillgodose barnets rättigheter. Så har det fått en ny starkare position. (Respondent 1 2020)

Det framgår även att det finns en större samsyn och ett pedagogiskt värde i den

gemensamma förståelsen :

I och med att man gör barnkonventionen till lag så blir det inte bara något som man gör utan det blir faktiskt konkreta förändringar i hur man faktiskt arbetar.(Respondent 3 2020) Jag tror att det pedagogiska värdet är det stora, det blir lättare att kommunicera det blir lättare att förstå när det blir en lag och det bli på något sätt att de som styr, politikerna, de kan inte smita undan de måste jobba med det här. Tidigare har det varit lite vi jobbar utöver det vi ska göra så har vi barnkonventionen som kan göra det lite bättre, lite frivillighet. Nu är det mer tydligt att det är en lag och det är enklare att kommunicera det så. Jag tror att det ger effekt och att barnkonventionen har gett effekt och att man auktoriserar frågan på ett annat sätt. (Respondent 2 2020)

Ovanstående utdrag från respondenter belyser hur barnkonventionen som idé medför en förändring då den gått från ratificerad till lag då kommunicerade tolkningar har påverkat den kollektiva uppfattningen och den sociala kontexten inom vilken barnkonventionen konceptualiseras. Likväl är det tydligt att denna förståelse som återfinns bland respondenterna på tjänstemannanivå även återfinns i SOU 2016:22 gällande barnets stärkta ställning, en politisk markering och ett pedagogiskt verktyg.

Även en förhoppning om att kunna stärka barnets rättigheter i juridisk mening kan utläsas dock menar en respondent på att “ man har en lång väg att gå för att det verkligen ska ge en

effekt på barnen och att man ska kunna titta på utredningar och beslut hur barnen har påverkats.” (Respondent 2 2020) Liknande åsikter lyfts gällande att det finns en otydlighet i

hur tjänstepersonen konkret ska förhålla sig till att barnkonventionen blivit lag:

Jag vet inte om jag i mitt arbetssätt gör fel utifrån att det är lag nu eller det är lite otydligt vad vi ska göra.(Respondent 5 2020) Juristen hävdar ju att om man följer SoL och det som står där då är vi safe helt enkelt. Då har vi tillgodosett barnkonventionen också på grund av att man har inkorporerat den där eller vissa delar så. Jag tycker det är svårt att förhålla sig till det för då kan man ju säga att det är business as usual och att vi bara kan köra vidare. (Respondent 2 2020)

Andra uttrycker en osäkerhet gällande hur förändringen ska genomföras, där det lyfts att ansvaret för det övergripande genomförandet bör ligga på chefsnivå:

Medarbetare i vår förvaltning kanske inte känner sig osäkra i förhållande till vad som är barnets rätt men osäker i hur ska vi nu göra detta? Hur ska vi genomföra?[…] ”Hur” tänker jag är en fråga för våra chefer (Respondent 1 2020) Jag tror de är trygga i deras vardagliga arbete men när det kommer till hur de ska implementera barnkonventionen så mycket stor osäkerhet. (Respondent 7 2020)

I relation till tjänstepersonernas möjlighet att vilja, kunna och förstå går det tydligt att utläsa att det finns en positiv syn till att barnkonventionen blivit lag och därför finns en vilja. Gällande tjänstepersoners möjligheter till att förstå framgår det att det inte är helt tydligt hur arbetsrollen påverkas och vad som eventuellt behöver förändras. Som lyfts av respondent 1 och respondent 7 i ovanstående citat framgår det att eventuell osäkerhet inte tycks bero på barnrätten i sig utan snarare vara en fråga av organisatorisk karaktär. I relation till begreppet

förstå så uttrycks det en övergripande förståelse om att barnkonventionen som lag bidrar till

en stärkt ställning för barnets rättigheter genom att det barnkonventionen gått från ratificerad till lag har medfört en samsyn och auktoritet bland andra aktörer såväl politiskt som juridiskt. Det uttrycks även som nämnt, förhoppningar om vad detta ska ge för reell påverkan. Juristen bekräftar att det finns en förhoppning hos socialsekreterarna angående att det medför en förändring men menar dock på att det inte blir någon större förändring då socialtjänsten

precis som innan ska arbeta utifrån barnets bästa och de rättigheter som återfinns i barnkonventionen:

Socialsekreterare och enskilda medier som det framställs är att “åh nu blir barnkonventionen svensk lag, det komma göra så mycket förändringar det kommer betyda så mycket”[…] Den utmaningen tycker jag är trist då man måste göra personer besvikna, i deras dagliga arbete ska det inte ha skett någon skillnad de ska fortfarande arbete enligt barnets bästa precis som innan och alla de rättigheter som finns i barnkonventionen. (Respondent 7 2020)

Utifrån respondenterna går det att utläsa olika skildringar som utgör grunden i den tudelade förståelsen om att barnkonventionen blivit lag kan innebär en förändring samtidigt som det inte behöver bidra till någon förändring för socialsekreteraren. Denna tudelade förståelse återfinns redan då det diskuterades huruvida barnkonventionen skulle antas som svensk lag eller inte. Viktigt att ta i beaktning är att socialtjänsten redan ska arbeta efter ett barnrättsperspektiv men har även erhållit kritik i relation till detta. Det som samtliga respondenter på olika sätt uttrycker är som nämnt barnets stärkta ställning, bland vissa respondenter uttrycks en förhoppning om att detta innebär en stärkt ställning juridiskt.

Som sagt har vi en väldigt stark föräldrabalk och kan man gå på den via barnkonventionen så är det väldigt positivt för barnen. (Respondent 6 2020) För mig är nog den juridiska delen störst och viktigast. (Respondent 4 2020) Lagen krockar mer än vad de förutspådde med barnkonventionen. (Respondent 3 2020) Det ska finnas en utredning som ska se över om svensk lag stämmer överens med barnkonventionen, men dom har fått anstånd då dom inte blev klara de ska se över hur många lagar som helst. Jag tror man väntar på den för att se om det finns diskrepanser. Det finns ju vissa frågor där det clashar lite där jag tycker det inte riktigt är säkert att man tillämpar barnkonventionen. (Respondent 7 2020)

Det juridiska läget och dess påverkan är svår att i nuläget fastställa och därför uttrycks det som en förhoppning. Gällande respondenternas förståelse om barnets stärkta ställning, så är det en översättning som återfinns genomgående för idéresan, med andra ord innebär barnkonventionens idéresa från ratificering till lagstiftning en förändring i hur barnkonventionen konceptualiseras. Översättningen ska förstås som kommunicerade tolkningar som är kollektivt skapade och därmed ses i relation till den kollektiva uppfattningen (Czarniawska 2015). Övergripande kan översättningen rent retoriskt förstås i

relation till anpassning efter globala normer och strävan efter legitimitet där en stärkt ställning för barnets rättigheter innebär att legitimitet erhålls. I relation till ovanstående är det intressant att analysera vad som sker när barnkonventionen ska tolkas, omsättas till material, användas i praktiken samt vad det innebär för tjänstepersonerna inom socialtjänsten. Detta diskuteras vidare i nästkommande avsnitt där idéresan byter färdriktning från det nuvarande top-down perspektiv till ett bottom- up perspektiv där hur barnkonventionen som idé översätts inom socialtjänsten analyseras.