Bearbetning av data

I hanteringen av den insamlade empirin påbörjade vi denna process med en “öppen” kodning, att då inte applicera teman eller begrepp på den i första skedet, utan enbart renläsa materialet (Alm, 2019). Genom denna metod kan vi då antingen säkerhetsställa att materialet är representativt och i linje med hur vi tänkt, baserat på våra frågor och frågeställningar, samt finna nytt material eller perspektiv i den insamlande datan. Fortsatt, när vi utmynnat teman och begrepp ur materialet, jämförde dem gentemot vår förförståelse av materialet dessförinnan, likväl våra förväntningar som vi etablerat på förhand. 


Utdrag ur materialet jämfördes sedan mot varandra, i försök att skapa större helhetsgrepp och kategorier av mera spridda subjekt som framkommit. Med stöd av den hermeneutiska cirkeln, kunde vi åskådliggöra processen med vilket vi bearbetat och tolkat materialet. Exempel på detta kan då vara åtskillnaden mellan olika lärosäten i inlärning, och hur detta färgar intervjupersonens perspektiv. Med större, mer heltäckande begrepp har vi därefter satt gått tillbaka och jämfört citaten gentemot dem nya, mer heltäckande kategorierna och försökt placera dem därefter - detta då för att försöka få en överblick och

helhetsperspektiv på materialets dessförinnan lite mera spridda karaktär (Alm, 2019). När citaten likväl hanterats i texten i studien, har vi utgått från Kvale och Brinkmanns (2014) hur dessa skall hanteras och redovisas i texten propert för att ge det en rättvis, och sakligare karaktär och ingång. I vårt fall har vi understött vår tematisering med hjälp av teorin om motiv, idealbilder och risk, huvudsakligen lånat av Weber och Giddens (Weber, 1983, 85; Giddens, 1991), och den semistrukturerade intervjuformen. Därav har Weber (1983, 1985) stått för mycket av huvudrubrikerna i vårt resultatkapitel, med då motiv och ideal. Från Giddens (1991) och Beck (2000) har vi lånat riskbegreppet, med huvudsakligen Giddens som huvudsaklig teoretiker för att definiera det.

4.3.2 Forskningsetik

Forskning inom samhällsvetenskap skall i allra möjligaste mån följa de forskningsetiska kraven som åläggs all forskning på området. 


Kunskap som utvecklas på området kan inte godkännas eller göras bärande för vidare forskning om de inte observerat dessa krav. Dessa, bland flera, krav är gällande statligt anställda eller annan sammanflätning, däribland forskare på Linköping Universitet. Forskning som bedrivs måste alltså vara etiskt, transparant i allra möjligaste mån, oavsett vad målet med forskningen är - i detta avseende helgar den inte medlen. Individskyddet är då den form som anges för dem forskningsetiska kraven, att informanter eller andra föremål för studien inte kommer till skada - då uttryckt genom kränkningar av olika slag (Kvale & Brinkmann, 2014; Vetenskapsrådet, 2017), förödmjukning, psykisk och fysisk skada, hot och skyddande åtgärder för insyn för informanter. Begreppet delas ytterligare in i fyra olika principer, dessa då kallade informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017).

Informationskravet syftar på att det ska finnas en tydlig transparens mellan forskaren och informanterna om vad studien handlar om, villkoren för att delta, frivillig och att informanter kan dra sig ur studien när de önskar, utan några som helst andra krav eller repressalier. I denna studie var vi noga med att varje informant som önskade delta fick missivbrevet på förhand innan intervju, och vid intervjun upprepade vi tydligt missivbrevet och studiens innehåll och ambitioner (Vetenskapsrådet, 2017; Kvale & Brinkmann, 2014). Samtyckeskravet efterföljdes genom både missivbrevet, där vi tydligt meddelar

att deltagandet är frivilligt, och bara hållbar så länge det finns godkännande från informanten. Deltagandekraven, generellt och kontextuellt, för studien redovisades innan intervjun, som följdes upp från frågan om önskan till att fortsätta. Vidare informerade vi dem att de fick ta del av materialet där dem är relevanta, dvs. transkriberingar och inspelningar dem är föremål i, liksom studien när den är färdigställd (ibid). Konfidentialitetskravet bygger på att informanter skall skyddas i så lång utsträckning som är möjligt. Detta då genom att anonymisera så långt som möjligt - namn, orter (med undantag för lärosäte) och annat som kan leda tillbaka till personen har blivit anonymiserat. Likväl tillåts ingen använda materialet än vi - detta inkluderar inspelningar och transskript, om inte informanter önskar dessa personligen. När studien är slutförd, lovade vi att inspelningarna och transskript skulle förstöras efter studien är slutförd. Nyttjandekravet kommer sist, och gör krav att forskaren enbart använder den insamlade datan för studien och dess ändamål - som nämnt innan, kommer materialet förstöras vid studiens slutföring (ibid).

I konfidentialitetskravet nämnde vi att deras bidrag skulle anonymiseras var möjligt, dock med undantag för lärosäte. Anledningen till detta anser vi att det har varit viktigt att behålla synligt för studiens ändamål. Detta i och med varje lärosäte uppskattas ha sin egen tolkning och upplevelse av vad de menar är en “god” läkarutbildning, och att det är ett återkommande tema i intervjuerna vi höll med informanterna. I dessa intervjuer diskuterades utbildningen i förhållande till sina lärosäten och de lärdomar dem delar och eftersträvar, bl.a., det “goda” läkaridealet. Vidare har vi diskuterat om att känsliga detaljer i intervjuerna skall nämnas eller inte - vi ansåg att dem var relevanta för att diskutera motiv, och hur de mönstras genom handlingar och upplevelser. Vi har vid tillfällen i intervjuer, och i början av dem, poängterat att ifall frågan upplevs känslig, kan den hoppas över. Informanterna valde att dela med sig fritt, dock utan för mycket detaljer som underlättat i detta avseende med att anonymisera. I och med detta upplever vi att det är öppet att diskutera i uppsatsen, dock med en respektfull ton (Gustavsson, 2004; Kvale & Brinkmann, 2014).

4.4 Kvalitetsgranskning

Med ett vetenskapligt verk med många ansatser, återkommer ett behov av kvalitetsgranskning för att bland annat försäkra sig om att datainsamlingen och bearbetning därav har varit av accepterbar kvalité, likväl andra detaljer. För att försäkra sig själv och andra om att arbetet uppfyller kriterier kommer i olika varianter, då i anknytning till studiens natur, då antingen kvalitativ eller kvantitativ. Båda ansatserna delar flera begrepp, däribland validitet och reliabilitet, dock med annorlunda tolkningar och begreppsanpassningar, beroende av studiens valda ansats då kvalitativ eller kvantitativ (Kvale & Brinkmann, 2014). Validitet, reliabilitet och generalisering, i avseende med denna studie, tolkas kvalitativt. Reliabilitet syftar på en studies upprepbarhet, möjligheten då att replikera verket med liknande resultat - i och med materialet, och av våra erfarenheter med insamlandet av data, är utslagen väldigt annorlunda beroende på vilka som leder intervjuer, vilket betonas starkt av tidigare erfarenheter och kunskaper. Strukturen för intervjuer i en kvalitativ ansats, påverkar också huruvida intervjuerna har liknande mönster eller ej.


En öppen frågeform utan tidigare utstakade frågor, kan vara starkt förankrade i kontextuella faktorer, såsom intervjupersonens och forskarnas kunskapsnivå och tankegångar som kan förändras stund till stund (a.a.). För att tillförskansa studien ytterligare reliabilitet kan metoderna för datainsamlingen tydligt redogöras, då med beskrivningar av utförande, struktur samt visualisering av detta med citat ur taget ur den insamlade datan, och bilagor av bland annat frågeformulär och missivbrev (a.a).

Validitet tolkas i ett kvalitativt sammanhang som sammanhanget mellan det insamlade materialet och metod samt ankopplingen till den valda teorin i samband med det tidigare nämnda materialet (a.a). Likväl är forskarens egna kompetens ett mått som uppskattas av andra, såsom yrkeskollegor och övriga intressenter. Vad som innefattas inom denna kompetens är så klart hantverket; såsom utförlighet och skicklighet i sina skrivelser och redogörande av materialet som åskådliggörs, men också praktiska egenskaper såsom observerande av de etiska aspekterna och hur dessa kan åskådas av utomstående - analysen blir också central till hantverket för att ytterligare validera arbetet (a.a.).

Slutligen, är generalisering frågan huruvida studien och materialet kan överföras till andra kontexter än den som den återfinner sig i - detta gäller oftast i kvantitativa verk, men med undantag kan användas även i kvalitativa (a.a.). Ett

mera traditionellt antagande om att forskning skall vara applicerbart över tid, till trots dess kontext, och vara underlag för att förmedla universella lagar som består till trots tidens gång. Andra traditioner, såsom konstruktionismen och pragmatismen, hävdar mot detta, och gör valet att förhålla sig till ämnet relativt till dess tidsperiod och kontext (a.a.). 


I och med denna studies val av att utföra datainsamlingen genom intervjuer med en semi-strukturerad frågemodell med flera öppna frågor, finns det en större grad reliabilitet att hämta i och med en tydligare tematisering och strukturering av dessa. Dock kan följdfrågorna uppfattas som bidragande till en strängare kontextualisering av materialet, som inte kan lätt frånskiljas forskarnas individuellt mönstrande av tolkningar och förståelse av det insamlade materialet. Likväl kan inte heller innehållet säkerhetsställas utifrån den grupp som deltagit i denna studie - alla deltar på läkarprogram i Sverige, men skillnaderna på deltagarna baserat på nuvarande studietermin, åldersspann och så vidare, är inte lika stringent för att få ett enhälligt svar (a.a). Bredden på materialet, dock, kan åskådas ur en kvalitativ åsyn som en fördel snarare än en nackdel. Flera poänger som kan fortsatt göras med en kvalitativ ansats, är bland annat djupet som blir lättare att förskansa sig med utökade möjligheter till att följa upp huvudfrågor baserat på samtalets dynamik och responsivitet (a.a.). Ytterligare en fråga som Kvale & Brinkmann (2014) höjer, är huruvida intervjupersonerna kan vara betrodda med sina berättelser, och hur det färgar studien därefter - i samband med en hermeneutisk betoning, är detta dock en del av processen i att tolka det som sägs och görs. “Sanningen” i sig är inte lika intressant som den tolkning informanten framför om sig själva och den närmaste kontexten; specifikt för denna studie, läkarprogrammet och tillhörande, det vill säga studenter och professorer, m.m (a.a.). Värt att diskutera, likväl, är också huruvida materialet är generaliserbart. Det finns drag av enhetlighet i materialet och i den inhämtade teorin, såsom övergripande motiveringar till uppsökande av läkarprogram och vårdutbildningar internationellt (a.a.). Dock kan detta argumenteras att inte vara mer än en ytlig jämförelse, som saknar en djupare insikt till varför. Studien saknar även en socioekonomisk dimension i det egna insamlade materialet, som andra studier väljer att diskutera, se ex Kuwaitthaworn et al. (2018). Likväl är också spridningen mellan åldrar och terminer mellan informanterna svårt att sammanfoga enhetligt. Könsfördelningen är också tungt vägt mot kvinnor snarare än män - sex av sju deltagare är kvinnor, med bara en man. Materialet

kan därför inte heller med säkerhet urskilja könsbundna mönster. Urvalet är också alltför knappt för att extrapolera på en större befolkning, och styrker inte en generalisering.

4.5 Metoddiskussion

Med denna studie valde vi gemensamt att den skulle utföras kvalitativt istället för kvantitativt. Anledningarna till detta är flera, och vi tänker gå igenom dem i detta avsnitt. I och med själva utgångspunkten till studien var då motiv, alternativt motivation, ansåg vi att detta var något som behövde förstås på ett djupare plan, samt tematiseras med utrymme för tolkning och detaljanalys (Kvale & Brinkmann, 2014). Anledningen till detta ur vår egna åsikt, är att motiv, alternativt motivation är något ytterst detaljerat och föränderligt ämne för människor i det dagliga livet. Motiv kan, ur vår mening, åskådas som en samling av attityder och erfarenheter, sprungna ur samspelet mellan människor och deras sociala tillvaro - exempelvis ärver människor i många avseenden andras attityd, som kan åskådas i Webers (Hughes & Månsson, 1988) egna teori om sociala handlingstyper, då specifikt den traditionella, vilket vi beskrivit i vår teori. Likväl ärvs och bearbetas detta också i mer specifika sociala miljöer, såsom den professionsbunda. Däri, såsom beskrivet av Giddens, återfinns attityd, språk och andra dimensioner som är avhängiga professionen och är svåra att förenkla i någon större utsträckning.

Genom denna exemplifiering, menar vi att det var nödvändigt att använda en kvalitativ metod för att djupdyka och försöka urskilja detaljerna som finns att hämta i dessa processer som vi demonstrerat är mångdimensionell och inte lätt att förstå med en alltför abstraherad bild av materialet. Visserligen går det att föra argumentet att detta gör förmågan att generalisera resultaten svaga, vilket visserligen kan innebära svårigheter för framtida studier - för att bättre skapa underlag för en sådan tappning, behövs ett djupare, mångsidigt underlag. Vilket är därför vi stödjer oss i första hand på en kvalitativ insats, med förhoppning att vi bereder vägen för andras ansatser i framtiden. Fortsatt, kan vi också yrka för att hermeneutiken, med sina kopplingar till ontologisk idealism, är ett ypperligt redskap för tolkning i flera led. Förförståelse är en informationsbas som kan ge möjlighet till att observera ämnet som önskas undersökas ur flera olika vinklar, med en växande kunskapsbas som en utgång - en cykel som upprepas evigt genom människors livsgång (Kvale & Brinkmann, 2014; Wallén, 1996; Ingemann, 2016; Bryman, 2008). Att återgå och reflektera på hur vi bemött

ämnet, vad vi har lärt oss under studiens gång då i möte med både informanter och litteraturen. Reflektion blir alltså ett ytterst verktyg till att förstå fenomenet ifråga, både med “outsider” och “insider” perspektiv (a.a.). Forskare bör uppmanas att dock vara uppmärksamma på just hur detta tagit uttryck i en studie, och hur deras förförståelse påverkar - i vårt fall fanns det flera spår av den, då bland annat i vår intervjuguide, som förändrats flertalet gånger under studiens gång i detalj för att bättre lämpa sig intervjuerna som de fortlöpt. Det är inte att säga att det inte är en gunst, utan att den måste observeras på både gott och ont (a.a.). 


Visserligen kan argument föras om huruvida det ens finns en sanningshalt att hämta i en kvalitativ insats, och det är en god poäng - dock vill vi föra poäng att likväl kan människors perception skilja sig varandras, att hur en tolkar sig självt kan åskådas annorlunda ur någon annans perspektiv. Att etablera vad som är sanningsbärande är en långdragen, och nästan praktiskt omöjligt för en studie av detta slag, med sin skala och möjligheter. Därför har sanningshalt varit en fråga som vi valt att sätta i andra rummet, med informanternas tolkning som centralt, till trots huruvida dessa är “verkliga” eller ej - de är bärande för att de är en spegling av en gemensam, delad “verklighet” som kan bli bärande för framtida studier (a.a). Vidare kan vi också förstå att vi tolkar någon annans beskrivning av deras “verklighet”, vilket i sin tur kan medföra en viss snedvridning av materialet för att lämpa sig vår valda teori (Kvalen & Brinkmann, 2014).

Den förförståelse vi hade vid ingång var skild, i och med olika erfarenheter av medicinska program vid universitet sedan innan av undertecknade, och en allmän uppfattning om läkarprofessionen och dess olika studieprogram. En av undertecknade har vid tillfälle studerat ett vårdprogram vid universitet, likväl arbetat inom vård sedan tidigare, som fått betrakta läkares beslut i utförandeskedet. När och innan vi påbörjade vårt arbete med att samla in både historia och tidigare forskning som relaterade till vår frågeställning, var vi av en allmän uppfattning om att läkare och dess utövare var väldigt auktoritära, och dominanta krafter inom sina fält. Exempel på denna uppfattning är ofta läkarens väldigt starka position gentemot andra professioner inom sjukhusmiljö, där deras godkännande är nödvändigt inom fält där de inte nödvändigtvis har någon expertis. Vidare, den uppfattning vi hade om de skiljelinjer som finns inom den breda kategori som begreppet läkare utgör var mycket liten, och begränsad i sin breddning - exempelvis om hur specialisering sker, och hur kunskapsbasen fördelas mellan dem inom detta “fält”.

Förförståelsen vi bar på var bristande i sin detaljrikedom, vars framväxt kan urskiljas bl.a. i tidigare forskning och i materialet - allt eftersom vi samlade material, blev det tydligare att de som studerade till läkare har en medvetenhet och attityd som skiljer sig från vår, och kanske många andra i samhället. 


Vår förförståelse kan också komma att brottas med deras uppfattning av fenomenet, vilket medför att materialet tolkas annorlunda. I ett subjektivt hantverk som detta, är det en återkommande problematik med att försöka tolka “rätt”, då på så vis att den stämmer bäst överens med informantens världsbild. Därför är det av yttersta vikt att ofta reflektera på detta för att bäst se den process som sker - ta då den hermeneutiska cirkeln som ett visuellt exempel på detta, där cykeln är ständig i vidareutveckling av ens egna förförståelse till en ny sådan i möte med ny information (Kvale & Brinkmann, 2014; Ingemann, 2016).

Studien har också varit bemött av kompromisser angående urval för studien - i tidigt skede hade vi en önskan att försöka nå en mera specifik målgrupp inom läkarutbildningen, och som exempel på en pågående omtolkningsprocess. Dessa individer var då de som utfört mera praktiska moment i läkarutbildningen, men detta förändrades allt eftersom det var väldigt svårt att fånga upp dessa - visserligen fick vi flera ur denna målgrupp än förväntat, men inte som vi preliminärt önskat oss. Vi fick därefter göra förändringar, och göra målgruppen mera öppen för de som inte haft möjlighet att delta i mera praktiska moment inom programmet. Detta har visserligen inte inneburit någon större förändring av studien fundamentalt, men har dock förändrat hur vi valt att observera våra resultat, och varit mer öppen för vad som är ett praktiskt moment inom studiegången (Kvale & Brinkmann, 2014; Wallén, 1996).

Vi hoppades även på, med kontakter sedan innan inom läkarprogrammet, att uppnå en kombination av bekvämlighetsurval och ändamålsenligt urval, åstadkomma en snöbollseffekt, men detta fick ingen större bäring. Vi var därför tvungna att ändra på denna strategi till att i stället rekrytera via sociala medier, specifikt Facebook och genom våra kontaktnät. 


Facebook blev då den huvudsakliga rekryteringsplattformen, genom att nå ut till ett stort antal läkarstudenter via olika organisations- och “gruppsidor” på plattformen, såsom Facebooksidorna “Läkarprogrammet i Linköping HTXX”,

“Läkarprogrammet GBG HT 20XX” och “Allt som händer på Läkarprogrammet i Lund”. Där lämnade vi ut vårt missivbrev med en öppen inbjudan till deltagande i vår studie, samt en kort skriftlig summering på plattformen. Vi har även rekryterat genom rekommendation från olika individer, både dessa grupperingar hade ursprung både i Lund, Göteborg och Linköping, vilket inneburit i stora delar ett bekvämlighetsurval, bäst vi kunnat uppnå på den tid och möjligheter vi haft till att samla in data (Bryman, 2008). Strategin gav en relativt god utdelning, men dock borde vi förhört oss mera specifikt om vad som lockade deltagarna till studien, och om kritik om vårt missivbrev och hur det hade kunnat göras bättre. Vidare hade vi säkerligen kunnat utöka denna sökning genom att potentiellt ta kontakt med universitetens programansvariga om utdelning av missivet genom exempelvis email.

Våra verktyg för detta företag för datainsamling, har varit Zoom - i och med restriktioner som tillkommit i tidigt skede, var det nödvändigt att försäkra sig om vår, och våra informanters goda hälsa. Därför har våra intervjuer skett via detta medium, med kamera och inspelning av samtalet. Zoom har medfört en stor bekvämlighet, men dock med varierande ljudkvalitet beroende på utrustningen som båda parterna har, inte endast forskaren i fråga i en mera nära fysisk kontext. Detta kan då innebära en större svårighet i att tolka varandra, och kan då, vid tillfällen, medfört störningar i konversationen. Likväl har också avsaknaden av en fysisk dimension inneburit hinder i kommunikationen, som ofta understöds rent fysiskt av gester och symboler. Visserligen har dessa funnits till hands genom kamera i flesta fall, men inte alla. Huruvida detta är ett hinder för uppfattningen objektivt, eller om den är strikt subjektiv vågar vi inte säga. Dock vågar vi säga att allt som avviker normen kommer innebära mer risk för feltolkning och brist på reliabilitet och validitet, oavsett dess slag.