Inledande mot

Motiven för att uppsöka läkarutbildningen initialt skiljer sig för vissa rätt markant utifrån den förståelse informanterna hade vid intervjutillfället, medan andra har en liknande utgångspunkt sedan början av utbildningen - det var därför viktigt för oss att etablera vad förståelsen för den initiala motivationen var, och hur den blev till. Svaren vi fick har i vissa avseenden flera överlapp, men också detaljskillnader som vi utgick från innan vi påbörjade skulle bli fallet.

Förekommande i intervjuer var nästan en lika blandning av tidigare historia med yrket genom familj och vänner, alternativt genom dess ingångskrav och vetskapen att utbildningen innehar en viss prestige och auktoritet i enlighet med Webers (1988) traditionella- och målrationella handlingstyper, då det finns både oreflekterat motiv vid ingång - såsom hörsägen och antagande om läkarprofessionens status, liksom familjeförhållanden. Den målrationella biten görs tydligt i flera svaren nedanför, med sin reflekterande karaktär - många hänvisar till bland annat lön och karriärmöjligheter;

“[...]jag tyckte nog att läkaryrket var väldigt straight forward. Att det var andra ingenjörsprogram till exempel för jag är naturvetenskaplig lagd och dem här ingenjörsprogrammen är inte lika klart vad man blir när man blir färdig ingenjör. Så det uppskattade jag med det. Sen uppskattade jag också att det finns väldigt många möjligheter till exempel att jobba utomlands eller att jobba på många olika privat, inom landsting man kan jobba statligt. Sen gillar jag också att det är ett väldigt brett program, alltså man fortbildar ju sig i typ femton år så man blir ju väldigt bred. Man läser hela tiden nya saker. Sen är det ju lite statusyrke också och som har ett ganska högt anseende så just det också. [...].” - IP1

“[...]Det är många i min klass som har läkarföräldrar, har gått den vägen så, men det är ingen i min släkt som är läkare. Utan det handlar om från början att jag var tävlingsinriktad som barn, var lite så här " men jag komma in på det som är svårast att komma in på", och sen så blev det mer att jag, lite med uteslutningsmetoden i gymnasiet, att det var det enda egentligen kul och givande tyckte jag då. Och sen så började jag direkt efter gymnasiet, för att jag kände att det jag får vind(?) och vill inte sumpa den

chansen. Och sen så under utbildningen har det konkretiserats varför jag vill bli läkare, så det är först då jag liksom förstått det[...] – IP4.

”Jag har väl alltid växt upp med den drömmen att läsa på läkarprogrammet och sen så har jag haft släktingar som sagt; du ska bli läkare. Så det har varit inprintat i min hjärna lite. Men sen är jag intresserad för det. Men så fort jag kom in på läkarprogrammet så har hela min släkt sagt; Yes! Nu har vi en läkare i släkten[…] Alltid tyckt att det är intressant och kul .Sen är det kul att det är bra lön liksom, det är lite status i det. Om jag får jobba med något som är kul och det är bra lön så varför inte gå på det. Det finns ju även andra yrken som intresserar mig men det jag känner med yrket jag valde är att jag kan gå in i andra yrken.. – IP3

Alla informanterna diskuterar hur utbildningen i sig också, utifrån deras förförståelse, att yrket var diversifierat och ständigt ställde krav på utveckling och reflektion inom yrkesbanan - något som de upplevde positivt. Likväl var statusen för yrket en viktig faktor, något som flera forskningsartiklar har påpekat internationellt och nationellt, däribland Goel, S m.fl. (2018) och Kuwaitthaworn m.fl. (2018) och Axelsson (2008). Vad exakt denna status innebar var vagare, dock tolkade vi det som yrkets välkända professionalism och kraft i egenskap av dess representation i media och i arbetsbeskrivningar, likväl historiska porträtt. Medvetenhet om utbildningens bredd som en fördel för sökande av anställning var också förekommande bland flertalet, och ansågs vara en stark fördel till sökandet till utbildningen, exempelvis karriär i forskning- och utveckling inom olika specialistfält. Delad är dock meningen om familjens direkta inflytande på valet till utbildning. Informanterna som vi intervjuat har en relativt jämn fördelning mellan individer med och utan föräldrar i vården, eller andra signifikanta andra i sammanhang, dock har det funnits överhängande en positiv idealbild om professionen de upplevt förmedlad av sin närmaste omgivning. Mycket av detta antyder starkt på målrationalitet- och traditionellt handlande som vägledande för många av deltagarna initialt, då många hänvisar till status och möjligheterna därvid - framtiden är då också ledande för flera, men också värderingsstyrda motiv kan synliggöras med då bland annat utmaningen. För flera av deltagarna blir det bärande att utmanas, och även glädjen att få inta nya kunskaper och erfarenheter som de associerar starkt med läkare (Hughes & Månsson, 1988).

Som diskuterat i tidigare kapitlet, har denna yrkesstatus spelat en stor roll för flera i sökandet till utbildningen historiskt, och har blivit tätt sammanvävt med också en mera ”ideal”-betyngd motivation, då att viljan att hjälpa andra och/

eller förbättra en själv, något som flera uttryckte som en av deras inledande motiv till att uppsöka utbildningen;

”Jag har alltid varit i närheten av vården. Min pappa är läkare och min mamma jobbade på ett djursjukhus när jag var liten. Följde med min mamma till jobbet och fick se hur de gjorde osv. Sen genom livet skulle jag blir lite olika saker, dels polis, delfintränare och sånt men sen visste jag att jag ville bli läkare, det har jag vetat sen jag var tolv-tretton år gammal ungefär. Medicin är väldigt intressant framförallt, det är spännande och samtidigt får man jobba med människor. Att jobba med kommunikationen och framförallt med att hjälpa folk […] – IP5

”Det här är lite roligt för att jag är den första personen i min familj i min släkt som pluggar till läkare. Alla andra väljer något samhällsrelaterat yrke istället. Jag tror att det grundar sig i att jag har en familjehistoria av cancer, särskilt min mormor hade väldigt mycket cancer när jag var yngre, så jag fick följa med väldigt ofta till sjukvården eller till sjukhuset och besöka henne. Så det blev en lite speciell miljö för ett barn att vara i. Och jag blev lite inspirerad att vara där när jag såg sjuksköterskor, läkare och undersköterskor som hjälptes åt för att behandla henne. Tillslut blev hon behandlad och jag tror att det är där mitt intresse började” – IP6

”[...]man måste hela tiden utvecklas och lära sig. Man måste hela tiden hitta nya vägar, och det finns ständigt ny forskning som pekar på nya grejer liksom. Det tycker jag är väldigt intressant och sen så har jag velat hjälpa människor.” - IP4

[...]som sagt jag har varit patient länge och träffat många läkare, både bra och dåliga och det har väl gjort att jag själv blivit intresserad till att bli en bra läkare men också att jag kände att jag vill kunna mer. Jag vill vara den som kan mycket jag vill inte vara den som hela tiden är i underläge utan jag vill kunna mycket. Det gäller lite så i mitt jobb på Försäkringskassan, att jag vill inte vara den som sitter och ska tolka intyg utan jag vill vara den som kan sitta på kunskap och kan skriva intyg.[…] – IP7

Informanterna befäster intresset av att hjälpa andra, att det är av stor vikt för dem i deras utbildningsantagande – ett tidigt anlag utifrån deras bakgrund, med familj, vänner och samhälle som präglar en positiv människosyn. Detta föregår då utbildningen, om än kanske inte dess inflytande i och med hur dess status tidigare åskådats som en återkommande faktor till valet, oavsett huruvida det är främst ”altruistiskt” uppgivna anledningar som är vägledande eller ej. Axelsson (2008) beskriver i sin avhandling läkare som redan stöpta av ”livet” innan påbörjad utbildning, något som kan urskiljas i den empiri vi insamlat och delat med oss i denna studie. Som vi också diskuterat ovan, blir flera av Webers

(Hughes & Månsson, 1988) handlingstyper aktuella i analysen av de svar som delgivits.