Sammanfattande diskussion

Som visat ovan har flera av motiven ofta överlapp; flertalet av informanterna instämmer på flera av de motiv som framförs, dock finns det en tydlig skiljelinje preliminärt mellan dem som är mera statusinriktade eller familjeorienterade motiveringar och de som har en mer ideell inställning till uppsökandet av utbildningen. Dock fanns det också en sammanblandning av motiven i fallet av några informanter, då både ideella och status- familjecentrerade motiveringar. Oavsett ingång, finns det en till stora delar delad förförståelse för att de mera ”praktiska” belöningarna för utbildningen ofta inte är lika stora som i andra yrken, såsom goda arbetstider och lön som matchar den egna ansträngningarna. Likväl, är också de flesta eniga om att ju längre in på utbildningen man kommer, desto mer framträdande blir de mera

”altruistiska” värderingarna, som uppmuntras av då både lärare och professorer på universitetet, men också personal i de olika verksamheter de praktiserar i under utbildningens gång, och är ofta ett stort inflytande för studenterna.

Flera av handlingstyperna som Weber (Weber, 1983; Hughes & Månsson, 1988) proponerar är aktuella i denna analys; status och goda omdömen av läkare utifrån hörsägner från både media och sociala relationer (familj, vänner, etc) antyder starkt på traditionella värderingar kan återfinnas, liksom affektiva utifrån känslomässig önskan att vara till stöd för andra. De rationella handlingstyperna, mål- och värderationalitet är också representerade i de mera reflektiva tankemönstren - såsom tidigare upplevelser, möten med utförare och starka troövertygelser som flera intervjupersoner påvisar, såsom IP1 med utbildningens breda kompetens, eller IP6 med sina reflekterade och förvärvande mellanmänskliga värderingar. Flertalet påvisar en sammanblandning av dessa handlingstyper av olika styrka, varav värderationalitet blir starkare över tid genom utbildningen, understött av tidigare affektiva värden (Hughes & Månsson, 1988), en konklusion som understöds av Axelsson (2008) arbete, där hon påpekar flera intervjupersoners menande på tidigare livserfarenheter som grundläggande för frambringandet av denna läkaridentitet.

Sarkis et al (2020) påpekar i deras studie utifrån data, att medicinska studenter tenderar över tid att övergå till ett mera “praktiska” och externa motiveringar (lön, status, etc) - en förändring som sker i studenter, enligt studien, med mindre “autonoma” (mindre externt inflytande till val) motiv. Studien, liksom vår, hade ett urval spritt över terminerna som studenterna varit aktiva i sin utbildning. Det vi spårar i vår slutsats kan antyda på en kulturell norm - studien har sitt ursprung i Libanon, och den har även ett mera kvantitativt antagande. De refererar inte specifikt till läkare heller, utan medicinska studenter. Detta har nödvändigtvis inte någon direkt översättning i svensk utbildningskontext. Motiven vi urskiljde i vårt material, kan inte med någon säkerhet alls i och med det lilla urvalet, har svårt att finna kontextuella mönster såsom kön - något som Kunanitthaworn et al (2018) urskiljer i sina studie i Thailand på studenter i de två första terminerna, då de finner mönster som kan appliceras på kön: exempelvis, i studien, tenderar män mot mera “interna” motiv, alternativt avsaknad av starka, detaljerade sådana. Kvinnor tenderar mot detaljerade, “externa” motiv, såsom familjens egna åsikter om utbildningen. En exemplifiering på en sådan skillnad i studien, är att kvinnor tenderar oftare har en närmare relation till sina familjer än män och ofta är mera lyhörda då till sin

“omgivning” (familj och vänner, m.m). Denna dimension är svår att tyda i vårt eget material, då det fanns endast en manlig deltagare, och antalet intervjuer vi gjort var alltför få för att finna några konklusiva skillnader (ibid). Fortsättningsvis saknar deras studie en omedelbar och enkel översättning till svensk kontext, och refererar inte heller nödvändigtvis till läkare i första hand. Ytterligare en detalj är studiens kvantitativa ansats, något vi inte eftersträvat i vårt arbete som vi gjort tydligt enligt vår metod och empiri.

Om idealbilder är de flesta också eniga att det går att urskilja flera ideal- och arketyper, alternativt stereotyper. Hur detaljerat dock varje informant går in på ämnet skiljer sig desto mer än vad som synliggörs i motivdelen. Det går att urskilja en relativt gemensam bild av två läkartyper, dock; en läkare som är mera kommunikativ, mera ödmjuk i sitt bemötande av andra. En annan som är av det gammaldags auktoritära och mindre ödmjuka, domderande skolan. Att också uppsöka mera kunskap under karriärens gång vid behov och förväntan var också något som uppskattas av flertalet informanter, vilket är en stor del av densamma positiva idealbild av läkaren. Ytterligare specifikt blir olika ideal synligare ju mer utbildningen fortgår, såsom beskrivet av en informant – detta antagande stöds också av delar av teorin i denna uppsats. Vilka idealbilder som uppmuntras, antas också vara styrt av omgivande förändringar, såsom lag- och kulturändringar specifikt för läkarprofessionen, och delar av vården.

Idealbilder då som Weber (Hughes & Månsson, 1988) beskrivit dem, som vi försökt synliggöra med vår empiri - bilder och mönster som förhålls till att vara önskvärda och har flertalet positiva konnotationer. Huruvida någon uppnår denna uppmålade bild av läkaren i helhet är svårt att säga utifrån vårt- och andras material. Detta ska dock inte ses som hinder av Weber (ibid), utan ett verktyg för forskningen i dessa frågor, i och med bildernas abstrakta natur. Därför kan de ses som föremål för framtida forskning, till trots sin begränsning. Professioner har, såsom Giddens beskriver med expertsystem (1991; 1999) och Brante (2009) med sin definition av begreppet, en överhängande tendens till intern informations-, utbildnings och etikbildning. Detta, och Eklöfs (2010) antyder på sådana här tendenser till bildande av olika ideal omgiver professionen - då kultur, utbildning och arbetsplatser bland andra spelar en roll i denna socialiseringsprocess. Därför kan vi uppskatta idealbilder som en aktiv process som varit pågående inom professionen sedan dess begynnelse, likväl som vi kan spåra genom historien, kan den komma under förändring igen.

Risk är något som tolkas på förhand, eller under utbildningens gång vara ett närvarande element som manifesterar sig annorlunda, och kanske mera oroväckande än i flera andra yrkeskårer. Utbrändhet, suicidrisk, och annat kan bli följder av arbetet och den auktoritet som medföljer professionen, och i sin utsträckning utbildningen. Också epidemier diskuterades till viss del, såsom i relation till den rådande epidemin i världen, Covid-19, och det fanns på flera håll när det frågades ingen rädsla för sjukdomen i sig – den är bara ytterligare en del i den fortsatta utbildningen till att bli läkare. De flesta informanter, oavsett hur långt gångna de är under utbildningens gång, påvisar en viss insikt i hur risk tar vid, och får för utgångar. Till trots denna kunskap, är de flesta dock enhälliga om att det är en del av att bli en läkare – dock hur risk hanteras i exempelvis stress är mindre uttalat. Som ämne är risk sällan något uttalat i marknadsanföranden, och är ofta en intern problematik som ingruppen själva hanterar - exempelvis inom rekrytering och utbildning. Riskhantering, såsom beskrivet av Giddens (1991), menar att det är överhängande tankemönster, något som kopplat till idealbilder ovan och av empirin vi påvisat, blir det både förväntan och en oundviklig konsekvens av varandet inom läkarprofessionen Avslutningsvis, denna studie indikerar att en kombination av både “altruistiska” och “praktiska” motiv styr det “autonoma” valet av läkarutbildningen. Denna studie indikerar även att läkarstudenter tenderar att eftersträvar idealbilden av den “empatiska” läkaren snarare än den “distanta” läkaren. Denna studie indikerar också att läkarstudenter aktivt förhåller sig till läkaryrkets upplevda risker och utmaningar, både inom och utanför utbildningen. Begränsningarna av denna studie medför dock att studiens resultat ska tolkas med stor tillförsikt och ses som pilotstudie för framtida forskning.

REFERENSLISTA