Redan vid först mötet med det som skall tolkas har vi en föreställning om vad det betyder, vi har en förförståelse. Det är denna förförståelse som sedan ständigt förändras i tolkningsprocessen. Genom att explicitgöra förförståelsen görs utgångspunkten för tolkningen tydlig. På så sätt undanhåller forskaren inte läsaren sitt perspektiv. Dahlgren, Larsson &
Starrin (1991) menar att en dominerande tanke i vår tid är att sanningen är relativ och att det alltid gömmer sig ett perspektiv bakom varje beskrivning av verkligheten. Den etnografiska traditionen har ett vacklande förhållande till redovisning av perspektiv. Många författare driver tesen att åtminstone visa former av teori kan stå i vägen för goda analyser. Man vill närma sig verkligheten så öppen som möjligt, så att man inte stänger ute verkligheten genom att ha redan bestämda kategorier för analysen. Andra lägger större vikt vid perspektiven. Med perspektiv menas olika infallsvinklar eller synvinklar (Alver & Øyen,1998).
Hammersley och Atkinson (1995) kritiserar Blumers ”naturalistiska” sätt att se på verkligheten och hävdar att perspektivmedvetenhet är ett centralt värde i en etnografisk studie. Forskaren är en del av det sociala sammanhang som hon beskriver och kan därmed inte ge en oberoende neutral beskrivning. För att korrigera bristen på konsekvens hos etnografiska forskare föreslår de sin variant av perspektivmedvetenhet, de benämner detta ”reflexivcity”. Som jag tolkar dem menar de att man som forskare reflekterar över sina egna resultat och hur dessa är beroende av forskarens perspektiv, roll och hur forskningsprocessen framskred.
Alvesson och Sköldberg (1994) menar att reflexiv tolkning betyder att olika skikt eller nivåer i det man studerar kan reflekteras i varandra.
Analysen
En slags innehållsanalys har gjorts utifrån de utskrivna observationerna, samtalen, fält- och dagboksanteckningarna. Utifrån dessa texter har jag identifierat teman, meningsbärande enheter, vilka användes av aktörerna för att beskriva en bestämd företeelse. Dessa meningsbärande enheter byggs upp av koder vilka utgått från mina observationer, fältanteckningar och intervjuer samt av aktörernas egna beskrivningar av företeelser.
I analysarbetet har jag ställt mig frågor såsom: Vad betyder detta?
Vilken innebörd eller mening har det för aktörerna? Vad är det som reglerar aktörernas handlande, vad är det – vad är det inte? Utifrån de första analyserna har preliminära hypoteser vuxit fram och formulerats. Jag har vidare ställt mig frågan: Kan det finnas andra förklaringar eller mönster än de jag kommit fram till? Dessa frågor har lett analysarbetet framåt. Syftet med analysen har varit att upptäcka (context of discovery), tolka och beskriva.
Miles och Huberman (1994), har diskuterat utformningen av forskarens tolkningsram som ett fortlöpande analysarbete som pågår före, under och efter materialinsamlingen. Min analys utgick från min förförståelse och pågick från det studien påbörjades till dess jag satte punkt för avhandlingen.
Analys- och tolkningsarbetet kan liknas vid en cirkel eller spiralrörelse i likhet med den hermeneutiska cirkeln eller spiralen. Det finns i praktiken ingen början eller slut på tolkningarnas bredd och djup, även om man i praktiken måste sätta en punkt. Detta kommer tydligt till uttryck vid studier av komplexa frågeställningar och där det empiriska materialet är mycket rikt på information. Efter avslutad materialinsamling genomfördes materialbearbetningen i olika steg på följande sätt:
band och cd- skivor. Dessa skrev jag av ordagrant, även pauseringar och suckar togs med. Materialet bestod av ca 60 kasettband ( à 90 minuter) och cd skivor, ca 70, ( 40 st à 120 minuter och 30 à 90 min). Detta arbete tog hela våren och en bit in på sommaren. Under tiden som dessa band skrevs ut gjordes ett försök till analys av det insamlade materialet, där jag försökte se delarna i dess helhet. Analysen gick ut på att leta efter samspel och mönster, ordning och struktur i samtalen på möten. Jag försökte lyssna på vad de samtalade om, vad det var som hände i gruppen, hur man förhöll sig till varandra, och vilka som deltog i samtalet. Detta skedde medan jag fortfarande hade arbetsgrupperna färskt i minnet och därmed fick med nyanser i de material jag samlat in. Parallellt med detta lästes dagboksanteckningar där jag gjort olika markeringar i texten. Markeringar i texten kom senare i analysen att användas vid sökande av allt sådant som kunde ge svar på mina forskningsfrågor.
Steg 2) Därefter började jag dela upp och sortera materialet. Jag försökte förstå om det fanns något, som kunde betecknas som lärande och i så fall, hur man lär sig? Och vad som kunde betecknas som förutsättningar och villkor för lärande? Jag strukturerade olika informationsenheter som jag fann i materialet till olika teman. Ganska snart i analysfasen förstod jag att mitt sätt att följa personalen del kunde användas som analysmetod och dels som modell för att beskriva mitt material. När jag noggrant gick igenom materialet från alla de fyra olika platser där personalen arbetade, såg jag att dessa platser fungerade som rum för lärandets uppkomst och förmedling.
Steg 3) Därefter blev det viktigt att skaffa en helhetsuppfattning av materialet. Genom att intensivläsa kortare jämförbara delar av materialet var det lättare att se skillnader och likheter i de olika mötena mellan de olika aktörerna och dess innehåll. Här började ett antal centrala perspektiv att utkristalliseras då jag läste de renskrivna fältanteckningarna, dagboksanteckningar och de olika intervjuerna. Det var främst två perspektiv som utkristalliserades, det ena var det generella det andra var det unika.
Steg 4) I nästa steg påbörjades analysarbetet på en djupare nivå. Det innebar att åter en gång, läsa igenom materialet, och att denna gång utgå ifrån de olika perspektiven, och se vad inom dessa som kunde kopplas samman med lärandets färutsättningar och villkor. I denna läsgenomgång gällde det att försöka se hur de olika perspektiven varierade, men också hur de eventuellt samverkade och att försöka förstå hur detta hängde samman med lärandets förutsättningar och villkor. I denna läsomgång fann jag ett antal teman som återkom i de olika miljöerna. Dessa teman var:
kommunikation, ledarskap, lagens sammansättning, relation till vårdtagare.
Steg 5) Nästa steg innebar en teoretisk analys av den empiriska helheten. Olika teman diskuterades med hjälp av de teoretiska perspektiven, och med en koppling till miljöerna. Den teoretiska tolkningsramen har med
andra ord utvecklats parallellt med de empiriska analyserna och tolkningen.
I denna läsgenomgång fann jag fler återkommande teman. Efter ytterligare analys av materialet lyfte jag fram ett antal teman som kom att bli avhandlingens slutliga resultat varmed jag beskriver lärandets villkor och förutsättningar. Dessa teman kom slutligen att bli: kommunikation, utrymme för reflektion, ledarskap och organisation, relation till vårdtagare, handlingsutrymme, konflikt mellan olika intressen, hemmets informella karaktär, och olika typer av kunskap.
Ambitionen har varit att försöka lyfta fram och tydliggöra kunskaper och lärande som finns inom hemtjänsten, och som leder till reflektion och perspektivering på den egna praxisen. Studien kan sägas ha ett emancipatoriskt kunskapsintresse, det vill säga att se huruvida forskningen kan bidra till att avslöja myter.