nytillkommande bebyggelsen blir lägre än 1982 års medelhalt
(50 Bq/m ) i det svenska bostadsbeståndet. Planverket har
gissat atf medelhalten.i den nya bebyggelsen skulle kunna
bli så låg som 25 Bq/m . Enkätsvaren antyder att en så låg
medelhalt inte torde nås. Förutsättningen för att
medelhal-ten skall kunna sänkas ytterligare är att
markradonproble-men uppmärksammas bättre än hittills.
Tabell 8.1. Radondotterhalten i nyuppförda byggnader för vilka byggnadslov sökts efter den 1 januari 1987. övriga hus avser skolor, daghem mm.
HUS BYGGDA UTAN ATT ÅTGÄRDER MOT RADON VIDTAGITS
Flerbostadshus (lgh) Enbostadshus
övriga hus
Summa
HUS BYGGDA "RADON-SÄKERT" ELLER
Tabell 8.2. Fördelningen av radondotterhalten i nyuppförda byggnader.
Ungefärlig Andel Andel medelhalt större än större äo
70 Bq/m 400 Bq/m Alla mätta hus 4 6 Bq/m"
Icke radonskydds- 81 Bq/nT åtgärdade hus
(383 st) Radonskyddade hus (782 st)
30 Bq/m'
11 % 2^ %
6 %
1.2 % 2,6 %
0,5 %
Detta kan jämföras med data från SSIs undersökning 1930-82
50 , 3 14 % 1 %
Av de 122 husen med halter över 70 Eq/m har 77 hus utförts utan och 45 hus med radonskyddsåtgärder. Detta kan tyda på att risken är relativt stor för att också radonskyddade hus får höga halter.
Högsta uppmätta halt är 6090 Bq/m i ett hus utan radon-skyddsåtgärder. Fördelningen av höga halter i de 52 kommu-n f , som mätts i färdiga hus, framgår av tabell 8.3. Dekommu-n visar bl a att halter över 70 Bq/m uppmätts i hälften av dessa kommuner.
Tabell 8.3 Fördelning av höga radondctterhalter i nybebyggelse.
Radondotterhalt
Antal kommuner vari halten uppmätts i färdiga byggnader
Större än 1000 ^ Större än 4 00 Bq/m::
Större än 70 Bq/m
4 7 26
Åtgärder för att minska halten redovisas för 13 hus. I två av de 14 husen med halter över 400 Bq/m har åtgärder
vidtagits och halten reducerats till lOQ-å 300 Bq/m . I 11 av de 106 husen med halter 70 - 400 Bq/m har halten sänkts till 10 å 70 Bq/m . Åtgärderna för att. minska halten har i medeltal medfört en ca 75-procentig reduktion av halten, dvs till cJrkä 1/4 av ursprungshalten.
Sannolikt är det fler hus med halter över 70 Bq/m an de 13 redovisade, som åtgärdats. Det ar naturligtvis angeläget att höga halter undviks i nybebyggelsen och att BN överva-kar detta. Med hänsyn till problemen med att uppspåra
befintliga hus med halter över 400 Bq/m är det också
angeläget, att radonrisken beaktas vid bygglovsprövning för ombyggnad.
88 kommuner (31 % av 284) har redovisat vilka typer av grundkonstruktioner som använts "id radonsäkert eller ra-donskyddande byggande. Huvudtyperna är kryprumsgrund (tor-pargrund), hel platta på mark, suterränghus och källarhus.
Utförligare uppgifter om fördelningen på de olika typerna framgår av bilaga 2.
71 kommuner anger att kryprumsgrund används ofta eller ibland.
När det gäller hel bottenplatta på mark har de flesta kommunerna angett att plåttjocklekar större än 10 cm an-vänts.. Dubbel- och enkelarmering synes vara lika vanliga.
4 0 kommuner anger att dräneringsrör eller andra r.nordningar för utsugning av markradon under plattan använts ofta eller ibland.
Suterräng- och källarhus utförs ofta eller ibland med an-ordningar för utsugning av markradon i cirka hälften av de 50-tal kommuner som svarat. Anordningarna torde ha insatts som en effektiv extra skyddsåtgärd mot markradon förutom tätning av golv och väggar mot mark.
9 VILKEN SAKKUNNIG HJÄLP KAN DE DRABBADE FÅ?
Hög radondotterhalt inomhus kan bero av flera faktorer.
Detta behandlas mer ingående i avsnitt 4.4.
Den vanligaste orsaken är för låg luftomsättning i bo-staden. Otätheter i grundkonstruktionen förekommer också ofta.
För att fastighetsägaren ska kunna utföra åtgärder är det viktigt att man tar reda på vad som orsakar den höga radon-dotterhalten inomhus.
HHN skall i sin tillsynsverksamhet spåra hus aed hög radon-dotterhalt.
HHN lämnar oftast råd och information om enkla åtgärder som kan förbättra ventilationen till fastighetsägaren och de boende, då höga radondotterhalter konstaterats.
Undersökningar och mätningar utförs i 207 kommuner då fastighetsägaren eller de boende misstänker hög radondot-terhalt inomhus och om MHN anser misstanken befogad. I de kommuner där mätning ej sker ger miljö- och hälsoskydds-inspektören ofta råd om enkla åtgärder som förbättrar ventilationen, och namnuppgifter på konsulter som utför mätningar.
Vid misstänkt och eller konstaterad hög radondotterhalt inomhus kan oftast miljö- och hälsoskyddsinspektören
- lämna information
- mäta gammaaktiviteten och konstatera ev förekomst av blåbetong
- utföra eller låta utföra radon/radondottermätning - lämna SSIs lista på konsulter som utför mätningar - ge förslag på ventilationsförbättrande åtgärder - kontrollera om otätheter finns i golv på mark - ge råd om byggnadstekniska åtgärder
- samarbeta »ed byggnadsinspektörerna - hänvisa till BN
- hänvisa till litteratur
- informera om sakkunniga experter, konsulter m fl.
BN ansvarar för bygglovprövning för nya byggnader och ombyggnader och skall da beakta radonrisken.
Vid misstänkt hög radonavgång och strålning från marken kan oftast BN
- lämna information
- ge råd om byggtekniska åtgärder - informera om sakkunniga konsulter.
Fastighetsägaren står själv för kostnaderna för konsult-ation, mätning i vissa fall, åtgärder m m. (kap 13)
Försäkringsbolaget där fastighetsägaren har sin hemförsäk-ring kan ge upplysningar om rättsskyddet kan utnyttjas vid ev juridisk tvist för teknisk besiktning av byggnaden.
Allnän eller enskild advokatbyrå kan utreda ansvarsfrågorna och eventuellt bistå vid domstolsprocess.
Konsulter inom byggnadsteknik och geoteknik kan utföra radonmätning, utreda orsaker till ev hög radondotterhalt i inomluften samt föreslå byggnadstekniska åtgärder.
Det kommunala förmedlingsorganet( kap 13) kan förmedla lån.