Syftet med avsnitt 7.5 är att göra en bedömning av Hypotes A, Hypotes B och
Hypotes C.
Avsnittet är disponerat enligt följande. I 7.5.1 presenteras bakgrunden till hypotesbedömningen. Därefter i avsnitt 7.5.2 bedöms hypoteserna, och den relativt sett starkaste kandidaten identifieras.
7.5.1 Bakgrund
Förutsättningarna för förklaringsarbetet påverkas för det första av hur mycket som är känt om fenomenet som ska förklaras eftersom en större kännedom om hur fenomenet beter sig begränsar antalet möjliga förklaringsantaganden. Förklaringsarbetet har också föregåtts av en beskrivning av fenomenet. Dels har jag gjort en extrahering av välfunna iakttagelser av och välgrundade antaganden om fenomenet från den rika forskningshistorien (se 3.4.2). Dels har jag utfört empiriska undersökningar i syfte att komplettera beskrivningen av fenomenet (se kap 4). Förklaringssökandet har avgränsats till hypoteser som anger orsaker. Målet har således varit att finna information om den kausala bakgrunden. Ett fenomen kan emellertid uppkomma genom flera mekanismer och därtill kan det finnas olika aspekter av ett fenomen som kan vara intressanta att förklara. Lipton (2004) menar att en god problemprecisering främjar förklaringsarbetet, och ett verktyg som kan användas för att rikta sökandet efter orsaker är den kontrastiva frågan, som har formen Varför X snarare än Y? Jag valde att avgränsa förklaringsfokuset till fenomenets omtalade definithetsrestriktion genom den kontrastiva frågan: Varför
förekommer inkongruent predikativform med nakna ytsubjekt men inte med definita ytsubjekt? Avgränsningen medför att andra sidor av fenomenet lämnas mindre
uppmärksamhet, men samtidigt ger ett insnävat fokus bättre förutsättningar för ett framgångsrikt förklaringsarbete. Vidare är definithetsrestriktionen högst utmärkande för fenomenet, och en förhoppning har varit att en förståelse av vad som ligger till grund för restriktionen ska ge viktiga insikter om fenomenet i stort. Hypotesernas uppgift har således varit att förklara definithetsrestriktionen, och det är primärt trovärdigheten i förklaringskandidaternas svar på denna fråga som ligger till grund för bedömningen. Utöver trovärdigheten i svaret på den förklaringssökande frågan ska dock en stark förklaring också vara förenlig med vad som i övrigt är känt om fenomenet. Därtill vilar de olika förklaringarna av definithetsrestriktionen på olika bakgrundsantaganden, vilka har granskats, och resultatet från denna granskning ligger också till grund för bedömningen.
Lipton presenterar inga tydliga kriterier för hur man avgör styrkan hos olika förklaringskandidater utan menar att hypoteserna helt enkelt måste utsättas för tillräcklig granskning och prövning. Lipton urskiljer dock två typer av evidens som han anser vara särskilt värdefulla. För det första är evidens som framkommit genom prediktioner särskilt värdefull. En hypotes som inte bara ackommoderar på förhand tillgänglig evidens utan också förmår göra framgångsrika prediktioner är således att föredra framför en som endast ackommoderar. Vidare framhåller Lipton (2004) att heterogen evidens är mer värd än homogen evidens (se avsnitt 5.2.3).
7.5.2 Hypotesbedömning och identifiering
av den starkaste förklaringskandidaten
De tre hypoteserna som ställts upp har en tydlig förankring i tidigare analyser av pannkaksmeningsfenomenet. Hypotes A är en syntes av olika idéer som presenterats i den semantisk-funktionella traditionen (se 3.2.4) med tonvikt på Widmark 1966b.
Hypotes B kan knytas till den generativa traditionen (se 3.2.5) och bygger främst på
Teleman 1987 och Josefsson 2006. Slutligen är Hypotes C en vidareutveckling av olika antaganden från bl.a. Wellander (1949), Teleman (1969) och Malmgren (1984). De tre hypoteserna ger olika svar på den kontrastiva frågan, men de representerar också olika traditioner och vilar på olika grundföreställningar om hur kongruens genereras.
Nedan sammanfattas grundidéerna i de tre förklaringskandidaterna följt av en bedömning.
Enligt Hypotes A har den inkongruenta predikativformen en positiv motivering. Ytsubjektet i satser med inkongruent predikativ antas ha en dividuativ betydelse, som triggar semantisk neutrumkongruens. När ytsubjektet är utbyggt med t.ex. en indefinit artikel, ett adjektivattribut eller bestämd artikel påverkas möjligheten till semantisk neutrumkongruens negativt eftersom sådana utbyggnader antas ge nominalfrasen en mer individuativ betydelse. Att inkongruent predikativform förekommer med nakna ytsubjekt och inte med definita beror således, enligt
Hypotes A, på att den förra typen av ytsubjekt har en dividuativ betydelse, till
skillnad från den senare.
Att Hypotes A kan förklara de till synes orelaterade företeelserna att en definit form på ytsubjektet och förekomsten av ett adjektivattribut i ytsubjektet har betydelse för predikativets kongruensform, tyder på att hypotesen vilar på heterogen evidens. Huruvida närvaron eller frånvaron av sådana utbyggnader nödvändigtvis återspeglar en växling mellan individuativ och dividuativ betydelse är dock inte självklart. Att en sats som (250) är grammatisk men en sats som (251) är ogrammatisk skulle förklaras med att substantivet luft har en dividuativ betydelse i naken form men inte i definit form. Antagandet förfaller diskutabelt.
(250) Luft är genomskinligt. (251) *Luften är genomskinligt.
Frågan om huruvida växlingen mellan naken och definit form nödvändigtvis avspeglar en växling mellan dividuativ och icke-dividuativ betydelse har också ifrågasatts i den tidigare litteraturen. Malmgren (1984:112) uttrycker sig t.ex. tveksam till att mjölken i satsen mjölken är dyr har en mindre dividuativ betydelse än mjölk i satsen mjölk är nyttigt. I samma anda menar Källström att det inte finns någon dividualitetsskillnad mellan olja i (252) och oljan i (253).
(252) Olja är dyrt. (Källström 1993:227) (253) Oljan är dyr. (Källström 1993:227)
Hypotesens antagande om att pannkaksmeningssubjekten förenas av att ha en dividuativ betydelse tycks vara riktigt. Den definita formen tycks också kunna medföra att den dividuativa grundbetydelsen i subjektet försvagas. Ett problem för hypotesen är att det är tveksamt om en definit form nödvändigtvis medför att den dividuativa betydelsen förloras.
Även Hypotes B utgår från idén att fenomenet har en positiv motivering och att det rör sig om semantisk kongruens. Orsaken till den till synes inkongruenta predikativformen antas vara ett dolt neutrumelement motsvarande det i subjektet som svarar mot betydelsen oavgränsad. En grundtanke i hypotesen är att den semantiska kongruensen är syntaktiskt kodad. Nominalfraser antas kunna utvidgas med en semantisk fras, vilket ger strukturen: [[SemP] NP]. Den semantiska frasen kan fyllas med ett element som svarar mot ett visst semantiskt genus, och detta element kan i sin tur trigga kongruens efter samma morfosyntaktiska principer som är fallet vid kanonisk kongruens.
Idén om en semantisk fras medför att man inte behöver anta att det finns olika mekanismer som frambringar kongruens utan bara en. Vidare har Hypotes B förtjänsten att den inkongruenta predikativformen kan förstås i en större kontext eftersom alla typer av semantisk genuskongruens förmodas uppkomma efter samma mönster.
Hypotesens förklaring till definithetsrestriktionen grundas på idén att de olika delarna i den utvidgade nominala projektionen inte får ha motstridiga särdragsvärden. Elementet det har särdraget [+neutrum] och kan därför inte förbindas med en nominalfras som har särdraget [+utrum] eftersom det skulle innebära en särdragskrock och derivationen skulle krascha. Eftersom definita nominalfraser som senapen men inte nakna nominalfraser som senap antas ha särdraget [+utrum] får kontrasten sin förklaring. Den antagna restriktion mot olika särdragsvärden innebär dock också att inte heller attribututbyggda nominalfraser som fransk senap kan förbindas med ett fonologiskt tomt det och trigga en
inkongruent predikativform. Tvärtemot vad hypotesen predicerar tycks emellertid sådana exempel förekomma, se t.ex. (254) (för fler exempel av samma slag se 7.3.5). (254) Gammal sperma är vitt, kanske lite grynigt eller vad man ska säga.
(Familjeliv: Planerar barn 2008)
Enligt hypotesen har det fonologiskt realiserade det särdraget [+definit] men saknar detta särdrag i sin fonologiskt tomma form. Att den fonologiska realiseringen medför särdraget [+definit] kan förklara varför inte det kan förbindas med indefinita nominalfraser som senap, då det skulle innebära en särdragskrock. Hypotesen kan däremot inte förklara varför nominalfraser som senap kan hänvisas till med det i exempel som (255). Även här borde det bli en särdragskrock.
(255) Senap, det är gott.
Likt Hypotes A tar Hypotes B fasta på en viss underliggande semantik som förenar pannkaksmeningssubjekten, nämligen draget oavgränsad. Vidare innebär antagandet om projektionen Semantisk fras att både den till synes inkongruenta t-formen och andra antaget semantiskt motiverade kongruensböjningar kan ges en enhetlig syntaktisk beskrivning. Analysen av definithetsrestriktionen vilar dock på antaganden om olika särdragsuppsättningar som medför till synes felaktiga prediktioner.
Enligt Hypotes C har fenomenet inkongruent predikativ en negativ motivering. Det rör sig således om falsk kausalitet (se avsnitt 2.1). Grundidén är att det finns två slags kongruenskällor: en som ger tillgång till referentiella uppgifter som femininum och flertal och en som är knuten till grammatiska uppgifter som utrum och singular. Pannkaksmeningssubjekten, som generellt sett utgörs av svagt referentiella nakna nominalfraser, antas inte ge tillgång till en referentiell kongruenskälla. Dessutom saknas ofta också en stärkt åtkomst av den grammatiska kongruenskällan, och därför har språkproducenten begränsade förutsättningar för att kongruensböja predikativet. Definita nominalfraser ger däremot generellt sett direkt tillgång till den referentiella kongruenskällan och ofta även stärkt åtkomst av den grammatiska kongruenskällan, vilket ger språkproducenten goda förutsättningar för kanonisk kongruensböjning. Att pannkaksmeningssubjekt i form av nakna nominalfraser utmärks av sin svaga referentiella förankring är känt sedan tidigare. I SAG (band 1:229) används termen
svagt referentiell som betecknar nominalfraser ”som i huvudsak har beskrivande
funktion och inte tydligt används för att peka ut en verklig eller tänkt referent”. Även uppfattningen att definita nominalfraser normalt sett har stark referentiell förankring genom specifik referens är välkänt. Att det är just tillgång till en referentiell kongruenskälla snarare än den definita formen som blockerar möjligheten till inkongruent form antyder exempel som (256) (för fler exempel av samma slag se 7.4.5).
–Det ger en långvarig effekt, men kvaliteten är viktigt. Om du äter det rakt uppochner så kommer det slå, men om du smälter ner det ger det desto bättre effekt. (Flashback: Droger 2011)
Enligt hypotesen påverkas åtkomsten av den grammatiska kongruenskällan av morfofonologiska signaler för genus och numerus. Att nakna ytsubjekt är mer benägna att trigga kongruens om det finns ett adjektivattribut än om ett sådant saknas antas bero på att attributets ändelse ger en morfofonologisk signal om genus/numerus som stärker kopplingen till den grammatiska kongruenskällan. I enlighet med vad hypotesen predicerar tycks också predikativets kongruensböjning påverkas om adjektivattributet har en genusböjd ändelse (se 7.4.7). Effekten av morfofonologiska signaler märks också för plurala ytsubjekt med och utan pluraländelse i enlighet med hypotesens prediktion (se 7.4.7).
En fråga som hypotesen inte ger något svar på är varför exempel som Eken är
utbredd och Tigrar är bruna inte tycks förekomma med inkongruent
predikativform.
Sammanfattningsvis bedömer jag att Hypotes C erbjuder det relativt sett starkaste förklaringsalternativet till definithetsrestriktionen bland de tre uppställda hypoteserna. Premissen i Hypotes A att växlingen mellan naket och definit ytsubjekt nödvändigtvis avspeglar en växling mellan dividuativ och icke-dividuativ betydelse är diskutabel. Grundproblemet med Hypotes B är att de antaganden som görs om särdragsuppsättningarna i den semantiska frasen och resten av den utvidgade nominala projektionen, gör till synes felaktiga prediktioner. Hypotes C tycks vara förenlig med mycket av vad som är känt om fenomenet. Därtill gör hypotesen till synes korrekta prediktioner om att morfofonologiska signaler i subjektet inverkar positivt på den predikativa kongruensböjningen. Samtidigt preciserar inte hypotesen i vilken utsträckning andra referentiella kategorier än specifik referens och svagt
referentiell ger tillgång till den referentiella kongruenskällan. Bland de tre
uppställda hypoteserna förefaller Hypotes C erbjuda det starkaste förklaringsalternativet till den kontrastiva frågan.