Syftet med den kontrastiva frågan är att precisera vad som ska förklaras. Utgångspunkten är ett problemalstrande faktum, vilket ställs mot en kontrast som anger vilken aspekt av faktumet som man är intresserad av att förklara.
6.1.1 Identifiering av faktum
Lipton (2004) uppehåller sig inte vid frågan om vad som utgör ett relevant forskningsintresse och inte heller om hur ett sådant identifieras. Jag anser att en intuitiv utgångspunkt är att ta hänsyn till vad andra forskare generellt sett intresserat sig för hos fenomenet (se 5.2.1).
Den rika forskningslitteraturen omfattar flera olika problemingångar (se kapitel 3). Forskare har bl.a. fokuserat på företeelsens uppkomst (se t.ex. Heinertz 1953), den inkongruenta formens normriktighet (se t.ex. Wellander 1939), ytsubjektets betydelse (se t.ex. Widmark 1966b) och den inkongruenta predikativformens funktion (se t.ex. Malmgren 1984). Att pannkaksmeningarna undersökts från så många olika problemingångar skulle kunna förklaras med att de utgör en intressant kongruensanomali. Frågan om normriktighet är kopplad till intrycket att pannkaksmeningarna utgör ett kongruensbrott. Vidare blir frågorna om uppkomsten, betydelsen och funktionen, menar jag, intressanta då de kan avslöja något om den anomala kongruensformens motivering. Det är också nästan
undantagslöst i kontrast mot mönstret för kanonisk kongruens som tidigare forskare har närmat sig ämnet. Frågan om varför predikativet får en inkongruent t-form tycks således vara det primära intresseskälet.
Flera av analyserna i forskningslitteraturen är relativt komplexa. Karaktären på grundproblemet däremot är enkel och har inte förändrats sedan fenomenet först uppmärksammades. Det krävs heller inget särskilt teoretiskt perspektiv för att urskilja problemet med den anomala kongruensformen, vilket återspeglas i den teoretiskt heterogena forskningslitteraturen om inkongruent predikativ.
Även lekmän har uppmärksammat och intresserat sig för fenomenet, vilket de många pannkaksmeningsfrågor som Språkrådet fått in vittnar om. De undrande består av sfi-lärare, utlandslektorer, L2-insfi-lärare, SvD-läsare, ”språkpoliser”, och allmänt intresserade. Merparten av de inskickade frågorna rör språkriktighet, se t.ex. nedan:
Heter det rökning förbjuden eller rökning förbjudet? Inlägg i en låååång intressant diskussion på FB
Men det finns också frågor om orsaken till inkongruensen, se t.ex. nedan: Hej!
Jag undrar varför det heter t.ex. Träning är viktigt! och Glass är gott! Jag undrar alltså över t. Det verkar ju som det bara gäller substantiv i singular och obestämd form men varför säger vi så när det är en-ord?
Lekmannafrågorna är intressanta då de säger något om inkongruensproblemet. Kuhn (1962) konstaterar att de problemalstrande fenomen som den moderna vetenskapen normalt sett sysselsätter sig med inte är synliga för lekmän, vilket han menar beror på att den moderna forskningens studieobjekt ofta kräver fackkunskaper, särskilda instrument eller ett särskilt teoretiskt perspektiv för att kunna urskiljas. Kuhn (1962) förtydligar att de fenomen som inte förutsätter den moderna vetenskapens resurser i regel redan har blivit lösta. Att pannkaksmeningsproblemet varit känt under så lång tid och varit synligt för så många utan att ha blivit löst är anmärkningsvärt.
Skälet till att fenomenet inkongruent predikativ är intressant kan ges en viss precisering. I exempel (153)–(155) är inte predikativets form uppenbart kongruent med de grammatiska egenskaperna i respektive ytsubjekt, men detta faktum är inte problemgenererande. Skillnaden mot pannkaksmeningarna är att adjektiven i (153)–
(155) är oböjliga.128 De saknar alltså förutsättningen för kongruensböjning.129 Den till synes uteblivna kongruensböjningen är således inte intressant per se. Det intressanta är när predikativet får en inkongruent form trots att förutsättningarna för kanonisk kongruensböjning tycks finnas.
(153) Filmen var
(154) Videoklippet var kul/bra/skoj/gratis. (155) Filmerna var
Även kontrollören måste ha förutsättningar för kanonisk kongruensböjning. Corbett (2006:35ff) delar in kontrollörer i två typer, vilka han kallar kanoniska och defekta kontrollörer. I den första kategorin hamnar nominalfraser och i den andra hamnar element som inte är nominalfraser, såsom infinitivfraser och bisatser. Till skillnad från kanoniska kontrollörer ger defekta kontrollörer, menar Corbett, upphov till en defaultform på kongruensmålet. Ytsubjektet att bo säljer huset i (156) illustrerar en defekt kontrollör.
(156) Att Bo säljer huset är tråkigt.
Exempel som (156) är inte problemgenererande på samma vis som pannkaksmeningarna eftersom det är ett välkänt faktum att defekta kontrollörer ger upphov till andra kongruensmönster än kanoniska.
Det mest intressanta med pannkaksmeningarna är, menar jag, att deras predikativform förefaller vara inkongruent med dess förväntade kontrollör, trots att förutsättningarna för kongruensböjning verkar finnas: adjektivpredikativet är böjligt, och den förväntade kontrollören tycks utgöras av en nominalfras, alltså en kanonisk kontrollör. Även i Corbetts (2006:150) behandling framställs fenomenet vara ett problem utifrån intrycket att predikativet inte är kongruensböjt med subjektet, trots att subjektet tycks vara en kanonisk kontrollör.
Mot bakgrund av genomgången ovan väljer jag följande faktum om pannkaksmeningarna som den kontrastiva frågans första del: Predikativet förekommer i en inkongruent t-form med nakna ytsubjekt. Det intressanta med faktumet är att förutsättningarna för kanonisk kongruensböjning tycks finnas men att predikativet ändå får en inkongruent form. Det är alltså detta faktum som jag
128 Värt att uppmärksamma är också hur vanligt det är i svenskan med oböjliga adjektiv och oböjda adjektivformer. I en sökning på de 20 mest frekventa adjektivtyperna (types) i predikativ ställning i Göteborgsposten 2013 finner man att fyra utgörs av oböjliga adjektiv och tre av
komparationsformer. Bland de 20 vanligaste adjektivtyperna utgör alltså kongruenslösa former mer än en tredjedel. Värt att nämna är också att det finns 10 adjektiv med t-form/neutrumform, alltså 50 % av det totala antalet. Endast tre adjektiv har en form i singularis utrum. Man finner inte några pluralböjda former.
129 Även de morfologiska komparationsformerna (t.ex. gladare och gladast) saknar som känt förutsättningar för kongruensböjning.
kommer försöka att förklara. I nästa avsnitt identifierar jag en kontrast som anger från vilket perspektiv som faktumet ska närmas.
6.1.2 Identifiering av kontrast
På samma sätt som för identifieringen av faktum använder jag den tidigare forskningen som ett sätt att välja ut en intressant kontrast.
Med utgångspunkt i 6.1.1 förefaller det mest intressanta faktumet om pannkaksmeningarna vara att predikativet förekommer i en inkongruent t-form med ytsubjekt bestående av nakna nominalfraser trots att förutsättningarna för kanonisk kongruensböjning tycks finnas. Det finns emellertid flera möjliga kontraster utifrån vilka faktumet kan undersökas. Några av dem redovisas nedan.
• Man skulle kunna ta fasta på restriktionen av kongruensmål och undersöka varför predikativet förekommer i en inkongruent t-form men inte attributet. • En annan väg hade varit att sätta fokus på den inkongruenta formens ändelse och undersöka varför predikativet förekommer i en inkongruent t-form snarare än i en inkongruent ø-form.
• En tredje möjlighet skulle vara att ta sin utgångspunkt i ytsubjektets karaktär och t.ex. kontrastera indefinita ytsubjekt med och utan artikel. • Ett annat sätt att fokusera ytsubjektet är att ta sin utgångspunkt i species och
undersöka varför inkongruent predikativ förekommer med indefinita ytsubjekt men inte med definita.
Redan Beckman (1904) uppmärksammade definithetsrestriktionen och sedan dess har forskare återkommande tagit hänsyn till restriktionen. Bland alla iakttagna faktorer är ytsubjektets indefinithet troligen den starkaste prediktorn för huruvida predikativet får en kongruent eller inkongruent form. Wellander (1955:23) framhåller hur viktig definithetsrestriktionen är genom att hävda att varje pannkaksmeningsförklaring som inte beaktar restriktionen måste anses förfelad.130
Utifrån principen att välja problemingång mot bakgrund av hur tidigare forskare närmat sig fenomenet, förefaller det naturligt att välja en kontrast som sätter fokus på definitheten i ytsubjektet. Nedan presenteras den kontrastiva frågan:
Kontrastiv fråga
Varför förekommer inkongruent predikativform med nakna ytsubjekt men inte med definita ytsubjekt?
130 Widmark (1966b:101) instämmer med Wellander (1955) om nödvändigheten för varje pannkaksmeningsförklaring att ta hänsyn till definithetsrestriktionen.
Lipton (2004) understryker att den kontrastiva frågans två delar måste vara sanna. Samtidigt behöver de inte utgöra undantagslösa sakförhållanden utan kan beteckna tendenser. Definithetsrestriktionen är inte absolut utan betecknar snarare en stark tendens, nämligen att inkongruent predikativ är betydligt vanligare då ytsubjektet är naket än då det är definit.
Den kontrastiva frågan ovan tycks dock inrymma två kontraster: definithet vs. indefinithet och naken vs. icke-naken. Ett naket ytsubjekt (t.ex. sten) är ju både indefinit och saknar kvantitetsattribut medan ett definit ytsubjekt (t.ex. stenen) både är definit och har en definithetsändelse eller ett definit attribut. I tabell 4 illustreras de olika kombinationerna av indefinit─definit och naken─icke-naken.
Tabell 4: Rutschema för olika kombinationer av indefinit─definit och naken─icke-naken.
naken icke-naken
indefinit sten, stenar en sten, många stenar
definit Maria, Afrika stenen, denna sten
För att undersöka de två kontrasterna separat skulle man behöva ställa definita ytsubjekt mot indefinita och nakna ytsubjekt mot icke-nakna. Kategorin indefinita, icke-nakna ytsubjekt (t.ex. en sten) kommer dock inte att inkluderas i undersökningen mot bakgrund av att denna typ av ytsubjekt endast tycks ge upphov till inkongruent predikativform när de har en dold satsstruktur. Endast nakna ytsubjekt (t.ex. sten) tycks ge upphov till inkongruent predikativform utan en dold satsstruktur. Av detta skäl är det relevant att formulera den kontrastiva frågan på det föreslagna sättet. I avsnitt 6.2 presenterar jag argument för varför jag antar att ytsubjekt som en sten endast ger upphov till en inkongruent predikativform när det finns en dold satsstruktur.