Som vi har sett hos både Rolf och Johannessen, är regelföljande ett viktigt inslag i praktisk kunskap och praktiskt kunnande. En viss typ av regler eller ett visst innehåll i regler, är de metoder och tum-regler som förmedlas via kultur och tradition. I systemutvecklings-praktiken finns det en lång tradition av systematisering, standardi-sering och metodanvändning. Det finns naturligtvis en uppsjö av olika systemutvecklingsmetoder med olika fokus och underliggan-de uppfattningar om systemutveckling som process och datasy-stem som fenomen. Det finns också gott om olika former av checklistor, guidelines och andra ”rättesnören” för att styra eller stötta systemutvecklingsprocessen. Till detta kommer olika former av standarder och standardförfaringssätt.
Det intressanta i detta är om de systemutvecklare som vi har inter-vjuat, ser denna typ av normerande regler som stöd eller som en form av absolut styrning, d.v.s. att frågan är om det finns inslag i kunnandet om kvalitet och i bedömningsförmågan som går utöver det som normer föreskriver.
När det gäller processen att utveckla system, har redan Stolterman (1991) besvarat denna fråga genom sin undersökning av systemut-vecklares praxis och där kunnat visa dels att systemutvecklare, i princip mot intentionerna i åtminstone den tidens systemutveck-lingsmetoder, tidigt eller omedelbart börjar att tänka på en vision av det färdiga systemet, dels att de använder systemutvecklingsmeto-der som ramverk för att utforma privata metosystemutvecklingsmeto-der – man tar delar av dem som man tycker fungerar bra i en viss situation och anpas-sar detta till en egen metod. I Hoberg (1998) finns en berättelse o m ett projekt som hamnade helt fel genom att helhjärtat följa en be-stämd metod, som gav fel fokus i förhållande till uppgiften. Så att systemutveckling skulle kunna ske som ett mekaniskt följande av normativa regler, finns det inga empiriska belägg för som vi har stött på och det skulle, i förhållande till teorier om praktisk kunskap och praktiskt kunnande som vi har presenterat, vara förvånande om man skulle stöta på detta.
Om vi återvänder till Rolfs tolkning av Polanyi och teorin om per-sonlig, praktisk kunskap, så är den egna erfarenheten oerhört viktig för att kunna förstå de av en tradition förmedlade reglerna för en färdighet. Den personliga kunskapen är alltså en sammansmältning av subjektiv erfarenhet och det som traditionen förmedlar i form av tumregler och värderingar etc. Som vi såg tidigare i avsnitt 3.2.3 kan inte regler ensamma avgöra hur man praktiserar en färdighet och de kan vara stöd endast om de integreras med praktisk kun-skap inom färdighetsområdet, eller i Johannessens terminologi, med förtrogenhetskunskap.
Den ytterligare kunskap som då krävs har vi kallat för tyst kunskap i vår undersökning. Vi har då, som vi har redovisat i undersök-ningskapitlet (kapitel 4), använt denna term för erfarenhetsbaserad kunskap som är svår att verbalisera. Denna typ av kunskap verkar vara väldigt viktig för våra systemutvecklare, men är naturligtvis också svår att förmedla innehållet i. Att den är erfarenhetsgrundad ligger i själva vår frågeställning, men likväl framstår just erfarenhe-ten som väldigt viktig och den framförs som den mest betydelse-fulla grunden för bedömningsförmågan.
Om vi återvänder till Rolfs polanyitolkning skulle det innebära att systemutvecklarna har tyst fungerande kunskap som de använder för att åstadkomma och bedöma kvalitet på det som är i fokus för deras handling, nämligen produkten. Den här tysta kunskapen ut-märks också av en sorts fingertoppskänsla, som gör att kvaliteten kan bli hög. Att nå hög kvalitet innebär för flera av våra systemut-vecklare, att överträffa kunders förväntningar och krav, att förstå även outtalade önskemål och behov hos kunder och användare.
Kvalitet må vara att uppfylla kravspecen – hög kvalitet är att över-träffa den.
Bedömningsförmågan kräver alltså tyst, erfarenhetsbaserad kun-skap samtidigt som själva utvecklingsprocessen framstår som poly-centrisk givet den tidigare diskussionen. Om systemutveckling be-traktas som en polycentrisk uppgift kan den inte planstyras i en stor omfattning. Det kräver i sin tur utrymme för mer spontan koordi-nation och kompetens, d.v.s. att reglerna kan påverkas för att
upp-nå en förbättring av dem. Att helt planstyra uppgiften via metoder och andra normer, det som ligger inom Johannessens begrepp på-ståendekunskap, är inte möjligt, utan inom färdighetsområdet be-hövs kunnande som går utanför dessa – det bebe-hövs en bedöm-ningsförmåga som också bygger på erfarenhetskunskap. Detta kunnande uttrycks av våra systemutvecklare som tyst kunskap.
Frågan är då vilken roll metoder, standarder, guidelines med mera kan spela för bedömningsförmågans innehåll.
Rolf har, utifrån sin tolkning av Polanyi, en diskussion om förhål-landet mellan en karta och kunskap, där han menar att kartan i sig inte utgör kunskap, men att den kan ge kunskap; att kunskap kan utvinnas ur den beroende på sociala regelsystem och mänskliga till-lämpningar av detta system. Kartläsningen vilar också på personlig kunskap som går utanför själva regelsystemet. Därför innehåller kartan, enligt Rolf (1995), information som genom att behandlas i enlighet med sociala meningsregler och genom att tolkas med hjälp av personlig kunskap, kan resultera i kunskap.
Så om vi jämför med Rolfs kartmetafor, innebär det att metoder, standarder och guidelines i sig inte utgör kunskap, men man kan utvinna kunskaper ur dem och man kan ha dem som stöd för sitt kunnande, men inte ersätta det. Normerande angreppssätt måste användas på ett meningsfullt sätt, vilket förutsätter kunskaper som ligger utanför normerna själva. När normen inte håller måttet mås-te man som sysmås-temutvecklare välja en annan väg genom att bryta mot normen för att uppnå hög kvalitet, vilket också sker.
Sammanfattningsvis har vi kommit fram till följande:
• Att nå hög kvalitet innebär mer än att uppnå målen i kravspecifikationen, hög kvalitet är att åstadkomma ett mervärde för kunden.
• För att kunna göra detta måste systemutvecklare ha erfarenhetskunskap, i detta sammanhang tyst kunskap, om och en fingertoppskänsla för vad som leder till hög kvalitet.
• Det behövs därmed kunskaper som ligger utanför det som kan täckas av regler och normer. De kan tjäna som en grund för kvalitetsbedömning, men
kan behöva brytas mot när den praktiska erfarenhetsbaserade kunskapen så kräver.