Bedömningspraktik

I läroplanen föreskrivs att läraren allsidigt skall utvärdera elevens kunskaper (Skolverket, 2011). Detta medför att bedömning måste vara utformad på många olika sätt. Elever upplever

45 också att de blir bedömda på många olika sätt. Men den vanligaste bedömningsformen är skriftlig i form av skriftliga prov eller inlämningsuppgifter. Samtliga av de fem förmågor som beskrivs i läroplan bedöms enligt eleverna men framför allt ”använda begrepp och teorier” och minst ”tolka och lösa problem”. Bedömningen används, enligt studenterna, för att sätta betyg och för att få ett rättvist betyg krävs många olika prov och inlämningsuppgifter.

Eleverna upplever att bedömning i huvudsak är skriftlig snarare än muntlig och pratisk. 79 procent instämmer helt och 20 procent delvis i att den vanligaste bedömningsmetoden är skriftliga prov. 54 procent instämmer helt och 44 procent instämmer delvis i att skriftliga inlämningsuppgifter är den vanligaste bedömningsmetoden i skolan. Fokus på skriftlig bedömning är, enligt Forsberg och Lindberg (2010), en följd av Lpf94 där ansvaret för lärandet mer än tidigare lades på den enskilda eleven bland annat i form av så kallat skriftligt eget arbete. Många skriftliga prov och inlämningsuppgifter kan missgynna de elever som har goda ämneskunskaper men inte förmågan att förmedla dessa skriftligt. Detta har också framförts som en förklaring till pojkars sjunkande resultat i skolan. Linde et. al (2010, sid 62) anger att ”det största gapet mellan pojkars och flickors testresultat finner man i läsning och språkliga prestationer”. En ökad skriftlig bedömning kan därmed vara en, av flera, förklaringar till varför pojkar presterar allt sämre skolan. Ytterligare en aspekt av fler skriftliga inlämningsuppgifter är att elevens hemförhållanden kan bli avgörande för skolframgång då uppgifter inte enbart görs i skolan utan också i hemmet där tillgång till stöd och hjälp kan variera. Att fler skriftliga bedömningsuppgifter görs utanför skolan kan också medföra att fler elever fuskar genom plagiering från internet. För att undvika detta måste de inlämningsuppgifter som eleven gör vara utformade på sådant sätt, problemlösande och diskuterande och inte faktabaserade, att de inte direkt kan kopieras av eleven från internet då detta inte gynnar lärandeprocessen.

Cirka hälften av elever instämmer inte i, eller vet inte om ifall det finns en informell bedömning, exempelvis under pågående lektion. Med andra ord är bedömning något som sker kontrollerat i samförstånd mellan lärare och elev snarare än en fortlöpande process såsom anges i den formativa ansatsen. Men här kan också finnas en ”begreppsförvirring” där bedömning blir synonymt med prov och inte exempelvis återkoppling men detta innebär inte att eleven inte också har lärande bedömning. Detta kommer att diskuteras under rubriken ”Bedömningsform”.

46 Alla de fem förmågorna som anges i läroplanen, såsom att se samband, förstå och använda begrepp, diskutera, lösa problem och kritiskt granska, upplever eleverna bedöms. Den förmåga som flest elever inte anser bedöms är ”tolka och lösa problem” där 17 procent svarar ”instämmer inte” och 5 procent svarar ”vet inte”. Den förmåga som flest elever anser bedöms, 100 procent instämmer helt eller delvis, är ”förstå och använda begrepp och teorier” Detta resultat kan indikera att bedömningen är mer faktabaserad än problemorienterad vilket inte gynnar en djupare förståelse (Bruner, 2006). Att lösa problem kan likställas med det som Bruner anger som ”att gå utanför det givna” vilket stimulerar elevernas nyfikenhet och djupinlärning. Också inom det sociokulturella perspektivet poängteras vikten av problemlösande uppgifter då dessa har en större relevans i samhället. Eleven behöver inte lära sig fakta utan istället hur man behärskar praktiska och intellektuella redskap med vilkas hjälp fakta kan plockas fram då den behövs. Ytterligare ett resultat som indirekt kan påvisa att de summativa proven är faktabaserade är att cirka 20 procent elever uppger att de kan vara okej att fuska genom att använda fusklapp. I vardagslivet används en fusklapp vanligtvis för att komma ihåg enkla fakta som ett telefonnummer eller personnummer. På en problemlösande uppgift är det svårt att använda en fusklapp då det inte är den typ av kunskap som efterfråga. Om eleverna huvudsakligen gör summativa faktaprov kan detta också bero av att dessa prov upplevs av läraren som lättare att både konstruera och rätta (Nordin, 2010). Eleverna ges inte möjlighet att visa de förmågor som efterfrågas i läroplanen men både den som bedömer och den som blir bedömd kan uppleva att bedömningen blir rättvis.

På frågan vad bedömningen används till instämmer 90 procent helt och 7 procent delvis i att ”sätta betyg”. Bedömningens syfte anses helt klart var att sätta betyg och därmed sortera eleverna inför en eventuell ansökan till högskolan eller arbeta. Detta kan också jämföras med vad som motiverar eleverna. 99 procent av informanterna instämmer helt (74 procent) eller delvis (25 procent) i att de motiveras av just ”höga betyg”. I samhället finns också ett ökat krav eller förväntan på studenten, inte minst på de teoretiska programmen, att gå vidare till högskolan. Betyg, och då helst ett högt betyg, krävs för att uppfylla detta indirekta krav.

För att bedömningen skall vara rättvis anser elever att det krävs många bedömningstillfällen och de elever som anser detta anser också att de blir bedömda på många olika sätt. Ur ett elevperspektiv är detta naturligtvis rimligt då betygen är av stor personlig betydelse och möjligheten att nå ett högre betyg kan anses lättare om kunskapsinnehållet delas upp i många delar och om det prövas på många olika sätt. Samtidigt kan detta innebära att

47 kunskapsinnehållet ”snuttifieras” och förmågor såsom färdighet och förståelse missgynnas i förhållande till faktakunskaper. Ytterligare en aspekt av många prov blir just att eleverna bedöms väldigt ofta. Visa elever kan läsa upp till tio kurser samtidigt och om de bedöms i alla kurser inom en snäv tidsrymd blir arbetsbördan stor ”just nu tre prov och fem inlämningar,

för mycket (…) stressen ökar”. En ökad stress medför att ”för mycket för mig, lägger av” och

kunskapsinhämtningen minskar.