Begäran om vidareutnyttjande

Vårt förslag: Med begäran om vidareutnyttjande avses en begäran

om att information tillhandahålls med åberopande av något av de villkor eller format som anges i den nya lagen.

Vad som kännetecknar en begäran om vidareutnyttjande

Öppna data-direktivet innehåller inte någon definition av vad som avses med en begäran om vidareutnyttjande. I artikel 4.1 anges att myndigheter ska behandla en begäran om vidareutnyttjande, på elek- tronisk väg om det är möjligt och lämpligt, och ge sökanden tillgång till den efterfrågade informationen. Bestämmelsen handlar således enbart om handläggningen av en sådan begäran.

Vid våra kontakter med företrädare för myndigheter har frågan om hur myndigheter ska skilja på en begäran om tillgång och en be- gäran om vidareutnyttjande lyfts. Enligt vår uppfattning tar en be- gäran om vidareutnyttjande enbart sikte på hur viss information till- handahålls, i den mening som avses i avsnitt 8.3.2, vilket påverkar möjligheten att vidareutnyttja den. Det bör understrykas att en be- gäran om vidareutnyttjande inte utgör en fristående begäran om att få tillgång till information, utan den får i första hand betydelse när information som efterfrågas med åberopande av en bestämmelse om tillgång tillgängliggörs. I praktiken kan det emellertid antas att en begäran om vidareutnyttjande ofta kommer att göras gällande i sam- band med att informationen efterfrågas. För att kunna ta ställning till en begäran om vidareutnyttjande måste frågan om tillgång först prövas. På detta sätt kan en begäran om vidareutnyttjande således anses innehålla en indirekt begäran om att få tillgång till viss infor- mation. Den ger, som vi anfört ovan, dock inte någon självständig rätt att få tillgång till information och gränserna för vad som kan göras tillgängligt regleras exklusivt i annan ordning. Om informatio- nen redan är tillgänglig, t.ex. genom att myndigheten på eget initiativ har publicerat den på sin webbplats för att den ska kunna laddas ned, torde någon formaliserad prövning av frågan om tillgång inte vara nödvändig.

En begäran om vidareutnyttjande är ett sätt för användaren att manifestera särskilda krav på format eller andra villkor enligt den nya

lagen som denne vill göra gällande i förhållande till en myndighet eller ett offentligt företag, angående hur viss information ska till- handahållas. Det är således inte fråga om att myndigheter och offent- liga företag ska inrätta två parallella system för att hantera en för- frågan avseende viss information.

En begäran om vidareutnyttjande behöver inte nödvändigtvis avse formatkraven, även om vi förutser att detta kommer att vara vanli- gast. För det fall en användare anger att denne vill att viss informa- tion ska tillhandahållas utan avgift, eller utan någon form av licens- villkor, är det också fråga om en begäran om vidareutnyttjande. När det gäller avgifter kan det visserligen antas att en användare alltid vill ha tillgång till information utan avgift. Detta bör emellertid inte leda till att det alltid finns en presumtion för att det finns en begäran om vidareutnyttjande, utan det bör krävas att ett sådant krav faktiskt manifesteras på något sätt i en begäran. En mer allmän förfrågan till en myndighet om viss information får vidareutnyttjas fritt eller om den finns tillgänglig bör inte heller betraktas som en begäran om vidareutnyttjande, utan frågan och svaret får ses som en del av myn- dighetens allmänna serviceskyldighet.

Vissa tillämpningsfrågor

Öppna data-direktivet innehåller inte något krav på att en begäran om vidareutnyttjande ska vara skriftlig och vi avser inte att föreslå en sådan ordning i den nya lagen. Ett krav på skriftlighet skulle i praktiken oavsiktligt kunna få en hämmande effekt i förhållande till offentlighetsprincipen. I många fall kan det emellertid antas att den som vill att information ska tillhandahållas enligt vissa särskilda villkor eller i ett visst digitalt format anger detta skriftligt för att und- vika onödig tidsutdräkt i handläggningen eller tolkningssvårigheter.

Det krävs inte att användaren använder sig av uttrycket ”begäran om vidareutnyttjande” för att en sådan ska föreligga. När det gäller formatkraven behöver användaren, enligt vår bedömning, inte sär- skilt peka ut det specifika formatet för att det ska föreligga en begäran om vidareutnyttjande, så länge det framgår att användaren vill ha in- formationen i samma format som den innehas av myndigheten – det kan vara tillräckligt att en begäran om tillgång till viss information görs på digital väg, exempelvis via e-post.

SOU 2020:55 Handlingsoffentligheten i förhållande till den nya lagen

137

Principiellt finns det inte något som hindrar en offentlig aktör att tillämpa en generös tolkning av när det finns en begäran om vidare- utnyttjande, eller att använda särskilda formulär för att effektivisera arbetet, genom att formatkrav m.m. kan preciseras på ett sätt som underlättar för såväl myndigheten som användaren. Myndigheter bör dock iaktta särskild försiktighet så att formulär inte ger sken av att viss information endast kan göras tillgänglig genom ett särskilt förfarande som ligger utanför 2 kap. TF eller andra bestämmelser om tillgång (jfr JO:s beslut den 30 april 2020, dnr 8346-2018).

Om det råder tveksamhet i ett enskilt fall ankommer det enligt vår uppfattning på myndigheten som tar emot en förfrågan att, inom ramen för serviceskyldigheten, tolka innehållet i den och eventuellt ta kontakt med sökanden för att klargöra om det görs gällande några särskilda krav enligt den nya lagen, eller hur de krav som framställts ska uppfattas. En parallell kan här göras till de uttalanden av Justitie- ombudsmannen angående myndighetens serviceåtgärder vid utläm- nande av handlingar respektive uppgifter som nämnts i avsnitt 8.3.1 (JO 1990/91 s. 400 och JO 1991/92 s. 434). Vid denna handläggning är det dock viktigt att myndigheten iakttar nödvändig försiktighet för att säkerställa att efterforskningsförbudet i 2 kap. 18 § TF efter- levs. Sökandens egenhändigt lämnade uppgifter kring begäran har då betydelse (jfr JO 1998/99 s. 509 och JO 2005/06 s. 466). Eftersom en begäran om vidareutnyttjande inte avser frågan om utlämnande i sig, utan hur information som är tillgänglig ska tillhandahållas, anser vi dock att en skyldighet att precisera vilka krav som görs gällande inte kan anses stå i strid med efterforskningsförbudet i 2 kap. 18 § TF eller rätten att anonymt begära ut en allmän handling hos en myn- dighet. Sökanden har alltid möjlighet att få information utlämnad anonymt på det sätt som följer av 2 kap. TF. Det kan i detta sam- manhang noteras att när en myndighet är sökande ska tillgångs- frågan hanteras enligt 6 kap. OSL. I en sådan situation är efterforsk- ningsförbudet inte tillämpligt. Gränserna för vilka efterforskande åtgärder en myndighet får vidta kan också påverkas av informations- innehållet i det enskilda fallet. Om det exempelvis är fråga om person- uppgifter kan begäran behöva utredas närmare, för att myndigheten bl.a. ska kunna ta ställning till om uppgifterna omfattas av sekretess enligt 21 kap. 7 § OSL.

Effekter av en begäran om vidareutnyttjande

Att identifiera en begäran om vidareutnyttjande kommer att vara av betydelse för frågan om hur information tillhandahålls i ett visst fall, i synnerhet vad gäller formatkraven. Att det finns en sådan begäran som avses i lagen har även betydelse för frågan om hur begäran ska handläggas och är avgörande för att en myndighet ska vara skyldig att, vid avslag på begäran, meddela ett skriftligt och motiverat beslut som kan överklagas. Om den information som omfattas av en begäran om vidareutnyttjande inte görs tillgänglig förfaller däremot begäran om vidareutnyttjande. Vi återkommer till dessa frågor i kapitel 12 och 13.