Den digitala inre marknaden

Den pågående digitaliseringen av samhället påverkar inte bara en viss marknad eller del av ekonomin utan utgör ett digitalt skifte som sträcker sig över alla sektorer. Inom EU är satsningen på digitaliser-

ing som en möjlighet att skapa tillväxt tydlig. Vad gäller området offentlig förvaltning har EU visserligen begränsad befogenhet att lagstifta om hur medlemsstaternas förvaltningar ska se ut – så även en digital förvaltning – men däremot är det möjligt att lagstifta om själva sakområdet digitalisering.

”Den digitala inre marknaden” och strategin för denna presenter- ades år 2015 som en av kommissionens prioriteringar. Tanken var att komma till rätta med den fragmentering och de hinder som finns på den digitala inre marknaden och därigenom skapa de bästa förutsätt- ningarna för att göra Europa världsledande inom den digitala ekono- min. Strategin innehåller tre huvudområden: 1) förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag, 2) skapa goda förutsättningar för att digitala nät och tjänster ska blomstra, samt 3) maximera tillväxtpotentialen för vår europeiska digitala eko- nomi (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommit- tén, En strategi för en inre digital marknad i Europa, COM/2015/0192).

5.4.1 En europeisk dataekonomi

En inre marknad som till fullo drar nytta av digitaliseringens möj- ligheter kan bidra till stärkt konkurrenskraft och hållbar tillväxt. Som ett led i att genomföra strategin för en digital inre marknad informe- rade kommissionen år 2017 om satsningen på att skapa en europeisk dataekonomi. Kommissionen konstaterade att information i dag är en viktig resurs för att skapa ekonomisk tillväxt, arbete och samhälls- utveckling. Vidare menade kommissionen att information bär på enorm potential för ny innovation och optimering av processer och beslutsfattande inom en rad olika områden, t.ex. hälsosektorn, ener- gisektorn, smarta städer och transportsystem och att allt större data- mängder produceras av den nya teknikens maskiner och processer som sakernas internet, framtidens fabriker och autonoma, uppkopplade system. Kommissionen framhöll också att dataekonomin kommer att kräva ramar som möjliggör att digital information kan användas genom hela värdekedjan i vetenskaps-, samhälls- och näringssyfte (Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkom- mittén, Skapandet av en europeisk dataekonomi, COM/2017/09).

SOU 2020:55 Arbetet med digital information från den offentliga sektorn

87

Att EU satsar stora resurser på stöd till digitaliseringen av ekono- min och samhället är tydligt. Förslag finns om inrättande av ett nytt finansieringsprogram, Programmet för ett digitalt Europa, för åren 2021–2027. Det nya programmet syftar till att stödja den digitala om- vandlingen av ekonomi och samhälle i Europa och se till att europeiska medborgare och företag kan dra nytta av fördelarna. Programmet ska främja en storskalig utbyggnad och användning av viktig digital tek- nik, som applikationer med artificiell intelligens och avancerade cyber- säkerhetsverktyg (EU-förslag 2017/18:FPM147 COM/2018/434).

5.4.2 Direktiv inom området datadriven ekonomi

Nyttan med att information ska vara möjlig att dela och nyttjas av andra är en bärande tanke bakom satsningen på en gemensam digital marknad inom EU. Öppna data-direktivet är en del i denna satsning, men även andra direktiv berör detta område, t.ex. följande.

– Inspiredirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rums- lig information i Europeiska gemenskapen). Inspire står för Infra- structure for Spatial Information in Europe. Syftet med direktivet är att utbytet av information mellan myndigheter ska bli effek- tivare. Det ska också vara möjligt att sömlöst, dvs. utan märkbara skarvar, kombinera information från olika medlemsländer inom EU. Tillgången till information ska alltså öka. Direktivet specifi- cerar riktlinjer för att beskriva rumsliga datamängder med meta- data, utforma datamängdernas attribut på ett gemensamt sätt och publicera datamängderna som nättjänster som kan nås via inter- net. Lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation med till- hörande förordning (2010:1770) reglerar det svenska genomför- andet av direktivet. Lagstiftningen talar om vilka myndigheter som har ansvar att göra sin information tillgänglig enligt stan- darder kopplade till direktivet. Lantmäteriet ansvarar för samord- ningen av den svenska infrastrukturen för geodata, som är en del av den europeiska infrastrukturen enligt Inspire.

– Miljöinformationsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation). Miljöinformation på ett mer övergripande

plan harmoniseras genom direktivet. I Sverige har direktivet bl.a. genomförts genom lagen (2005:181) om miljöinformation. – EU:s andra betaltjänstdirektiv (Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre markna- den). Direktivets syfte är att utveckla marknaden för elektroniska betalningar och skapa bättre förutsättningar för säkra och effek- tiva betalningar. Så kallade tredjepartsbetaltjänstleverantörer på marknaden omfattas av direktivet. Tredjepartsleverantörerna kan få tillgång till bankernas kundinformation och kunddata genom öppna applikationsprogrammeringsgränssnitt.

– Intelligenta transportsystem (Europaparlamentets och rådets dir- ektiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag). Inom detta direktivs område ryms till exempel reseplanering. Vidare är tillhandahållande av EU-omfattande realtidstrafik-informationstjänster ett prioriterat område. I delegerad förordning (EU) 2017/1926 av den 31 maj 2017 kompletteras direktivet vad gäller tillhandahållande av EU- omfattande multimodala reseinformationstjänster. Syftet med för- ordningen är att stödja utvecklingen av trafikslagsövergripande resenärs- och planeringstjänster, särskilt tjänster som gör det möjligt för gränsöverskridande och interregionala resor inom EU. I Sverige har en nyligen genomförd statlig utredning, Utred- ningen om ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige, behandlat frågan vad som krävs för att data ska finnas tillgängligt för tredjepartsförsäljning, se Ett nationellt biljettsystem

för all kollektivtrafik, (SOU 2020:25).