Begreppet undersökning i mineralsammanhang

Begreppet undersökning är således av central betydelse i

mineralsamman-hang och bland annat av denna anledning har lagstiftaren valt att i 1 kap. 3 §

första stycket minerallagen definiera begreppet

603

.

Med undersökning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett

koncess-ionsmaterial och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och

dess beskaffenhet i övrigt, i den mån sådant arbete innebär intrång i

markä-garens eller annan rättighetshavares rätt.

Av paragrafen framgår inledningsvis att med undersökning i lagens

me-ning avses endast arbete vars syfte är att påvisa en fyndighet av

koncess-ionsmaterial. Vilka mineral som är koncessionsmaterial framgår av en

upp-räkning i lagens 1 kap. 1 §. En konsekvens av begränsningen till

koncess-ionsmaterial är att något tillstånd för undersökning inte kan lämnas av

berg-mästaren i de fall sökandens syfte är att leta efter mineraler vilka inte är

koncessionspliktiga. I dessa situationer är sökanden alltså hänvisad till att nå

603Termen undersökningsarbete infördes i minerallagstiftningssammanhang med tillkomsten av 1938 års gruvlag. Dessförinnan användes termen försöksarbete.

143

en överenskommelse med markägaren. Inte heller i dessa situationer är det

dock möjligt för parterna att helt självständigt fatta beslut om utvinning

ef-tersom hänsyn bland annat måste tas till regleringen i miljöbalken.

Vidare krävs enligt paragrafen att arbetet, för att definieras som

under-sökning, medför intrång i markägarens eller annan rättighetshavares rätt.

Arbete på annans fastighet i syfte att upptäcka brytvärda fyndigheter av

kon-cessionsmaterial som inte innebär intrång i markägarens eller annans rätt kan

alltså företas utan Bergsstatens eller markägarens tillstånd så länge arbetet

kan anses tillåtet enligt de regler som redogjorts för ovan under rubriken

eftersökning. Definitionen av begreppet undersökning kan alltså sägas

defi-niera gränsen mellan eftersökning och undersökning.

Det av lagstiftaren valda sättet att definiera undersökning är för övrigt

nå-got märkligt och lagstiftningstekniskt ovanligt. Som paragrafen nu är

formu-lerad innehåller den såväl en definition som en materiell bestämmelse.

604

Det

sätt på vilket definitionen är konstruerad medför enligt min uppfattning att

den blir onödigt svårtolkad. Ett bättre sätt hade enligt min mening varit att i

en inledande bestämmelse definiera undersökningsarbete som de åtgärder

som vidtas i syfte att påvisa en fyndighet av koncessionsmaterial och att

utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde och dess beskaffenhet i

övrigt. Denna bestämmelse skulle sedan följas av en bestämmelse av vilken

det skulle framgå att tillstånd måste inhämtas i de fall undersökningsarbetet

innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt. Ett annat sätt

att utforma regleringen skulle vara att göra allt arbete som syftar till att hitta

koncessionsmaterial, således även det arbete som i dag sker med stöd i

alle-mansrätten, tillståndspliktigt. En sådan utformning skulle förmodligen

un-derlätta förståelsen av regleringen i minerallagen, men samtidigt riskera att

ytterligare försvåra förståelsen av allemansrätten.

När anses då ett arbete medföra intrång i markägarens eller annan

rättig-hetshavares rätt? I propositionen till minerallagen skriver

departementsche-fen inledningsvis att han inte åsyftat att åstadkomma någon förändring i

de-finitionen av begreppen undersökning och bearbetning i förhållande till äldre

rätt. Exempelvis är åtgärder vilka straffrättsligt är att bedöma som åverkan

på marken tillståndspliktiga enligt departementschefen.

605

Någon mer

gene-rell vägledning för bedömningen lämnas dock inte i propositionen.

Visserli-gen anförs i specialmotiverinVisserli-gen till förslagets 2 kap. 6 §, vilken behandlar

rätten till förlängning av undersökningstillstånd, att ”[S]om

undersöknings-arbete skall också betraktas sådant forsknings- och utvecklingsundersöknings-arbete som

bedrivs för att göra fyndigheten möjlig att exploatera med lönsamhet”

606

.

604

Som exempel på ett annat och vanligare sätt att utforma denna typ av reglering kan nämnas bestämmelserna i miljöbalkens 11 kap. rörande vattenverksamhet. I kapitlets 2 § definieras vad vattenverksamhet är och 9 § anges att det för vattenverksamhet som huvudregel krävs tillstånd.

605Prop. 1988/89:92 s. 85.

606

144

Sättet att uttrycka sig skulle kunna tolkas som att regeringen anser att

under-sökningsarbete även kan bestå i arbetsinsatser vilka inte kräver en faktisk

och fysisk beröring av marken i undersökningsområdet

607

.

Mot denna tolkning talar dock det faktum att departementschefen i

propo-sitionen till 1974 års gruvlag uttrycker att en förlängning av ett

undersök-ningstillstånd bara ska vara aktuellt i de situationer där tillståndshavaren

”utnyttjat det inmutade området för ändamålsenligt undersökningsarbete

eller i varje fall att det finns anledning att anta att han kommer att göra

det”.

608

Några rader längre fram i texten skriver departementschefen att

”[u]nder förutsättning att inmutaren använder inmutningsområdet för

ända-målsenligt undersökningsarbete skall han sålunda kunna påräkna förlängning

av undersökningstiden med tre år.”

609

Även Delin tycks i sin kommentar till

1974 års minerallagstiftningar vara inne på att inmutaren har rätt till

förläng-ning i de fall inmutaren visar att han ”använder inmutförläng-ningsområdet för

ändamålsenligt undersökningsarbete”.

610

I ett kammarrättsavgörande från 2010 där det sökande bolaget yrkat på

förlängning av giltighetstiden för ett undersökningstillstånd och till grund för

yrkandet anfört bland annat gjorda forsknings- och utvecklingsarbeten, anför

domstolen inledningsvis i sina domskäl att minerallagen uppställer ett krav

på faktiskt (min kursivering) intrång i fastighetsägarens eller annan

rättig-hetshavares rätt.

611

Då inga av de aktiviteter bolaget utfört kunde anses som

ändamålsenliga undersökningar i minerallagens mening förelåg inte heller

någon rätt till förlängning av undersökningstillståndet enligt domstolen. Av

domstolens sätt att uttrycka sig ligger det nära till hands att anta att de, i

lik-het med Bergsstatens inställning i målet, anser att undersökningsarbete i

minerallagens mening avser arbeten som faktiskt utförs på fastigheten och

innefattar en fysisk kontakt med fastigheten.

Enligt vad som anförs i propositionen till 1991 års minerallag motsvarar

den föreslagna definitionen av begreppet undersökning i huvudsak den av

minerallagskommittén förslagna.

612

Kommitténs förslag till definition

inne-höll dock ingen skrivning om att endast arbeten vilka medför intrång i

mar-kägarens eller annan rättsinnehavares rätt ska definieras som undersökning.

Tillägget till definitionen kommenteras vare sig i lagrådsremissen, av

lagrå-det, av remissinstanserna eller i statsrådsanförandet. På vems initiativ och av

vilken anledning tillägget skett framgår således inte. Eftersom 1991 års

pro-position i sammanhanget framhåller att ingen ändring i förhållande till äldre

607

Redan år 1945 uttalade första lagutskottet i samband med sitt utlåtande över förslaget att till de koncessionspliktiga ämnena i stenkolslagen lägga till även uran, att de inte ansåg analys av äldre borrkärnor utgöra undersökningsarbete i dåvarande gruvlags mening. Se Första lagut-skottet, år 1945 nr. 54 s. 9-10. 608Prop. 1974:32 s. 155. 609 Prop. 1974:32 s. 155. 610 Delin (1977) s. 101. 611Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 2670-09. 612 Prop. 1988/89:92 s. 85.

145

rätt är åsyftad finns anledning att undersöka om och i så fall vad som yttras

om begreppet undersökning i förarbetena till 1974 års

minerallagstiftning-ar.

613

I propositionen till 1974 års lag om vissa mineralfyndigheter skriver

de-partementschefen som inledning till ett avsnitt där han diskuterar

definition-en av begreppet undersökning, att definition-endast åtgärder av viss kvalificerad

be-skaffenhet är att bedöma som undersökning.

614

Departementschefen fortsätter

sedan med hänvisningar till såväl 1960 års uranlag som till 1963 års

stenkol-slag och dessas förarbeten. Av dessa framgår bland annat att ett arbete ”som

icke inkräktar på jordägarens rätt”

615

inte heller ska anses utgöra

undersök-ning i lagens meundersök-ning. Arbeten som däremot inkräktar på jordägarens rätt

skulle alltså utgöra undersökning i lagens mening. I ett annat sammanhang

skriver departementschefen i 1960 års proposition att ”[d]et skydd uranlagen

ger hindrar emellertid ej att annan söker efter uran på sätt som kan ske utan

intrång i jordägarens rätt”

616

(min kursivering). Här kan till att börja med

konstateras att stora likheter i formulering föreligger mellan skrivningen i

1960 års proposition och definitionen av undersökning som den är uttryckt i

nu gällande minerallag. Vidare tycks departementschefen i 1960 års

propo-sition använda begreppet inkräkta och intrång synonymt. Begreppen används

även i nutid synonymt, även om det ibland kan föreligga viss skillnad.

In-trång kan exempelvis göras med rättsligt stöd och behöver därför till skillnad

från intrång inte vara klandervärt.

617

Avgörande för bedömningen om ett

arbete kan anses inkräkta på jordägarens rätt menar departementschefen i

1960 års proposition vara om de objektiva rekvisiten för skadegörelse eller

åverkan är uppfyllda. Under, som det verkar, påverkan av dessa

motivutta-landen föreslog föredragande statsråd i 1974 års proposition att begreppet

undersökning i lag om vissa mineralfyndigheter borde tolkas på samma sätt

som i uranlagen och stenkolslagen vilket skulle innebära att endast åtgärder

vilka medför förstörelse eller skada ska bedömas som undersökning.

618

De-partementschefens sätt att uttrycka sig ger intryck av att han var av

uppfatt-ningen att endast åtgärder vilka medför fysisk förstörelse eller fysisk skada

bör vara att anse som undersökningsarbete.

Varken 1960 års uranlag eller 1974 års lag om vissa mineralfyndigheter

innehåller någon materiell bestämmelse liknande den i nuvarande

mineralla-gen vars innebörd är att undersökningsarbete föreligger endast om arbetet

innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt. Eftersom

intrång numera är en legal förutsättning för att ett arbete ska klassificeras

613 Prop. 1988/89:92 s. 85. 614 Prop 1974:146 s. 79. 615Prop. 1960:160 s. 67-68. 616 Prop. 1960:160 s. 69. 617

Se till exempel expropriationslagens rätt till intrångsersättning utan krav på klandervärt beteende.

618

146

som undersökningsarbete måste de tidigare förarbetsuttalandena relateras till

den nu gällande lagtexten när frågan om var gränsen går mellan arbeten

vilka inte kräver tillstånd och de som gör det enligt gällande lagstiftning ska

utredas. Att intrång endast kan föreligga i situationer när arbetet medför

för-störelse eller fysisk skada på fastigheten framstår rent språkligt som

motsä-gelsefullt. Förutom att lagtexten inte rent språkligt fullt ut harmonierar med

de tidigare förarbetsuttalandena kan inte heller tolkningen anses som rimlig

då det i dessa sammanhang torde kunna förekomma åtgärder som visserligen

inte innebär förstörelse eller skada, men likväl försvårar till exempel

fastig-hetsägarens verksamhet på fastigheten, till exempel när det gäller jordbruk,

skogsbruk. Andra exempel på verksamheter vilkas utövande kan försvåras

genom undersökningsarbeten är renskötsel och jakt.

Enligt brottsbalken utgör förstörelse eller skada även i dag de objektiva

rekvisiten för skadegörelse eller åverkan. Därutöver krävs också att

förstö-relsen eller skadan är till men för annans rätt.

619

För att skada eller

förstö-relse i straffrättslig mening ska anses föreligga krävs att handlingen medför

att föremålets substans minskas eller att dess beskaffenhet på något annat

sätt förändras. Kravet på men för annans rätt innebär att saken från någon

synpunkt kan anses värdefull för ägaren eller rättighetens innehavare. Men

föreligger därför inte bara vid ekonomisk skada utan även i de fall föremålet

endast har till exempel affektionsvärde eller estetiskt värde. Betydelselösa

föremål eller föremål vilka uppskattas av ägaren eller annan

rättighetsinne-havare av någon helt orimlig anledning skyddas dock inte. Inte heller

tillfäl-liga förändringar utgör men i lagens mening. Kan således objektet med

lätt-het återställas i ursprungligt skick föreligger inte skadegörelse eller

åver-kan.

620

Det tycks således som brottsbalkens stadganden om skadegörelse och

åverkan i mineralsammanhang utgör gränsen mellan eftersökning och

under-sökning, där eftersökning befinner sig på ena sidan gränsen och

undersök-ning på den andra. De åtgärder som i eftersökundersök-ningssyfte vidtas och som inte

kan anses utgöra vare sig skadegörelse eller åverkan eller något annat

för-mögenhetsbrott torde alltså i normalfallet vara civilrättsligt tillåtna.

621

Är

åtgärderna däremot att betrakta som skadegörelse eller åverkan i straffrättslig

mening krävs undersökningstillstånd för att få vidta dessa.

In document Rätten till mineral: en studie om befogenheter och legala inskränkningar i äganderätten till fastighetens beståndsdelar (Page 144-148)