Ersättning till sakägare på grund av skada och intrång

En bearbetningskoncession beviljas i regel för en tidsperiod om 25 år.

728

Även om koncessionshavaren i normalfallet är angelägen om att påbörja

gruvdriften så snart som möjligt efter koncessionsbeslutet föreligger ingen

skyldighet att göra detta. Det är följaktligen koncessionshavaren som avgör

om och i så fall när någon bearbetning kommer att ske. Innebörden härav är

att fastighetsägare och innehavare av begränsade rättigheter under en så lång

tidsperiod som 25 år kan behöva leva i ovisshet gällande frågan om någon

verksamhet kommer att påbörjas eller inte. Fram till tidpunkten för

markan-visningen råder det således i dessa fall osäkerhet om såväl tidpunkten för när

en eventuell bearbetning kan komma att påbörjas som om vilken del av

kon-727Delin (1977) s. 113.

728

176

cessionsområdet och eventuella angränsade områden ovan jord som kommer

att beröras av verksamheten.

Eftersom en fastighetsägare, genom koncessionsbeslutet, inte förlorar

nå-gon ytterligare rådighet över fastigheten i förhållande till de inskränkningar

som redan följer av ett eventuellt beviljat undersökningstillstånd, är det

vis-serligen i många fall möjligt att fortsätta med den pågående

markanvänd-ningen fram till markanvismarkanvänd-ningen, men förutsättningarna för att planera för

en ändrad markanvändning, annat än på kort sikt, försämras dock radikalt.

Till exempel är det troligt att den fastighetsägare som, innan beslutet om

koncession meddelats, funderat på att plantera ny skog i det aktuella området

ändrar sina planer. Minerallagens ursprungliga lydelse medgav inte någon

rätt till ersättning för dessa typer av skador, men genom en lagändring år

2005

729

ändrades detta och en rätt till ersättning infördes för sakägare som

lider skada av att en bearbetningskoncession beviljas för ett område.

730

Minerallagsutredningen föreslog att fastighetsägarna skulle kompenseras

”för de olägenheter det innebär att fastigheten belastas av en

bearbetnings-koncession” genom att koncessionshavarna ålades betala en årlig avgift till

markägarna.

731

Det skulle således vara fråga om en ersättning som utgick

oberoende av om den enskilde markägaren lidit någon skada eller inte.

Före-dragande statsråd anförde dock att ”[m]inerallagen vilar på

expropriations-rättslig grund och dess ersättningssystem bygger på principen att

fastighetsä-garen skall hållas skadeslös.”

732

Att införa en ersättningsmodell utan

kopp-ling till skada skulle, enligt departementschefen, såväl avvika från

mineral-lagens övriga ersättningsregler som regleringen i annan närliggande

lagstiftning.

733

Av denna anledning valde departementschefen att föreslå en

lösning som innebär att ersättningen vid denna typ av skada bestäms i

enlig-het med expropriationslagens bestämmelser.

734

I syfte att ytterligare motverka de negativa konsekvenserna för

fastighets-ägaren av att markanvisningen drar ut på tiden infördes år 2005 en rätt för

fastighetsägaren att begära inlösen av hela eller delar av fastigheten i de fall

ansökan om markanvisning inte gjorts inom tio år från det att beslutet om

bearbetningskoncession vunnit laga kraft.

735

Bestämmelsen är tillkommen

bland annat i syfte att uppmuntra koncessionshavaren att begära

markanvis-729SFS 2005:161.

730

Se 7 kap. 2 § första stycket minerallagen.

731 SOU 2000:89 s. 255-256. 732Prop. 2004/05:40 s. 57. 733 Prop. 2004/05:40 s. 57. 734

Att utredningen valde att i denna situation föreslå en lösning som avvek från den grund enligt vilken andra skadetyper i minerallagen ersattes, berodde på att utredningen ansåg att tillämpningen av expropriationslagens bestämmelser skulle innebära att den ersättningsberät-tigade inte blev ersatt för förlorade så kallade förväntningsvärden och att vissa bevissvårig-heter skulle kunna uppstå (SOU 2000:89 s. 254-255).

735

177

ning.

736

Enligt bestämmelsen undgår dock koncessionshavaren skyldigheten

att lösa fastigheten om han visar att det saknas anledning att begära

markan-visning inom området. Avsaknad av anledning att begära markanmarkan-visning kan

till exempel föreligga i en situation då malmkroppens läge gör det praktiskt

och ekonomiskt lämpligt att i stället utnyttja ett närbeläget sedan tidigare

markanvisat område för bearbetning. Denna situation kan till exempel

före-ligga i de fall koncessionshavaren redan tidigare utvunnit malm från ett

anvi-sat område varifrån den nu aktuella malmkroppen är åtkomlig och enkelt kan

uppfordras.

737

Av 7 kap. 2 § tredje stycket minerallagen följer dessutom att

koncess-ionshavaren har en skyldighet att lösa fastighet eller del av fastighet om

äga-ren begär det i de situationer det uppstår synnerligt men för fastigheten eller

del därav på grund av att bearbetningskoncession har beviljats. Att hela eller

delar av en fastighet löses innebär att egendomen förvärvas av

koncessions-havaren med äganderätt.

738

Av propositionen framgår att regeln endast är

tänkt att tillämpas i vissa sällsynta undantagsfall då det ”framstår som

orim-ligt betungande för fastighetsägaren att behöva invänta att bearbetning

på-börjas eller att tioårsregeln i andra stycket skall kunna åberopas.”

739

Här

und-rar jag dock om inte hänvisningen i propositionen var avsett för meddelandet

av markanvisningsbeslutet snarare än för påbörjande bearbetningen. I de

situationer synnerligt men uppstår för fastigheten eller del av denna på grund

av att marken tas i anspråk innehåller nämligen 7 kap. 3 § andra stycket

minerallagen en regel som ger fastighetsägaren rätt att kräva inlösen av

fas-tigheten. Har beslut om markanvisning fattats bör således kravet på inlösen

stödjas på regleringen i 3 § och inte på vad som föreskrivs i 2 §.

I de fall koncessionshavaren ansöker om och får sig mark anvisad innebär

detta att fastighetsägarens och eventuellt även andra sakägares rådighet till

området inskränks. Av 7 kap. 3 § första stycket framgår att sakägarna är

berättigade till ersättning för den skada och det intrång som föranleds av att

mark eller annat utrymme tas i anspråk för bearbetning eller därmed

sam-manhängande verksamhet. Delin menar att det i uttrycket ”föranleds av att

mark eller annat utrymme tas i anspråk” ligger en viss begränsning; framtida

skador och olägenheter orsakade av själva gruvdriften bör många gånger inte

kunna och därmed inte böra bedömas redan vid

markanvisningsförrättning-en.

740

Av 7 kap. 5 § framgår också att minerallagens ersättningsregler inte är

tillämpliga på skador eller intrång som uppstår efter markanvisningen och

som inte kunde förutses vid denna. De skador vars omfattning kan beräknas

736

Prop. 2004/05:40 s. 88.

737Prop. 2004/05:40 s. 88. Uppfordring avser transporten av malm och gråberg från en under-jordsgruva till markytan. Vanliga hjälpmedel är hissar i schakt, skipar, drivna av gruvspel.

738

Prop. 1988/89:92 s. 108-109.

739Prop. 2004/05:40 s. 89.

740

178

vid markanvisningsförrättningen skall dock tas upp.

741

Uttrycket ”tas i

an-språk” torde heller inte innefatta något krav på faktiskt besittningstagande av

marken. Redan när beslutet om markanvisning vunnit laga kraft torde

rekvi-sitet vara uppfyllt då ersättningsprövningen enligt minerallagens regler

pri-märt avser att reglera den skada och det intrång som uppkommer i och med

själva avståendet av den anvisade marken.

742

Även utformningen av

be-stämmelsen i 7 kap. 5 § stödjer denna tolkning. Enligt 7 kap. 4 §

mineralla-gen fastställs ersättninmineralla-gens storlek med tillämpning av expropriationslamineralla-gens

bestämmelser.

5.4.3.1 Mineralersättning

Enligt 53 § i 1938 års gruvlag hade fastighetsägaren rätt till en särskild

er-sättning, jordägaravgäld, som baserades på värdet av alla de inmutningsbara

mineral som utvanns inom fastigheten. Jordägaravgälden ersatte i sin tur den

tidigare jordägarandelen som innebar en rätt för jordägaren att till hälften

delta i gruvverksamheten. Jordägaravgälden avskaffades genom införandet

av 1974 års gruvlagstiftningar. År 2005 återinfördes dock en rätt till

ersätt-ning för det mineral som bryts. Som skäl anfördes bland annat att

återinfö-randet skulle bidra till en ökad acceptans bland allmänheten för det rådande

systemet.

743

Regeln om mineralersättning, som återfinns i 7 kap. 7 §

mineral-lagen, bygger på en schabloniserad modell och innebär att

koncessionshava-ren ska på årsbasis utge en ersättning motsvarande två promille av det

be-räknade värdet de koncessionsmaterial som brutits och uppfordrats inom

koncessionsområdet under året. Av dessa två promille tillfaller tre

fjärdede-lar fastighetsägare och en fjärdedel staten. Skälet till att staten ges andel i

ersättningen förklaras i propositionen med att det är naturligt ur ett historiskt

perspektiv.

744

Förmodligen åsyftas här statens tidigare rätt till kronoandel

som avskaffades år 1991 och som innebar en rätt att till hälften delta i

gruv-verksamheten och en möjlighet att framtvinga brytning.

5.4.4 Avslutande kommentarer

Bearbetningskoncession innebär att koncessionshavaren får en rätt gentemot

markägaren eller den som annars har rättigheter till marken att bedriva

bear-betning där. Detta dock först efter att beslut om markanvisning skett. Innan

beslutet om markanvisning meddelats innebär innehavet av

bearbetnings-koncessionen ingen utökad rätt till området i förhållande till den rätt som

följer med ett eventuellt redan föreliggande undersökningstillstånd. För det

fall att koncessionshavaren inte har något tidigare undersökningstillstånd för

741 Delin (1996) s. 144. 742 Delin (1996) s. 143-144. 743Prop. 2004/05:40 s. 62. 744 Prop. 2004/05:40 s. 64.

179

området innebär bearbetningskoncessionen ingen utökad rätt till området i

förhållande till den rätt som följer av allemansrätten.

Till skillnad mot som gäller för erhållande av undersökningstillstånd

måste sökanden för att få bearbetningskoncession faktiskt kunna visa att det

inom området finns mineraler av den art som ansökan avser. Kravet som

kommer till uttryck i 4 kap. 2 § första stycket minerallagen avser den så

kal-lade malmbevisningen. Vad det handlar om är att sökanden ska presentera en

utredning vilken dels styrker att han hittat en fyndighet som består av de

mineral han i sin ansökan ansökt om att få utvinna och dels att det är

sanno-likt att en brytning kan bli ekonomiskt lönsam.

Innehav av undersökningstillstånd medför en företrädesrätt i förhållande

till andra som ansöker om bearbetningskoncession avseende det mineral som

tillståndet avser. Däremot är innehav av undersökningstillstånd ingen

förut-sättning för möjligheten att erhålla bearbetningskoncession. Har däremot

någon beviljats koncession för en viss mineral inom ett område kan ingen

annan erhålla bearbetningskoncession för samma mineral inom det aktuella

området. Bearbetningskoncessionen skapar på detta sätt en ensamrätt till

bearbetning inom området.

In document Rätten till mineral: en studie om befogenheter och legala inskränkningar i äganderätten till fastighetens beståndsdelar (Page 177-181)