Hinder mot undersökningstillstånd

Av 3 kap. 6 och 7 §§ minerallagen framgår att det inom vissa områden som

utgångspunkt är förbjudet att utföra undersökningsarbete. För vissa av dessa

områden är förbuden undantagslösa medan det för andra är möjligt att

er-hålla dispens. Frågan om dessa aspekter ska beaktas redan vid

tillstånds-prövningen enligt 2 kap. 2 § minerallagen har prövats rättsligt av

Kammar-rätten i Sundsvall.

625

Kammarrätten fann att sådana omständigheter som

en-ligt 3 kap. 6 eller 7 §§ minerallagen faktiskt kan förhindra

undersökningsar-beten i vissa områden och som måste beaktas av tillståndshavaren innan

denne påbörjar undersökningsarbeten, inte ska beaktas redan vid

tillstånds-prövningen. Detta synsätt stämmer också väl överens med den av lagstiftaren

tänkta ordningen att det är tillståndshavaren själv som ska förvissa sig om

hinder enligt 3 kap. 6 och 7 §§ minerallagen föreligger för det aktuella

om-rådet och om så är fallet ansöka om dispens.

626

623

Prop. 1988/89:92 s. 91.

624

Prop. 2004/05:40 s. 38.

625Kammarrätten i Sundsvall, Avd. 5, nr 770-1995 och 921-1995.

626

149

De hinder som framgår av de aktuella paragraferna och som är

undantags-lösa borde dock beaktas redan vid tillståndsprövningen. Bergsstaten borde

till exempel inte utfärda undersökningstillstånd i områden vilka ligger

be-lägna i nationalparker då det i dessa områden saknas möjlighet att få till

stånd en ändamålsenlig undersökning.

I mineralförordningens 6 § anges att bergmästaren ska skicka kopior av

meddelade undersökningstillstånd och kartor till länsstyrelse och kommun.

Ett syfte med denna regel torde vara att i ett så tidigt skede som möjligt

eta-blera en kontakt mellan prospektören och berörda samhällsorgan för att

till-ståndshavaren ska få kännedom om kommunala planer och särskilt

skydds-värda områden.

627

Även av departementschefens sätt att uttrycka sig framgår

att han genom regeln ville få kommuner och länsstyrelser att sätta sig i

kon-takt med tillståndsinnehavare, ligger ansvaret för att iaktta

hindersbestäm-melserna i minerallagens 3 kap. 6-7 §§ på tillståndshavaren. Detta innebär att

en prospektör som visserligen har meddelats undersökningstillstånd för ett

visst område kan göra sig skyldig till brott, till exempel skadegörelse, om

han utan dispens från hindersbestämmelserna påbörjar ett

undersökningsar-bete i det aktuella området.

628

Redan de omständigheter som enligt 3 kap. 6 och 7 §§ minerallagen kan

hindra prospektering i ett område visar på hur annan lagstiftning inverkar på

möjligheterna för en prospektör att faktiskt få utföra undersökningsarbete i

ett område. Uppräkningen i 3 kap. 6 och 7 §§ minerallagen anger dock inte

uttömmande vilken annan lagstiftning som kan vara tillämplig på

verksam-het som omfattas av minerallagen.

629

Detta framgår istället explicit av 1 kap.

7 § minerallagen i vilken hänvisning också sker till lagstiftning vilken inte

aktualiseras i 3 kap. 6 eller 7 §§ minerallagen.

630

Frågan är dock om det

end-ast är till den i 1 kap. 7 § uttryckligt angivna lagstiftningen som hänsyn

be-höver tas när det gäller att avgöra om undersökningsarbete ska få utföras? I

propositionen till minerallagen uttrycks bland annat att ”[e]n rätt enligt

mi-nerallagen är en visserligen nödvändig men ingalunda tillräcklig

förutsätt-ning för att bedriva verksamhet som omfattas av minerallagen”

631

och i

pro-positionens allmänna del anförs också att ”[l]iksom hittills kommer annan

lagstiftning att vara tillämplig på undersökningsarbeten”.

632

Minerallagskommitténs förlag till lagtext hade en något annorlunda

ut-formning jämfört med den slutligen antagna och ännu gällande lydelsen av 1

kap. 7 § minerallagen. I kommitténs förslag avslutas uppräkningen av

för-fattningar vilka ska beaktas parallellt med minerallagen med formuleringen

627 Prop. 1988/89:92 s. 59-60. 628 Prop. 1988/89:92 s. 97. 629Prop. 2004/05:40 s. 45. 630

De lagstiftningar till vilka det hänvisas är miljöbalken, plan- och bygglagen, lagen om kulturminnen m.m., lagen om kärnteknisk verksamhet samt strålskyddslagen.

631Prop. 1988/89:92 s. 87.

632

150

”…och andra författningar.”

633

Skälet till valet av formulering var enligt

kommittén att de haft motsvarande bestämmelser i 1974 års lag om vissa

mineralfyndigheter och 1974 års gruvlag som förebilder.

634

Av dessa två

lagar är det dock bara den första som innehåller en bestämmelse med samma

avslutning som den av kommittén föreslagna. Av propositionen till 1974 års

lag om vissa mineralfyndigheter framgår också att tanken med den valda

formuleringen var att den typ av verksamhet som lagen reglerade också

skulle vara underkastad prövning enligt annan offentligrättslig lagstiftning

rörande användningen av mark och vatten.

635

Att verksamhet som omfattades

av 1974 års gruvlag också ansågs vara underkastad reglering i annan

lag-stiftning än den i gruvlagen explicit omnämnda framgår av uttalanden i

pro-positionen till nämnda lagstiftning.

636

Då det varken av minerallagens

ur-sprungliga förarbeten eller av förarbeten

637

till senare ändringar av 1 kap. 7 §

minerallagen går att utläsa om den uppräkning av lagstiftningar som sker i

paragrafen ska anses vara uttömmande eller inte måste den objektiva

ordaly-delsen ensam läggas till grund för förståelsen av regelns innebörd.

638

Delin

skriver visserligen i sin kommentar till minerallagen att ”[d]en verksamhet

som regleras i minerallagen måste alltid bedrivas med iakttagande av all

övrig lagstiftning”, men ger samtidigt den i minerallagen explicit omnämnda

lagen om kulturminnen m.m. som exempel på en lagstiftning som kan

för-hindra undersökning i ett visst område.

639

I praktiken torde det förhålla sig så

att de uppräknade lagstiftningarna också är de som rent faktiskt kan vara

tillämpliga parallellt med minerallagen när det är fråga om användning av

mark och vatten.

640

Innebörden av regleringen i 1 kap. 7 § minerallagen innebär att till

exem-pel miljöbalken kan bli tillämplig vid en prövning av om

undersökningstill-stånd trots att ingen hänvisning sker till dess regler i 2 kap. 2 §

mineralla-gen.

641

Vanligtvis bedrivs visserligen undersökningsarbete på ett sådant sätt

att miljöbalken inte blir tillämplig, men i de fall det är fråga om så

ingri-pande åtgärder att miljön riskerar att påverkas mer än försumbart blir balken

tillämplig. Till exempel torde balken bli tillämplig i de fall en väg måste

633 SOU 1986:53 s. 12. 634 SOU 1986:53 s. 216. 635Prop. 1974:146 s. 81. 636 Prop. 1974:32 s. 106. 637

I prop. 2004/05:40 s. 45 uttrycks dock att den verksamhet som regleras i minerallagen alltid måste ”bedrivas med iakttagande av all övrig lagstiftning.”

638

Se SOU 1986:53, prop. 1988/89:92 och prop. 1997/98:90

639

Delin (1996) s. 78.

640 I de nyligen presenterade kommittédirektiven 2011:73 uttrycks dock att parallellt med minerallagen ska vid tillståndsgivningen även miljöbalken, plan- och bygglagen och flera

andra lagar tillämpas.

641När det gäller förutsättningarna för erhållande av bearbetningskoncession framgår explicit av 4 kap. 2 § minerallagen att hänsyn ska tas reglerna i 3 och 4 kap. miljöbalken.

151

byggas till undersökningsområdet eller i de situationer sökanden vill företa

provbrytning redan på undersökningsstadiet.

642

Ett hinder av annan karaktär är att någon redan meddelats

undersöknings-tillstånd eller bearbetningskoncession för det aktuella området

643

. Visserligen

föreligger hinder bara om ansökan avser samma mineral för vilket tillstånd

redan är utfärdat, men eftersom undersökningstillstånd gäller för samtliga

koncessionspliktiga mineral enligt minerallagen förutom olja, gasformiga

kolväten och diamant om inte sökanden begär annat torde hindret i praktiken

vara i hög grad reellt. Även om det redan beviljade tillståndet inte omfattar

samma mineral som det i en senare gjord ansökan är det inte givet att

till-stånd kommer att beviljas på grund av den senare ansökan. Härför krävs

nämligen enligt minerallagen att det föreligger särskilda skäl. Som exempel

på särskilda skäl nämns i propositionen att innehavare av tidigare rättigheter

lämnar sitt medgivande

644

. Rimligtvis borde då också ett medgivande från

tillståndshavaren i de situationer där en senare ansökan avser samma mineral

som det redan givna tillståndet omfattar också verkningsfullt kunna

undan-röja hindret för meddelade av undersökningstillstånd.

Inte bara redan meddelade tillstånd kan utgöra hinder. Enligt

mineralla-gens 3 kap. 3 § utgör även en till myndigheten inkommen ansökan, vilken

alltså ännu inte blivit behandlad, hinder för beviljande av senare inkomna

ansökningar. Eftersom det är olika myndigheter som handlägger ärenden

rörande undersökningstillstånd för mineraler respektive

undersökningskon-cession för torv måste uppgifter om inkomna ansökningar kommuniceras

mellan myndigheterna. Såväl mineralförordningen som förordningen om

vissa torvfyndigheter innehåller därför regler om att tillståndsprövande

myn-dighet ska kommunicera inkomna ansökningar med bergmästaren respektive

länsstyrelsen

645

.

Som nämnts framgår av mineralförordningens 1 § vad en ansökan om

undersökningstillstånd ska innehålla. En ansökan som inte uppfyller dessa

krav ska dock inte avvisas. Enligt förordningens 4 § ska bergmästaren i

dessa situationer i stället förelägga sökanden att komplettera sin ansökan.

Eftersom föreläggandet ska delges kan sökanden genom att inte låta sig

del-ges fördröja bergmästarens beslut i frågan. Den rättsliga regleringen kan

därför medföra att stora ytor under lång tid blir stängda för prospektering

och att den vars syfte är att utestänga andra från möjligheten att prospektera

under ganska lång tid kan ha framgång med detta. Möjligen skulle

bergmäs-taren i vissa av dessa situationer där den sökande bara vill hindra andra från

642

Prop. 1997/98:90 s. 215.

643

Se minerallagens 2 kap. 4 §. Där framgår också att meddelad koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter utgör hinder för undersökningstillstånd. Lagrummet har för övrigt en missvisande lydelse då torv varken är eller brukar beskrivas som mineral.

644

Prop. 1988/89:92 s. 92.

645Se 3 § tredje stycket mineralförordningen (1992:285) och 8 § första stycket förordningen (1985:626) om vissa torvfyndigheter.

152

möjligheten att prospektera kunna avslå ansökan på den grund att sökanden

uppenbarligen saknar avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning,

men i de fall sökanden är okänd för bergmästaren och ansökan är så

knapp-händig på uppgifter att det inte redan av denna går att utläsa om den sökande

är seriös eller inte torde bergmästaren behöva uppmana sökanden att

kom-plettera sin ansökan.

646

I minerallagens 2 kap. 9-9 b §§ behandlas ytterligare situationer vilka kan

medföra att undersökningstillstånd inte kan utfärdas. Av 9 § framgår att för

områden där någon tidigare haft undersökningstillstånd eller

bearbetnings-koncession gäller en karenstid för prövningar av nya tillstånd från tiden för

tillståndets eller koncessionens upphörande och ett år framåt. Sedan första

juli år 1998 gäller karenstiden för alla sökande och inte som tidigare enbart

för tidigare tillståndsinnehavare.

647

Regleringen i 9 a och 9 b §§ syftar till

att undvika framtida problem som kan uppstå i de fall det visar sig att en

malmkropp sträcker sig utanför koncessionens avgränsning och in i ett

om-råde där någon annan än koncessionshavaren har undersökningstillstånd. Av

detta skäl får inte undersökningstillstånd meddelas för mark som ligger intill

mark där koncession redan är sökt eller meddelad. Denna så kallade

skydds-zon sträcker sig runt hela koncessionsområdet och 1 000 meter ut från

kon-cessionsgränsen.

648

Vad som i praktiken också kan utgöra ett hinder för

undersökningstill-stånd, åtminstone för vissa grupper av prospektörer, är att vissa områden,

som visserligen inte är fredade mot undersökningsarbete, inte är åtkomliga

för eftersökning eftersom i alla fall inte allemansrätten ger utomstående

nå-gon generell befogenhet att ens vistas där. Denna situation torde till exempel

gälla för odlad mark. Viss odlad mark kan dock beträdas med stöd av

alle-mansrätten, till exempel snötäckt eller frusen mark, som därmed inte tar

skada av gångtrafik.

649

In document Rätten till mineral: en studie om befogenheter och legala inskränkningar i äganderätten till fastighetens beståndsdelar (Page 150-154)