Behörighetsbedömningen

Förslag: En anhörig som med stöd av turordningsreglerna är att anse som behörig ställföreträdare, eller som med stöd av fullmakt från andra anhöriga har getts denna funktion, ska avgöra om och när förutsättningar för att ta behörigheten i anspråk föreligger.

Bedömning: En anhörig som har att bedöma den enskildes hälsotillstånd bör inte för detta ändamål ha rätt att förfoga

Ds 2014:16 Överväganden och förslag

över sekretesskyddade uppgifter om den enskildes hälsotill-stånd.

I likhet med Förmynderskapsutredningen bedömer jag att det bör ankomma på en anhörige ställföreträdare att bedöma om hans eller hennes behörighet som ställföreträdare har inträtt.

Som vissa remissinstanser påtalat kan det tyckas otillfredsstäl-lande att denna bedömning måste göras av en lekman. Det enda egentliga alternativet till en sådan ordning – en behörighet kopp-lad till ett myndighets- eller domstolsbeslut – skulle dock knappast medföra en förenkling av förfarandet. Med hänsyn till behörighetens snäva avgränsning och ställföreträdarskapets sub-sidiära ställning bedömer jag för övrigt inte heller att den enskil-des skyddsbehov motiverar en sådan ordning. Genom uppenbar-hetsrekvisitet kommer den anhörige inte kunna hävda behörig-het förrän det står helt klart att den enskilde inte längre förmår sköta sina ekonomiska angelägenheter.

Det får förutsättas att en anhörig i de flesta fall, inte endast när den enskilde är gravt dement eller befinner sig i ett vegetativt tillstånd, utan större svårigheter kan avgöra om den enskilde saknar förmåga att ha hand om sina vardagliga ekonomiska ange-lägenheter. Något framträdande behov av ett medicinskt un-derlag torde alltså normalt inte föreligga. Som Förmynderskaps-utredningen har konstaterat kan emellertid en anhörig ställföre-trädare i vissa fall bli tvungen att styrka sin behörighet gentemot tredje man. Utredningen har därför förslagit att en anhörig ställ-företrädare ska ges en rätt att förfoga över den enskildes sekre-tess och häva denna till förmån för annan. En sådan ordning framstår enligt min mening som mycket tveksam från ett integri-tetsperspektiv. Till skillnad från vad som förutsätts gälla i sam-band med utfärdande av framtidsfullmakter bygger den före-slagna ordningen med anhöriga som ställföreträdare inte på ett val från den enskildes sida. Den enskilde kan inte påverka vem som ska ha rätt att ta behörigheten i anspråk och följaktligen inte vem som ska ha rätt att ta del av sekretesskyddade uppgifter. Det

Överväganden och förslag Ds 2014:16

136

framstår för övrigt som tveksamt i vilken utsträckning den be-hovsprövning som Förmynderskapsutredningen föreslår ska föregå utlämnandet av sekretesskyddade uppgifter är ägnad att förhindra att sådana uppgifter lämnas ut i andra fall än när ställ-företrädaren har behov av dem för sitt uppdrag.

Mot bakgrund av detta gör jag bedömningen att en anhörig inte bör ges rätt att med stöd av sin ställföreträdarroll förfoga över den enskildes sekretess. En konsekvens av det kan bli att tredje man i vissa situationer inte vill rättshandla med den anhö-rige ställföreträdaren. Med hänsyn till den snäva avgränsning som föreslås gälla i fråga om de ekonomiska angelägenheter som omfattas av behörigheten kan dock diskuteras i vilken utsträck-ning detta egentligen kommer att föranleda några större prak-tiska bekymmer, i synnerhet som de föreslagna tredjemans-skydds- och skadeståndsreglerna erbjuder ett visst skydd för en godtroende tredje man.

I sammanhanget bör också framhållas att syftet med det för-slagna regelverket varken är att reducera eller utvidga den hjälp-roll som många anhöriga trots brist på direkt lagstöd tar på sig redan i dag, utan endast att legitimera denna. I den mån en anhö-rig inte kan agera på förutsatt sätt inom ramen för den föreslagna behörigheten bör därför han eller hon sörja för att godmanskap eller förvaltarskap anordnas för den enskilde om så behövs. Även i ett sådant fall fyller ställföreträdarrollen en funktion såtillvida att den anhörige i ett tidigt skede får en indikation på att den enskilde kan vara i behov någon annan form av ställföreträdars-kap.

10.7.5 Anhöriga ställföreträdares skyldigheter

Förslag: En anhörig som tar ställföreträdarbehörigheten i an-språk ska vara skyldig att, med beaktande av den enskildes ut-tryckta eller förmodade inställning, alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde.

Ds 2014:16 Överväganden och förslag

En anhörig ställföreträdare ska hålla den enskildes medel avskilda från sina egna och ska dokumentera sin förvaltning på ett med hänsyn till omständigheterna behövligt sätt.

Bedömning: Den anhörige bör inte vara skyldig att föra formliga räkenskaper över sin förvaltning eller att till över-förmyndaren lämna uppgifter eller annars redovisa sin för-valtning.

De av Förmynderskapsutredningen föreslagna skyldigheterna för en anhörig ställföreträdare att agera lojalt samt hålla den en-skildes medel avskilda framstår som välgrundade. Jag föreslår därför inga ändringar i dessa delar. I fråga om den föreslagna skyldigheten för den anhörige ställföreträdaren att föra räken-skaper och lämna redovisning över förvaltningen till överför-myndaren gör jag följande överväganden.

Förmynderskapsutredningen har förlagit att en anhörig ställ-företrädare på överförmyndarens begäran ska vara skyldig att lämna upplysningar och särskild redovisning. Enligt min upp-fattning kan den praktiska nyttan av en sådan reglering ifrågasät-tas. Den lagstadgade möjligheten för överförmyndaren och andra anhöriga att ansöka om godmanskap eller förvaltarskap innebär att den anhörige ställföreträdaren indirekt har att svara för sin förvaltning för det fall det ifrågasätts att den enskildes hjälpbe-hov inte tillgodoses på ett tillfredställande sätt. I den mån ställ-företrädaren inte kan eller vill medverka till att klarlägga på-stådda missförhållanden rörande förvaltningen torde alltså följ-den i de flesta fall bli att följ-den subsidiära anhörigbehörigheten ersätts med någon av föräldrabalkens ställföreträdarformer. Där-till kommer att en anhörig ställföreträdare inte står under över-förmyndarens tillsyn, varför det under inga förhållanden är möj-ligt att tillgripa administrativa sanktioner mot en eventuell un-derlåtelse att efterkomma en begäran från överförmyndaren. Jag bedömer därför att en lagstadgad redovisningsplikt inte fyller någon egentlig funktion.

Överväganden och förslag Ds 2014:16

138

Som redovisats i avsnitt 6.7 har Förmynderskapsutredningen vidare föreslagit att en anhörig ställföreträdare ska påföras en räkenskapsplikt motsvarande den som gäller för gode män och förvaltare. Det huvudsakliga argumentet för en räkenskapsplikt är att en sådan skulle underlätta fullgörandet av den föreslagna redovisningsskyldigheten. Mot bakgrund av min bedömning att någon redovisningsskyldighet inte bör föreligga saknar detta argument bäring. Därtill kommer att den snäva behörigheten för anhöriga ställföreträdare medför att det inte kan bli fråga om någon särskilt omfattande egendomsförvaltning.

En naturlig utgångspunkt är att en anhörig ställföreträdare ska dokumentera sin förvaltning på ett sådant sätt att han eller hon kan freda sig mot påståenden om missbruk eller andra illo-jala förfaranden. Inte desto mindre framstår, med hänsyn till vad som ovan anförts, en formell, lagstadgad räkenskapsplikt som mer betungande än vad som kan anses motiverat. Jag föreslår därför att den av Förmynderskapsutredningen föreslagna räken-skapsplikten ska ersättas av en mer pragmatisk dokumentations-plikt. Omfattningen av denna bör begränsa sig till vad som uti-från omständigheterna i det enskilda fallet kan anses behövligt.

Som redovisats i avsnitt 8.3.3 har den norske lagstiftaren valt en motsvarande lösning och även i föräldrabalken finns exempel där dokumentationsplikten är utformad på ett liknande sätt (se 8 kap. 5 § andra meningen FB).

10.7.6 Frågor om turordning, tredjemansskydd och