Ikraftträdandet bör kunna villkoras av en

Med hänsyn till att riskerna med framtidsfullmakter primärt hänför sig till användningen av fullmakterna, dvs. fullmäktigens fullgörande av uppdraget, bedömer jag att uppdragsgivarens trygghet i allmänhet kan tillgodoses på andra, mer ändamålsen-liga, sätt än genom en obligatorisk rättslig prövning av ikraftträ-dandet. Så kan enligt min bedömning i stället ske genom en tyd-ligare och i vissa avseenden skärpt reglering av fullmäktigens uppdrag, utökade möjligheter till granskning av dennes verk-samhet, samt en kompletterande möjlighet att vid misskötsam-het skilja fullmäktigen från uppdraget (se avsnitt 10.4 nedan).

För den fullmaktsgivare som prioriterar kontroll bör det dock införas en möjlighet att villkora en framtidsfullmakts ikraftträ-dande av en rättslig prövning. Så kan vara fallet t.ex. när fullmak-ten är utställd på flera personer och en av dessa har fått till upp-gift att hantera en avgränsad angelägenhet som förutsätter sär-skild kompetens, t.ex. ekonomisk förvaltning av viss egendom.

Även andra fall kan tänkas där en fullmaktsgivare inte vill att fullmäktigen, som kanske är en nära anhörig, ska få uppgiften att fälla omdöme om fullmaktsgivarens beslutsförmåga. Ett frivilligt prövningsförfarande ligger alltså väl i linje med grundtanken om den enskildes autonomi och jag gör bedömningen att en sådan ordning kan bidra till att öka förtroendet för det nya fullmakts-institutet och därmed också till dess möjlighet att utgöra ett gångbart alternativ till dagens legala ställföreträdarformer.

Överväganden och förslag Ds 2014:16

108

En rättslig prövning enligt ett villkor i fullmakten bör syfta till att klarlägga de materiella förutsättningarna för framtidsfull-maktens ikraftträdande, dvs. syfta till att fastställa om fullmakts-givaren på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller lik-nande förhållande varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ta hand om de angelägenheter som fullmakten avser. Till skillnad från vad som gäller i Finland och Norge bedömer jag att pröv-ningen inte bör omfatta fullmäktigens allmänna lämplighet. Ut-gångspunkten bör i stället vara att fullmäktigen är en person som fullmaktsgivaren känner förtroende för och litar på. I enlighet med den privaträttsliga grundtanken bakom institutet får därför fullmäktigens lämplighet anses vara underordnad fullmaktsgiva-rens uttryckliga vilja i fråga om valet av ställföreträdare. Däremot måste naturligtvis prövningen innefatta en kontroll av att de grundläggande formkraven för framtidsfullmaktens upprättande är uppfyllda. Detta eftersom någon rätt till prövning inte förelig-ger med mindre än att rätten grundar sig på en i föreskriven ord-ning upprättad framtidsfullmakt.

Den förslagna prövningen bör mynna ut i ett formellt beslut.

Om prövningen ger vid handen att såväl de nämnda materiella som formella förutsättningarna är uppfyllda ska fullmakten fast-ställas i dessa avseenden. Det bör anmärkas att ett beslut om fastställelse inte har någon direkt betydelse i en eventuell fram-tida tvist om fullmaktens faktiska verkan. Som närmare redogörs för i följande avsnitt är i stället tidpunkten för fullmaktens ikraftträdande kopplad till en registrering av fullmakten. Ett fastställelsebeslut avgör inte heller frågan om fullmaktens giltig-het på ett rättskraftigt sätt. Även om fullmakten har fastställts och därefter trätt i kraft hindrar detta inte att en ogiltighetstalan väcks senare, t.ex. på den grunden att fullmaktsgivaren saknade rättshandlingsförmåga när fullmakten upprättades.

Framtidsfullmaktsinstitutet är avsett att vara ett privaträtts-ligt alternativ till de legala ställföreträdarskapen enprivaträtts-ligt föräldra-balken och den prövning som aktualiseras kommer ha påtagliga likheter med den prövning som tingsrätterna i dag gör i godman-skaps- och förvaltarskapsärenden (se avsnitt 3.2). Detta talar för

Ds 2014:16 Överväganden och förslag

att prövningen bör ske av tingsrätten. Ett alternativ till en sådan lösning skulle vara låta en myndighet, företrädesvis överförmyn-daren, med rättslig verkan pröva om förutsättningar för fram-tidsfullmaktens ikraftträdande föreligger. I denna del gör jag följande bedömning.

När det gäller godmanskapsärenden, som idag handläggs av allmän domstol, har i flera tidigare lagstiftningssammanhang diskuterats om dessa ärenden ska flyttas över till överförmynda-ren. I Förmynderskapsutredningens betänkande, som låg till grund för de senaste lagändringarna på området, anfördes att ärenden om godmanskap visserligen i huvudsak får en formell behandling i domstol men att denna prövning ändå utgör en ex-tra garanti för den enskildes rättssäkerhet av sådan vikt att den inte bör avvaras (SOU 2004:112, Band 1, del A, s. 309). Därefter har Ärendeutredningen föreslagit bl.a. att handläggningen av vissa ärenden om anordnande, omprövning och upphörande av god-manskap ska flyttas från allmän domstol till överförmyndaren (SOU 2007:65). Regeringen har dock bedömt att en sådan över-flyttning inte är lämplig (se prop. 2010/11:119, s. 67-68).

Jag bedömer att skälen för den nuvarande handläggningsord-ningen för godmanskapsärenden gör sig starkt gällande även när det gäller den föreslagna fastställelseprocessen avseende fram-tidsfullmakter. Mot denna bakgrund, och då jag finner att det finns ett egenvärde i att den nya lagstiftningen i möjligaste mån anknyter till befintliga regelsystem, föreslår jag sålunda att fast-ställelseprövningen handläggs av allmän domstol enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden, ÄL.

Eftersom det ankommer på fullmäktigen att styrka sin behö-righet ligger det i sakens natur att fullmäktigen har att lägga fram relevant utredning beträffande fullmaktsgivarens hälsotillstånd och det bör inte ankomma på rätten att på eget initiativ inhämta läkarintyg eller annan utredning om den enskildes hälsotillstånd (jfr 11 kap. 17 § FB). Eventuella oklarheter i detta avseende bör alltså få till följd att ansökan avslås.

Som närmare redogjorts för i avsnitt 3.2 ska rätten i ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har

Överväganden och förslag Ds 2014:16

110

fyllt sexton år ge denna person tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Jag bedömer att en fullmaktsgivare på motsvarande sätt som huvudregel bör bereds tillfälle att yttra sig i en fastställelsepro-cess. Jag bedömer vidare att det är befogat att personer som står fullmaktsgivaren nära får kännedom om att ett fastställelseärende är anhängigt. Fullmaktsgivarens make eller sambo och barn bör därför underrättas om en att en ansökan om fastställelse har gjorts.

10.2.3 Tidpunkten för framtidsfullmaktens ikraftträdande