En framtidsfullmakt bör inte ha verkan i fråga

Som berörts redan i inledningen var Förmynderskapsutredning-ens uppdrag inte begränsat till frågan om framtidsfullmakter.

Utredningen hade även till uppgift att bl.a. se över regelverket om ställföreträdare för hjälpbehövande vuxna. I denna del under-sökte utredningen särskilt behovet av en legal ställföreträdare som kan företräda den enskilde i frågor om hälso- och sjukvård, socialtjänst och forskning. Utredningen föreslog bl.a. att det skulle införas en ny lag, lagen om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. För-slaget innebär i korthet att en patient ska representeras av en

Överväganden och förslag Ds 2014:16

102

ställföreträdare i de fall han eller hon saknar beslutsförmåga. Det är patientens ställföreträdare som ska ta ställning i frågor om samtycke till åtgärder inom vården. Utöver framtidsfullmäktig ska patienten kunna utnämna ett ”vårdombud”. Om inte en framtidsfullmäktig eller ett vårdombud har utsetts, ska patienten representeras av en anhörig. Om en framtidsfullmäktig, ett vård-ombud eller anhöriga inte ska eller kan representera den besluts-inkompetente patienten måste en god man förordnas.

Utredningen lämnade vidare förslag till en lagstiftning som tar sikte på beslutsoförmögna personers medverkan vid forsk-ning. Därutöver föreslog utredningen att det ska införas en ny lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden. Enligt det sistnämnda förslaget ska ställföreträdare ges behörighet att ansöka om sociala förmåner och att ta ställning i frågor om samtycke till hjälp och stödåtgär-der. Den som har åtagit sig uppgiften att företräda den enskilde ska även bära ett visst ansvar för att uppgifter lämnas och att anmälningar görs enligt berörd lagstiftning.

Utredningens förslag har inte genomförs i ovan nämnda de-lar. Under de senaste åren har dock ett flertal andra utredningar lämnat förslag som på olika sätt anknyter till utredningens för-slag. Bland dem kan följande nämnas.

Utredningen om skyddsåtgärder inom vård och omsorg för per-soner med nedsatt beslutsförmåga lämnade 2006 förslag om tvångs- och begränsningsåtgärder inom vård och omsorg (SOU 2006:110). I betänkandet föreslogs en ny lag om tvångs- och begränsningsåtgärder inom socialtjänsten i vissa fall. Den 29 november 2012 lämnade regeringen en lagrådsremiss med förslag om en ny lag om vissa tvingande skyddsåtgärder inom social-tjänsten. Den övergripande målsättningen var att med stor re-spekt för personens integritet ge personer med demenssjukdom en god omsorg (lagrådsremiss ”God vård och omsorg om perso-ner med demenssjukdom samt regler för skydd och rättssäker-het”). Mot bakgrund av lagrådsbehandlingen och med anledning av information som tillkom under beredningen av den planerade propositionen beslutade regeringen i februari 2013 att inte gå

Ds 2014:16 Överväganden och förslag

fram med den planerade propositionen. Den bedömning som gjordes var att ett fortsatt lagstiftningsarbete kunde komma i konflikt med den positiva utvecklingen inom demensvården. I stället uppgavs att Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg skulle ges ett tydligt utvecklings- och uppföljningsupp-drag och tillsyn av otillåtna tvångsåtgärder. Regeringen skulle överväga att tillsätta en ny utredning.

Biobanksutredningen presenterade i november 2010 ett förslag om bl.a. en differentiering av reglerna för samtycke i biobanksla-gen (SOU 2010:81). I betänkandet konstaterades bl.a. att det i svensk rätt inte finns någon ordning för ställföreträdarskap för beslutsoförmögna som är lämplig att använda för biobankslagen.

Till skillnad från nu gällande ordning, som innebär att provgiva-ren måste samtycka till insamling och bevarande av vävnadspro-ver för alla typer av provävnadspro-ver, föreslog utredningen att vävnadsprov skulle få samlas in och bevaras i en biobank även om provgivaren inte kunde samtycka på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd. Förslagen i betänkandet bereds för när-varande i Socialdepartementet.

Frågan om beslutsoförmögna personers ställning på hälso- och sjukvårdsområdet är alltjämt aktuell. Den 20 juni 2012 beslu-tade regeringen att tillsätta en utredning om beslutsoförmögna personers ställning i hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och forskning. Enligt direktiven (dir. 2012:72) ska utredningen, som har antagit namnet Utredningen om beslutsoförmögna perso-ners ställning i hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst och forskning, lämna förslag till en enkel och ändamålsenlig reglering för personer som på grund av att de är beslutsoförmögna helt eller delvis saknar möjlighet att fullt ut vara delaktiga eller på annat sätt utöva sitt självbestämmande i situationer då detta för-utsätts inom hälso- och sjukvård, tandvård eller forskning. Re-gleringen ska syfta till att så långt möjligt säkerställa att personer som är beslutsoförmögna får den vård eller tandvård som behövs för att deras hälsa eller andra levnadsförhållanden ska kunna för-bättras, eller för att förhindra en försämring, samtidigt som indi-videns integritet och värdighet tillgodoses. En ny reglering ska

Överväganden och förslag Ds 2014:16

104

också syfta till att möjliggöra att personer som är beslutsoför-mögna ges bättre förutsättningar än i dag att medverka i forsk-ning. Utredningen ska enligt ett tilläggsdirektiv redovisa sitt uppdrag senast den 1 januari 2015.

Enligt uppdraget har jag att lämna förslag till vissa komplette-rande bestämmelser till Förmynderskapsutredningens förslag till lag om framtidsfullmakter m.m. och om legal behörighet i vissa fall för anhöriga. Frågor om självbestämmande och ställföreträ-darskap på hälso- och sjukvårdsområdet faller något vid sidan om det uppdraget. Samtidigt går det inte att bortse från att För-mynderskapsutredningens förslag i de delarna har flera berö-ringspunkter med förslaget om framtidsfullmakter. Detta efter-som utredningen har föreslagit att framtidsfullmakter ska kunna fylla en viss funktion även på hälso- och sjukvårdsområdet.

Frågan om ställföreträdarskap på hälso- och sjukvårdsområ-det är komplex och måste bedömas utifrån delvis andra utgångs-punkter – och med beaktande av andra intressen och regleringar – än de som ligger till grund för mina nuvarande överväganden.

Frågan bör därför behandlas i särskild ordning. Som en följd av detta ställningstagande bedömer jag att åtgärder inom hälso- och sjukvårdsområdet bör undantas från den föreslagna regleringens tillämpningsområde. För att undvika eventuella oklarheter be-träffande framtidsfullmakters verkan på hälso- och sjukvårdsom-rådet bedömer jag att det av lagtexten tydligt bör framgå att för-ordnanden i en framtidsfullmakt som omfattar åtgärder inom hälso- och sjukvården ska sakna verkan.