Ingripandemöjligheter

I ett ordinärt fullmaktsförhållande har en fullmaktsgivare som uppmärksammar missbruk från fullmäktigens sida – eller som av annan anledning inte är nöjd med hur fullmäktigen fullgör uppdraget – möjlighet att återkalla fullmakten. Av naturliga skäl är denna möjlighet mer begränsad för en beslutsinkompetent fullmaktsgivare. I likhet med Förmynderskapsutredningen anser jag att misskötsamhet från fullmäktigens sida måste kunna leda till att denne avlägsnas från sin position.

Som redovisats i föregående avsnitt bör det i första hand an-komma på fullmaktsgivaren att bestämma om fullmakts-förhållandet ska göras till föremål för insyn och vem som i så fall ska få sådan insyn. Om framtidsfullmakten innefattar ett förord-nande för en utomstående person att kontrollera fullmäktigens verksamhet övertar denna person i praktiken fullmaktsgivarens granskande roll. Det framstår därför som både naturligt och ändamålsenligt att en sådan person ges en motsvarande möjlighet att ingripa i fullmaktsförhållandet. Jag föreslår därför att ett för-ordnande i en framtidsfullmakt för en viss person att på full-maktsgivarens vägnar motta redovisning från fullmäktigen ska innefatta en rätt att återkalla fullmakten för fullmaktsgivarens räkning eller annars förklara denna kraftlös. Den föreslagna ord-ningen syftar till att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt

Överväganden och förslag Ds 2014:16

122

privaträttsligt kontrollsystem, vilket i viss mån kan kompensera för de begränsade praktiska möjligheter som en beslutsinkompe-tent fullmaktsgivare har att återkalla en framtidsfullmakt.

I likhet med Förmynderskapsutredningen bedömer jag att reglerna om framtidsfullmakter bör vara subsidiära till reglerna om godmanskap och förvaltarskap enligt föräldrabalken. Det innebär att ett beslut om godmanskap eller förvaltarskap fråntar en framtidsfullmakt dess verkan, liksom att en framtidsfullmakt inte kan träda i kraft i de avseenden som den innefattar angelä-genheter som redan omfattas av ett beslutat godmanskap eller förvaltarskap. Om en ansökan om godmanskap eller för-valtarskap görs för någon som redan företräds av en framtids-fullmäktig måste rätten bedöma om den enskilde genom full-maktsförhållandet får sitt hjälpbehov helt eller delvis tillgodo-sett. Behovsprövningen måste alltså innefatta en bedömning av fullmäktigens möjlighet att med stöd av framtidsfullmakten ge den enskilde den hjälp som han eller hon behöver. För det fall invändningar riktas mot fullmäktigens fullgörande av uppdraget måste även en bedömning göras av fullmäktigens förmåga att fullgöra uppdraget på förutsatt sätt.

Godmanskap eller förvaltarskap kommer sannolikt i de allra flesta fall att utgöra de enda tänkbara alternativen till ett full-maktsförhållandes fortlevnad. Likväl skulle det i undantagsfall kunna uppstå situationer där det utifrån föräldrabalkens regler inte är möjligt att skilja en fullmäktig från uppdraget. Vid anord-nande av godmanskap är, som redogjorts för i avsnitt 3.2, be-hovsprövningens utgång beroende av om det finns andra, mindre ingripande metoder för att tillgodose den enskildes hjälpbehov.

En sådan prövning skulle i det enskilda fallet kunna visa att full-maktsgivarens behov kan tillgodoses på ett annat sätt än genom ett godmanskap, t.ex. genom hjälp från anhöriga, och att förut-sättningar för ett godmanskap därmed inte är uppfyllda. Det kan också tänkas att en framtidsfullmakt innefattar subsidiära för-ordnanden, dvs. en anvisning om att någon annan ska inträda i den initialt utpekade fullmäktighetens ställe för det fall denne inte vill eller kan fullgöra uppdraget. I nämnda fall utgör ett

ställ-Ds 2014:16 Överväganden och förslag

företrädarskap enligt föräldrabalken inte en ovillkorlig följd av ett misskött fullmäktigeuppdrag.

Mot denna bakgrund bedömer jag det nödvändigt att fri-koppla frågan om fullmaktsförhållandets fortlevnad från frågan om anordnande av alternativa ställföreträdarformer enligt föräld-rabalken samt tillskapa en ordning som möjliggör att en fullmäk-tig även i fall som de nämnda kan skiljas från sitt uppdrag. Jag föreslår därför att överförmyndaren ska kunna besluta att full-mäktigen inte längre får bruka framtidsfullmakten om denne gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av upp-draget eller av någon annan orsak visar sig oförmögen att göra uppdraget (jfr 11 kap. 20 § FB). För det fall endast en full-mäktig är utsedd att ta hand om de fullmaktsgivarens angelägen-heter – och framtidsfullmakten inte heller innehåller några sub-sidiära förordnanden – kommer ett sådant beslut få till följd att framtidsfullmakten i praktiken fråntas sin verkan.

Med hänsyn till respekten för den enskildes autonomi finner jag att överförmyndarens möjlighet att ingripa i fullmaktsförhål-landet på föreslaget sätt bör vara mer begränsat när fullmakts-givaren har utsett en utomstående person med mandat att åter-kalla fullmakten för fullmaktsgivarens räkning. I sådana fall bör överförmyndaren därför ha möjlighet att besluta att fullmäktigen inte längre får bruka fullmakten endast när det föreligger sär-skilda skäl.

Den förslagna ingripandemöjligheten uppvisar påtagliga lik-heter med överförmyndarens möjlighet att besluta om entledi-gande av gode män eller förvaltare som gör sig skyldiga till t.ex.

missbruk eller försummelse vid utövandet av uppdraget (se 11 kap. 20 § första stycket FB). Sådana beslut får överklagas till tingsrätten. Jag bedömer att det saknas skäl att behandla över-klagandefrågan i nu aktuellt avseende på något annat sätt.

Överväganden och förslag Ds 2014:16

124