8 En nordisk utblick
8.3 Norge
8.3.3 Legal behörighet för anhöriga i vissa fall
I september 2004 lämnade den norska Vergemålsutredningen ett lagförslag om framtidsfullmakter Frågan om legal behörighet för anhöriga var föremål för utredningens överväganden, men till skillnad från den svenska Förmynderskapsutredningen valde den norska utredningen att inte lägga fram något förslag om en sådan behörighet. Som skäl för detta anfördes följande (NOU 2004:16 s. 72f.).
Utvalget finner det betenkelig om pårørende uten samtykke fra vedkommende eller annen kontroll, skal kunne kreve taushetsbe-lagte opplysninger om vedkommende fra lege og lignende. Utvalget finner også at rettsikkerhetshensyn taler mot ytterligere adgang for pårørende til å representere en nærstående. Det kan være vanskelig å føre kontroll med at pårørende ikke misbruker en slik stilling. Hvis en person har tillit til sine pårørende og ønsker at de skal ivareta de aktuelle interessene når han eller hun selv ikke lenger kan ivareta dem uten innblanding fra det offentlige, er det etter lovforslaget ad-gang til å opprette en framtidsfullmakt. Hvis denne adad-gangen ikke benyttes, mener utvalget at det mest forsvarlige må være at perso-nen får oppnevnt en verge til å representere seg, med de kontroll-mekanismer som ligger i vergemålssystemet. Utvalgets oppfatning er at hensynet til den hjelpetrengendes rettsikkerhet må veie tyngst der dette er i motstrid med andre hensyn. Videre vil en ordning til-svarende forslaget til den svenske utrederen kunne medføre en ut-vanning av framtidsfullmaktenog vergemålsinstituttet.
Trots att Vergemålsutredningen avvisade tanken på införandet av legal behörighet för anhöriga ställföreträdare kom ändå en sådan ordning att införas i den norska lagstiftningen. I propositionen konstateras att anhöriga till hjälpbehövande ofta fyller en viktig
En nordisk utblick Ds 2014:16
88
funktion när det kommer till vardagliga ekonomiska angelägen-heter och att det från det allmännas sida är en fördel om sådana angelägenheter kan hanteras privat. Likaså framhålls att risken för missbruk kan begränsas att genom att behörigheten in-skränks till vissa typer av rättshandlingar. Mot den bakgrunden bedömdes det vara rimligt att ge sådana dispositioner ett rättsligt stöd.7
Sedan den 1 juli 2013 innehåller den norska vergemålsloven särskilda regler om legal behörighet för anhöriga i vissa fall (nær-ståendes representasjonsrett). Reglerna har utformats med För-mynderskapsutredningens förslag som förlaga och den norska ordningen överensstämmer i allt väsentligt med Förmynder-skapsutredningens förslag. Den norska regleringen är emellertid, sett både till omfång och till innehåll, mer avskalad än Förmyn-derskapsutredningens förslag.
Enligt den norska regleringen inträder behörigheten när den enskilde på grund av psykisk sjukdom, innefattande demens, eller allvarligt sviktande hälsa inte längre är i stånd att ta tillvara sina ekonomiska intressen. Som skäl för att inte uppställa några andra krav beträffande karaktären av den enskildes oförmåga anförs i propositionen endast följande.8
Det kreves ikke at tilstanden er «varig» eller «åpenbar», jf. kriteriene i det tilsvarende svenske lovforslaget 1 §. Etter departementets syn er slike kriterier lite egnet til å skape klarhet.
Regleringen innebär alltså att behörighet för anhöriga kan upp-komma även vid en akut situation, t.ex. en olycka eller plötslig sjukdom.
I likhet med Förmynderskapsutredningens förslag är det en-ligt de norska reglerna upp till den anhörige att bedöma om den enskildes hälsotillstånd är sådant att förutsättningar för att behö-righeten i anspråk föreligger.
7 A. prop., s. 160.
8 A. prop., s. 222.
Ds 2014:16 En nordisk utblick
Behörigheten är begränsad till ekonomiska dispositioner med anknytning till den enskildes hushåll och dagliga uppehälle. Den närståendes behörighet omfattar dessutom en rätt att ombesörja betalning av statliga skatter och avgifter samt infria förpliktelser som följer av gällande låneavtal som den enskilde har ingått. Den norska regleringen innehåller i övrigt inte några uttryckliga be-gränsningar i den legala behörigheten, t.ex. vid jävsliknande situ-ationer.
De norska turordningsreglerna överensstämmer i huvudsak med Förmynderskapsutredningens förslag, dock med det undan-taget att syskon inte tillerkänns någon legal behörighet. För att anhöriga i en lägre anhörigkrets ska ha framför en högre krets krävs dessutom, till skillnad från vad Förmynderskapsutredning-en har förslagit, att samtliga anhöriga i dFörmynderskapsutredning-en högre kretsFörmynderskapsutredning-en skrift-ligen har avsagt sig rätten till att representera den enskilde.
Genom en hänvisning till reglerna om framtidsfullmakter slås fast att en anhörig ska handla på ett sätt som främjar den enskil-des intressen och rättigheter. Den anhörige ska höra den en-skilde innan avtal träffas om så kan ske utan betydande svårig-heter och den enskilde förstår vad saken gäller. Han eller hon är också skyldig att hålla den enskildes medel avskilda samt doku-mentera sin förvaltning på ett adekvat (”tillstrekkelig”) sätt. I propositionen framhålls att det med hänsyn till att det är fråga om vardagliga rättshandlingar inte kan ställas särskilt höga krav på dokumentationen, utan att det normalt bör vara tillräckligt att spara kontoutdrag.9
En närstående ställföreträdare står inte under förmynder-myndighetens tillsyn och har inte någon skyldighet att på begä-ran inkomma med redovisning över förvaltningen eller annan dokumentation.
9 A. prop., s. 223.