Behov av fler speciallärare och mer vårdpersonal

Ett speciellt bekymmer som försämrar välbefinnandet hos barn och unga inom den svenskspråkiga utbildningen är bristen på personal inom skolhälsovården. I många fall är läget alarmerande. I medeltal 3% av de svenskspråkiga skolorna saknade helt tillgång till skolläkare under åren 2016–17 och antalet elever per skolläkare hade ökat märkbart sedan motsvarande undersökning som gällde åren 2012–13. Enligt de nationella rekom-mendationerna ska en skolläkare ha hand om högst 2100 elever. Läget i de svenskspråkiga skolorna i är i medeltal 4274 elever per läkare. Motsvarande medelsiffra för de finsksprå-kiga skolorna är 4160 elever (UBS lägesöversikten, Elevvården – hälsa och välbefinnande).

I Folktingets nyligen genomförda utredning gällande svenskspråkig vårdpersonal ser vi att ca 50% av de tvåspråkiga kommunerna har svårt att rekrytera svenskkunniga läkare över-lag, även om den regionala variationen är stor. Lättast är det i Egentliga Finland, där endast 33% av kommunerna uppger att det är mycket svårt (Kajander, Folktinget 2020, s. 74).

Ett ännu större orosmoment är den stora bristen på svenskspråkiga skolpsykologer och kuratorer, i synnerhet i huvudstadsregionen. Kommunerna har mycket stora problem med att rekrytera svenskspråkiga psykologer överlag, och till exempel i Östra Nyland verkar det var alldeles omöjligt. Situationen är bäst i Österbotten. (Se även figur 39 nedan).

Även gällande bristen på speciallärare är situationen alarmerande framför allt i huvud-stadsregionen, men även i andra delar av Nyland. Detta är ett problem som betonades i många intervjuer och enkätsvar. Enligt uppgifter som fåtts via kommunenkäten hösten 2020 var situationen betydligt sämre i östra Nyland än i västra Nyland och huvudstadsre-gionen. I västra Nyland var 91,3 % av speciallärarna behöriga, medan två av kommunerna i östra Nyland helt och hållet saknade speciallärare, däremot var speciallärarnas behörig-hetsprocent hög i de två kommuner som hade speciallärare, nämligen 92,5 % (Se när-mare tabell 3 i kapitel 2.6.2). Figur 36 nedan visar resultatet av svaren i webbenkäten som utfördes våren 2020 inom denna utredning. Det är en stor utmaning att fylla behovet av svenskspråkiga kuratorer, psykologer och speciallärare. Enligt enkätsvaren verkar situa-tionen vara bäst i Österbotten och på Åland. Noteras bör dock att antalet enkätsvar var endast två från Åland. I webbenkäten fick vi följande resultat gällande behovet av svensk-språkiga speciallärare och annan stödpersonal.

Figur 36. Det är en utmaning att fylla behovet av svenskspråkiga speciallärare och annan svenskspråkig stödpersonal (Källa: Webbenkät, Fountain Park)

I de fritt formulerade svaren i webbenkäten betonades det också att det finns ett akut be-hov av fler svenskspråkiga kuratorer och psykologer, samt bebe-hov av fler svenska psykolog-tjänster inom utbildningen. Andra påpekade hur svårt det är att rekrytera behörig perso-nal inom detta område. Å andra sidan är psykologutbildningen vid Åbo Akademi mycket populär och har högt söktryck: 20,3 sökande per studieplats. Åbo Akademi tar årligen in 20 psykologistuderande, men behovet är betydligt större än så.

Man kan konstatera att det troligen inte enbart är antalet svenska studieplatser i psyko-logi, eller placeringen av dem, som kan råda bot på problemet, utan orsaken till att det är svårt att rekrytera svenskspråkiga psykologer även i många fall ligger i tjänstebeskriv-ningen i kommunerna (Kajander 2020 och olika intervjusvar). Det har visat sig att flera kommuner vill rekrytera psykologer och kuratorer, och även annan vårdpersonal, till två-språkiga tjänster. Det är i praktiken experter med svenska som modersmål, som har ut-bildat sig på svenska som fyller kraven för dessa tjänster, och de förväntas betjäna både finskspråkiga och svenskspråkiga klienter. I synnerhet då det gäller mentalvård är detta en stor utmaning. Många, kanske till och med de flesta, svenskspråkiga känner sig inte be-kväma med att jobba i en sådan tvåspråkig situation där de förväntas behärska också fin-ska fullständigt. Till exempel en psykolog bör verkligen behärfin-ska klientens språk på djup nivå. Därför söker sig svenskspråkiga psykologer och annan vårdpersonal ofta till den pri-vata sektorn, och många av dem emigrerar till Sverige (Kajander, Folktinget 2020, s. 106).

Också bristen på svenskspråkiga speciallärare och svenska speciallärartjänster har beto-nats starkt, både i intervjuer och i enkätsvar. För närvarande kan man utbilda sig till speci-allärare på svenska vid Åbo Akademi och utbildningen är mycket populär, men studieplat-serna är mycket färre än antalet sökande (25–30 platser). Hösten 2020 antogs 37 stude-rande till studier i specialpedagogik, medan man hade 143 sökande (41 sökande i första

0 1 2 3 4 5 6 7

Huvudstadsområdet Österbotten Hela Svenskfinland Övriga Nyland Åboland Språköar Åland

Figur 36. Det är en utmaning att fylla behovet av svenskspråkiga speciallärare och annan svenskspråkig stödpersonal (Källa: Webbenkät, Fountain Park)

1 = helt av annan åsikt 7 = helt av samma åsikt

preferens). Personer vi har intervjuat inom denna utredning har påpekat att det finns ett ökat intresse bland utexaminerade klasslärare att ta en tilläggsutbildning i specialpedago-gik. Flera webbenkätsvar lyfte fram att det behövs flera svenska studieplatser för speciallä-rare och även för specialläspeciallä-rare inom småbarnspedagogik, att behovet av utbildade speci-allärare är speciellt stort i södra Finland, att det är ett problem att det inte finns utbildning i specialpedagogik vid Helsingfors universitet och att man borde utveckla flexiblare möj-ligheter för påbyggnadsstudier i specialpedagogik.

Gällande den akuta speciallärarsituationen har även många framhållit att man bör utbilda fler svenskspråkiga speciallärare och specialklasslärare och att det behövs en specialpeda-gogisk utbildning också i södra Finland.

Då man bekantar sig med de siffror som finns utgående från THL:s regelbundna undersök-ningar gällande barns och ungas hälsa, och som visar hur allt fler barn, elever och stude-rande är i behov av stöd för skolgång och lästude-rande, är det inte svårt att förstå det ökade behovet av speciallärare och annan stödpersonal inom utbildningarna. Det gäller både småbarnspedagogiken och grundskolan och andra stadiet.

I Utbildningsstyrelsens lägesöversikt beskrivs utvecklingen gällande det ökade behovet av intensifierat och särskilt stöd för elever under perioden 2011 till 2019. Behovet av stöd och specialundervisning verkar öka kontinuerligt, och detta är en trend som gäller både den finskspråkiga och den svenskspråkiga utbildningen. Andelen elever som får intensifierat stöd ökade med 7,4 procentenheter mellan 2011 och 2019. När man granskar läget 2019 ser det dock något bättre ut inom den svenskspråkiga utbildningen, eftersom totalt 17,1

% av de svenskspråkiga eleverna uppgavs få intensifierat eller särskilt stöd, medan mot-svarande andel bland finskspråkiga elever var 20,2 % (UBS lägesöversikt, Stöd för lärande och skolgång). En utförlig lägesöversikt över stöd för lärande och skolgång på svenska finns i Utbildningsstyrelsens kommande rapport om den svenskspråkiga grundläggande utbildningen (2021).

Under intervjuer och i enkätsvar inom ramen för denna utredning har flera respondenter betonat att det är vanligare i svenskspråkiga skolor än i finskspråkiga att integrera elever i behov av intensifierat eller särskilt stöd i den allmänna undervisningen. THL:s enkätresul-tat gällande elever som får stöd visar dock att det numera även inom den finskspråkiga ut-bildningen är betydligt vanligare än förr att integrera elever. 2018 var det till och med van-ligare i den finskspråkiga än i den svenskspråkiga utbildningen att integrera elever med specialbehov som omfattas av särskilt stöd i den allmänna undervisningen.

Intressant är att konstatera att andelen elever som går i specialklass har minskat i ett natio-nellt perspektiv medan andelen har ökat i de svenskspråkiga skolorna (UBS lägesöversikt, Stöd för lärande och skolgång).

Figur 37. Andelen elever med intensifierat och särskilt stöd inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen åren 2011–2019 (Källa: statistiktjänsten Vipunen)

Följande figur (Figur 38) visar antal elever i förhållande till heltidsanställda inom elev-vården enligt undervisningsspråk.

Figur 38. Antalet elever i förhållande till heltidsanställda inom elevvården läsåret 2018–2019 enligt undervisningsspråk i de skolor som servicen var tillgänglig (Källa: Utbildningsstyrelsen)

3,9 6,7 7,9 8,2 8,4 8,8 9,3 10,2 11,3

2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019

Figur 38. Andelen elever med intensifierat och särskilt stöd inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen åren 2011–2019 (Källa: statistiktjänsten Vipunen)

Figur 39. Antalet elever i förhållande till heltidsanställda inom elevvården läsåret 2018–2019 enligt undervisningsspråk i de skolor som servicen var tillgänglig (Källa:Främjandet av hälsa och välfärd, THL, hösten 2019)

Undervisningsspråk svenska Undervisningsspråk finska Kvalitetsrekommendation gränsvärde

Kommunenkäten som genomfördes hösten 2020 inom ramen för denna utredning visar hur läget ser ut gällande speciallärarsituationen regionvis:

Tabell 9. Speciallärarnas behörighet regionvis (Källa: Kommunenkäten 2020)

Nyland 78 %

Huvudstadsregionen 87,2 %

Österbotten 92,8 %

Egentliga Finland 73,7%

Övriga 87,5 %

Totalt 89 %