Den grundläggande utbildningen

Lagstiftningen är en viktig grund för den svenskspråkiga utbildningsvägen i Finland. I la-gen om grundläggande utbildning (628/1998) 10 § står det: ”Skolans undervisningsspråk och det språk som används i undervisning som ordnas på annan plats än i skolan är an-tingen finska eller svenska. Undervisningsspråket kan också vara samiska, rommani eller teckenspråk. ”I samma paragraf 10 klargörs det även att vårdnadshavarna har en subjektiv rätt till att välja skolspråk för sina barn:

”Om utbildningsanordnaren meddelar undervisning på fler än ett av de undervisnings-språk som avses i 1 och 2 mom. och eleven har förmåga att studera på detta undervisnings-språk, får vårdnadshavaren välja undervisningsspråket. ”

Denna lagstiftade utgångspunkt är en grundpelare för hela det system som den svensk-språkiga utbildningen utgör, med staten, kommunerna eller andra utbildningsanordnare.

I Finland finns för närvarande (2019) 227 läroanstalter som ger grundläggande utbildning på svenska, med Åland, specialskolorna och skolor som erbjuder både grundläggande och gymnasieutbildning medräknat. För närvarande erbjuds svenskspråkig grundläggande utbildning i 11 av 19 landskap. Det totala antalet elever inom den svenskspråkiga grund-läggande utbildningen var 34 740 år 2019. Om alla skolor räknas med, dvs även folkhög-skolor, yrkesläroanstalter och medborgarinstitut med undervisning inom den grundläg-gande utbildningen, var antalet skolor 231 och elevantalet 34 812 inom den svensksprå-kiga grundläggande utbildningen år 2019. Specialskolorna var två till antalet 2019: Lag-mansgårdens skola och Sirkkalabackens skola (totalt elevantal: 45). Antalet skolor som erbjuder grundläggande utbildning på Åland var 21 med 2994 elever. Antalet skolor som 2019 erbjöd finskspråkig grundläggande utbildning var 2043 med 516 006 elever, med alla skolor medräknade, dvs. även folkhögskolor, yrkesläroanstalter och medborgarinsti-tut med undervisning inom den grundläggande utbildningen var antalet 2101 skolor och 520 932 elever (se bilaga 3). Av alla elever inom den grundläggande utbildningen i fast-lands Finland utgör eleverna inom den svenskspråkiga grundläggande utbildningen 6,7

%. De allra flesta av de svenskspråkiga grundskolorna verkar i kommunal regi, men det finns även skolor på finska orter, s.k. språköskolor på 16 orter, som upprätthålls av privata stiftelser eller föreningar, och i Finland verkar även 2 svenskspråkiga waldorfskolor, den ena under samma tak som en finskspråkig skola. Den enda svenskspråkiga övningsskolan, Vasa övningsskola, upprätthålls av Åbo Akademi. Den enda svenskspråkiga statliga skolan inom undervisningsförvaltningen är specialskolan Valteri Skilla som är inordnad under de statliga Valteriskolorna.

Ett karakteristiskt särdrag för de svenskspråkiga skolorna är att de är relativt små, dock går enbart 15 % av eleverna i skolor som hör till kategorin skolor som har färre än 100 elever.

Knappt hälften av de svenskspråkiga skolorna har mellan 100 och 300 elever, i dessa skolor

går 65 % av eleverna (Se bilaga 4). De övriga svenskspråkiga skolorna har 300 elever el-ler fel-ler. I jämförelse med de finskspråkiga skolorna ser siffran ut på följande sätt: 68 % av eleverna går i skolor med över 300 elever, medan 33 % av skolorna, 690 av 2043 skolor, är skolor med fler än 300 elever. Den största skillnaden finns i antalet riktigt små skolor, dvs skolor med färre än 50 elever. Av alla svenskspråkiga skolor som erbjuder grundläggande utbildning är 26 % skolor med färre än 50 elever, medan skolorna med färre än 50 elever utgör 16 % av alla finskspråkiga skolor (statistiktjänsten Vipunen).

Figur 15. Andelen skolor som erbjuder grundläggande utbildning enligt storlek och språk 2019. (Källa:

Statistiktjänsten Vipunen)

Inom varje årskull är antalet elever numera inom den svenskspråkiga utbildningen fler än de svenskregistrerade barnens antal, beroende på att ett stort antal svensk-finskt tvåsprå-kiga familjer väljer svenskspråkig utbildningsväg för sina barn. Denna fråga behandlas mer utförligt i kapitel 1 och i kapitel 6.

Antalet svenskspråkiga skolor inom den grundläggande utbildningen (inte skolor med grundläggande och gymnasieutbildning medräknat) har sedan 2014 minskat med ca 13 procent. Sedan 2004 har antalet skolor minskat med ca 30%, antalet skolor 2004 var 318.

Den största minskningen ägde rum år 2010, då hela 17 skolor lades ned eller sammanslogs med andra skolor. Antalet skolor som erbjuder finskspråkig grundläggande utbildning (inte skolor med grundläggande och gymnasieutbildning medräknat) har däremot mins-kat med ca 40 %, eller 1333 skolor, sedan 2004 (statistiktjänsten Vipunen).

Tillgången till svenskspråkig grundläggande utbildning (skolnätet) i tvåspråkiga kommu-ner fyller de behov som finns, i stort sett, förutsatt att läget bibehålls på den nivå det är

26,4

-49 50-99 100-299 300-499 500-699

700-Figur 15. Andelen skolor som erbjuder grundläggande utbildning enligt storlek och språk 2019.

(Källa: Statistiktjänsten Vipunen)

Svenskspråkiga Finskspråkiga

nu. Utgående från de nyligen publicerade prognoserna om antalet barn som kommer att anmälas till svenskspråkig skola under de närmaste 20 åren borde det inte finnas någon orsak att dra ner antalet svenskspråkiga skolor, förutom på vissa orter. (Saarela, Magma &

Folktinget 2020, s. 11). På andra orter kommer elevantalet till och med att öka och i fram-tiden behövs det större skolbyggnader och fler lärare på dessa orter. De kommunala sko-lorna på språköarna, det vill säga svenskspråkiga skolor i enspråkigt finska kommuner, har dock stora utmaningar, speciellt gällande administrativt stöd och resurser från kommunen vad gäller styrdokument på svenska, information med mera.

Avståndet till närmaste svenska skola inom den grundläggande utbildningen åk 1–6 är i det stora hela rimligt, även enligt svaren i webbenkäten våren 2020. Däremot ser man tydligt i den senast gjorda analysen av tillgängligheten gällande finskspråkiga och svensk-språkiga skolor (RFV 2015) att avståndet till svensksvensk-språkiga 7–9-skolor i medeltal är längre på svenskt håll. Den senaste utredningen över tillgången till svenskspråkig grundläggande utbildning är dock redan fem år gammal, alltså från 2015. Tillgången till finskspråkig grundläggande utbildning har utretts också åren 2017 och 2019 för den s.k. Kuthanek-rap-porten. (Kuthanek står för Kuntatalouden ja -hallinnon neuvottelukunta, på svenska Dele-gationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning, upprättad genom förordning 596/2015). Till den rapporten är det Regionförvaltningsverket i Norra Finland som leve-rerar uträkningarna över tillgången till utbildning, på uppdrag av finansministeriet, men eftersom det inte har ingått i uppdraget att utreda situationen för den svenskspråkiga utbildningens del, finns det inga uppgifter om läget för de svenskspråkiga skolorna åren 2017 och 2019. En viktig källa för en aktuell lägesbild för den svenskspråkiga utbildningen på första och andra stadiet har alltså i praktiken försvunnit. Detta är ett tydligt missförhål-lande som kräver åtgärder.

Den statligt stödda eftermiddagsverksamheten för elever i årskurs ett och två är ur många perspektiv viktig för de svenskspråkiga eleverna. För att stödja hemmets och skolans fost-rande arbete kan kommunerna själva anordna eller skaffa eftermiddagsverksamhet (eftis) för elever i årskurserna ett och två samt elever i övriga årskurser som tagits in eller förts över till specialundervisning (Utbildningsstyrelsen, lagen om grundläggande utbildning (1998/628). I december 2020 publicerade Sydkustens landskapsförbund en kartläggning över morgon- och eftermiddagsverksamheten (Martens-Seppelin, Österberg, Sydkusten 2020). Enligt kartläggningen ökar antalet barn som deltar i eftermiddagsverksamheten varje år och idag deltar i medeltal 69% av alla svenskspråkiga barn i årskurserna 1 och 2 i eftis, medan den nationella siffran är 60%. (Sydkusten 3.12.2020).

Figur 16. Andelen elever som har mindre än 5 kilometer till skolan enligt modersmål och årskurs år 2015.

Åland ingår inte. (Källa: Regionförvaltningsverket, Patio)

2.3 Andra stadiet: Gymnasieutbildningen och