Behov och brist på omsorg och trygghet

Redan i min analys av intervjumaterialet framgick det tydligt att behovet av omsorg från personalen på skoldaghemmet var stort för eleverna och att eleverna upplevde brister i omsorg från personalen på gymnasiet. Resultatet visade också att eleverna upplevde trygghet som viktig.

7.1.1 Behovet av omsorg och trygghet genom förhållningssättet till personalen

Någon av eleverna beskrev sin situation i intervjuerna som att de kände sig klara och färdiga med grundskolan och var tillräckligt starka och rustade för att klara av transitionen men att det snabbt visade sig efter transitionen att denna känsla inte längre bestod. Det visade sig att denna känsla enbart höll över sommarlovet mellan år 9 och gymnasiet och att den snabbt avtog efter att eleverna påbörjat sin gymnasieutbildning. Var blev känslan av frågar jag mig själv? Jag har funderat över betydelsen av förhållningssättet hos gymnasiepersonalen mot eleverna som kommer från skoldaghem. Gillian (1993) skriver att omsorg är att inte vända sig från den som behöver en och att omsorg är en ömsesidig process för både den som ger omsorg och den andres svar på omsorgen. Jag har i min undersökning arbetat ur ett elevperspektiv så jag har ingen kunskap eller kännedom om hur personalen på gymnasiet

upplever transitioner från år 9 för eleverna och inte heller någon insikt i deras förhållningssätt utan speglar hela denna diskussion utifrån det som framkommit i analysen av intervjuerna. Där framkommer det att gymnasiepersonalen sällan verkar ha ett förhållningssätt till de berörda eleverna som gör att de känner sig välkomna och trygga i sin nya skolmiljö. Resultatet visar också att eleverna upplever en brist på omsorg av personalen på den mottagande gymnasieskolan. Garpelin (2003) skriver att det är viktigt för eleven vilken lärare den får i en övergång och hur dennes förhållningssätt är till eleven. Författaren pekar också på vikten av att personalen på båda sidor transitionen strävar efter att skapa en så trygg övergång som möjligt. Detta menar jag bekräftar mina resultat i denna undersökning. Personalen på båda sidorna elevernas transition måste hjälpas åt för att underlätta och ge eleverna de möjligheter att på bästa sätt hantera sin nya situation. Enligt utredningen SOU 1978:86 är det av stor vikt att ett samförstånd och vilja till förändring skapas hos alla dem som engageras i arbetet kring elever som behöver stimulans och stöd.

7.1.2 Omsorg och trygghet genom att personalen bekräftar eleven

Min erfarenhet säger mig att i arbetet med eleverna stärks dessa i många olika avseenden när personal visar omsorg genom olika handlingar och däribland exempelvis genom bekräftelse. Med detta menar jag att eleven ges möjligheter att tro på sig själv. Min erfarenhet säger att eleven lättare kan fortsätta sin sociala utveckling om den har tillit till sig själv. Jag har fört resonemang med mig själv där jag tänker att personalen på skoldaghemmet möjligtvis visade

för mycket omsorg för eleverna. Jag ställde mig frågan om det går och är möjligt att visa för

mycket omsorg? Jag är av uppfattningen att personalen på skoldaghemmet rustade eleverna till en verklighet som bara var sann för stunden. Detta bekräftar resultatet. Denna verklighet var inte verklighet längre än under skoldaghemsplaceringen och över sommarlovet till gymnasiet. Efter transitionen till gymnasiet började en ny verklighet som ansågs som ny och främmande för eleven. Min erfarenhet säger mig att en stor del av arbetet på ett skoldaghem består i att ge eleverna omsorg genom olika handlingar. Jag menar likt Gillian (1993) att genom omsorg där vi engagerar oss i andras behov och upplevelser kan vi ge elever i socio- emotionella svårigheter det stöd och de utvecklingsmöjligheter de är i behov av. Men personalen på skoldaghemmet måste hitta en strategi för att ge en lagom dos omsorg så att eleverna utvecklar tillit till sig själv och att även rusta eleverna till en värld som är mer verklighetsanknuten till gymnasiet än till skoldaghemmets skyddade verksamhet. Om balansen i omsorgen blir mer lika på både skoldaghemmet och gymnasiet, kan detta vara en

eleven får en trygg bas hos personalen på skoldaghemmet drar jag paralleller med Bowlbys anknytningsteori där han poängterar att barnet behöver en trygg bas som barnet kan återkomma till. Genom att barnet har en trygg punkt, en trygghetsbas vågar barnet sig längre och längre ut från basen. Jag menar att genom trygghetsbasen som eleven får genom omsorgen från personalen på skoldaghemmet kan detta leda till att eleverna vågar sig längre bort därifrån. Jag tänker också att denna resa från trygghetsbasen skulle kunna innebära ända fram till gymnasieskolans portar. Det viktiga är att eleven fortfarande känner att trygghetsbasen finns kvar för dem, så att de kan återvända dit.

7.1.3 Omsorg och trygghet genom att personalen lyssnade på eleven

Eleverna upplevde att personalen på skoldaghemmet lyssnade på eleverna. Några av eleverna berättade också att det var först när de fick sin skolplacering på skoldaghemmet som de började gå till skolan regelbundet. Det var de elever som av olika anledningar och omständigheter hade haft stor frånvaro tidigare. Dessa elever ansåg att personalen på skoldaghemmet alltid fanns där för dem, att de kunde säga hur de mådde och att personalen alltid lyssnade. Denna känsla upplevde eleverna att de förlorade och gick miste om efter transitionen till gymnasiet. När jag analyserade mitt material tolkar jag känslorna kring personalen på gymnasiet som negativt laddade. Jag är i tron att eleverna inte gav personalen på gymnasiet någon chans, utan dömde personalen allt för snabbt och beskrev dem som personer som inte lyssnade, som inte var lika roliga som personalen på skoldaghemmet osv. Jag tror också att den personal som arbetar på ett skoldaghem har valt att frivilligt arbeta med de elever som har speciell problematik. Detta kan möjligtvis också vara en del i varför resultatet visar att eleverna upplevde sin skoldaghemsplaceringen som positiv och förhållningssättet som tryggt till personalen som arbetade där. I Skolverket (1997) kan man läsa att den positiva förändringen som eleverna på ett skoldaghem ofta genomgår kan förklaras av den miljö som eleven möter där med en rättvis skolmiljö med social ordning och professionella lärare som förmår skapa relationer till eleven. Mitt resultat visar också att någon elev upplevde skoldaghemmet som mer demokratisk där eleven fick komma till tals och där eleven upplevde att denne blev lyssnad på. I SOU 1997:108 står det att skolans uppgift är att fostra demokratiska medborgare och att eleven ska känna sig delaktiga i skolan.

Personligen menar jag att personal som arbetar på ett skoldaghem har en större chans att lyssna och engagera sig med individuella elever och deras problematik. Resultatet visar som jag tidigare diskuterat om vikten av förhållningssättet mellan elev och personal på

skoldaghemmet och gymnasiet. Skoldaghem som form har andra förutsättningar med lägre elevantal och större personaltäthet. På ett skoldaghem finns det oftast två elever på en personal. Jämför man detta med en gymnasielärare som har mellan 15 och 30 elever i ett klassrum, kan detta vara en anledning till varför eleverna upplevde personalen på skoldaghemmet som mer lyhörda och mer omsorgsfulla än personalen på gymnasiet. Sandéns (2000) undersökning resulterade i samma sak och författaren menar också att förklaringarna ligger i att på grund av stora klasser har mottagande personal inte den möjlighet att använda samma förhållningssätt som personalen på skoldaghemmet har.

7.1.4 Tryggheten genom social färdighetsträning- mobbningen som uteblev

Det är intressant att det i bearbetningen av mitt intervjumaterial visade sig att de elever som under slutfasen i år 9 på skoldaghemmet oroade sig för mobbning efter transitionen inte blev mobbade. Det är också intressant att se att dessa elever är bland de elever som fortsatt sin gymnasieutbildning eller klarat sin gymnasieutbildning efter egna individuella förutsättningar. Det är också någon av dessa elever som beskrev den sociala färdighetsträningen som viktig på skoldaghemmet. Detta resultat visar att de här eleverna tränades tillräckligt i dess sociala kompetens på skoldaghemmet för att hantera tiden efter transitionen. Jag tolkar detta som att dessa elever fått den trygghet och omsorg och olika verktyg under sin skoldaghemsplacering för att växa som människor. Detta har hjälpt dem att hantera sin nya situation på ett fungerande sätt.

7.1.5 Vikten av omsorg och trygghet till personalen genom att våga be om hjälp

I resultatet kan man läsa att eleverna upplevde att de inte fick hjälp under lektionstid på gymnasiet och att eleverna sällan själv frågade om hjälp. Min tolkning är att personalen på gymnasiet räknar med att eleverna är så pass gamla och ansvarstagande att de bör ta ett eget ansvar för sin skolgång och att eleven själva får uppsöka personal om de har frågor och inte tvärtom. Jag ser ett stort bekymmer i detta. Många av eleverna som kommer från skoldaghem, och säkert från många andra skolor är ömtåliga elever. De har en stor ryggsäck av olika trista och jobbiga erfarenheter som de måste ta hand om innan de kan ta eget ansvar för sin skolgång. Även om eleven är 16 år, så är den kanske inte det mognadsmässigt. Jag tänker på den elev som uttryckte oro för mobbning och som sedan kände att denne blivit mycket starkare som person. Denne elev har bara haft förutsättningar för att träna på sina sociala färdigheter och sitt självförtroende i något år. Detta betyder att eleven ligger långt bak, och

förutsättningarna för att lyckas med sin skolgång. Jag menar att sådant är avgörande för att våga be om hjälp i klassrummet. Det var oftast i de teoretiska ämnena som eleverna kände att de inte fick någon hjälp på gymnasiet. När det gäller den elev som beskrev att denne inte vågade fråga och ställa frågor rakt ut av rädsla för att bli ansedd som mindre smart är det en elev som haft en stor frånvaro från grundskolan och alltså kommit efter i ämnena och fått stora kunskapsluckor. Denne elev upplevde skoldaghemsplaceringen som rolig, med rolig och trygg personal som också lyssnade. Denne elev hade börjat arbeta sig framåt i ämnena från sina egna individuella kunskapsgrunder men lyckades aldrig nå godkända betyg när eleven avslutade sin skolplacering på skoldaghemmet.