Elevernas upplevelser av behov och brist av omsorg

Jag kommer här att redovisa det som framkom under intervjuerna som rörde begreppen behov av och brist av omsorg. Analysen av materialet visade att omsorgen från personalen spelade en stor roll i olika situationer. Jag redovisar också eleverna känsloyttringar då olika känslor kom att speglas i intervjusvaren.

6.1.1 Elevernas upplevelser av behov av omsorg

Det framgår tydligt i intervjuerna att eleverna har trivts väl med sin placering på skoldaghemmet. Det finns en tydlig röd tråd genom intervjusvaren som handlar om omsorgen och bekräftelsen som de fick och var i behov av på skoldaghemmet och bristen av denna omsorg på gymnasiet. Några generella svar går att urskilja i intervjusvaren om hur de såg på sin skolplacering och vad de tyckte om personalen som arbetade där.

Tjat, telefonsamtal och känslan av att bli lyssnad på

I jämförelsen utav intervjusvaren går det att tyda att eleverna är överrens om tre punkter:

1. Tjat

Personalen på skoldaghemmet var enligt eleverna väldigt tjatiga. Personalen tjatade och tjatade och gav aldrig upp.

2. Telefonsamtal

Personalen på skoldaghemmet ringde direkt när eleven varit försenad 30 min på morgonen. Personalen ringde flera gånger under dagen och gav inte upp förrän någon svarat.

3. Personalen lyssnade

Personalen på skoldaghemmet lyssnade mycket på vad eleverna sa.

Eleverna beskrev dessa punkter som de punkter som kunde profilera skoldaghemmets personal. Eleverna menade att det var mycket jobbigt och irriterande att personalen tjatade på dem, men att de idag förstår varför när de har perspektiv till verksamheten.

En elev svarade på följande sätt: ”Ni lyssnade när jag behövde prata. Även om jag fuckade för mig själv så slutade ni aldrig att tjata på mig och sånt”.

Jag menar att denne elev kände sig missnöjd med sin egen prestation samtidigt som denne kände att personalen på skoldaghemmet spelade en stor roll i att lyssna och att aldrig sluta tjata. I detta tycke tolkar jag personalens tjat som en positiv känsla då eleven kände sig bekräftad på ett positivt sätt.

En elev svarade på följande sätt: ”Ni stöttade oss i varenda jävla läge. Ni ringde hela tiden. Så fort jag inte var i skolan så ringde ni… Ni brydde er”.

Jag tolkar detta citat som att denne elev upplevde personalens telefonsamtal som något positivt och ett bevis på att personalen visade omsorg genom att bry sig och bekräftade eleven som var hemma.

En av eleverna svarade: ”Lärarna lyssnade mycket på mig och hade hänsyn till hur jag mådde. Jag fick den hjälp jag behövde och jag kunde prata med dem om saker som jag var bekymrad över”.

Jag tolkar detta svar som att eleven i fråga hade mycket känslor som denne bar på och som denne fick utlopp för på skoldaghemmet. Jag tolkar också svaret som att denne elev kände att personalen på skoldaghemmet visade omsorg genom att personalen lyssnade och genom detta vågade eleven beskriva sina känslor. På grund av omständigheter kom eleven att beskriva personalen på skoldaghemmet som de viktigaste vuxna i elevens dåvarande livssituation.

När jag bearbetade materialen visade det sig att transitionen för de flesta var mycket arbetsam i flera olika aspekter. Några av eleverna var skoltrötta och tyckte att det var skönt att slippa skoldaghemmet. I detta finns också antydan av att eleverna ville känna sig mer vuxna och ta steget från grundskolan till gymnasiet. I analysen av intervjumaterialet framkom också några svar som tydde på att någon elev inte ville sluta på skoldaghemmet. En elev beskrev sin situation som att denne hade längtat till att sluta år 9 men när väl dagen kom, grät eleven sig genom sin skolavslutning. En annan elev menade att denne hade velat gå längre på skoldaghemmet. Analysen visade att eleverna upplevde omsorgen som viktig från personalen på skoldaghemmet och att elevernas behov av omsorg blev tillgodosedda under deras skoldaghemsplacering.

6.1.2 Elevernas upplevelser av brist av omsorg

När eleverna hade börjat på gymnasiet fanns det många känslor som speglades i intervjusvaren. Det fanns bl.a. en känsla av att vara en i mängden. Denna känsla beskrev en elev som direkt obehaglig. Känslor som uppgivenhet, ”tappat fotfäste” och ”pallade inte” finns också med i intervjusvaren. Några av dem som var skoltrötta redan på skoldaghemmet upplevde transitionen som extra arbetsam. Det beskrevs att det var jobbigt med en ny skola där de inte kände någon. Samtidigt fanns känslan av nyfikenhet och en beskrivning av en mogen känsla av att lämna ett stadium och gå in i ett annat. Denna mogna känsla kändes efter ett tag alldeles för seriös för en elev som sa: ”Det blev liksom så himla seriöst på gymnasiet. Inte för att det var oseriöst på skoldaghemmet, men ja, det kändes mer vuxet… Jobbigt… Jag pallade inte”.

Jag tolkar detta citat som att denne elev inte alls var rustad för sin transition till gymnasiet och att denne kände sig som vuxen för snabbt. Jag tolkar också citatet som att eleven inte riktigt hann med i förändringsprocessen till gymnasiet eller i sig själv.

Teoretiska ämnen

I intervjusvaren kan man utläsa att eleverna ansåg att de inte fick lika mycket hjälp på gymnasiet som de fick på skoldaghemmet i framförallt de teoretiska ämnena. Eleverna menade att personalen på skoldaghemmet alltid fanns till hands men att det inte var på samma sätt på gymnasiet. I ungefär hälften av intervjusvaren kan man se att ämnena som lärdes ut på skoldaghemmet kändes igen även på gymnasiet. Dessa elever svarade också att ämnena var enkla och att det inte var på grund av kunskapsbrist som de hade haft sin skolplacering på skoldaghemmet. Andra svarade att de hade svårt med ämnena redan på skoldaghemmet och att det sedan blev svårare på gymnasiet.

En av de intervjuade eleverna beskrev sin situation på följande sätt:

Jag hade panik på matten. Jag fattade ju ingenting. Jag vågade inte fråga högt till läraren för tänk om de andra i klassen trodde att jag var helt trög ju... Jag menar, vem fan frågar rätt ut när man är ny?

personal på gymnasiet. Dessa citat visar att eleven hellre missade kunskap än frågade sin lärare när problem uppstod. De elever som svarade att de hade svårt för ämnena på gymnasiet kände också att dessa inte dög till och att de var ”tröga”. De bad sällan om hjälp för att inte verka dumma inför gymnasielärarna och de nya klasskamraterna. Den intressanta skillnaden jag har kunnat urskilja i intervjuerna är att personalen på skoldaghemmet tydligt finns med i elevernas vardag och visar omsorg genom att fråga om eleverna är i behov av hjälp, medan personalen på gymnasiet verkar förvänta sig att eleven själva ska be om hjälp. Jag tolkar detta som att eleverna upplevde en brist av omsorgen från personalen på gymnasiet.

Undantaget

Ett undantag kunde jag se i min analys när det gällde elevernas uppfattning om brist av omsorg från personalen på gymnasiet. En av de intervjuade eleverna hade en lärare på gymnasiet som visade att denne var lyhörd för elevens bekymmer och var öppen i diskussionen med eleven. Denne elev upplevde det som lätt att säga till även om eleven också påpekade att det var läraren som tog initiativet till diskussionen. Diskussionen mellan eleven och läraren resulterade i att eleven fick sina önskemål tillgodosedda.

Eleven uttryckte sig på följande sätt:

Matteboken var jättesvår så jag gick inte på de lektionerna. Läraren fattade. Han kallade på mig och frågade varför jag inte kom på hans lektioner. Jag sa som det var och nu har han gett mig en annan bok, en lättare, så nu går jag på lektionerna.

Citatet visar på att eleven hellre struntade i att gå på de lektioner där skolboken var för svår än att först be om hjälp. Den berörda lärare verkade lyhörd och förstod vad problemet bestod i och samtalade med eleven som framförde sitt önskemål. Läraren gav eleven en ny bok och detta gjorde att eleven valde att gå på lektionerna igen. Jag tolkar detta som att eleven upplevde att läraren visade omsorg och genom detta kände eleven sig trygg och gavs möjlighet att framföra sin kritik.

Praktiska ämnen

En elev som hade valt en praktisk inriktning sa följande: ”Jag var bara på de praktiskt ämnena och ibland var där ett jävla liv... Jag försökte, men det blev att jag hängde på”.

Detta citat tyder på att de praktiska ämnena kunde upplevas som lite för livliga och att eleverna hade svårt för att koncentrera sig. I denne elevs intervjusvar utläser jag en viss irritation mot de elever som störde i klassrummet och en ännu större irritation på att personalen i klassrummet inte verkade göra något för att motverka. Jag är av uppfattningen att eleven beskriver ett klassrum där ramarna är alltför vida mot vad de varit på skoldaghemmet och att detta gjort att eleven tappat sin koncentration.

Jag tolkar resultatet att eleverna upplever en brist på omsorg från personalen på gymnasiet när det kommer till att personalen inte har strategier för att avbryta stökiga moment i klassrummet. Skoldaghemmets struktur på lektionerna var också olik den eleverna mötte på gymnasiets praktiska lektioner.