Tillfällen då pedagogerna har bekräftat barnen har också varit tongivande. Bekräftelser har getts på olika sätt. Två av pedagogerna har oftare gett barnen bekräftelser kopplade till hur de ser ut eller vilka kläder de har på sig. Denna typ av bekräftelser går att diskutera ur ett genusperspektiv där kön eller förväntningar på kön befästs i och med det de vuxna väljer att ha fokus på.
Exempel på bekräftelser som uppmärksammar utseende, kläder och kön
P 1: ”Vad har du på mössan?” B 1: ” ...doda” P 1: ”Groo...är det ingen mössa? Jo, vem har denna snygga då? B 2: ”Det är min!” P 1 fortsätter: ”Ah!!” B 2: ”Med fina blommor.” P 1: ”Mycket! Ska ni inte ha dem på huvet, eller de behövs inte idag?”
P 1: ”Wow! Vilka snygga, ni har ju såna glitterskor!”
P 2: ”Du är så tjusig.” Sedan säger hon till sin kollega: ”Titta, hon tittar på sig själv, hon vill att man ska lägga märke till att hon har en fin klänning på sig. Det är viktigt, att vi ser dem.”
Exempel på bekräftelser som syftar till att styra/vägleda
Bekräftelser kan också användas i ett fostrande syfte då pedagogen ger feedback kring sådant som i dessa fall, hon, önskar att barnet ska uträtta, uppnå. Pedagogerna i undersökningen
37
använde sig av indirekt vägledning. Främst via frågor och beröm. Det har även gått att utläsa bekräftelser som syftar till att uppmuntra barnen och ge dem positiv feedback.
P 1: ”Du är ju väldigt bra på att ställa tillbaks allting på rätt plats, sex grejer på rätt plats.”
P 3 Till några barn då de håller på att plocka undan för att gå ut: ”Kan du hjälpa (ett barns namn) och bära dom? Upp där, jättebra! Ni kan ju sträcka på era starka armar.”
P 3 Till några av barnen då de är på väg ut: ”Så lägg, lägg kläderna, antingen där eller i lådan……tack! Vad bra att ni fick undan det sista också. Ni märkte att det inte var riktigt klart här.”
Bekräftelser som syftar till att vägleda brukar ibland ses som ett pedagogiskt grepp. Pedagogen bekräftar barnet/barnen och förstärker barnet i att vara delaktigt, i att göra ”rätt”. På så sätt menar en del pedagoger att barnet på ett positivt sätt förstärks i att göra det som anses som rätt.
Exempel på bekräftelser som fungerar som positiv feedback
P 1: ”Oj, oj här kommer en mästerkock till du! Oj! Här e mästerkocken.” B: ”Det lukta kaka” P 1: ”Det gör det faktiskt” B: ”Det luktar popcorn.”
P 3:”Den, åh så goda bär, blåbär kanske och hallon var det nog också tror jag. Mmm, vad härlig yoghurt. Är det fler som ska komma till frukost?”
Bekräftelser som fungerar som positiv feedback visar på ett intresse från pedagogernas håll att skapa kontakt och relation med barnet/barnen. Att uppmärksamma barnet, eller det barnet gör på ett positivt sätt, kan ses som en vilja att stärka individen och vara en viktig del i ett relationsskapande mellan pedagog och barn.
Att söka bekräftelse
Vid några tillfällen har jag hört barn som sökt uppmärksamhet och inte slutat be om bekräftelse över det de är upptagna av förrän pedagogen eller något annat barn gett dem det. Jag tolkar det som en styrka hos barnet, att efterfrågar bekräftelse till dess att det har fått det. Bekräftelse kan vara positivt för barnets självbild.
Exempel på då barn har varit drivande i att få bekräftelse
Ett barn uppmärksammar P2 på att ett av barnen vill prata med henne. P2:”Vad är det……?” B1: (på sitt modersmål) jag hör ”flagga”. Ped. uppmanar barnet att hämta ett papper, säger ”Här är pennor. Jag ska nog måla en nyckelpiga……(ett barn säger ”jag vill också måla en nyckelpiga”) Vill du måla en nyckelpiga?
38
Nyckelpiga.(barnet med ett annat modersmål upprepar ”nyckelpiga”). B1: ”Flagga”. P2: ”Du vill göra en flagga, men hämta du papper, vitt papper.” ……….Barnet pratar på sitt modersmål, jag hör ”Flagga” . P2: ”Vill du ha fjäril?” Hon och ett av barnen pratar på ett annat språk. B1:”Flagga” ….(ped namn)… ”titta”. P2: ”Oh, wow, ser du! ..rita en flagga”. B2: (antagligen om en nyckelpiga) P2: ”Ja, allt ska vara rött, men prickarna ska vara svarta”. B3 Ber antagligen om något (annat språk) P2: ”Ah, kritor, varsågod” B1 Påkallar pedagogens uppmärksamhet. P2: ”Är du klar med din flagga, åh, har du gjort på andra sidan också, andra sidan också? Gör på den sidan också, man måste ha på båda sidorna.”………B1 uppmärksammar ped. på det han har målat igen. Barnet pratar på sitt modersmål, pedagogen på svenska…….. Säger att hon ska se om de har någon pinne i målarrummet (antagligen något som barnet behöver till flaggan). Hon ber barnet hämta tejp, uppmanar honom att titta på hyllan, frågar om han hittar………. B1: ”Titta flagga!” P2: ”Jag får se, har du gjort en flagga, titta du kunde!”
Genom händelseförloppet kan man se att barnet som önskar göra en flagga återkommer till pedagogen under projektets gång. Barnet efterfrågar pedagogens uppmärksamhet och bekräftelse för det hen gör. Pedagogen är lyhörd och hjälper barnet vidare genom att erbjuda det material barnet behöver för att kunna fullfölja projektet. Pedagogen ger också barnet bekräftelse för det hen har åstadkommit.
Direkt respons på barns tilltal
Då barn tilltalat den vuxne har en direkt respons från den vuxne varit vanligast. Pedagogerna har varit intresserade av att finnas till för barnen och arbetat för att ge dem direkt feedback. De gånger pedagogen svarat barnet med en följdfråga har möjlighet till vidare samtal öppnats upp men inte alltid mynnat ut i en fortsatt dialog.
Exempel på direkt respons
B: ”(Pedagogens namn).” P 1: ”Ja” B: ”Kan du ...skulle gå in” P 1: ”Ja, jag såg inte henne. Jag hörde bara den där klockan som pinglade in.”
B: ” (ett barns namn) kommer inte, kommer inte (barnets namn igen) idag?....kommer inte (barnets namn).” P 3: ”Nä, (barnets namn) kommer inte idag. Han är hemma idag, ledig.”
Exempel på direkt respons med följdfråga
B: ”..ta på mej den här” P 3: ”Mmm, ska vi veckla ut den? Den hade liksom vänt sig ut och in. Så, nu kom benen rätt där, nu är det lättare att hoppa i! Mmmm, var den också ut och in? Kan du ta in din arm där på andra sidan och dra ut den då? Ja! Vad bra!”
39
Ett av barnen tilltalar P 2, hon svarar: ”Oj, vad har hänt! Har du trillat?”