De lärandemöten som går att utläsa i materialet har dels varit i form av lärande då den vuxne ställer kontrollfrågor och lärande då den vuxne och barnet/barnen delar fokus och pratar om något över tid. I lärandemöten där barn och pedagoger delar fokus går det att utläsa en ömsesidighet mellan den vuxne och barnet och ett intresse över det de har fokus på tillika ett fördjupat lärande. Intresse har kunnat utläsas i form av engagerat tonfall hos barnet och att barnet tillsammans med den vuxne har ett gemensamt fokus under en lång tid. Fördjupat lärande har kunnat utläsas i form av dialog och samspel mellan den vuxne och barnet, bland annat genom att barnet härmar den vuxne och ger respons på det den vuxne säger. Det var framförallt pedagogen på småbarnsavdelningen pedagog 3, som hade denna typ av lärandemöten. Kanske var det beroende av antalet barn på avdelningen, som mest 11 barn och 3 pedagoger. Hon var
42
oftast i en grupp med färre barn, 1-3 barn, och hade många möjligheter att vara med i en mindre grupp under barnens lek. Lärandemöten i någon form var inte så många i antal men sträckte sig över en längre tid och blev på så vis en övervägande typ av möten. I antal hade pedagog 3 lika många lärandemöten på barns villkor som pedagog 1, men pedagog 3 hade dessa möten över längre tid och på så sätt blev denna typ av möten tongivande för henne. Pedagog 2 hade övervägande lärandemöten på vuxnas villkor med kontrollfrågor (Diagram 2).
I undersökningen framgick några tillfällen då pedagoger och barn delade fokus och barnen var delaktiga och emellanåt styrande i dialogen.
Diagram 2. Olika typer av lärandemöten.
Exempel på lärandemöte på barns villkor
B upptäcker en myra och utropar: ”En myra!” P 1:” Ja! här är, vad kan det vara där i?” B svarar lite frågande och upphetsat: ”Ja?! Där är några..” P 1: ”Det är små kryp som äter den.” B: ”hålla?” P 1: ”Vi låter den ligga där. Mmmm, då äter de upp den.” B: ”Mmm”
Ljudet av sirener hörs. P 2: ”Vad är det för någonting?” B: ”Polis” P 2: ”Polisbil” En röst på iPaden säger ”Polisbil” Sirener hörs. B pratar intensivt om vad som har hänt, att någon krockade med ett träd och att en polisbil kom. (Det hela utspelar sig på en iPad) P 2: ”Krockade en bil på ett träd?” B: ”Ja” P 2: ”Ja, det är klart polisen kommer. De vill se vad som har hänt. Polisen måste komma dit för att se vad...vad är det?” B: ”Brandbil” P 2: ”Brandbil. När kommer brandbilen då?” Man hör rösten på iPaden i bakgrunden som säger ”Ambulans” B: ”Titta, när...” P 2:”När kommer brandbilen?” B: ”Ja vet inte.” B fortsätter intensivt: ” Vet du vad, min mamma var här inne när jag väntade på henne när jag gråt på henne.” P 2: ”Ah, var hon i en ambulans?”
43
B: ”Vi kan öppna den och se om vi hittar ett djur!” (Jag tolkar det som om det är en bok de ska öppna). P 3: ”Precis! Som vi kan leta efter sen i gräset! Åh! Där är nog en bärfis! Undra om vi hittar några sådana här som klättrar där? Kanske någonstans. Där borta är där ju! Fjärilar! Högt där uppe flyger de! Och en sådan hittade vi ju för några dagar sen.” B: ”Mmm.” P 3: ”Åh, var det du som hitta den igår, (barns namn) gråsuggan? Vid stenarna i (namn på park) en sådan!? B: ”Den, jag hittade ingen sådan (låter lite ledsen).” P 3: ”Nej, sådan, gråsugga.” B: ”Den så där!” P 3: ”Ja, där är ju nyckelpigor också, på väggen. Ska vi se om där är någon bättre bild på en gråsugga här i? ” B: ”Gräshoppa!” P 3: ”Ja, och vad var de för en med så långa vingar?” B: ”Trollslända…..å! Kolla vilken stooor!” P 3: ”Ja! den e riktigt stor och grön!...de har fällt ihop sina vingar.” B: ”Och de är jättestor….dom.” P 3: ”Mmm.” B: ”Där är bebis, och där, där är lilla bebisen. Och storebror, och storemamma.” P 3 Skrattar till medhållande och säger: ”Mmm, där är hela familjen.”
För pedagog 3, som arbetar på en småbarnsavdelning, var oftast kommunikationen en del av en helhet där både barn och pedagog pratade vidare. Hon var för det mesta i en grupp med färre barn, 1-3 barn, och hade många möjligheter att vara med i en mindre grupp under barnens lek eller samtal.
B 1: ”Det är maskiner, det är två maskiner, där är dem maskiner, där.” P 3: ”Vilka maskiner?” B 1: ”Där, där” P 3: ”Dem? Du menar…jaa, du ser ju sopbilen där som en maskin, ja”….”Du har bra utsikt…..man ser hur lamporna lyser ända här ifrån….det är bra att man ser det ifall den backar, så man inte går bakom bilen, det är farligt ju. Så det är viktigt att se så man inte går bakom en sådan backande sådan lastbil.” B 1: ”Om man jobba där, man få inte gå framför, man få inte gå nära de jobba.” P 3: ”Nej, just de. Mmmm, nej precis, man får stå en liten bit ifrån” B 2: ”När bussa, bila kör, man inte titta, då dör vi.” B 3 Svarar bestämt: ”Nää! Nä!” P 4: ”Man får se sig för, man får inte gå nära när de jobbar.” B 3: ”Nää! Nä!”, ”Nä!” P 4: ”Och, sen när lastbilarna backar….(barnets namn) då brukar de ju låta” Barnen svarar med att låta som en backande lastbil. P 3: ”Då vet man att åh, nu är det något stort som håller på och backar här. B: ” ”Nu är jag mätt” P 3: ”Mmm, jag med. Ska vi ta och prata lite till om lastbilarna och dem. Pratat lite om det först, pratat klart? ” P 4: ”Mmm.” hon fortsätter ”Mm, man ska inte gå där de jobbar, för det mesta brukar det ju vara staket runtom, så man inte kan komma in. Och det är ju jättebra, för då kan man inte råka gå fel.” Barnen svarar ”Neej” P 3: ”Nä, precis, där är staket där ju, vi stod och tittade när de byggde huset.” B 2: ”Men inte, men inte vid ….grävmaskinen” P 3: ”Nej, där nej.” P 4:”Nej, nej precis. Där stod vi lite längre bort, i gräset.” B 3: ”Där, Kolla! Han hänger.” P 3: ”Han?” Inget svar. B 1: ”Och där bak sticker de, där bak sticker, där, där bak sticker liten skopa fram där bak. I den lastbilen. Och där sticker en skylift fram där också.” P 3: ”Oj, en skylift. Gud vad du kan.” B 1: ”Och, där sticker fram en….. också.” P 3: ”Vilket stort intresse du har.” B 1: ”Där sticker fram en lastbil också.” P 4: ”Eller en gaffelkran också där.”
Det samspel och den dialog som pedagog 3 hade med några barn om grävskopan utanför fönstret, menar jag visar på en ömsesidig dialog där barnen visar på engagemang och utvecklas. Barnen bekräftas i sina tankar genom att de vuxna ger respons på det barnen säger och utvecklar samtalet, de bekräftas också i det de är intresserade av.
44
Exempel på möte där barn och vuxna delar fokus
Denna typ av möten ligger nära lärandemöten på barns villkor. De är dock kategoriserade för sig eftersom de inte lika tydligt har fokus på lärande.
Ett av barnen delade med sig av sina hemmarutiner. B: ”Min pappa säger….först ska ni leka lite.” P 1: ”Och sen?” B: ”Sen ska vi titta, på kvällen” P 1: ”Vad ska ni titta då?” B: ”Jag ska titta på Ponnyakuten” P 1: Svarar glatt: ”Åh den tycker ja också om att se på.”
Några barn och P 2 sitter och ritar tillsammans, de småpratar. Ett av barnen tilltalar P 2 och P 2 svarar: ”Ja, så kan man också göra. Man kan ha kritan på sidan, liggande, så går det mycket snabbare.” Barnen säger något på ett annat språk. P 2: ”Mmmm, se så fint det blir, va?”
B 1: ”Vet du, innan hos farmor igår, då, var det en blödig liten mask” P 3: ”Åh, va tråkigt. Då var den nog skadad ju” B 1: ”Men vet du?...hemma hos farmor i gunga, där bajsade en liten fågel där” P 3: ”Oj, i gungan? Den kanske ville mysa där inne i däcket kanske?” B 1: ”Nä, inget däck!” P 3: ”Var det inget däck? Var det en annan sorts gunga som den kunde gömma sig i?” B 1: ”Näää” ped ”Nähä”……. ” P 3: ”Jaha, hade den bajsat, jag tyckte du sa att den hade fastnat”……….Men fåglarna bajsar lite överallt”…B 1: ”Men vet du ….(ped namn), vet du vad en gång fågel gjorde på mamma? En gång bajsade fågel på mammas jacka” Flera av barnen dras med i samtalet, alla pratar i munnen på varandra. B 1: ”Men hon…bort de” P 3: ”Ja, det var ju bra!” B 2: ”…. (någons namn) hade en fågel här i handen, så bajsade den på handen” P 3: ”Oj!”
Även i dessa möten bekräftas barnen då de vuxna möter barnen i det de har fokus på. Även om samtalet inte fokuserar på lärande i mening att man vidareutvecklar samtalet kring fakta eller kunskap om olika saker blir det ändå ett lärande då pedagoger och barn utbyter erfarenheter.
Exempel på lärandemöte på vuxnas villkor, kontrollfrågor
Även denna typ av lärandemöten fanns representerade i materialet. Det var framförallt pedagog 2 som använde sig av kontrollfrågor. (Diagram 2). Grunden till ett bemötande kan ligga i den barnsyn man har. Det kan tänkas att pedagog 2 har en barn- och kunskapssyn som lättare genererar denna typ av möten.
P 1 Ställer en fråga till några barn som leker: ”Mästerkock! Vad gör man då?” B: ”Lagar mat.”
P 2: ”Nej, men vi ska läsa en saga.” B 1: ”Nej, jag vill inte.” P 2: ”Vad vill du göra då? Kom, kom (ett av barnens namn)…jag hämtar en bok också….jag ska ta den här, oh! Mathilda mus tittar på stjärnorna” (pedagogen pratar på ett sätt som ska locka till uppmärksamhet).” Då ska ni hjälpa mig att läsa, ska vi se, (ett barns namn) kan du sätta dig på den sidan så att jag får sätta mig på mitten. Det blir bra så, så, sätt dig där bakom mig så att du ser.” Pedagogen börjar läsa. P 2: ”Ok, (ett barns namn) vad är det?” B 2: ”En mus.” P 2: ”(En flickas namn) vad är det?” B 3: ”Måne.” P 2 Frågar ytterligare ett barn, B 4 svarar: ”Låda.” P 2:
45
”Ja!” Därefter en flickas namn som svarar, B 5: ”Stjärna.” Nytt barns namn, som svarar, B 6: ”Jacka.” P 2 ummar lite och säger: ”Kan man säga kappa också?” Ett nytt barns namn, som svarar, B 7: ”Lampa.” P 2 fyller i: ”Ficklampa.” B 7 upprepar: ”Ficklampa.” P 2 säger en flickas namn, som svarar, B 8: ”Stövlar.” Ännu ett barn tilltalas, som svarar, B 9: ”Gräs.”………. Ett barn säger: ”Jag vill gå till (ett namn). P 2: ”Vad är det (ett barns namn)?” Barnet svarar inte. Det andra barnet fortsätter: ”Jag vill gå till (ett namn).” P 2: ”Du ska sitta här nu. Vad är det?”…
Min upplevelse av lässtunden är att barnen inte är delaktiga på ett för dem ömsesidigt sätt. Ett av barnen signalerar innan läsningen börjar att han inte vill vara med. Även under tiden som läsningen pågår önskar ett barn bryta upp. Lässtunden blir en typ av ”förhör” med kontrollfrågor, mer än en gemensam läsupplevelse.
Här följer ett exempel från pedagog 2. Mötet börjar i ett intresse, en ömsesidighet, men går sedan över till att mer likna ett förhör.
Ett barn säger något på sitt språk, det låter som: ”Kashika.” P 2: ”Nej, det vet jag inte, vad heter det? Vänta, vad heter?” B: ”Kashika.” P 2: ”Kaschika, vad är kashika?” B:”Sked.” P 2: ”Ska skriva upp det, ska hämta papper.” Pedagogen gör något, troligtvis hämtar hon papper och penna. P 2: ”Vänta, kashika, kashika är sked”. B:” Ja.” P 2: ”Ehh,får se den här pennan, vad händer? Kaaashiiiika (pedagogen ljudar), sked.” Jag hör också barnet ljuda i bakgrunden. P 2:” Gaffel?” B: ”Eh, vad heter det?” Barnet vänder sig till de andra barnen och frågar: ”Vad heter det nu?” Sedan pratar barnet med pedagogen och säger: ”Wioshka,” och skrattar till. P 2: ”Wioshka?” B: ”Ja.” P 2 Ljudar: ”Wiiiooooshka ” (jag tror att P 2 skriver samtidigt). Barnet skrattar till i bakgrunden. P 2: ”Kashika, och, wioshka,” sedan fortsätter hon: ”Kniv!” B: ”Ja.” P2: ”Vad heter kniv?” Det tycks som om barnet funderar en stund sedan säger det:” Nosh” P2: ”Nosh”. B: ”Ja.” P2: ”Nosh.” B:” Ja.” P 2: ”Kashika, sked, wiosh.. wioshka, wioshka?” B: ”Ja.” P 2: ”Gaffel och nosh, kniv. Och vad heter tallrik?” B:” Ehmmm, (pustar till och tänker ett tag, säger sedan) tanni!” P 2: ”Va?” B: ”Tanni.” P 2: ”Tannir?” B: ”Ja”……….P 2:” Hör du? (barnets namn, barnets namn igen) sked på arabiska heter? Lyssna! Vad heter sked på arabiska?” Jag hör hur barnet tyst säger: ”Maleah.” P 2: ”Kan du säga maehleah?” B: ”Malea.”. P 2:”Ja, Gaffel.” Hon påkallar barnets uppmärksamhet och säger: ”Gaffel.” Barnet säger något svagt. P 2: ”Shoke, kan du säga shoke.”
Mötet börjar i en ömsesidighet där pedagogen visar intresse för att lära sig barnets språk. Till en början tycks barnet vara med på ett lustfyllt sätt men under samtalets gång utvecklas det till något annat. Sannolikt är det inte någon tillfällighet att barnet i slutet av dialogen svarar med svag röst, snarare kan det vara ett utslag av osäkerhet och ointresse.
46