Bemötande i praktiken

Hur pedagogerna bemöter barnen på förskolan kan leda till hur barnens lärande, färdigheter och förmågor utvecklas. Detta är något som Aspelin och Persson (2011) anser ligga till grund för den relationella pedagogiken och att det sker genom relationer. Genom att barnen har en trygg bas hos pedagogerna kommer en anknytning skapas och genom denna trygga anknytning kommer barnen våga utveckla goda relationer tillsammans med pedagogerna.

Utifrån det vi fått syn på under de tidigare rubrikerna ville vi undersöka pedagogernas arbete i praktiken. För att få syn på hur pedagogerna arbetade i praktiken gjordes tre öppna observationer i olika arbetslag där tolv verksamma pedagoger observerades. Vi kommer här att presentera de observationer som vi har valt att uppmärksamma under den tid vi befann oss på förskolorna. Observationerna som presenteras har valts ut då vi i dessa, utifrån anknytning och relationer, kunde koppla att pedagogernas bemötande och förhållningssätt skedde på olika sätt.

32

6.3.1. Observationer

Observation 1

En pedagog sitter på golvet vid några barn och ser på när de leker. Efter en stund frågar hen barnen om de säljer något. Ett barn frågar pedagogen om hen vill ha kaffe. Pedagogen svarar med att säga, “jag dricker inte kaffe”. Barnet frågar pedagogen vad hen tycker är gott och menar på att det finns flera alternativ att bli bjuden på. Barnet ger flera olika förslag till pedagogen tills pedagogen säger “ja men te tycker jag är gott”. Barnet frågar vad pedagogen brukar dricka när hen är hemma och vad pedagogen tycker om för mat.

Pedagogen berättar glatt vad hen brukar dricka hemma och vad de i familjen brukar laga för mat. Barnet säger till slut efter pedagogens många recept att ett av dem kan hon nog laga.

Observation 2

Ett barn som är ledset står i rummet och kollar ut i hallen. Pedagogen uppmärksammar detta och kallar på barnet att komma till hen. Barnet kollar på pedagogen och vänder sig sedan mot hallen igen och fortsätter att gråta. Pedagogen vänder sig då om och fortsätter sedan att prata med de andra som sitter runt hen.

Observation 3

Pedagogen befinner sig i det stora rummet, hen upptäcker att ett av barnen gråter och vandrar i rummet. Pedagogen går fram till barnet och tar upp hen i famnen, fortfarande ängsligt. Efter en stund provar pedagogen att sätta ner barnet på golvet samtidigt som hen säger, såja! Barnet fortsätter dock att gråta och vandrar vidare, pedagogen möter barnet igen och tar upp hen i famnen. Pedagogen sätter sig på golvet med barnet fortfarande i famnen, men här väljer barnet att lämna. Pedagogen byter strategi och låter barnet vandra ut i hallen gråtandes, här väljer pedagogen att följa med en bit och sätter sig sedan på golvet på avstånd från barnet. Pedagogen har hela tiden ögonkontakt med barnet, vinkar och ler samtidigt som hen säger att hen är där och ser. Barnet har nu slutat gråta och sätter sig på golvet, pedagog finns närvarande men på avstånd.

33 Observation 4

Ett barn tappar saker på golvet, barnet sitter och plockar upp det när pedagog 1 som redan befinner sig i rummet upptäcker situationen. Pedagog 1 frågar barnet vad som hänt, barnet svarar på frågan. Pedagog 1 uppmanar barnet att plocka upp, en process som barnet redan påbörjat. Barnet slutar plocka upp trots att hen inte färdigställt och sakerna ligger kvar.

Pedagog 2 kommer in i rummet och uppmärksammar att sakerna ligger utspritt på golvet och frågar precis som pedagog 1, vad som har hänt. Här går pedagog 2 fram till barnet och pratar om vad det var som hände. Barnet berättar vad som hände och pedagogen bemöter barnet genom att säga “ojdå, kom så plockar vi upp detta tillsammans, jag hjälper dig”. Pedagog 2 och barnet plockar sedan upp sakerna tillsammans samtidigt som de pratar med varandra.

Observation 5

Ett barn gråter och försöker lämna den samling som övriga befinner sig i. Pedagog 1 menar på att hen inte behöver gråta, vi är här och nu precis som övriga. Barnet fortsätter att gråta. Pedagog 2 som också befinner sig i samma samling bemöter barnet en stund senare med att locka till medverkan på ett lekfullt sätt. Detta görs med intresse för barnet och det gosedjur som barnet har i famnen.

Observation 6

Utifrån samtal kommer man fram till att Pedagog 1 ska gå in med ett barn för att tillsammans lösa en uppgift som efter en stund blir löst. Efteråt går pedagog 1 och barnet ut i hallen för att ta på sig igen. Pedagog 1 blir upptagen med annat och behöver ta sig längre in i huset. Pedagog 2 kommer in i hallen och föreslår att hen och barnet ska lösa den uppgift tillsammans som barnet innan fått. Upprepade gånger nämner barnet att uppgiften är löst, något som pedagogen inte lyssnar på. Pedagog 1 kommer tillbaka till hallen och hör samtalet och säger till pedagog 2 att uppgiften är löst. Pedagog 2 låter sedan barnet gå.

Observation 7

Pedagog kommer in i rummet och upptäcker vid ett bord att några barn har fått problem och blir tillkallad av barnen. Hen går bort till bordet och hukar sig intill och frågar vad som händer. Barnen berättar att de inte kan använda de pennor som finns. Pedagog tittar på pennorna och upptäcker att de inte har någon spets, och visar detta för barnen och

34

ställer en följdfråga om hur barnen tror att de tillsammans skulle kunna lösa detta. Ett av barnen säger att man kan vässa dem och pedagogen hämtar flera pennvässare och ger till barnen. Pedagogen låter barnen prova tills ett av barnen menar på att det inte går.

Pedagogen ger olika förslag muntligt och efter en stund erbjuder hen sin hjälp. De tittar tillsammans på pennorna och diskuterar vad det var som gjorde att det var svårt när barnen försökte. Pedagogen pratar sen om alternativa saker som kan hjälpa barnen att klara av detta på egen hand. Dessvärre bryts spetsen igen och barnen reagerar. Pedagogen samtalar tillsammans med barnen om varför detta kan ha hänt.