Resultat och diskussion

I detta arbete har vi fått mycket kunskap om anknytning och relationernas betydelse för barn. Vi har utfört enkät och intervjuer för att få svar på de två första frågeställningarna. Med de två första frågeställningarna, som ett jämförelsematerial, utfördes observationerna som har hjälpt oss att få svar på vår tredje och sista frågeställning. I vårt resultat och diskussion har vi utgått från rubriker utifrån studiens frågeställningar, där vi diskuterar våra resultat i relation till tidigare avsnitt.

7.1.1. Hur tolkar pedagogerna begreppen anknytning och relation i förhållande till barn?

Det vi kan koppla till denna frågeställning är att pedagogerna har liknande syn på vad både anknytning och relationer betyder. Enligt pedagogerna handlar anknytning om att barnen ska känna trygghet och tillit samt att de ska ha goda relationer till pedagogerna på

39

förskolan. Detta är något som går i samklang med teori och tidigare forskning som vi tidigare presenterat. Något vi upptäckte är att enligt pedagogerna är detta inte bara viktigt för barnen utan även för pedagogernas gemensamma arbete i förskolan. Genom att skapa trygga anknytningar och goda relationer tillsammans med barnen kommer pedagogerna lyckas bygga upp liknande relationer med barnen som de har med sina vårdnadshavare, som Kihlbom (2003) skriver. Om denna trygga anknytning skapas tidigt hos det lilla barnet, något som både pedagogerna och som Broberg, Risholm Mothander och Granqvist (2020) menar på är viktigt. Pedagogerna ska inte ersätta vårdnadshavaren men som Brandtzæg, Torsteinson och Øiestad (2016) nämner blir pedagogen barnets sekundära anknytningsperson. Genom att pedagogerna skapar dessa trygga relationer tillsammans med barnen skapas trygga barn och trygga barn utvecklas och lär sig lättare.

Något som även diskuterades i intervjuerna var hur detta kan påverka barnen, här menar pedagogerna att beroende på hur relationen ser ut kommer barn agera på olika sätt. Det som pedagogerna beskriver här tolkar vi till anknytnings- och utforskandesystem som både Killen (2014) och Hagström (2010) skriver om. Pedagogerna menar på att innebörden av en god relation ligger till grund för att barnen ska våga, vilja, göra nya upptäckter och utvecklas. Detta stärks utav Öhman (2019) som menar på att kvalitet i relationerna mellan pedagog och barn har stor betydelse för barns utveckling och lärande.

Skulle denna trygghet inte existera på förskolan kan detta skapa att barnen kontinuerligt upplever stress och oro, något som kan påverka den mentala hälsan enligt Killén (2014).

7.1.2. Hur ser pedagogerna på sitt arbetssätt i att bli en kompletterande anknytningsperson och en trygg bas för barn?

Det som vi studenter kunde tolka var att pedagogerna använde sig av liknande sätt för att skapa anknytning och relationer. Pedagogerna nämnde att barnen behöver bli sedda och hörda samt att man som pedagog bör befinna sig på barnens nivå och göra det bästa för barnen. Det krävs att man engagerar sig i sitt arbete för att bli den kompletterande anknytningsperson som Hagström (2010) menar att barnen behöver, men även den trygga bas som barnet kan återvända till vid osäkerhet. Detta är även något som kan komma att skapa positiva effekter på barns välmående och lärande. Något som blir viktigt är att upprätthålla kvalitén inom anknytning och relationer, inte bara mellan barn och pedagog utan även mellan pedagog och pedagog. Enligt Bredmar (2014) kan relationer till

40

kollegor, arbetsuppgifter och miljö även vara något som har en påverkan på yrkesrollen och den arbetsglädje pedagogen känner. Mertalet av pedagogerna menar att det inte finns några hinder för att upprätthålla sitt arbete kring begreppen och att de arbetar på liknande sätt i verksamheten. Något som uppmärksammades var att bara hälften av de pedagoger som svarat på frågan: “säger du till din kollega om du tycker att hen brister vid bemötandet av barnet”, gav svaret ibland. Eftersom många menar på att de arbetar aktivt i arbetslaget för en liknande syn, uppkom funderingar på hur man arbetar på bästa vis tillsammans om man enbart pratar med varandra ibland när det är något som brister. Sker då denna stöttning och det samarbete som Aspelin (2018) menar att pedagogerna bör ha i ett arbetslag för att upprätthålla relationerna. Det som kan vara avgörande enligt Bredmar (2014) är hur relationerna mellan pedagogerna ser ut till varandra. Kan det vara att pedagogernas yrkesroller skiljer sig åt och pedagogerna känner viss osäkerhet i diskussioner med varandra? Om förskolan har en hög kvalité kommer man enligt Kihlbom (2003) ge barnen möjlighet att utvecklas och skapa trygga relationer. Även kvalitén på relationerna som Maldonado-Carreño och Votruba-Drzal (2011) nämner som en positiv inverkan på barns utbildning och beteendemässiga utveckling. Det som Aspelin (2018) vill förmedla som kvalité handlar om relationskompetens som innebär att man kan påverka barns utveckling och lärande genom att möta dessa barn på ett värdigt sätt. Man behöver kunna förmedla ämneskunskap, främja barns lärande och bygga goda miljöer för att lyckas som pedagog i dagens samhälle. Kan de svar vi fått in av pedagogerna utifrån enkät och intervju vara det dem önskar uppnå? Det som vi upplevde genom observationerna var att pedagogernas bemötande trots deras uttalande om att de hade liknande syn på hur de agerade i praktiken, faktiskt skiljde sig åt. Det är här Kihlbom (2003) menar att utbildning och träning är en del av att öka samarbetet och kvalitén i förskolan, för i sin tur förbättra barns möjlighet till anknytning. Som människa kommer vi se på saker och ting på olika sätt och genom att bemöta barnen både genom att vara personlig och professionell kommer detta enligt Bredmar (2014) vara berikande för relationerna, men också för pedagogernas egen yrkesroll.

41

7.1.3. Går det att urskilja skillnader i pedagogernas agerande i jämförelse med deras tolkning av begreppen anknytning och relationer? Hur yttrar sig i så fall dessa skillnader?

Denna fråga har skapats på grund av att vi i observationerna kunde uppleva att pedagogernas bemötande, trots deras uttalande, skiljde sig åt. Kan det vara så att pedagogerna inte är helt medvetna om att de inte har liknande arbetssätt eller att de bemöter barnen på olika sätt utifrån anknytning och relationers betydelse? Kan det här bero på att pedagogerna har olika syn på yrkesrollen? Vi är olika som personer, det professionella kan styra pedagogernas talande i vår studie och i agerandet kan det personliga bli dominerande. Båda delarna är viktiga ingredienser enligt Bredmar (2014) men att det bör finnas en balans mellan dessa. Det krävs engagemang och lyhördhet hos pedagogerna för att nå en bättre yrkesskicklighet och större fokus kan därmed läggas på barns utveckling och lärande. När man integrerar med ett barn tänker vi att det krävs både kunskap, tid och engagemang från pedagogerna, vilket är något som pedagogerna i både enkät och intervju har uttalat sig om. Bemötandet ska innehålla känslomässig närvaro till barnen för att ha en möjlighet att skapa anknytning och nära relationer. Detta är något som Bergin och Bergin (2009) skriver om, att ansvaret ligger hos pedagogerna och hur de prioriterar sitt bemötande. Något som vi studenter upptäckte i studien var att bemötandet inte alltid prioriterades utifrån anknytning och relationer. En möjlig förklaring ges av Aspelin och Persson (2011) som skriver att bemötandet ofta glöms bort på förskolor och att pedagogerna behöver fokusera mer på vem barnet är och vem hen kan bli. Prioriteras bemötandet av pedagogerna och där de fokuserar på att skapa trygga anknytningar och goda relationer kommer det generera positiva effekter på barns välmående, utveckling och lärande. Det krävs relationellt kompetenta pedagoger enligt Hagström (2010) där pedagogens kunskap och engagemang i mötet med barnen främjar deras utveckling. Pedagogernas arbete underlättas enligt Öhman (2019) om man stöttar varandra och delar liknande uppfattningar i arbetslaget kring anknytning och relationer.

Genom att pedagogerna bemöter barnen på olika sätt kan kommas att påverka barns utveckling och lärande.

42