För att kunna undersöka berättande texters språkliga struktur har jag satt ihop en romankorpus. Denna har sammanställts efter noggrant övervägande om vil-ka slags texter som bäst representerar sådana berättande texter som elever kom-mer i kontakt med före och under skolåren. Lämpligheten för enskilda böcker har bedömts dels efter materialets vardagsspråklighet, dels efter vilken ålders-grupp det riktar sig till (helst från omkring 7 år och uppåt). Jag har försökt uppfylla dessa två kriterier genom en kombination av olika romanmaterial som har varit tillgängliga via Språkbanken.
Korpusen med berättande texter består av sammanlagt 66 romaner och drygt 4,4 miljoner token. Vuxenromanerna är klart överrepresenterade; de är inte ba-ra flest utan utgör också en klar majoritet av den totala textmassan, vilket beror på att de är förhållandevis långa. Samtliga romaner som ingår i korpusen listas i appendix B.3 och en översikt av korpusens sammansättning presenteras i ta-bell 3.3.
Före skolstarten läser barn få texter på egen hand. Dock kan antas att barn-böcker läses för barnen, varför sådana texter är lämpliga som materialunder-lag för studier av vardagligt berättande språk som riktar sig till barn. Korpusen
Åldersgrupp Böcker Token Barnböcker 6–9 12 106 756 Barnböcker 9–12 9 291 562 Ungdomsromaner 12–15 5 223 272 Vuxenromaner 15– 40 3 821 430 Totalt 66 4 443 020
Tabell 3.3: Korpus med berättande texter
LäSBarT (Mühlenbock 2009) innehåller bl.a. barn- och ungdomsböcker och finns (delvis) tillgänglig via Språkbanken. Barnböckerna riktar sig till barn i åldern 6–9 år, respektive 9–12 år, alltså på låg- och mellanstadiet, och bor-de i hög grad motsvara ett slags berättanbor-de text som barn är bekanta med när de börjar högstadiet och först möter de naturvetenskapliga lärobokstexterna av mer facklig karaktär. Ungdomsromanerna riktar sig till människor i åldern 12–15 år, alltså i högstadieåldern. Romaner för vuxna har hämtats ur korpusar-na Norstedtsromaner från 1999 och StorSUC-romaner från första hälften av 1990-talet.
I samtliga material har ett noggrant urval gjorts, till förmån för böcker som innehåller vardaglig dialog och som utspelar sig i vardagliga miljöer och be-handlar vardagliga situationer. I urvalsprocessen sorterades ungefär hälften av titlarna från samtliga delmaterial ut. För att fånga den berättande genren bland vuxenromanerna togs exempelvis inte memoarer, biografier, kåserier, sa-tirer, vetenskaplig prosa och verk med hög litterär prägel med. I syfte att välja romaner som utspelar sig under vardagliga förhållanden valdes uttalade kri-minalromaner, samt en roman som utspelar sig i krigets Bosnien, bort. Bland barnböckerna valdes dessutom Lätt att läsa-böcker (t.ex. Helena Bross böcker) bort av anledningen att de är skrivna under speciella förutsättningar, som inte är fokus i min studie.
Korpusen innehåller 12 böcker för åldergruppen 6–9 år och 9 böcker för åldersgruppen 9–12 år. Några slumpvis utvalda exempel på meningar ur den förra kategorin kan ses i (16) och (17) och ur den senare kategorin i (18) och (19). Av flertalet exempelmeningar framgår tydligt att berättelserna utspelar sig i en vardaglig miljö. Hälften av meningarna utgörs av repliker där den tal-språkliga karaktären märks i både ordval och syntax, trots att böckerna återger fingeratoch inte autentiskt talspråk. Även de många personliga pronomina är ett typiskt talspråkligt stildrag (jfr Liljestrand 1993: 151).
(16) Berätta om när jag var liten, sa jag och kröp ner under täcket. (ur En dag i prinsessan Victorias liv)
(17) Hon äter lite godis och dricker några klunkar läsk. (ur Inez långa väg till mormor)
(18) Dessutom har jag ju ingen annan kompis än dig. (ur Drömponnyn) Mening (19) skiljer sig dock från de andra i det att den är en generell utsaga, som inte berör närvarande deltagare. Den är mer fackartad och skulle lika väl kunna vara hämtad ur en NO-lärobok för mellanstadiet. Trots att barnböckerna tydligt domineras av den berättande texttypen kan genren uppenbarligen även inrymma drag från andra texttyper.
(19) En människa kan inte vara ensam med stjärnorna och planeterna. (ur Den döde talar)
Som framgår av tabell 3.3 innehåller korpusen fem ungdomsromaner. Ex-empel (20) och (21) är hämtade ur ungdomslitteraturen och båda meningarna uppvisar den typiskt berättande strukturen med tydliga karaktärer. Mening (20) är skriven ur ett tredjepersonperspektiv där berättaren återger en romanfigurs inre tankevärld i form av en retorisk fråga. Även om meningen är relativt lång och innehåller flera abstrakta ord, som uppdrag, existera och innebära, är den grammatiskt förhållandevis enkel i sin uteslutande samordnande karaktär. (20) Någon måste väl ha känt till både Matildas uppdrag och Ladons
uppgift att skydda henne, och att halsbandet existerade och vad det innebar.(ur De andra)
Exempel (21) är en replik ur en ordväxling skildrad ur ett objektivt berättar-perspektiv. Repliken är vardagsspråklig och personlig, vilket syns syntaktiskt i att-strykningen och i ”så ADV”-konstruktionen, och lexikalt i bruket av de personliga pronomina och svordomen.
(21) – Du tror du är så jävla smart, sa Tuula. (ur Vargön)
Två godtyckliga exempel ur romaner från Norstedts återges i (22) och (23). Även i dessa berättelser riktade till vuxna är vardagsmiljön uppenbar och per-sonliga pronomen vanligt förekommande. De berättande inslagen – centering-en kring olika karaktärer och ett tydligt återgivet händelseförlopp (jfr Virtancentering-en 2010: 56f.) – är också påtagliga, liksom tydligt talspråkliga. Det första exemp-let utspelar sig i hemmiljö och beskriver den vardagliga sysslan ’att duka fram frukost’.
(22) När hon kommer ut ur badrummet har han börjat duka fram frukost i köket.(ur Det heliga namnet)
Också mening (23) är starkt informell till sin utformning, vilket märks på stav-ningsvarianterna dom och mej, samt på det slangspråkliga ordvalet snubbe. (23) Ytterligare två snubbar kommer in och det första dom gör är att spotta
på mej.(ur Simple storys [sic!])
Ungefär hälften av Norstedtsromanerna är översatta till svenska från ett an-nat språk, vilket oftast är engelska. Tidigare forskning har observerat ett visst mått av överföring av källspråkets struktur till målspråket just i fallet roma-ner som översatts från engelska till svenska. Enligt Gellerstam (1989, 1996) finns flera exempel på s.k. översättningssvenska på såväl ord- som frasnivå. Men också syntaktisk påverkan sägs förekomma till viss del. Hittills har dock inga storskaliga studier på syntax i översatt svenska gjorts, varför Ingo (2007: 29) fortfarande efterlyser en objektiv utforskning av lingvistiska fenomen som aktualiseras vid översättning. Eftersom översättningsindustrin av skönlittera-tur till svenska är mycket omfattande,19och en stor del av svenska berättande texter därför torde bära spår av översättningssvenska, har jag valt att inklude-ra de översatta romanerna i materialet. Det är trots allt autentiska, berättande texter som elever kommer i kontakt med som jag vill undersöka, och inte några förebilder ur språkvårdsperspektiv.
StorSUC-romanerna, å andra sidan, är samtliga svenska originalverk och exemplifieras i (24) och (25). Dessa meningar är klart mer skriftspråkliga till karaktären än tidigare exempel ur berättandekorpusen. Här förekommer no-minaliseringar/verbalsubstantiv, som bebyggelse, participer, som vitmantlade, och ovanliga sammansättningar, som sjöfarare (jfr skriftspråkliga drag i Lil-jestrand 1993: 150–153). Att det fortfarande rör sig om berättande texter fram-går dock tydligt även av dessa meningar; handlingen kretsar kring mänskliga figurer och framställs i berättande stil.
(24) Tidigt på morgonen gick han ut i staden, där det fanns en del äldre bebyggelse men framförallt en stor hamn.(ur Oäktingarna)
(25) Välkomna, kära sjöfarare! utbrast den främste av de vitmantlade med hes stämma.(ur Färdemän)
192012 var 69 % av alla skönlitterära böcker som gavs ut på svenska översättningar från andra språk, varav engelska var originalspråk i 68 % av fallen (Kungliga biblioteket 2012).