Engelskspråkiga akademiska ordlistor

Läsarens ordförråd är den viktigaste faktorn för både L1- och L2-talare när det gäller textförståelse (Read 2000; Cobb och Horst 2001), eftersom man behö-ver känna till 95 % av orden i en text för att förstå den (Laufer 1992, 1996). Vid denna gräns anses läsaren kunna börja lära av kontexten och därigenom sluta sig till okända ords betydelse (Nation 1997). Enligt Lindberg och Johans-son Kokkinakis (2007) hänger läsarens tolerans för okända ord också samman med andra faktorer, som t.ex. texttyp och förtrogenhet med innehållet i texten, men en bred vokabulär är likväl en viktig tillgång i undervisningssituationer. För den som studerar på sitt andraspråk bedöms ordkunskap till och med vara den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång (Saville-Troike 1984; Laufer 1996).

För att uppnå en tillräcklig ordförståelse för högre utbildningar menar Na-tion (1997, 2001) att man måste behärska tre ”ordlistor”: för det första de 2 000 vanligaste orden eller basorden, för det andra akademiska ord och för det tred-je tekniska termer. Basorden, som på engelska ofta kallas core/basic/nuclear vocabular, är ord som har hög frekvens i de flesta språkbruk. De består av de mest använda funktionsorden, som about, by och some och innehållsord som bag, put och suggest (Stubbs 1986). Den mest kända listan över basordför-råd är the General Service List (GSL, West 1953), som innehåller 2 000 s.k.

ordfamiljer⁷, som har valts ut från en korpus med skriven engelska på 5 miljo-ner ord.⁸GSL har visats täcka upp till 92 % av skönlitterära texter (Hirsh och Nation 1992) och 76 % av akademiska texter (Coxhead 2000).

Tekniska termer, eller domänspecifika termer, är ord som kräver veten-skaplig kunskap. De karakteriseras av att vara betydelsemässigt specialisera-de, motståndskraftiga mot semantisk förändring och sakna exakta synonymer. Tekniska termer uppträder med hög frekvens inom speciella ämnestexter, men förekommer i stort sett inte alls utanför sitt ämnesområde (Nation och Hwang 1995). Mängden teknisk vokabulär antas vara omkring 1 000 ord per ämne och stå för ungefär 5 % av ordkunskapen i en akademisk ämnestext (Coxhead och Nation 2001).

Även om man kan separera vokabulären i basord, tekniska termer och aka-demiska ord, finns det naturligtvis inga vattentäta skott mellan dessa indelning-ar (jfr Nation och Hwang 1995). När det gäller att definiera akademiskt språk existerar således ingen exakt gräns, utan de akademiska kännetecknen varie-rar som en funktion av disciplin, ämne och modalitet (skrift/tal). Så skriver t.ex. Hyland och Tse (2007) att alla discipliner formar orden för sitt eget bruk, vilket visar sig både genom skillnader i kollokationsmönster och varierande betydelser. De menar att om man tar hänsyn till kontext, kotex och använd-ning, existerar inget som kan kallas akademiskt ordförråd (jfr även Chung och Nation 2003). Andra anser emellertid att även om ord kan användas på olika sätt, kan man genom att studera autentiskt språkbruk både identifiera kärn-betydelser hos akademiska ord och se hur de skiljer sig åt lexikogrammatiskt, betydelsemässigt och fraseologiskt mellan olika ämnen (jfr t.ex. Wang och Na-tion 2004; Eldridge 2008; Granger och Paquot 2009; Paquot 2010).

Forskare som arbetar med att försöka sammanställa akademiska ordlistor har definierat och operationaliserat akademiska ord på olika vis. Gemensamt kan dock sägas att termen brukar beteckna en typ av ord som, till skillnad från tekniska termer, utgör en betydande del av löpande akademisk text, oavsett ämnesområde.

Den akademiska ordlista som har haft störst genomslag är the Academic Word List(AWL, Coxhead 2000, 2002), som är baserad på en korpus på 3,5 miljoner ord från akademiska artiklar och kurslitteratur. Korpusen är indelad i fyra discipliner, vilka, var och en, innehåller sju ämnesområden. AWL omfat-tar sammanlagt 570 ordfamiljer. Dessa är fördelade över 10 frekvensbaserade dellistor, vilka är avsedda att vara till hjälp för att kunna sätta upp kortsiktiga

7Ordfamiljeranvänds ofta för att gruppera ord för engelskstuderande och avser, enligt Bau-er och Nation (1993), en ordstam och alla dess vanliga böjningar och avledningar, t.ex. react, reacting, reaction, reactionary, reactive, unreactive, reactivate, reactor.

8Urvalet av ordfamiljer till GSL baseras på korpusförekomster av ord. Däremot måste inte alla medlemmar i ordfamiljerna ha påträffats i korpusen.

inlärningsmål. Förutom de ovan nämnda gemensamma kriterierna för akade-miska ord, gäller för ordfamiljerna i AWL att deras medlemmar inte får tillhö-ra de 2 000 vanligaste orden i språket. Detta uppnås genom en jämförelse med ordfamiljerna i GSL (West 1953).

Under det senaste decenniet har AWL använts flitigt i språkundervisning, t.ex. i ordkunskapstest (se t.ex. Schmitt, Schmitt och Clapham 2001) och i läroböcker (se t.ex. Schmitt och Schmitt 2005; Huntley 2006), samt som forsk-ningsunderlag (Coxhead 2011). Listan har dock inte undgått kritik.

En invändning är att användningen av ordfamiljer snedvrider ordurvalet. Ord som inte av egen kraft uppfyller kriterierna ”räddas” genom avledning-ar med annan betydelse. Vidavledning-are tas ingen hänsyn till homografi och polyse-mi; gemensamt etymologiskt ursprung behöver inte innebära att ordstammen har samma betydelse i besläktade ord (Wang och Nation 2004). Ytterligare en kritik mot ordfamiljer, som framförs av Paquot (2010), är avsaknaden av ord-klassangivelser i AWL. Man får t.ex. reda på att issues är den mest frekvent använda medlemmen i ordfamiljen issue, men inte om de olika orden oftast används som verb eller substantiv.

Vidare anser Hyland och Tse (2007) att indelningen och urvalet av korpus-texter är godtycklig och att uppsättningen av ord därför inte är representativ för akademiska texter oavsett ämnesinriktning. Föresatsen att exkludera var-dagliga ord har också ifrågasatts, eftersom vissa ord ur basordförrådet anses ha speciella akademiska funktioner (jfr Paquot 2010; Gardner och Davies 2014). Dessutom har man visat att AWL innehåller många mycket vanliga ord, som adult, drama, sex och tape (Paquot 2007, 2010).

Olika forskare är alltså inte överens om hur man bäst beskriver och identi-fierar akademiskt ordförråd. Detta har, på senare år, resulterat i åtminstone två seriösa utmanare till AWL: the Academic Keyword List (AKL, Paquot 2010) och the Academic Vocabulary List (AVL, Gardner och Davies 2014). Båda des-sa ordlistor räknar med lemman i stället för med ordfamiljer. De kräver också att orden är utmärkande för just akademiska texter, s.k. nyckelord (se vidare avsnitt 5.3.2 om nyckelord). Detta krav uppfylls genom jämförelser med refe-renskorpusar. Slutligen måste nyckelorden vara relativt jämnt fördelade över texterna i korpusen.

AKL innehåller 930 akademiska nyckelord, som extraherats ur en korpus på 3 miljoner ord, fördelade över akademisk prosa och studentuppsatser. Text-erna kommer från fem olika discipliner. I materialet ingår även en skönlitterär referenskorpus.

AVL består av 3000 ord, framtagna ur ett korpusmaterial på över 120 mil-joner ord. Texterna utgörs av tidskriftsartiklar från nio olika discipliner. Som jämförelsematerial används referenskorpusar med nyhetstexter och

skönlitte-ratur. Förutom det stora empiriska underlaget och listans omfattning, är AVL även unik i det att orden inte får förekomma ”oväntat mycket” i någon eller några få discipliner.