Förhållandet till ordförråd i berättande texter

När lärobokstexterna i naturvetenskap jämförs med berättande texter utmärker de sig på flera sätt. Naturvetenskapstexterna innehåller många ovanliga, långa, ämnesrelaterade ord, något som Danielsson (1975: 92) kopplar samman med en hög andel substantiv. Mycket riktigt är också substantiv (och particip) mer utmärkande för de naturvetenskapliga texterna. Dessutom är verben typiskt statiska med icke-agentiva subjekt.

De berättande texterna kännetecknas i stället av korta och vanliga ord. Sär-skilt tydligt är de många pronomen och interjektioner som hamnar högt på listan och samsas med dynamiska, viljestyrda verb och substantiv knutna till människors utseende och uttryck. De berättande texterna är mer uppbyggda kring typiska verb än övriga texter i studien. Även interjektioner är betydligt mer prominenta än i övriga texttyper.

8 DELSTUDIE: TYPISKA NOMINALFRASER

Under lång tid har forskare framhållit olika nominala uttrycks avgörande roll i skolspråket (se t.ex. Halliday och Martin 1993; Halliday 1998; Schleppe-grell 2004; Magnusson 2008, 2010; Biber och Gray 2010). Inom traditionen för SFL förklaras detta med att undervisningsspråket genom åren har utveck-lat särskilda resurser för att synliggöra kunskap och strukturera information. Resurserna för att uppnå dessa mål är framför allt informationspackning, ab-straktion och teknikalisering, vilka alla språkligt åstadkoms genom utbyggda och komplexa nominalfraser.

För att strukturera information betonas särskilt nominaliseringars betydel-se för utbyggnad av nominalfrabetydel-ser. Nominalibetydel-seringar bidrar till ett ännu mer komprimerat språk än prototypiska substantiv, eftersom de medför att andra saker än ting kan kvantifieras, klassificeras och beskrivas som substantiv, vil-ket är fördelaktigt för att bygga upp vetenskapliga teorier. I jämförelse med andra texttyper noterar Westman (1974) ett överskott på verbalsubstantiv (som är ett slags nominaliseringar) i lärobokstexter, och Magnusson (2010) visar på ett tydligt samband mellan en hög andel nominaliseringar och långa nominal-fraser i gymnasieelevtexter.

Bland olika fraser beskrivs nominalfrasen av Melin och Lange (2000) som den viktigaste i textanalytiskt hänseende, eftersom den är ”byggbar” (se avsnitt 8.1 för nominalfrasers uppbyggnad). Vidare har Biber och Gray (2010) påvisat registerskillnader i hur olika nominalfraser byggs ut med olika bestämningar.

Om en nominalfras i en mening innehåller mycket information kommer hela meningen att innehålla mycket information. Sådana förtätade meningar är mer krävande att processa än meningar där samma informationsmängd över-förs på ett mer mångordigt vis (Melin 2007). Informationstäta nominalfraser bidrar till ökade värden på de stilistiska skalorna svårighet och specifikation (Melin och Lange 2000). Dessutom kräver de en viss förtrogenhet med en skriftlig framställningsform, eftersom de är vanligare i skriftspråk (Einarsson 1978; Hellspong och Ledin 1997; Biber 1988; Magnusson 2008).

Inom stilistiken sammanfattas annars ofta textuella särdrag som känneteck-nar informationspackning under etiketten nominal stil, ett stildrag som anses ge texter ett stelt, opersonligt och distanserat intryck (Einarsson 1978). I den-na anda talar exempelvis Hellspong och Ledin (1997: 78) om nomiden-nalitet och verbalitet som en lexikogrammatisk dimension, i vilken olika språkdrag samsas och tillsammans kan bidra till att karakterisera en text på en skala med motpo-ler. Följande lexikogrammatiska särdrag utmärker nominala texter: (i) många substantiv på bekostnad av verb och pronomen, (ii) många långa nominalfra-ser, (iii) många attributiva prepositionsfranominalfra-ser, (iv) få bisatser och (v) långa me-ningar i regel orsakade av långa nominalfraser, samt många samordme-ningar och uppräkningar.

8.1 Nominalfrasers funktion och uppbyggnad

Enligt såväl SAG (del 3) som Svenska Akademiens språklära (Hultman 2003) är nominalfraser centrala för grammatiken, och därför en viktig del i beskriv-ningen av språket. Huvudordet i en nominalfras är typiskt sett ett substantiv (NN), men det kan även utgöras av ett egennamn (PM) eller av ett (substan-tiviskt) pronomen (PN). Gemensamt för nominalfraser är att de fungerar på samma sätt som substantiv i syntaktiskt avseende (Hultman 2003: 204). De används också, precis som substantiv, till att peka ut referenter: levande varel-ser, föremål, substanser eller abstrakta företeelser som händelvarel-ser, tillstånd eller egenskaper (SAG, del 3: 11).

Enligt SAG (del 3: 132ff.) har nominalfraser följande huvudsakliga syntak-tiska funktioner:

1. Primärt satsled i sats eller verbfras (subjekt, objekt, direkt objekt, indi-rekt objekt, egentligt subjekt, subjektspredikativ, objektspredikativ), 2. Rektion i prepositionsfras (som i sin tur oftast är adverbial eller attribut)

eller subjunktionsfras (som i sin tur oftast är predikativ),

3. Attribut i nominalfras (possessivattribut, kvantitetsattribut, appositionellt attribut).

Ur strukturell synpunkt är en väsentlig egenskap hos nominalfraser att de kan konstrueras rekursivt; deras attribut är ofta själva nominalfraser, eller in-nehåller nominalfraser.

Attributen till nominalfraser som har ett substantiv som huvudord, NN-nominalfraser, kan vara framförställda eller efterställda huvudordet. I de flesta NN-nominalfraser ordnas bestämningarna enligt det schema som visas i tabell 8.1, och som kommer från SAG (del 3: 13). I tabellen har några exempel på nominalfraser ur läroboksmaterialet placerats in i modellen.

Framförställda attribut Substantiv Efterställda attribut Definit attribut Kvantitets-attribut Adjektiv-attribut

alla aktiviteter som sker där

denna enorma mängd av småkrafter

de två gemensamma elektronerna i området omkring och mellan kärnorna

Tabell 8.1: Nominalfrasens vanliga ordföljd med exempel ur gymnasieläroböcker i biologi, fysik och kemi

De olika typerna av attribut fyller olika funktioner. Närmare bestämt bidrar definita attribut, som t.ex. possessivattribut, till att mottagaren unikt kan iden-tifiera referenten i fråga (antingen i verkligheten eller i textvärlden),⁴³medan kvantitetsattribut finns till för att ange antal eller mängd. Resten av leden, ad-jektivattribut, huvudord och efterställda attribut, har tillsammans till uppgift att närmare beskriva referenten, för att mottagaren ska kunna föreställa sig den för sitt inre (SAG, del 3: 13). De vanligaste typerna av efterställda attribut är prepositionsfraser och relativa bisatser.

NN-nominalfraser kan växa sig komplexare än nominalfraser med egen-namn eller pronomen som huvudord (PM- respektive PN-nominalfraser). Vad gäller PM-nominalfraser är det enligt SAG (del 3: 36) ”ojämförligt vanligast (. . . ) att egennamnet bildar nominalfras ensamt, utan bestämningar”. Men när PM-nominalfraser byggs ut med bestämningar, görs det på liknande vis som för NN-nominalfraser. Skillnaderna i typschemat för PM-nominalfraser består dels i att adjektiviska framförställda attribut kallas ”deskriptiva attribut”, dels i att kvantitetsattribut inte tas upp (egennamn betecknar ju oftast en unik refe-rent, som inte behöver kvantifieras).

43Definita nominalfraser kan även ha samma struktur som nominalfraser med substantiv som huvudord, men sakna själva substantivet, som t.ex. ”de särskilt utvalda”. Se vidare SAG (del 3: 41ff.).

Även när det gäller PN-nominalfraser är det vanligast att de konstrueras utan bestämningar. I den mån det substantiviska pronomenet tar bestämningar sker det i samma ordning som för NN-nominalfraser, men med skillnaden att kvantitets- och adjektivattribut placeras efter huvudordet. Dessutom benämns definita attribut ”emfatiska attribut”.