Studier av lärobokstexter

Studier av läroböcker har förekommit i Sverige sedan början av 1960-talet. Lärobokstexter kan betraktas från många olika infallsvinklar, t.ex. ideologiska, innehållsliga, pedagogiska eller språkliga (Ekvall 1997: 14). En omfattande systematisk forskningsbibliografi över verk producerade i denna tradition står Reichenberg (2010) för. Jag vill även hänvisa till Melanders (1995; 2003) genomgångar av svensk språkforskning om läroböcker.

Ur språkvetenskapligt perspektiv har språket i läroböcker överhuvudtaget rönt stor uppmärksamhet (se t.ex. Strömquist 1995). Böcker från låg- och mel-lanstadiet har dock inte studerats i lika stor omfattning som böcker från hög-stadiet och gymnasiet. På samma vis är naturvetenskap ett ämnesområde som har missgynnats, till skillnad från till exempel historia, som har utforskats mer ingående (Melander 1995, 2003).

Melander (1995, 2003) delar upp läroboksforskningen i olika inriktningar utifrån olika infallsvinklar och frågeställningar. I deskriptiva eller beskrivande studierbesvaras frågan om hur språket ser ut genom att man undersöker syn-tax, ordförråd och stil. I funktionellt värderande studier bemöts frågan huruvi-da språket är bra eller inte, genom att man t.ex. undersöker om eleverna förstår vad de läser och om texterna fyller sitt syfte. Slutligen förekommer studier med historiskt perspektivi vilka man undersöker språklig förändring över tid.

Denna uppdelning representerar även i viss mån den kronologiska utveck-lingen av läroboksstudier; de första studierna från 1960-talet var främst be-skrivande, därefter kom det funktionella perspektivet in i bilden och på senaste

tid har historiska studier tillkommit. Värt att påpeka är dock att de olika ty-perna av läroboksstudier inte är inbördes uteslutande; beskrivningar av språket föranleder t.ex. ofta synpunkter om funktion, svårighetsgrad eller historisk ut-veckling.

Fortsättningsvis i detta kapitel kommer jag att koncentrera mig på läroboks-forskning med särskild relevans för avhandlingsområdet, d.v.s. främst gram-matiskt beskrivande studier.

2.4.2.1 Beskrivande studier

Traditionen med beskrivande läroboksstudier inkluderar såväl kvantitativa stil-beskrivningar som textlingvistiska studier. I detta stycke går jag igenom de mest omfattande och inflytelserika kvantitativt stilistiska läroboksstudierna. För beskrivande textlingvistiska studier hänvisas t.ex. till Melin 1992, 1995; Ekvall 1995; Reichenberg 2000; Edling 2006; Nygård Larsson 2011.

I Westmans studie av bruksprosa (1974) beskrivs ett 20-tal texter från gym-nasieläroböcker i biologi, samhällskunskap, historia, religionskunskap, psyko-logi och socialkunskap med avseende på bl.a. ordklassfördelning, ordvariation, meningslängd, bisatstyper och meningsbyggnad. Westman undersöker även en del icke-grammatiska företeelser, som styckeindelning och användning av bildtexter, fotnoter och rubriker. Siffrorna för lärobokstexterna sätts sedan i re-lation till tre andra bruksprosagenrer: informativa broschyrer, tidningsartiklar och debattartiklar.

En annan viktig del i Skrivsyntaxprojektet är Hultmans och Westmans Gym-nasistsvenska (1977), där man undersöker om gymnasister behärskar bruks-prosan som genre. I den studien fungerar bruksprosaundersökningen som jäm-förelsematerial och utgör därmed en uttalad stilistisk förebild och norm för det språk studenterna ska erövra i skolans undervisning.

Danielssons avhandling (1975) bidrar också till den kvantitativt stilistis-ka stilistis-kartläggningen av svenskt läroboksspråk på 1970-talet. I denna analyse-ras kvantitativa aspekter av ordförråd och syntax, bl.a. satsantal och menings-längd, i högstadie- och gymnasieböcker i fysik, samhällskunskap, och svens-ka. Danielsson studerar även ensatsmeningar mer utförligt, samt substantivan-vändning ur olika aspekter. Hon ser ”läroboksspråk” som löpande text som behandlar ämnets fackstoff och utesluter således t.ex. övningsuppgifter från analysen.

Den bild som Westmans och Danielssons undersökningar ger av läroböcker är samstämmig. Böckerna har ett koncentrerat och faktamättat språk. Ordklass-mässigt kännetecknas de av en opersonlig nominal stil, med många substantiv och adjektiv och färre verb och adverb. Vad gäller ordförrådet finns många

ovanliga ord, som tyder på ett precist och innehållsrikt stoff. På det gramma-tiska planet finns däremot färre utmärkande drag, men syntaxen bedöms vara relativt enkel, med få bisatser. Orden, snarare än syntaxen, bär alltså upp infor-mationen. Trots detta är meningarna ofta relativt långa, beroende på att mycket innehåll packas in i långa nominalfraser, i vilka substantiven modifieras med adjektiv. Westman (1974: 223) använder följande exempel ur en biologiläro-bok för gymnasiet för att visa texten bakom siffrorna.

Kommunikationen mellan de olika individerna inom en art resulterar ofta i gruppbildningar av olika storlek och styrka. Beteckningar som hjord, flock, stim och koloni är uttryck för sådana temporära eller mer permanenta samhällsbildningar hos olika djur. Hos insekterna möter vi exempel på en högt organiserad samhällsbildning med stark differenti-ering mellan individerna (del 1, s. 87). I etologisk mening räknar man emellertid också fortplantningsbeteende, vård av avkomma m.m. till so-cialt beteende, även när det gäller arter som i övrigt lever solitärt, d.v.s. inte bildar samhällen. En av förutsättningarna för ett socialt beteende är att individerna kan känna igen varandra och att en kommunikation kan åstadkommas mellan dem.

I exemplet lägger man enkelt märke till att substantiven är betydligt fler än verben, vilket är typiskt för den nominala stil som kännetecknar läroböckerna i förhållande till övriga bruksprosagenrer i undersökningen. Dessutom utmär-ker sig tydligt många innehållsrika, ovanliga och långa ord, som samhälls-bildningar, permanenta, etologiskoch fortplantningsbeteende. Syntaktiskt sett dominerar huvudsatserna och bara några få meningar innehåller bisatser. På grund av långa nominalfraser med prepositionsfraser som kopplar samman oli-ka begrepp är meningarna trots allt relativt långa. Lärobokstexterna i Westmans studie innehåller faktiskt de längsta nominalfraserna i förhållande till övriga texttyper.

Eftersom den språkliga analysen till stor del måste göras för hand på 1970-talet, grundas resultaten från dessa studier på s.k. stickprov ur läroböcker. Westmans sammanlagda läroboksmaterial uppgick t.ex. till 23 000 ord (vil-ket motsvarar ungefär en fjärdedels lärobok). Hultman och Westman (1977: 6) beskriver analysarbetet i Skrivsyntax-projektet som mycket arbetskrävande: ”Varje ord i varje text försågs med utförliga grammatiska och analystekniska kodbeteckningar, som sedan stansades på hålkort och lästes in på magnetband.” En annan typ av begränsning som manuella textanalysmetoder har framtving-at är s.k. fallstudier. I en diakron studie av historieläroböcker undersöker t.ex.

Selander (1988) avsnitt som behandlar samma innehållsmässiga stoff (stor-maktstiden) ur läroböcker från olika tider, för att upptäcka eventuella stilistiska förändringar.

Sedan 1970-talet har textforskningen utvecklats i flera olika riktningar. In-om det mer moderna, tvärvetenskapliga projektet Svensk sakprosa 1996–2000 (Englund och Ledin 2003), har språkvetare, pedagoger och idéhistoriker arbe-tat med att teoretisera sakprosaforskningen, samt med att undersöka svensk sakprosa ur ett historiskt perspektiv, för att följa utvecklingen från det att svenskarna blev ett läsande folk. Inom ramarna för projektet konstaterar Ekvall (2001) att läroböcker har en viktig roll som mönsterbildande för sakprosan i stort, eftersom de tillhör de mest lästa och spridda sakprosatexterna (jfr också Melander 2003).

Även om sakprosaprojektet inte grundar sig på någon gemensam teoriför-ståelse är det tydligt att studierna har ett ökat fokus på ”text i kontext” jämfört med tidigare textstudier. Några av de metoder som beskrivs i projektarbetena är uttalat eklektiska, i det att analysenheterna hämtas från olika håll, särskilt of-ta från Hallidays funktionella grammatik, Bachtin-traditionen och Faircloughs kritiska diskursanalys. Dock har ingen tagit sig an det kvantitativa angrepps-sättet, där språket som system utforskas, trots att dagens teknik och ökade kun-skap gör det betydligt lättare att räkna språkliga variabler i texter.

Läroböcker från olika ämnen utgör ofta ett samlat underlag för register-analyser på engelska (Biber och Conrad 2009). För svenskt vidkommande är dock såväl Danielsson (1975) som Selander (1988) tydliga med att läroboks-språkinte bör ses som ett sammanhängande system (vilket t.ex. Westman 1974 gör). Danielssons resultat sägs peka mot att ”det synes föreligga skillnader mellan ämnen och mellan stadier, som snarast ger skäl att tala om olika läro-boksspråk” (Danielsson 1975: 3; emfas i original). Selander menar att en viss lärobok är producerad för en speciell kontext och utgör därigenom ett register, en generalisering som relaterar texters formella kännetecken till deras funktio-ner i bestämda situationskontexter, i detta fall ämnesundervisningskontexten.

Efter Danielssons undersökning har emellertid ingen tagit sig an uppgift-en att göra uppgift-en omfattande registeranalys av moderna, svuppgift-enska läroböcker från både olika ämnen och olika stadier, vilket gör att de referensvärden för läro-bokstexter som anges i stilistiska handböcker (t.ex. i Melin och Lange 2000) kommer från de begränsade undersökningar som gjordes på 1970-talet.

2.4.2.2 Funktionellt värderande studier

Man kan angripa frågan huruvida en text är förståelig på olika sätt. Å ena sidan kan man undersöka inherenta egenskaper hos texten som kan göra den mer eller mindre lättillgänglig. På så vis kan till exempel komplicerad menings-byggnad och långa ord antas ha en försvårande inverkan. Texten kan sedan undersökas med avseende på sådana parametrar, jämföras med andra texter och därigenom placeras i ett större sammanhang.

Å andra sidan kan man se på texten som något som visserligen på ytan har vissa egenskaper som kan påverka begripligheten, men som inte nödvändigtvis säger något om i vilken grad en läsare har förstått texten. För att nå sådana slutsatser måste man studera texten på ett djupare och mer innehållsligt plan. Man ser begriplighet som något som uppstår i mötet mellan texten och läsaren. För att undersöka detta krävs att man analyserar textens innehåll och sätter detta i relation till det läsmål en viss läsare har i en given lässituation, samt hur läsaren läser texten. Härigenom kan man bilda en uppfattning om hur väl anpassad texten är till olika läsare och lässituationer.

Det första angreppssättet kallar Melander (2003: 141) för läsbarhet och det andra för begriplighet. Läsbarhetsforskningen har ofta varit inriktad mot ytliga, kvantitativa mått, s.k. läsbarhetsformler, som syftar till att snabbt kunna mäta texters svårighetsgrad. För svensk del är den mest kända läsbarhetsformeln läsbarhetsindex(LIX, Björnsson 1968).

LIX-värden har tagits fram för flera olika typer av texter, däribland läro-bokstexter för olika stadier. Dessa värden kan användas som jämförelsetal vid textanalys. Resultaten pekar mot att läroboksspråket är relativt avancerat, men inte anmärkningsvärt komplicerat i förhållande till andra texttyper.

Begriplighetsundersökningar föranleder ofta kritiska reflektioner och sam-manfattningsvis kan dessa undersökningar sägas peka i samma riktning: läro-böckerna framstår som innehållsligt och grafiskt splittrade.. Det sägs därför vara svårt att relatera olika delar till varandra (Melin 1992; Ekvall 1995; Me-lin 1995). Enligt Melander (2003) kan detta tänkas göra läroböckerna svåra att förstå, samt göra dem till dåliga förebilder för studenternas egen språkutveck-ling och skrivande.

2.4.2.3 Studier med historiskt perspektiv

I tidigare läroboksstudier med historiskt perspektiv (se t.ex. Sandqvist 1995; Ekvall 1997) har man sett att läroböcker verkar följa allmänspråkliga föränd-ringar relativt väl. Under hela 1900-talet har skriftspråket successivt förenklats och närmat sig talspråket vad gäller ordval och syntax. I Sandqvists studie

av historieläroböcker från 1950- och 1980-talet konstateras att de tendenser av förenkling av skriftspråket som karakteriserar svenskan över huvud taget främst märks i läroböckerna genom förkortad text- och styckelängd. Skillna-den märks inte lika tydligt i kortare meningslängd eller färre underordnade satser med tiden (Sandqvist 1995).

På senare tid har man märkt en ökande trend av direkt tilltal och skönlitterär stil (Melander 1995; Ledin och Selander 2003; Lindberg och Johansson Kok-kinakis 2007) i läroböcker. Enligt Nygård Larsson (2011) har dessutom an-vändningen av olika läsbarhetsformler, exempelvis LIX, i textproduktionen bidragit till att läroböcker numera ofta verkar domineras av huvudsatser (jfr även Melander 2003 om att läsbarhetsstudier påverkar utformningen av läro-böcker).