Beroende variabler

Syftet med vårt arbete är att förklara svenska internrevisionsfunktioners mandat och vilka faktorer som påverkar detta. Enligt vår definition av mandat kan mandatet delas upp i handlingsinriktning och handlingsutrymme, vilka utgör våra beroende variabler. Tidigare i vårt arbete har vi redogjort för att handlingsutrymme i sin tur kan förklaras utifrån tre dimensioner; oberoende, påverkan och djup.

Inriktning

För att kunna mäta IRFs inriktning behöver vi ta reda på hur många aktiviteter IRF utför. I vårt arbete har vi totalt identifierat 50 aktiviteter vilka IRF kan ägna sig åt. Dessa består av 5 huvudaktiviteter som utförs i 10 områden. Huvudaktiviteterna är; granska, ge försäkran, ge råd, utveckla och implementera samt informera och utbilda. Områdena är; riskhantering, intern kontroll, bedrägeri, rutiner och processer, finansiell rapportering och finansiering, tillgångar, organisationens styrning, efterlevnad, datasystem samt etik. Genom att fråga våra respondenter vilka aktiviteter de ägnar sig åt respektive inte ägnar sig åt ger det oss möjlighet att bestämma hur bred handlingsinriktning olika IRFs har. Denna fråga hade kunnat ställas genom en enkel Ja/Nej-fråga där respondenterna fick svara på om de ägnade sig åt en viss aktivitet. Ju fler aktiviteter de utför, desto bredare handlingsinriktning. För att ge ett värde på handlingsinriktningen räknas antal aktiviteter som utförts samman och detta bör sättas i relation till det totala möjliga antalet (50 för de respondenter som besvarat samtliga 50 frågor). Utför IRF 30 av aktiviteterna har de en smalare handlingsinriktning än en IRF som utför 45 aktiviteter. Variabeln som ska mäta IRFs handlingsinriktning blir därför en intervall-/kvotvariabel som benämns Handlingsinriktning och visar andel aktiviteter IRF ägnar sig åt i decimalform. Variabeln kan anta värden mellan 0 och 1 där 0 innebär att IRF inte ägnar sig åt några aktiviteter och 1 innebär att IRF ägnar sig åt samtliga aktiviteter respondenten tagit ställning till.

Djup

Ovanstående fråga utvecklades för att vi även skulle få svar på dimensionen djup inom handlingsutrymmet. Eftersom djup handlar om hur mycket IRF ägnar sig åt varje aktivitet eller hur grundligt varje aktivitet utförs fick vi utveckla den Ja/Nej-fråga som vi hade kunnat ställa för att ta reda på handlingsinriktningen till att istället besvaras genom en sjugradig likertskala över varje aktivitet (50 likertskalor totalt). Likertskalan syftade till att mäta hur mycket IRF ägnade sig åt varje aktivitet och respondenten hade möjlighet att svara att de antingen ägnade sig åt aktiviteten väldigt mycket (7 på skalan) eller inte alls (1 på skalan). Om respondenten inte själv ansåg att IRF ägnade sig åt aktiviteten hade de även möjlighet att fylla i om det var någon annan inom organisationen som ägnade sig åt aktiviteten (vilket också behandlas som 1 på skalan för att mäta handlingsinriktning och djup). Genom att

respondenten markerade alternativet inte alls (1) innebar det dels att de inte ägnar sig alls åt denna aktivitet så att handlingsinriktningen blir smalare, och dels att djupet är obefintligt. Om aktiviteten utförs av andra parter inom organisationen innebär det också att handlingsinriktningen blir smalare och kommer kodas likadant som inte alls (1). För att mäta djupet läggs respondentens svar på de 50 likertskalorna samman och sätts i relation till det maximala djupet som blir 350 för de respondenter som svarat på alla frågor (det vill säga 50 aktiviteter multiplicerat med 7 som innebär att respondenten ägnar sig åt aktiviteten väldigt mycket). Frågorna utformades således på ett listigt sätt för att den skulle kunna mäta fler än en variabel. Variabeln som ska mäta IRFs djup blir därför en intervall-/kvotvariabel som benämns Djup och visar IRFs djup relativt det maximala djupet IRF kan ha. Variabeln kan anta värden mellan 0 och 1 där 0 innebär att IRF utför de aktiviteter respondenten tagit ställning till ytligt och 1 innebär att IRF utför sina aktiviteter grundligt.

Fråga 9.1–9.5. Bilden beskriver hur vi valt att mäta IRFs inriktning och djup. Denna fråga koncentrerar sig på att ta reda på hur mycket tid IRF lägger ner inom efterlevnads-området. I vår enkät finns även 9 andra likadant utformade frågor (se Bilaga 4) men som istället koncentrerar sig på våra andra 9 områden.

Oberoende

Eftersom det finns tidigare forskning om internrevisorernas oberoende utnyttjade vi de mätmetoder tidigare forskare använt sig av för att mäta internrevisorernas oberoende. Vi anser precis som Christopher et al (2009) att oberoendet lämpligtvis mäts genom att använda sig av indikatorer för att förklara hot mot oberoendet. Christopher et al (2009) identifierade tolv hot mot internrevisorernas oberoende och av dessa tolv hot anser vi att vi kan använda sex. Detta då Christopher et als (2009) övriga hot antingen inte är tillämpliga i Sverige, har att göra med våra hypotesgenerande faktorer eller att hoten egentligen är hot mot att IRF inte har möjlighet till att påverka organisationen enligt vår definition av påverkan. Utöver de fem hot vi ansåg vara tillämpliga har vi gjort tillägg för fyra indikatorer för oberoende; inblandning i IRFs arbete (indikator 4 och 5) och iblandning i IRFs rapportering (indikator 6 och 7), vilka är en utveckling av Christopher et als (2009) indikator om internrevisionsplaneringen (indikator 2 och 3). Vi har dock justerat Christopher et als (2009) svarsalternativ något för att de bättre ska passa vår undersökning.

Totalt har vi tio indikatorer som kan anses hota IRFs oberoende: • VD och/eller ekonomichefen godkänner IRFs budget • VD har en stark påverkan på internrevisionsplaneringen

• Ekonomichefen har en stark påverkan på internrevisionsplaneringen • VD har en stark påverkan på IRFs arbete

• Ekonomichefen har en stark påverkan på IRFs arbete • VD har en stark påverkan på IRFs rapportering

• Ekonomichefen har en stark påverkan på IRFs rapportering • Parter inom organisationen uppfattar IRF som partners

• Revisionskommittén är inte involverad i att utvärdera internrevisionschefen • Revisionskommittén är inte involverad i att bestämma internrevisionschefens lön Vi anser att om VD och/eller ekonomichefen är delaktiga i att godkänna IRFs budget kan det ses som ett hot mot IRFs oberoende. Detta hot identifierade även Christopher et al (2009). Vi har dock justerat Christopher et als (2009) svarsalternativ något för att de bättre ska passa vår undersökning, då vi tillexempel lagt till ett öppet svarsalternativ i slutet där respondenterna själva har möjlighet att ange vem som godkänner IRFs budget. Frågan kommer att besvaras

genom att respondenten kan markera flera alternativ, då det kan finnas flera aktörer som godkänner IRFs budget och respondenten därför har behov av att kryssa i flera svarsalternativ.

Precis som Christopher et al (2009) kommer vi att se VD och/eller ekonomichefens inblandning i IRFs planering som en indikator på att IRF inte är oberoende. Utöver denna indikator ser vi även VD och/eller ekonomichefens inblandning i IRFs arbete och rapportering som hot mot IRFs oberoende. För att mäta hur inblandad VD och/eller ekonomichefen är i planeringen använde sig Christopher et al (2009) sig av en femgradig likertskala. Vi kommer också att använda oss av likertskalor, dock en sjugradig skala, för att se hur väl respondenten håller med om att VD och/eller ekonomichefen påverkar IRFs planering, arbete och rapportering.

Fråga 6.1–6.6.

Christopher et al (2009) ser även det som ett hot mot IRFs oberoende om andra aktörer i organisationen ser IRF som partners, och detta är en indikator vi också kan använda oss av. För att mäta detta ber vi respondenten att markera på en sjugradig likertskala för hur väl de håller med påståendet om att andra aktörer i organisationen ser IRF som partners.

Fråga 6.9.

Christopher et al (2009) ansåg att det var ett hot mot IRFs oberoende om revisionskommittén inte var en av de parter som hade mandat att tillsätta, avsätta och utvärdera internrevisionschefen. Eftersom vi redan genom vår förstudie fått svar på att IRF är administrativt anställda av organisationen och ledningen ansåg vi inte att det var relevant att fråga om detta, utan vi valde därför att exkludera den del av frågan som gäller tillsättandet och avsättandet av internrevisionschefen. Däremot grundar vi vårt argument i Christopher et als (2009) studie om att revisionskommittén bör vara delaktiga i utvärderingen av IRF och om de inte var det kunde det ses som ett hot mot IRFs oberoende. En skillnad från Christopher et als (2009) operationalisering är att vi väljer att fråga om vilka som utvärderar internrevisorerna i IRF och inte enbart internrevisionschefen.

Även vår sista indikator för IRFs oberoende grundas i Christopher et als (2009) studie om internrevisorernas oberoende. Författarna ansåg att det kan ses som ett hot mot oberoendet om revisionskommittén inte var delaktiga i att sätta internrevisionschefens lön. Denna fråga tillsammans med föregående fråga, vilken handlade om utvärdering av IRF, kommer att besvaras genom kryssfrågor, det vill säga respondenten har möjlighet att ange flera svarsalternativ och är Revisionskommittén inte ett av svaren mäts detta som ett hot mot IRFs oberoende.

Vi har 10 indikatorer på oberoendet och för varje indikator är max 7. På likertskalorna svarar respondenten redan från början 1-7 på frågan men för våra indikatorer om budget, utvärdering och lön är vi tvungna att koda om. Budget kodas som att om respondenten kryssat i vd som godkänner IRFs budget ges 3,5 poäng och om ekonomichef godkänner IRFs budget ges ytterligare 3,5 poäng varav max på denna fråga är 7 vilket indikerar på ett svagt oberoende. Utvärdering kodas på ett liknande sätt där 7 poäng ges om revisionskommittén inte utvärderar IRF. Likadant på frågan om lön där 7 ges om respondenten kryssat i revisionskommittén, vilket indikerar på ett svagt oberoende.

För att räkna ut max är grundtanken att ta antal besvarade frågor multiplicerat med 7 vilket ger ett max på 70 (10*7). Eftersom respondenten genomgående i enkäten haft möjlighet att besvara frågorna med vet ej måste vi göra ett avdrag på maxpoängen för de som utnyttjat denna möjlighet. För varje fråga som inte besvarats dras 7 poäng av från max. Anledningen till att vi gör så här är således för att svaren inte ska bli missvisande på grund av partiellt bortfall.

Slutligen dividerar vi respondentens svar med deras möjliga maxpoäng för att på så sätt få ett procentuellt värde på deras oberoende. Detta värde inverteras sedan så att intervall-/kvotvariabeln Oberoende tolkas som att 0 innebär att IRF har ett svagt oberoende och 1 innebär att IRF har ett starkt oberoende.

Påverkan

För att mäta vilken möjlighet IRF har att påverka den organisation vilka de är verksamma inom använde vi oss av liknande logik, med indikatorer, som vi hade för att mäta IRFs oberoende. De första två indikatorerna har vi tagit från Christopher et al (2009) som använde indikatorerna som hot mot internrevisorernas oberoende. Vi ser dock inte dessa som hot mot

IRFs oberoende utan vi ser indikatorerna istället som hot mot IRFs möjlighet att påverka. Totalt har vi elva indikatorer som kan ses som hot mot IRFs möjlighet att påverka organisationen:

• Att internrevisionschefen inte bjuds in till revisionskommitténs möten regelbundet • Att revisionskommitté inte är involverad i internrevisionens planeringsfas

• Att revisionskommittén ägnar mindre än 20 % av deras tid på internrevisionsrelaterade frågor

• Att parter i organisationen inte tar till sig IRFs rapporter • Att parter i organisationen inte har förtroende för IRF

• Att parter i organisationen inte vågar dela med sig av väsentlig information • Att IRF inte upplever att de har en betydelsefull roll

• Att andra parter i organisationen inte uppmärksammar det IRF gör • Att parter i organisationen inte uppskattar det IRF gör

• Att IRF upplever att de inte kan påverka organisationen genom deras rapporter • Att IRF upplever att deras arbete inte leder till förändringar i organisationen

Christopher et al (2009) anser att det är positivt för oberoendet om internrevisionschefen regelbundet bjuds in till möten med revisionskommittén. Detta eftersom kontakten med revisionskommittén möjliggjorde för internrevisionscheferna att presentera och diskutera revisionsplanen, resultat och rekommendationer samt de uppföljningar som gjorts angående överenskomna handlingsplaner. Vi ser dock inte detta som något positivt för oberoendet utan istället som något positivt för IRFs möjlighet att påverka verksamheten. Detta eftersom vi antar att revisionskommittén kan lyfta fram IRF i organisationen och därmed öka andra aktörers syn på IRF. Har andra aktörer en mer positiv syn på IRF kommer de att kunna påverka mer. Om internrevisionschefen inte regelbundet bjuds in till revisionskommitténs möten ses detta som en indikator på att IRF har mindre möjlighet att påverka organisationen.

Att revisionskommittén inte är involverad i internrevisionens planering ansåg Christopher et al (2009) vara ett hot mot IRFs oberoende då revisionskommittén genom sin inblandning kan

ge IRF en starkare status i organisationen. Att IRF får en starkare status genom revisionskommittén innebär utifrån våra definitioner att IRF får större möjligheter att påverka. Vi anser därför att revisonskommitténs inblandning i IRFs planering kommer indikera på en IRF som kan påverka mer och inte indikera på en mer oberoende IRF.

Fråga 17.9.

IRFs oberoende kunde även enligt Christopher et al (2009) indirekt mätas genom den tid som revisionskommittén la ner på internrevisionsrelaterade frågor. De menade på att om revisionskommittén ägnade mindre än 20 % av deras tid på internrevisionsrelaterade frågor skulle detta innebära ett hot mot IRFs oberoende eftersom det visar på att revisionskommittén inte tar sig tid att diskutera internrevisionsrelaterade frågor. Vi anser att om revisionskommittén lägger ner tid på internrevisionsrelaterade frågor visar det på att de bryr sig om IRFs arbete och genom att IRF diskuterar arbetsrelaterade frågor med revisionskommittén så är det snarare positivt för deras möjligheter till påverkan istället för deras oberoende. Att revisionskommittén ägnar sig åt internrevisionsrelaterade frågor visar därför på att IRF är värdefull för dem och styrelsen och det är dessa som har möjlighet att lyfta fram vad som är viktigt i organisationen. Således ser vi det som ett hot mot IRFs möjlighet att påverka om mindre än 20 % av revisionskommitténs tid ägnas åt internrevisonsrelaterade frågor.

Utöver de 3 indikatorer vi hämtade från Christopher et als (2009) studie har vi även formulerat 8 egna indikatorer över hot mot IRFs möjlighet att påverka. Dessa berör hur IRF upplever att andra parter inom organisationen betraktar IRF och deras arbete samt hur IRF själva uppfattar sin roll och möjligheter till att påverka. För att mäta respondentens uppfattningar har vi använt oss av en sjugradig likertskala för varje indikator.

Fråga 17.1–17.8.

Vi har 11 indikatorer på påverkan och för varje indikator är max 7. På likertskalorna svarar respondenten redan från början 1-7 på frågan (Då frågan Jag upplever att andra parter i min organisation borde ge mig mer uppmärksamhet för det jag gör är omvänd genom att 7 indikerar på en dålig påverkan har svaren inverterats för att kunna slås samman med övriga indikatorer). För våra indikatorer om regelbunden inbjudan till revisionskommittén samt revisionskommitténs tid på internrevisionsrelaterade frågor var vi tvungna att koda om. Inbjudan till revisionskommittén kodas om så att om respondenten har kryssat i ja innebär detta att de bjuds in till revisionskommittén vilket är positivt för påverkan och leder till att de får en 7:a. Tid som revisionskommittén lägger ner på IRF relaterade frågor kodades om som att respondenter som svarade att revisionskommittén lade ner 20 % eller mer tid på IRF relaterade frågor fick en 7:a eftersom det indikerar på en bättre möjlighet att påverkan.

För att räkna ut max är grundtanken att ta antal besvarade frågor multiplicerat med 7 vilket ger ett max på 77 (11*7). Eftersom respondenten genomgående i enkäten haft möjlighet att besvara frågorna med vet ej måste vi göra ett avdrag på maxpoängen för de som utnyttjat denna möjlighet. För varje fråga som inte besvarats dras 7 poäng av från max. Slutligen dividerar vi respondentens svar med deras möjliga maxpoäng för att på så sätt få ett

procentuellt värde på deras påverkan. Anledningen till att vi gör så här är följaktligen för att svaren inte ska bli missvisande på grund av internt bortfall.

Variabeln som ska mäta IRFs möjlighet för att påverka verksamheten blir därför en intervall-/kvotvariabel som benämns Påverkan och visar IRFs påverkan relativt den maximala påverkan IRF kan ha. och kan anta värden mellan 0 och 1 där 0 innebär att IRF har små möjligheter att påverka och 1 innebär att IRF har stora möjligheter att påverka.