Hur beskriver förskollärare sin pedagogiska roll vad gäller lek och motorisk utveckling

4.3.1 Positiva förebilder

Resultatet visar också utifrån förskollärarnas beskrivningar att ett gemensamt antagande är att pedagoger som är positiva, är delaktiga, visar engagemang och intresse är avgörande för hur barnen leker och vad dem leker. När frågan ställdes om hur förskollärare ser på sin roll i relation till lek och motorisk utveckling nämnde F1, F2 och F4 att när de är delaktiga och positiva tycker barnen att det är roligare. F2 beskriver:

Jag vill vara med för att barnen tycker att det är roligare när vi pedagoger är engagerade om vi är med och cyklar, sparkar boll eller spelar innebandy, eller är med och klättrar på rep, eller klätterväggen, leker kurragömma i skogen. (F2)

Beroende på vad pedagoger har för attityd när de lägger fram en aktivitet kommer det enligt detta synsätt att påverka hur barnen kommer att se om den är rolig eller inte. Alla förskollärare som har intervjuats är överens om att hela ansvaret ligger hos pedagogerna om vad de har för attityd och förhållningssätt. Är det en aktivitet som inte är rolig för pedagogerna behöver de inte visa de känslorna. Som pedagog bör man vara medveten om vilket kroppsspråk man har och hur man säger saker och ting. Det kan handla om att pedagogen visar vad som finns att göra och hur man kan göra det. Att pedagogerna sätter ord och begrepp på vad barnen gör så att de får en ökad förståelse. F3 hävdar att som pedagog ska hen visa på ett roligt sätt hur det ska gå till utan att det läggs något krav på barnen. För barnen är det enligt F3 viktigt att det sker utifrån deras nivå. Även att få med barnen i vad de tycker är roligt menar hen påverkar hur de ser pedagoger som positiva förebilder.

Barnen ska också enligt F1 och F2 få vara med att vara delaktig i hur lekar ska lekas fram.

Även om pedagogerna tycker att det är roligt och anses vara en positiv förebild menar F1 respondenten att det ska göras utifrån ett tydligt barns perspektiv. F1, F2 och F4 nämner att engagemanget hos de vuxna ska komma utifrån barnet om vad de tycker är roligt och följa deras intressen. För att det ska ske krävs det att pedagogerna är lyhörda i verksamheten och att pedagogerna ställer nyfikna frågor som väcker intresse. F2 uttrycker sig som att ”Vi

pedagoger kan annars vara väldigt bra på att planera. Idag ska vi göra det och det….utan att vi anpassar oss varje dag efter barnens efter deras humör och känslor. Vi är här för barnens skull!”. När pedagogerna anpassar sig efter barnens behov och intressen väcks enligt F1 och F2 en mening hos dem. Flera av förskollärarna hävdar att barn ska känna att de är viktiga. Det är de som är framtiden och grunden läggs redan när de är så unga. F4 anser att: ”När du går till ett jobb vill du känna att du gör något bra. För barnen är det likadant. Det är inte bara som en förvaringsplats på förskolan när de kommer, utan de behövs”.

Vidare beskriver förskollärarna vad som fungerar genom att vara en positiv förebild. När pedagoger visar att man tycker att det är roligt och meningsfullt med det vi gör. Liknande som förskollärarna beskriver, menar Merleau- Ponty att allt som sker i världen betyder något och att det finns en mening med det (Løkken, 2006). Genom att pedagogerna har glada ögon, ler till barnen och har en lugn och vänlig röst kommer barnen tycka att det är roligt. F2 och F4 menar att det viktigaste är att vi har roligt på vårt jobb. F2 och F4 lyfter även aspekten av att för barnen är förskolan så mycket mer. För dem handlar det om att pedagoger ska tycka om att vara med och att barnen ska känna att det får vara barn.

20

Slutligen anser alla förskollärare att vara en positiv förebild för barnen är grunden för att barnen ska ha roligt på förskolan. F2 beskriver att:

Det krävs ju ett engagemang för oss att arbeta med barn att utmana barnen och vi behöver visa barnen att vi tycker att är roligt. För då tycker barnen att det är roligt. För de är väldigt bra på att läsa oss även kroppsspråket. Vi behöver inte säga särskilt mycket för att de ska förstå att den här pedagogen inte alls tycker att det här är roligt, varför ska jag då tycka det är roligt. När jag blir engagerad så blir barnen engagerade. (F2)

Förskollärarna menar att de pedagoger som är positiva, har roligt och visar engagemang ger bättre möjlighet att fånga upp alla barn och ser var de befinner sig i sin utveckling så att de kan få möjlighet att delta utifrån sina egna förutsättningar. Barnen ser och lär sig bland annat genom att titta på hur pedagogerna gör. Därför är det viktigt att det finns positiva förebilder och engagerade pedagoger i förskolan.

4.3.2 Förskollärares delaktighet i barns lekar

När frågan ställdes om förskollärare är delaktiga i barns lekar nämner alla förskollärare att de är delaktiga. F1 menar att det är viktigt att vara delaktig, men att inte ta över och bestämma, utan ställa öppna och nyfikna frågor som ska stimulera lek och den motoriska utvecklingen på en och samma gång. Att vara delaktig innebär även att pedagogerna är lyhörda för barnen och lyssnar på deras frågor och svar som barnen kommer med. F1 uttrycker sig:

Jag är i allra högsta, alltid delaktig. Jag kallar mig själv som pedagog medresenär. Att jag inte står vid sidan av och observerar utan jag deltar med mitt intresse och engagemang…. Lyssnar,…..

ställer nyfikna frågor. (F1)

Resultatet visar att förskollärarna är oeniga om vilken roll som pedagoger ska ta i barns lekar om pedagogerna är delaktiga. F2 nämner att det finns de barn som tidigt lär sig hur man styr leken och att det är viktigt som pedagog att veta vilka de är. Som vuxen när man är med i barns lekar intar pedagoger en roll i leken samtidigt som de observerar. F2 menar att om det exempelvis är en lek som inte alla barnen kan delta i, går F2 in tillsammans med barnen och ändrar spelreglerna. Därmed tar hen en avvaktande roll och står vid sidan av för att observera och se hur barnen leker den nya leken tillsammans. Det blir en avvaktande roll som gör att pedagogen inte styr upp om vem som ska göra vad. F2 hävdar att:

Jag följer upp leken, följer du upp fast du är ändå mer observerar? Precis, det blir att jag observerar för att det är viktigt att jag följer upp och ser hur leken utvecklas och sen hur den avslutas så att de inte faller in i samma spår igen. (F2)

F1 beskriver att hen alltid är med i lekar för att inte stå vid sidan av och observera för att följa upp leken. Hen beskriver att när pedagoger är delaktiga i lekar kan de samtidigt observera och se var barnen befinner sig i sin utveckling. F4 menar att hon är både delaktig och står vid sidan av för att observera. Hon menar att hennes uppgift är att se var barnen befinner sig samtidigt som hon måste ge utrymme för att de får känna att de klarar av att lösa leken på egen hand. Men när barnen behöver stimulans i leken så deltar hon. Resultatet som

förskollärna anser är liknade Merleau- Ponty (Hildén, 2014) som menar att livsvärlden är en gemensam värld som är i ständig förändring. Merleau- Ponty (Johansson, 2011) poängterar att vi är delar av världen, vi påverkar och påverkas av den.

21

Resultatet visar också att en vanlig uppfattning är att när pedagogerna deltar i leken kan de lättare utmana barnen till att våga prova sådan de inte gjort tidigare och med förskollärarens stöd får barnen mer förutsättningar för att kunna lyckas. För att uppnå detta anser flera respondenter att pedagogerna har förståelse och lyssnar till vad barnen vill och att det är positiva till barnens idéer. För barnen kan det vara lättare när en pedagog är med för att föra leken vidare och utmana barnen i deras lek. Flera respondenter anser att det är lättare att observera och se var barnen är i sin utveckling om pedagoger är med och är delaktig i leken.

Det gör att det blir enklare för barnen att få stimulans i sin utveckling vilket bidrar till att de kan ha roligare. F4 anser att ”jag vill och måste se vart de är sin utveckling och jag måste också se och vara med själv för att stimulera dem… Jag måste se att det jag gör påverkar och att jag är engagerad”. F2 lyfter aspekten av att när pedagoger deltar i leken kan den bidra till att det råder en jämnare nivå och att alla kan delta utan att det råder någon ledare över leken.

F2 beskriver att:

Fler barn är med om en vuxen och en pedagog är med då blir det mer intressant och sen blir det lättare för de barn som styr leken att inte styra leken då kan vara med och hjälpa de lite svagare barnen som kan vara med och styra och att ta vissa roller som de inte brukar ta i leken. (F2)

När pedagoger är delaktiga i leken lockar det till att fler i leken vill vara med och vara

delaktiga. Maurice Merleau- Ponty (Johansson, 2011) menar att vi kan i interaktion med andra möta två delar av samma helhet. Alla förskollärare är överens om att det är lättare att få med barnen i lekar som kräver mycket motorik om de vuxna är med och leker. Då barnen har någon att vända sig till om det skulle behövas. Liknande som förskollärarna anser menar Merleau- Ponty (Johansson, 2011) att vi går in i varandras världar, korrigerar och bekräftar varandra. F3 lyfter aspekten att det kan vara svårt för de barn som gillar stilla sittande lekar mer, som ipads och lugnare aktiviteter och att de blir lättare att få med dem i leken om pedagoger är med och är närvarande. För att de ska bli meningsfullt för barnen att pedagoger är med i leken är det viktigt att det sker utifrån barnens nivå. F1 uttrycker sig att ”Det är viktigt att jag som pedagog att på barnens nivå leka fram det. Jag anpassar genom leken på något vis”.

4.3.3 Förskollärares förutsättningar för delaktighet i barns lekar

Resultatet visar att de tillfrågade förskollärarna anser att förskollärares förutsättningar har en avgörande betydelse för hur pedagogerna kan vara närvarande i samband med barns lek och i deras motoriska utveckling. Alla förskollärare som har varit med i undersökningen anser att pedagoger har både positiva och negativa förutsättningar. Förskollärarna är överens om att pedagoger i förskolans verksamhet har olika förutsättningar för hur den motoriska

utvecklingen kan ta till sig i leken. F3 anser ”Att man anpassar verksamheten lite efter barnens förutsättningar”. Respondenterna menar att tiden i förskolan är en bristande aspekt som begränsar förutsättningarna för pedagogerna. Genom att det är stora barngrupper med lite resurser är det inte alltid lätt att vara närvarande som pedagog. Förskollärarna som har

intervjuats är däremot inte överens om hur man ska se på pedagogers förutsättningar. F4 lyfter vad som är chefens uppdrag för att bidra till bra förutsättningar. Medan F1 hävdar att det handlar om att skapa förutsättningar av det som redan finns. Det handlar om att ta tillvara på de resurser som finns i verksamheten som planering av verksamheten, personalen, barnen och att skapa sig tid.

22

Vi har fantastiska möjligheter här. Å,, mycket på grund av att vi tar tillvara till resurser och förutsättningarna som vi har omkring oss i miljön här…. Sen också en enastående förmåga på den här arbetsplatsen. Man skapar bra förutsättningar också, på vilket sätt hittar via nya lösningar på….

Lyssnar på barnens behov och de har så bra idéer att komma med också……Tycker det är jättekul att få prova deras förslag, för de har jättebra tankar och idéer. Jag spinner på barnens idéer. (F1)

På en av förskolorna går till de exempelvis iväg och hälsar på djuren oavsett vad som sker enligt F1. F3 och F4 hävdar att det krävs mer resurser och tid för att kunna gå till exempelvis skogen eller en lekpark. Även tiden är en aspekt som förskollärarna lyfter i intervjuerna om att den inte alltid räcker till.

F4 som även har jobbat som förskolechef lyfter aspekten av vad och hur förskolechefen ger sina medarbetare för förutsättningar och vad de får vara med och påverka ibland annat

planeringen av verksamheten. Även om pedagoger i förskolans verksamhet vill mycket för att utmana barnens utveckling och lärande anser flera förskollärare att budgeten sätter stopp för deras arbete. F4 anser att:

Tyvärr så är det stora barngrupper och inte så full personal så det kan vara ett hinder. Och sen som sagt var det här var om man inte har möjligheter att ha material eller kunna köpa eller tillgå material för just lekar så blir budgeten en begränsning i arbetet också. (F4)

F1 lyfter vikten av att pedagogerna har ett ansvar att gå till chefen för att säga vad som behövs. F4 beskriver att hens chef är den som har det största ansvaret för hela verksamheten och hur hen bidrar till vilka förutsättningar som skapas hos personalen. Det kan handla om att pedagogerna ska få ta del av inköp av material till verksamheten för att det ska gynna barnen på ett meningsfullt sätt.

.

4.3.4 Möjligheter och hinder för att skapa förutsättningar för barns lek och motoriska utveckling

Alla förskollärarna uttryckte sig under intervjuerna att det fanns både möjligheter och svårigheter i arbetet med att skapa förutsättningar för lekar som kräver mycket motorik och bidrar till barns motoriska utveckling. Förskollärarna är eniga om att förutsättningarna som skapas ska ske utifrån vad barnen tycker är roligt och meningsfullt. F1 menar att när

pedagogerna i förskolan utgår från ett barns perspektiv i verksamheten och i planeringen finns det mer möjligheter att ta tillvara på. Det gäller att hitta en balans utifrån vad barnens behov och möta dem och bygga vidare på nya lösningar tillsammans med barnen. F1 menar ” Jag är väldigt snabb……Det där testar vi”. F2 lyfter aspekten av att möjligheterna finns hela tiden och att det är att ta tillvara på den. Den enda som sätter stopp är pedagogers fantasi och barnens fantasi. Både F3 och F4 menar att det råder förstora barngrupper i förskolan, vilket begränsar

F4 beskriver att arbetet med att skapa förutsättningar skapas när förskolan byggs. Det skissas fram vad som behövs på en förskolegård. Det kan handla om var gungor ska vara placerade, var barnen ska cykla, hur de ska röra sig på gården och hur rummen i lokalen ska se ut. Alla förskollärare är överens om att det finns oändliga möjligheter utanför gården som till

exempelvis skogen och trafiken. På en förskola har de inriktning med djurpedagogik och går iväg varje vecka till en gård för att hälsa på djuren. Genom promenaden dit får barnen öva sin motorik genom att hålla varandra i handen och hur de ska förhålla sig i trafiken. Resultatet visar också på uppfattningen att förutsättningarna skiljer sig mellan inomhus och

utomhusmiljön. Genom lekar som kräver mycket motorik är det lättare att skapa

23

förutsättningarna i utomhusmiljön utifrån ett barns perspektiv. Det finns mer naturmaterial som är gratis att tillgå som exempelvis kottar, stubbar, stockar och stenar som barnen kan klättra på eller krypa genom. Flera förskollärare är eniga om att det krävs mer planering i inomhusmiljön eftersom det är trångt och liten yta att röra sig och förflytta saker på.

Resultatet visar också att förskollärarna är överens om att det är personalens förutsättningar och engagerade pedagoger som är det största hindret för att kunna skapa förutsättningar för barns lek och motoriska utveckling. F1 lyfter vikten av vilket förhållningssätt som

pedagogerna har vilket i sig skapar hinder eller möjligheter. Av hinder så skapar man hinder och med hjälp av möjligheter skapas möjligheter. Med engagerade pedagoger kan flera möjligheter skapas och på så vis blir det roligare för barnen. En respondent uttrycker sig:

Vi behöver visa barnen att vi tycker att det är roligt. För då tycker barnen att det är roligt. För de är väldigt bra att läsa oss även kroppsspråket. Vi behöver inte säga särskilt mycket för att de ska förstå att den här pedagogen inte alls tycket att det här är roligt. Varför ska jag då tycka att det är roligt. (F2)

Än en gång ser vi uttryck för antagandet som Merleau- Ponty (Løkken, 2006) menar att perceptionen är viktig, hur uppmärksamma vi är på vår kropp och hur det uttrycker sig med kroppsspråket. Flera förskollärare anser att förskolan är som barnens arbetsplats och för dem är det extra viktigt att de känner att de behövs och känner mening med de dem gör. F2 anser

”Att har vi roligt så har barnen roligt…Att vi har roligt på jobbet är vårt jobb, men för barnen är det så mycket mer”. Det kan vara svårt att få med sig alla barnen och sina kollegor vilket skapar hinder anser flera förskollärare. Samtidigt som barnen inte ska bli tvingade till något eftersom det blir värre. Ett annat hinder är att kunna läsa av alla barnen i deras kroppsspråk och vad de säger, vilket flera förskollärare är överens om att det kan vara svårt att anpassa verksamheten efter alla barns behov och förutsättningar. Vilket beror på personalens resurser och tiden i förskolan. F3 och F4 menar även att förstora barngrupper begränsar arbetet att kunna möta varje barns behov och förutsättningar. Även budgeten är ett hinder i

verksamheten. Att det inte finns material att köpa och tillgå för olika typer av lekar.