Diskussion - Lek och barns motoriska utveckling i förskolan

Mitt syfte med det här arbetet är att bidra med kunskap om hur förskollärare ser på lekens relation till barns motoriska utveckling. I denna avslutande del kommer jag att kritiskt diskutera val av metod och vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det kommer även att

diskuteras kring studiens resultat i relation till syfte och frågeställningar och den litteratur som har tagits upp i litteraturgenomgången där mitt val av teoretisk utgångspunkt blir mina

glasögon. Avslutningsvis kommer jag att diskutera och ge förslag på vidare forskning kring denna undersökning.

5.1 Metoddiskussion

Syftet med mitt arbete är att bidra med kunskap om hur förskollärare ser på lekens relation till barns motoriska utveckling. Att använda sig av semistrukturerade intervjuer i denna studie har inneburit en djupare förståelse för hur förskollärare ser på lekens relation till barns motoriska utveckling. Intervjufrågorna var till största del öppna vilket har gett personliga och varierande svar av respondenterna. Om tidsramen för arbetet hade varit längre hade jag valt att intervjua fler respondenter för att få mer skillnader kring svaren och även intervjua från olika

kommuner. De respondenter som har varit med i studien har varit med frivilligt och har visat intresse vid intervjuerna. Genom att respondenterna tänkte till innan de svarade på frågorna som ställdes vid intervjun har jag fått ett djupt och konkret svar. De respondenter som valde att vara med kom med bra svar i intervjuerna och därför tog jag ställningen till att inte fler intervjuer behövde genomföras.

Genom att inspelning har skett med mobiltelefon har jag kunnat lyssnat till intervjuerna flera gånger för att se så att ingenting har missats. Johansson och Svedner (2010) menar att det kan vara lätt att missa något om inte intervjun spelas in. Som intervjuare kan jag i efterhand ha önskat att en videokamera kunde ha varit relevant att ha med under intervjuerna för att ge en koppling mellan förskollärarens kroppsspråk av vissa frågor. En av respondenterna visade mig något och pekade hur hen gjorde som kunde ha betydelse för studiens resultat. Alla

respondenterna som var med i intervjun var överens om att det var okej med att spela in intervjun. Genom att anteckningar skedde under intervjutillfället underlättade det för mig att sammanfatta det som respondenten menade och det bidrog till att respondenten kunde komplettera med något om det skulle behövas. Genom att jag var påläst om olika scenarion som kunde ske vid en intervju valde jag att genomföra en pilotintervju. Syftet med

pilotintervjun var också för att se om intervjufrågorna svarade på studiens syfte och frågeställningar. Pilotintervjun gjordes på ett likadant sätt som de andra intervjuerna var tänkta att göras på, i syfte med att jag skulle vara så trygg som möjligt i mitt bemötande med respondenterna. Pilotintervjun analyserades och bearbetades fram och jag ansåg att den besvarade studiens syfte och frågeställningar. Därför ansåg jag att den kunde vara en av resultatet.

Att jag förde anteckningar under intervjuerna bidrog till att det var lättare att transkribera mitt resultat. Om tiden hade funnits till på både förskolor och av det här arbetet hade jag intervjuat fler personer och från olika kommuner som har längre avstånd mellan varandra. Löfgren (2014) menar att tiden i förskolan är en bristvara som har nämnts tidigare i studien och jag valde därför att göra intervjuerna så tidigt som möjligt för att det skulle underlätta min insamlad data. Om tiden hade funnits till både intervjuer och observationer hade det varit

roligt att sett hur det resultatet hade blivit. Intervjuerna som metod till skillnad mot exempelvis observationer har gett mig en djupare förståelse (Bryman, 2011).

5.2 Resultatdiskussion

Syftet med mitt arbete är att bidra med kunskap om hur förskollärare ser på lekens relation till barns motoriska utveckling. Det här upplever jag att jag har fått svar på med hjälp av mina frågeställningar. Resultatet kommer att diskuteras utifrån olika teman utifrån

frågeställningarna som är för att besvara syftet.

5.2.1 Relationen mellan lek och motorisk utveckling

Mitt resultat visar att samtliga förskollärare är eniga om att det finns en tydlig koppling mellan lek och motorisk utveckling. Leken för barnen är rörelse om de så går, hoppar, springer och klättrar. Förskollärarna belyser vikten av att barnen gärna gör som andra barn gör. Grindberg och Jagtøien (2000) menar att kroppen kan ses som en ingång till leken.

Løkken (2006) menar att kroppen är lekens viktigaste spelare. Detta var något som förskollärare menade med att när barn kan behärska sin kropp och har tillit till sin egen rörelseförmåga är leken mer tillgänglig. Om barnet känner en otrygghet och en bristande kroppsmedvetenhet bidrar detta till att barnets lekmöjligheter begränsas. Flera förskollärare nämner aspekten av att de barn som har svårt med sina motoriska färdigheter kan begränsas i leken. Detta leder till att barnen kan bli utfrysta och därmed förlora samspelet med andra barn.

Några förskollärare nämner att tidigare erfarenheter spelar stor roll för hur barnen leker och vad de leker. De barn med mindre kroppskontroll har svårare att vara med i leken om det är lekar som kräver mycket grovmotoriska rörelser. Både Ericsson (2005) och Sigmundsson och Pedersen (2004) nämner vikten av att motoriska problem kan leda till dålig självkänsla och sociala problem. Ericsson (2005) nämner även aspekten av att det kan i vuxen ålder leda till en dålig livsstil eftersom barn i tidig ålder får en negativ inställning till sin kropp. Detta stryks under det fenomenologiska perspektivet där Maurice Merleau- Ponty menar att kroppen är ankaret i världen. Vi är inte en kropp, utan vi är vår kropp, utan den kan inte människor existera i världen (Løkken, 2006).

Resultatet visar att förskollärarna i studien anser att det sociala samspelet har en stor betydelse för hur barnen leker och vad de leker. När barnen leker utvecklas sociala färdigheter vilket kan göra att barnen utmana varandra. En förskollärare nämner att när man utmanas så vågar man att pressa sig mer. Grindberg och Langlo Jagtøien (2000) nämner vikten av när barn leker med andra barn kan leken ta ny fart. Genom leken får barnen uppleva en social trygghet när de provar på nya roller och funktioner. En förskollärare nämnde att lekar som kräver mycket kroppskontroll har samspelet en avgörande betydelse. Merleau- Ponty (Bengtsson, 1999) hävdar att kroppen är medfödd social eftersom kroppen redan är född av en annan människa i en social värld. Det gör att den levda kroppen alltid befinner sig i ett interaktivt förhållande till allt som vi möter i den sociala världen som existerar. Merleau- Ponty menar att kroppen vår tillgång i världen och varje förändring av kroppen medför även förändringar av världen (Bengtsson, 1999).

5.2.2 Olika förutsättningar för motorisk lek

Resultatet visar att förskollärarna anser att det är deras uppdrag att skapa förutsättningar för barnen så att de kan utvecklas, vilket betonas med förskolans uppdrag i läroplanen som är förskolans styrdokument (Skolverket, 2016). Det framkom i resultatet att det är flera olika faktorer som anses påverkar barnens förutsättningar till lek. En är hur utomhusmiljöns och inomhusmiljöns förutsättningar skiljer sig. En del förskollärare nämner att lekar med

grovmotoriska rörelser är mer tillåtande i utomhusmiljön. I inomhusmiljön är det mindre yta att röra sig på. Flera förskollärare är överens om att det är mer vuxenstyrda lekar vad gäller lekar som kräver mer grovmotoriska rörelser i inomhusmiljön. Brodin och Lindstrand (2008) och Bjørgen (2012) visar i sina forskningar att det ges bättre förutsättningar för barnen i utomhusmiljön. Utomhusleken gör att barnen kopplar på alla sina sinnen och har en mer frihetskänsla. Bjørgen (2012) menar att barnens frihetskänsla kan bestå av att skrika, ropa och använda sig mer kroppsligt. Detta kan strykas med att Maurice Merleau- Ponty menar att genom att betrakta kroppen i rörelse ser man bättre hur den bebor rummet. Genom att vi bebor rummet tar den levda kroppen mer plats i rummet (Hildén, 2014). Det framkom också i

resultat att den del förskollärare anser när barnen erbjuds en stimulerande miljö utanför förskolan bidrar det till mer utmaningar och mer kroppskontroll. I likhet nämner Skolverket (2016) att förskolan ska erbjuda en trygg miljö som även lockar till lek och kreativitet. En förskollärare menade att dagens barn är mer begränsande som exempelvis att man inte längre går till skogen på grund av att det är förstora barngrupper och personalens förutsättningar.

Faskunger (2008) nämner aspekten av att samhällsplaneringen är en förutsättning för hur barns lek främjas. Bostadsbristen i Sverige gör att man tar bor lekplatser för barn. Författaren menar även att budgeten inte räcker till för att bygga nya lekplatser.

Resultatet visar också att pedagogers förutsättningar har en avgörande betydelse för barns lek.

Flera förskollärare nämner vikten av vilka hinder och möjligheter som finns med olika förutsättningar. En del förskollärare menar att det är deras ansvar att skapa möjligheter för att ge utrymme till lekar som kräver mycket motorik så att barnen får en bättre förståelse för sin kropp. Tidsbristen i förskolan och stora barngrupper är aspekter som begränsar pedagoger att vara närvarande för att stötta och hjälpa barnen. Läroplanen (Skolverket, 2016) lyfter att förskollärare har ansvar för att barnen ska få stimulans och stöd i sin utveckling. En förskollärare menar att det är chefens uppdrag att se till så att det finns förutsättningar för pedagogerna i förskolan. Vilket även stryks under Läroplanen (Skolverket, 2016) som menar att chefen har det övergripande ansvaret för hela verksamheten.

5.2.3 Förskollärares pedagogiska roll

Det framkom i resultatet att förskollärarna anser att pedagoger har en avgörande roll för vad barnen leker och hur de leker. Det visade sig också att fler barn deltar i leken om vuxna är med. Pedagogernas förhållningssätt har en avgörande betydelse för hur barnen tar till sig och är delaktiga i aktiviteter. Förskollärarna delar tankar om att den pedagog som är positiv, glad och är engagerad kommer bidra till att det återspeglar sig på barnen. Även attityden för hur en aktivitet eller kroppsspråket speglas sig hos barnen kommer att avgöra för hur barnen tar till sig en aktivitet om de tycker att den är rolig eller inte. Lik som förskollärarna belyser, menar Ericsson (2005) att när pedagoger deltar i leken kan det ge barn positiva rörelseupplevelser som kan bidra till deras utveckling. Merleau- Ponty (1999) menar att de barn som har många

upplevelser med sin kropp har fördel med sin inlärning vilket berikar deras uppväxt. Bjørgen (2012) har i sin studie intervjuat barn och de anser att när vuxna är med och deltar i leken blir det roligare. Barnen upplevde även i hennes studie att pedagoger i förskolan är inte lika närvarande i leken utomhus. Några förskollärare beskrev att det är lättare att få med barn som gillar mer stilla sittande aktiviteter om pedagoger är med eftersom det ger en jämnare nivå på leken. En förskollärare hävdade att det finns de barn som kan ta över leken. Röthle (2006) och Grindberg och Langlo Jagtøien (2000) menar att leken ska vara en trygghet för barnen så att de kan ta sig hän i leken.

Förskollärarna som deltog i denna studie beskrev att pedagoger kan ta på sig olika roller i leken, både avvaktande och deltagande. Som deltagande kan pedagogerna observera samtidigt kan de ta en avvaktande roll för att se hur barnen leker leken vidare. En förskollärare beskrev att hen alltid deltar i leken, medan någon annan beskrev att hen deltar men ibland med en avvaktande roll för att se vad som händer med leken. Grindberg och Langlo Jagtøien (2000) menar i likhet med förskollärarna att pedagoger kan ha olika typer av ledarroller. När de vuxna leker på en lika nivå som barnen bidrar det till att barnet kan hitta ett lugn. Och när de vuxna leker på en högre nivå bidrar det till att barnet kan få nya idéer. Även om vuxna ska vara medvetna om hur leken ska vara menar författarna att pedagoger måste vara

uppmärksamma på deras roll om att vara förebild. Röthle (2006) skriver att de vuxna bör förstå hur leken kommer i uttryck, annars kan det vara lätt att förstöra leken för barnen. Några av förskollärarna anser att deltagande i leken ska ske utifrån ett barns perspektiv, om deras intressen och vad de tycker är roligt, vilket väcks en mening hos barnen. Lik som

förskollärarna anser menar Merleau- Ponty (Løkken (2006) att för barnen är värdet och upplevelsen här och nu som är mening för dem. Genom att barnen är medvetna om sin kropp här och nu kan barnen utveckla sin kroppsuppfattning och medvetenhet.

In document Lek och barns motoriska utveckling i förskolan (Page 30-34)