4. Resultat och analys
4.2 Hur beskriver förskollärare relationen mellan lek och motorisk utveckling
4.2.1 Leken bidrar till rörelse och motorisk utveckling
Resultatet visar att alla förskollärare anser att det finns ett tydligt samband mellan lek och motorisk utveckling. Leken för barnen är deras vardag och det är naturligt för barn att röra på sig. Den motoriska utvecklingen hos barnen är individuell och kan påskyndas med hjälp av leken. Både F1 och F4 lyfter att leken är till för barnen att de ska få bearbeta, prova,
experimentera, använda sig av begrepp, olika roller, samspel och av motoriska rörelser. I dagens samhälle behöver barnen enligt F2 mer rörelse och de är i behov av att röra på sig med sin kropp. F2 beskriver: ”barnen har ett stort behov att röra sig, använda sin kropp och fysiska aktiviteter”. Denna analys visar på som Maurice Merleau- Ponty (Løkken, 2006) menar att det är via den levda kroppens rörelser som gör att människan tar emot det som finns omkring hen.
Genom att vi är vår kropp så kan vi existera i världen. F1, F3 och F4 lyfter aspekten av att barnen idag gör mer stilla sittande lekar än mot förr. En av orsakerna är ipaden i förskolan vilket F3 hävdar tar för mycket plats som lockar till stillasittande aktiviteter. Leken för barnen ska vara rörelse och bjuda in till att utmana varandra till att våga prova nya saker. Barnen idag behöver mer kroppskontroll för att de ska kunna vara med i lekar som kräver mycket motorik och kroppskontroll.
16
F3 beskriver ett exempel genom att leka björnen sover är det flera steg att ta sig igenom för att kunna göra aktiviteten efter lekens regler. F3 beskriver att:
Säg att man leker björnen sover….Då ska man ligga och sova och gå upp och jaga. Då är det till exempel olika steg som man ska ta. Först ska man ligga ner, sen så ska man gå upp och sen ska man jaga de andra till exempel. (F3)
Med hjälp av leken kan exemplet som nämndes påskynda barns motoriska utveckling
eftersom det sker på ett lekfullt sätt för barnen. Framförallt i lekar som kräver mycket motorik kommer deras motoriska utveckling att påskyndas. I rollekar när barnen använder sin fantasi och föreställningsförmåga kan leken bidra till deras motoriska utveckling.
4.2.2 Barns motoriska utveckling påverkar hur de leker
De flesta förskollärarna beskriver att det är barnen som kommer med initiativet till vilken typ av lek som de leker. Beroende på var i den motoriska utvecklingen barnen är i påverkar hur de leker. F1 uttrycker sig:
Det är det som är så fantastiskt med barnen är att de sätter igång leken. Och sen får jag haka på något vis. Initiativet kommer från dem. Att lyssna in sig på vart barnen befinner sig…..Det är barnen som kommer med initiativet till vilken typ av lek som de går in i även om de sitter och plockar med någonting. (F1)
F2 menar att för de barn som får med sig motorik hemifrån, att det är en del av vardagen, är det naturligt att röra på sig. De barnen leker mer aktivt som lekar som kräver spring och hopp.
De barn som har sämre motorik än sina kompisar har svårare att nå upp till lekens regler och förväntningar om det handlar om lekar som kräver mycket motorik. F3 beskriver att en lek som går ut på att hoppa kanske inte ett barn hinner fram lika fort som de andra barnen och kan därmed bli utstött. F3 uttrycker sig:
Om ett barn exempel har svårigheter med den motoriska utvecklingen så kan det bli missförstånd till exempel att om leken går ut på att man ska hoppa och om det här barnet inte kan hoppa då kanske det blir… ja det kan till exempel bli att det här barnet inte hinner fram lika fort som de andra och liksom blir utstött ur leken. (F3)
F2 menar att det handlar främst om lekar som kräver mer kroppskontroll som exempelvis spring, hopp och klättring samt jagalekar. För de barnen är det naturligt att röra på sig och aktivera kroppen. Det som har beskrivits ovan kan relateras till Maurice Merleau- Ponty (Løkken, 2006) som menar att när barn upplever och är medvetna om sin kropp i förhållande till omgivningen kan de utveckla sin kroppsuppfattning och medvetenhet.
Förskollärarna beskriver att åldern och tidigare erfarenheter påverkar hur barnen leker. F3 menar att för de allra yngsta barnen handlar den motoriska utvecklingen om grundläggande i vardagen som att tvätta händerna, stå på en pall, ha koll på hur händer och fötter rör sig. Det handlar om att de ska klara det vardagliga och imitera de äldre barnen. F3 beskriver ”det är liksom inte något bestämt planerat heller utan det är och faller sig naturlig hela tiden”. F4 menar att de allra yngsta barnen gör samma saker med varandra till exempel genom att när en börjar hoppa så börjar ett annat barn att hoppa. Barn som är yngre har inte lika mycket
erfarenhet till skillnad mot de äldre barnen och därför provar de sig fram om hur de ska göra tills de klarar av det för att de andra barnen gör det. Det är både för och nackdelar med
erfarenheter. För de yngsta barnen vågar de prova mer utan att någon rädsla ska sätta stopp för dem. För de äldre barnen som har mer kroppskontroll vet de vad de klarar av och inte klarar
17
av. F2 lyfter att ”avvägningen hur mycket jag klarar av krävs mycket motoriskt, man känner sig själv och sin kropp, vad man kan och vågar”. En nackdel för de äldre barnen är att det kan hamna utanför vilket även påverkar det sociala samspelet. Denna analys visar på liknande antagande som Maurice Merleau- Ponty (Løkken, 2006) hävdar att allt som vi upplever sker via perception. Att det är via kroppens perception som det direkta sker. F1 som arbetar med inriktning djurpedagogik anser att de barnen har mer empati i leken när de drar kopplingen till djurens behov kontra människors. Fördelarna är att när barnen går in i rollek kan de utmanas och vågar prova som de inte hade gjort ifall det inte var en lek. Istället för att barnen säger att de ska hoppa, studsa och springa föreslår de vilken lek som de ska leka.
4.2.3 Det sociala samspelets betydelse för barns lek och motoriska utveckling
Alla förskollärare menar att barnen lär sig i samspel med andra och när barnen rör på sig ges bättre förutsättningar för samspel. Genom det sociala samspelet kan fler delta i leken och de kan hjälpa varandra om exempelvis ett barn inte når upp till lekens förväntningar. I framförallt de styrda lekarna som exempelvis gympa och musiklek som pedagogerna bestämmer. I den fria leken menar F2, F3 och F4 att barnen själva väljer hur de ska leka och det bygger på det sociala samspelet av tidigare erfarenheter. Det sociala samspelet för barnen bygger enligt F2 på motoriska inslag såväl grovmotoriska och finmotoriska rörelser och kroppen används naturligt. När barnet leker utvecklas deras sociala färdigheter vilket kan bidra till att barnen kan utmana varandra i olika lekar. Vid ett bra samspel mellan barnen menar de att den motoriska utvecklingen kan påskyndas. F4 beskriver ”Alla barn utmanar och det utvecklar tror jag. Utmaning då vågar man pressa sig lite mer och törs….. När barnen har ett bra socialt samspel vågar de utmana varandra mer”. Det som har beskrivits ovan kan relateras till
Maurice Merleau- Ponty (Bengtsson, 1999) som visar på hur den levda kroppen tar sin plats i den sociala värld vi befinner oss i. Att det sker ett interaktivt förhållande till allt som vi möter.
Förskollärarna menar att när fler barn är med i leken kan det sociala samspelet öka så att alla barn kan vara med. De lekar som kräver att kroppen rör på sig mycket menar F4 att det sociala samspelet har betydelse för att barnen inte ska krocka med varandra. Genom
exempelvis att spela fotboll krävs det mycket samspel för att barnen ska ha koll på sin kropp samtidigt som de ska veta hur bollen ska röra sig. En del barn kanske springer runt och jagar fotbollen, medan andra barn vet vilka regler som leken går ut på. F2 menar likande som F4 att det sociala samspelet har stor betydelse för den motoriska utvecklingen.
Eftersom inte barnet förstår spelreglerna och inte kanske kan hänga med i, springer inte tillräckligt fort de kanske inte låter tillräckligt mycket som en dinosaurie eller så känner de att de vill vara med att leka, men kompisarna tycker nej du.. leker inte på rätt sätt som vi har tänkt. Då blir det en exkluderad. (F2)
4.2.4 Stimulerande lekmiljöer
Förskollärarna tycker att miljön har en stor påverkan på barns lek om vad de leker och hur de leker beroende på i vilken miljö de befinner sig i. I inomhusmiljön är det mindre yta att röra sig till och rummen är inte lika stora för att kunna uppmanas till spring.
Inomhus har vi inte så bra förutsättningar för det eftersom det är trångt och många som ska dela på samma yta alltså det begränsar ju för stora rörelser inomhus då, så det blir ju att man får rikta in sig
18
på att nu när vi går ut kan vi ta ut svängarna, liksom allt det där jaglekar som är väldigt populära där de går in i olika roller idag också som man känner in sig in i tv spel, datavärlden, superhjältar och mönster. (F1)
På en förskola där F3 arbetar har de en lekhall som de har möjlighet att gå till en gång i veckan för att utmana barnen i lek och motoriskt. Utomhusmiljön har större ytor vilket förskollärarna hävdar bjuder in och utmanar barnen till att exempelvis hoppa, klättra, krypa, gå balansgång och springa. Alla förskollärare belyser att miljön har en stor inverkan på hur barnen använder sin kropp. Min analys visar att förskollärarnas synsätt stämmer väl överens med Maurice Merleau- Ponty (Merleau-Ponty, 1999) som menar att beroende hur vi förhåller oss till rummet, tar den levda kroppen plats i rummet genom att vi bebor rummet.
Förskollärarna hävdar att i miljöer som kräver mer kroppskontroll har motoriken stor betydelse för att barnen ska hänga med i leken. F2 menar att ”för det är inte bara att springa och komma först utan man behöver tänka på vart och hur man springer”. F2 menar att om man leker exempelvis kurragömma i skogen till skillnad mot på förskole gården krävs det att barnen har koll på ben eftersom det är mycket rötter, pinnar, kullar och buskar vilket gör det lättare att ramla. Vid en lekpark krävs mycket kroppskontroll eftersom det krävs mycket motorik, hand, öga så man håller koll på armar, ben och fötter samt koordination.
I lekar utomhus menar F2, F3 och F4 att det oftast blir mer motorisk träning automatiskt eftersom barn är mer spontana i dessa miljöer. F4 som har arbetat längst menar att dagens barn är mer begränsade eftersom man sällan går till skogen eller utanför gården vilket beror på personalens förutsättningar och tiden. På två förskolor som har samma inriktning, där F1 och F2 arbetar, har de yoga varje morgon för att utmana barnen i deras motorik. På förskolan som F3 arbetar satsar de på vardagliga motoriska rörelser i inomhusmiljön som att tvätta händerna, gå upp och ner för en pall och dans. För barnen blir det inte det spontana som får ta ansats, utan de blir begränsade i sin lek. F4 menar att ”….att vi vuxna kan förstöra lek inne.
Det finns mycket förmaningar till barn i en förskola….Man får inte röra på sig på samma sätt inne”. F1, F2, och F3 hävdar att vuxna kan förstöra leken inne eftersom barnen inte får röra på sig på samma sätt som i utomhusmiljön. Vilket har med den lilla ytan att röra sig på och förstora barngrupper samt personalens förutsättningar. F3 menar att ”inne så behövs mer planering och konkret material”. F1, F3 och F4 nämner att lekar som kräver mycket motorik inomhus är oftast vuxenstyrda. På en förskola, där F3 arbetar, har de mycket fokus på dans och på två andra förskolor, där F1 och F2 arbetar, har de musiklek där de bland annat har limbo, hela havet stommar och brobrobröja. På förskolan som har en lekhall utnyttjas ett tillfälle i veckan i mån om tid och plats för att utveckla barns motorik. F3 menar i lekhallen finns mycket material att tillgå.
Vi har tunnlar att krypa i och vi har plintar att gå på samt bänkar att balansera på. Vi har tjockmatta och göra kullerbytta på. Och rutschkana är också en form av motorisk träning att klättra upp och åka ner. (F3)
F3 och F4 anser att det krävs mer planering och konkret material i inomhusmiljön eftersom det är mycket människor på liten yta. F1 lyfter aspekten av att den lilla ytan begränsar lekens förutsättningar till rörelse som kräver mycket grovmotoriska rörelser. F4 som även har arbetat som förskolechef menar att en större planering görs i utomhusmiljön. Det handlar om hur gården ska se ut, hur barnen ska röra sig på gården, var de ska cykla och gunga etcetera. Min analys visar att förskollärarna som har intervjuats menar liknade som Merleau- Ponty (Hildén, 2014) beskriver begreppet det levda rummet, att hur ett barn och vuxna erfar ett rum skiljer dem åt, eftersom det levda rummet motsvarar den subjektiva erfarenheten av rummet.
19