• No results found

I detta avsnitt presenteras Ornö, Runsten och Handen som är de platser som ingår i fallstudien. Beskrivningen syftar till att ge en övergripande uppfattning dels om lägenas geografiska kontext men även om platsens karaktär. Innehållet är baserat på sekundärdata från litteraturstudien, genomförda intervjuer samt platsbesök. Figur 3 visar hur de olika platsernas geografiska lägen förhåller sig till varandra.

Figur 3: Geografisk aspekt av platserna som ingår i fallstudien (egen figur).

- - + Kommungräns Runsten Ornö (Kyrkviken) Handen

5.1.1. Beskrivning av Ornö

Ornö är Haninge kommuns, och även Stockholms södra skärgårds största ö (Haninge kommun, 2016) med en total landareal på 4 767 hektar (SCB, 2016). Ön är även utpekad av Länsstyrelsen som en kärnö vilket innebär att det är en ö som anses ha förutsättningar för ett utbud av service och infrastruktur, och att det dessutom är en ö som fungerar som servicepunkt för de omkringliggande öarna samt för turism (Haninge kommun, 2016). Ornö är en avlång ö som mäter upp till cirka 14 km på längden och cirka 4 km på bredden. På ön bor cirka 260 personer, och framförallt bor de inom områdena Skinnardal-Hässelmara, Kyrkviken samt Lättinge (Haninge kommun, 2019a). Utöver de permanenta bostäderna finns även större fritidshusområden, framförallt vid Mörbyfjärden, Ornöboda och Söderviken. Antalet boende ökar under sommaren och vid årsskiftet 2015/2016 fanns totalt 664 fritidsbostäder på Ornö (Länsstyrelsen Stockholm, u.å.a). Utöver fritidsboende är det även många turister som besöker ön under sommarmånaderna. Det årliga antalet turister på Ornö är cirka 25 000 turister.

Forntida gravar, stenrösen och stensättningar tyder på att Ornö varit bebott sedan forntiden (Länsstyrelsen Stockholm, u.å.a). Det finns även bevis i arkivhandlingar på att det funnits gårdar och torp under 1400-talet, samt att bebyggelsen ökade under 1500- och 1600-talet. Ett 40-tal gårdar samt 14 torp som existerade brändes dock ned i samband med rysshärjningarna år 1719. Ornö hade dock som störst befolkning under slutet av 1800-talet då cirka 600 personer var bofasta på ön. Under denna tid öppnade även Ornös första affär samt lokal skolundervisning. Under 1900-talet fortsatte utvecklingen och Ornö fick en busslinje samt även en bilfärja. Det var vid denna period som antalet sommarboende ökade markant. Genom Ornös historia har fiske varit en viktig del av näringslivet och det har även bedrivits gruvdrift under 1900-talet fram tills 1965. Nötkreatur samt får har länge funnits i hög utsträckning på ön medans antalet hästar förr var begränsat.

5.1.2. Beskrivning av Runsten

Runsten ligger i Hanved på landsbygden i västra Haninge och utgör ett område på cirka 79 hektar (Haninge kommun, 2012). Området var från början en gård som sedan början av 2000- talet har utvecklats till en hästanläggning i världsklass, och i samband med en ny detaljplan som vann laga kraft år 2013 möjliggjordes även en utveckling av bostäder, en förskola samt en internatskola med elevhem. Området syftar till att ha en stark miljöprofil, och ekonomisk och social hållbarhet eftersträvas genom ett lokalt samspel mellan arbetsliv, fritid och boende där

hästverksamheten är i fokus. Närmaste orter med service är Tungelsta och Tullinge som ligger 11 km respektive 12 km från Runsten. Utöver närheten till Botkyrka kommun gränsar även Runsten direkt med Nynäshamns kommun. Bakgrunden till Runsten var just att möjliggöra för ryttare att kunna bo nära ridanläggningen Runsten Equestrian som började byggas år 2004 (Runsten Village, u.å.). Efter visat intresse hos storstadsbor att bosätta sig i en lantlig miljö utvecklades detaljplanen för Runsten som möjliggjorde upp till 210 nya bostäder.

Idag finns cirka 70 bostäder som antingen är inflyttade eller som håller på att byggas (MacDermott, 2020)1. De som ännu inte är färdigbyggda är i princip sålda och grunden till en

liten by är existerande. En förskola håller på att byggas då många barnfamiljer finns i området. De allra flesta medborgarna har ett visst hästintresse, men det finns även boende som saknar koppling till hästverksamheten. I Runsten finns 70–80 hästar uppstallade och det finns personer boende runt om i hela Stockholms län som pendlar till Runsten för att ta del av hästverksamheten.

5.1.3. Beskrivning av Handen

Handen är Haninges centralort lokaliserat i kommunens norra delar, som under 1950- och 60- talet byggdes ut från att vara ett område med en bebyggelse bestående av fritidshus och villor till att bli ett mer tätbebyggt område (Haninge kommun, 2016). Till följd av detta präglas bebyggelsen idag av ett efterkrigstida ideal med en gles bebyggelse av framförallt lamellhus, ofta placerade mellan grönytor samt områden för parkering. Bostadsbebyggelsen utgörs med andra ord till största del av flerfamiljshus, men även småhus förekommer i vissa delar av Handen (Haninge kommun, 2019b). Utöver detta finns cirka 230 studentbostäder i stadsdelen. I Handen bor totalt cirka 18 000 invånare.

Från en början växte Handen fram som en mötesplats till följd av att vägar och knutpunkter växte fram för resande i det dåvarande jordbrukslandskapet (Haninge kommun, 2018a). Under 1800-talet började orten utvecklas, först som en liten bybildning med en krog som gav Handen sitt nuvarande namn. Handen har dock en betydligt äldre historia, bland annat finns en runsten vid Poseidons torg som är bevarad från vikingatiden. Moderna Handen växte fram som ett stationssamhälle i början av 1900-talet i samband med att Nynäsbanan invigdes och att Handen fick en station år 1901. Tätorten växte fram under 1920-talet och fick under denna period ett

centrum med butiker, ett Folkets Hus samt övrig service. Ny bebyggelse utgjordes främst av enkla småhus och villor i välplanerade kvarter, men kom senare att övergå till en mer storskalig förortsbebyggelse med funktionalistisk folkhemsarkitektur där även bilismen påverkade utformningen. Mellan 1950- och 1970-talet växte Handen rekordsnabbt och antalet invånare ökade från 1 300 personer till 12 500 personer. Handen blev därmed en naturlig centralort när Haninge kommun bildades år 1971 genom en sammanslagning av Österhaninge kommun och Västerhaninge kommun.