• No results found

Vem betalar Greta?

In document ATT FÖRHANDLA SANNING (Page 47-50)

4. Den stora bluffen

4.2 Vem betalar Greta?

En annan misstro som tar tydlig form i de undersökta kommentarsfälten är en som kan ses som nästintill konspiratorisk. Åsa Wikforss skriver att en vanlig form av konspirationsteori, som även har historiska rötter, är att världen styrs av en hemlig maktelit bestående av experter, medier och politiker. Grundtanken kring denna konspiration är att eliten vill ge en missvisande bild av verkligheten, vilket de gör genom att undanhålla fakta om viktiga samhällsfrågor (Wikforss 2017: 146). Denna typ av tankegång bland kommentarerna har redan påpekats i det tidigare kapitlet där en generell anti-globalistisk diskurs har identifierats, där eliten ställs mot folket, samt i den misstro gentemot medier som påvisats i det tidigare avsnittet. I detta avsnitt kommer jag dock redogöra för de kommentarer som misstänker att någon form av lobbyverksamhet med en politisk och ekonomisk agenda ligger bakom Gretas engagemang och klimatrörelsen i stort.

Att uttrycka misstankar kring en eventuell konspiration bakom klimatvetenskapen hör även samman med den process skepticism jag redogjorde för i det tidigare kapitlet. Willem Van Rensburg menar att de politiska beslutsprocesserna relaterade till klimatfrågan, direkt

och indirekt, ifrågasätts av skeptiker när de hävdar att klimatfrågan är en konspiration (Van Rensburg 2015: 4). Denna typ av misstro handlar nödvändigtvis inte om bevis eller vetenskapliga fynd, utan handlar snarare om de politiska processer som eventuellt ligger bakom den allmänna kunskapen kring klimatförändringarna. I kommentarsfältet kan denna typ av hävdande se ut så här: ”Klimathysterin är enbart en politiskt ideologi och ett sätt för

företag att tjäna mer pengar. Allt är orkestrerat av de som sitter på makten. Co2 är bra för planeten”. De kan även ha en mer diffus karaktär:

Är det verkligen någon som tror på riktigt att Greta på egen hand skulle klara av det som hon just nu håller på med förutom att hon skolkar från skolan förstås. Förstår inte folk att detta styrs av proffs och som använder Greta som en frontfigur. Det kan slå hårt mot henne när hon förstår att hon utnyttjas.

Här hävdas, likt i kommentarerna angående medias inblandning, att Greta utnyttjas för någon annans vinning. Greta avsägs även all egen inblandning i sin klimataktivism, hon används enbart som frontfigur. Gretas egna engagemang i klimatfrågan reduceras ofta till att bara vara en spelpjäs i något som är betydligt mer välorganiserat. En annan kommentar jämför det hela med en föreställning: ”Det var en välregisserad föreställning, ett

färdigskrivet manus och det lät ju inte som hon hade skrivit det, hon är galjonsfigur för en lobby som vill tjäna pengar på att vi får miljöpanik”. Kommentaren syftar på ett tal som

Greta höll inför FN i september 2019. Talet jämförs här med en välregisserad föreställning med ett inövat manus. Att använda metaforer som föreställning och manus stärker även den befintliga diskursen kring klimathotets fiktiva tillstånd. Att benämna henne som galjonsfigur är ytterligare sätt att reducera hennes betydelse i klimatrörelsen. Hon blir således bara en representant utan någon verklig makt.

Ytterligare en kommentar väcker frågor kring en eventuell konspiration och Gretas position inom den: ”Kan bara föreställa mig hur hon blir indoktrinerad i hur hon ska bete

sig och prata. Påminner mig som I Nordkorea, riktig Kim Jong-anda. Utnyttjar ett barn till några stora företags eller elitens affärer/planer”. Denna gång jämförs Gretas sätt att bete

sig och prata med en typ av indoktrinering, det vill säga en typ av hjärntvätt. Personen drar även paralleller till Nordkoreas regim för att ytterligare förstärka den indoktrinering Greta påstås ha genomgått. Personen menar även att Greta utnyttjas av stora företags och elitens syften. Här visar sig även polariseringen mellan eliten och folket igen.

Det finns flera vanliga konspirationer kring klimatförändring, där de flesta centrerar kring vetenskapliga resultat i relation till politisk makt och pengar. Några av de populäraste konspirationerna listas av Karen Douglas och Robbie Sutton i en studie från 2015. Dessa är: 1) Forskare fabricerar av politiska skäl; denna teori syftar alltså till att forskare fabricerar och vrider sina resultat för att få politisk makt och stötta politiker som strävar efter makt. 2)

allmänhet kämpar för att säkra finansiering, vilket motiverar dem att fabricera och överdriva data. Alarmerande data ökar sannolikheten för dem att få fortsatt forskning finansierad. 3)

Global uppvärmning är ett ”grönt” bedrägeri; denna teori hävdar att många människor har

investerat i företag med fokus på förnybar energi, vilket även betyder att dessa människor skulle förlora mycket pengar ifall klimatförändringarna visar sig vara en myt. Detta motiverar dem att muta klimatforskare till att fabricera data så att deras investeringar i grön energi säkras (Douglas & Sutton 2015: 100).

Att klimatfrågan är politisk råder det nog inget tvivel om, vilket även väcker misstankar om vem eller vilka som står bakom ”konspirationen”. Douglas och Sutton (2015) menar att konspirationsteorier kring klimatförändring ofta i grunden är politiskt laddade, där de delade åsikterna grundar sig i deras position på ett höger/vänster-spektrum (Ibid: 101). I kommentarsfältet under en artikel från Expressen om Naomi Seibt, den så kallade Anti-Greta, blir frågan om lobbyism, politiska och ekonomiska agendor allt mer tydlig. Artikeln handlar om Naomi Seibt, den tyska tonåringen som under senaste tiden har framställts i media som en antitet till Greta i den bemärkelse att hon via youtube och sin blogg är öppet klimatförnekande. Artikeln visar att Seibt avlönas av den konservativa amerikanska lobbyorganisationen Heartland Institute. Heartland Institute menar själva att de är världens mest framträdande tankesmedja som främjar skepticism gällande en antropogen klimatförändring (McIntyre 2015: 75). Efter avslöjandet att Naomi Seibt avlönas av en klimatförnekande tankesmedja tog det inte länge innan kommentarer gällande Gretas eventuella ekonomiska och politiska uppbackning dök upp: ”Tänk om ni hade varit lika

ivriga med att avslöja de vänsterextrema grupperna bakom Greta och hur de arbetar”. Här

förstärks bland annat den befintliga diskursen att medier är vinklade och partiska. Personen hävdar även att det är vänsterextrema grupper som står bakom Gretas klimatarbete. Vidare skriver någon:

När ska ni göra en lika grundligt granskning av Greta och alla intresseorganisationer och lobbyister som finansieras och jobbar i Gretas sfär för att hon ska presentera deras åsikter. Jag tvivlar att svensk media kommer någonsin göra det.

Här efterfrågas en granskning av Greta och de intresseorganisationer och lobbyister som eventuellt står bakom henne. Personen bakom kommentaren menar dock att det är osannolikt att svensk media kommer göra en sådan granskning. Bland kommentarerna finns även de som argumenterar mot dessa konspiratoriska kommentarer. Oftast är även dessa av politisk karaktär, men denna gång är det Sverigedemokraterna och högerextremismen som får stå för lobbyverksamheten. Någon skriver: ”Greta Tunberg är en vagel i ögat på SD

partiet, högerextremismens lobbyister och dess nättroll”. Denna kommentar menar att

kritiken mot Greta grundar sig i en högerextrem lobbyverksamhet. Vidare skriver någon annan detta som motargument till hävdandet att det skulle finnas en extern ekonomisk kraft

bakom Greta: ”Det cirkulerar runt ett tweet från trollfabriken SD om Soros-pengar

(troligen ursprung Ungern) som stinker "lögn" lång väg”. Personen jämför

Sverigedemokraterna med en trollfabrik. Fenomenet trollfabrik syftar till en organiserad grupp människor (internettroll) på nätet, som via olika uppdragsgivare genererar en mängd åsikter i syfte att skapa en bild av kraftig opinion för att beblanda sig i politisk beslutsfattning och opinion (Språktidningen 2015). Kommentaren syftar alltså till att Sverigedemokrater fungerar på samma sätt som trollfabriken i anseendet att de sprider falsk information för att förstärka en viss opinion kring Greta. Det är vanligt förekommande bland kommentarerna att den ”elit” som sägs ligga bakom Gretas klimatarbete egentligen är den ungersk-amerikanske miljardären och filantropen George Soros; ”Var får Greta sina stålar i från?

George Soros m.m”. George Soros har länge varit ämne för konspirationsteorier av olika slag,

främst på grund av sin filantropi och sitt stöd i progressiva och demokratiska rörelser runt om i världen. Kritiken och konspirationerna kommer allt som oftast från ett högerpopulistiskt håll (Soskis 2017; Werne 2018).

Det finns alltså en tendens till politisk polarisering även i kommentarerna som handlar om de externa krafter som eventuellt står bakom Gretas aktivism och klimatfrågan i synnerhet. Douglas och Sutton (2015) menar en av anledningarna till att så många ansluter sig till konspirationsteorier gällande klimatförändringarna kan förklaras genom motiverat resonerande, mer specifikt ett politiskt motiverat resonerande. Juridikprofessorn Dan Kahan menar att politiskt motiverat resonerande innebär att politisk eller ideologisk övertygelse motiverar hur man tar till sig evidens. Det grundar sig alltså i en typ av identitetsskydd, där man bildar övertygelser som upprätthåller sin koppling och status inom en viss identitetsdefinierande grupp vars medlemmar förenas av delade värderingar (Kahan 2015: 2; Wikforss 2017: 93).

Det handlar alltså nödvändigtvis inte om att människor aktivt söker sig till de bevis och teorier som bekräftar deras befintliga åsikter, utan det kan handla om en omedveten reaktion om vad vi tar in av den information vi får, samt hur vi sedan värderar den informationen (Wikforss 2017: 92). Douglas & Sutton menar att vetenskapliga bevis för klimatförändring således kan polarisera opinionen än mer, snarare än informera på ett rationellt vis. När klimatforskare exempelvis ses som en del av en vänsterelit kan deras rön alltså bli avvisade av den enkla anledningen att de går emot människors politiska och ideologiska övertygelser (Douglas & Sutton 2015: 102).

In document ATT FÖRHANDLA SANNING (Page 47-50)

Related documents