En produkt av media

En misstro som är återkommande i de undersökta kommentarsfälten är en den gentemot medierna, främst Expressen och Aftonbladet men även andra etablerade nyhetsförmedlare. I den undersökta debatten framkommer ofta åsikter om hur media hanterar rapporteringen kring klimatet och Greta Thunberg. Som jag nämnde i det tidigare kapitlet målas det allt som ofta upp en bild av en ojämn och partisk rapportering kring klimatet, där en mer nyanserad bild efterfrågas. Att medierapportering uppfattas olika av olika människor, beroende på deras ståndpunkt i den aktuella debatten, är bevisat genom vad som kallas fientliga medieeffekter. Jesper Strömbäck och Bengt Johansson menar att kärnan i fientliga medieeffekter är att människor har en tendens att uppfatta innehållet i medierna som att det missgynnar den egna sidan eller positionen och gynnar den andra sidan i en debatt eller konflikt. Denna effekt är dock inte lika sannolik hos alla grupper. De faktorer som verkar ha störst betydelse

för denna effekt handlar främst om hur engagerad man är i en viss fråga eller konflikt samt hur starkt man identifierar sig med den grupp som är inblandad i det medierna rapporterar om. Det handlar alltså till stor del om en typ av grupptillhörighet, exempelvis att man känner en stark tillhörighet med ett politiskt parti. (Strömbäck & Johansson 2017: 102).

Angående medias eventuella partiska rapportering skriver någon denna kommentar:

Om Greta hade fortsatt att gå i skolan kanske hon hade lärt sig mer om källkritik. Hon hade lärt sig att Aftonbladet, Svt, SR, tv4, IPCC, mfl. INTE är seriösa i sin rapportering om ”klimathotet”. De pratar bara om vad vissa forskare tror. De struntar fullständigt i de tiotusentals forskare som hävdar att Co2 inte har ett dugg med ”klimatkrisen” att göra.

Här riktas misstankar om en vinklad och partisk rapportering hos Aftonbladet, men även hos andra medier så som Sveriges Television och TV4. Hen menar att de inte är seriösa i sin rapportering kring klimatet och att det bara är vissa forskare som får komma till tals medan ett tiotusentals andra forskare med motstridande forskning ignoreras. Att insinuera att nyheterna är vinklade och undanhållande indikerar att det finns ”en annan sida av myntet”, en annan sanning som dolts och inte får komma fram. Att personen bakom kommentaren även placerar ordet klimatkris inom citationstecken kan uppfattas som ytterligare ett sätt att förstärka sin åsikt om klimatkrisens tvivelaktiga existens.

I relation till de åsikter som menar att media är vinklad eller partisk i klimatfrågan beskrivs Greta som någon som fallit offer för detta. Hon beskrivs ofta som en typ av produkt av medierna: ”Ok vad har Greta gjort som är så speciellt? Hon har ju fan inte gjort ett dugg!

Hur pantade är folk! Egentligen skrämmande!!! Det är media som har skapat henne, hyllat henne m.m så att folk ser henne mer och mer. Hon gjorde en sak och det var att skolka och stå med en skylt. Resten är det bara media som har fixat”. Gretas engagemang för klimatet

reduceras i den här kommentaren till att hon endast har skolkat och hållit upp en skylt, resten av jobbet har media gjort genom att hylla henne och ge henne medialt utrymme. Det är som om Gretas makt försvinner helt och hon framställs istället som någon som utnyttjas av medierna.

Vidare skriver någon: ”Hela Greta-grejen har spårat ut totalt. Media skriver om henne

som en profet som ska rädda världen och är helt ointresserade av att skriva vilka som ligger bakom. Att Greta skulle agera helt ensam är helt uteslutet, hon har inte dom kunskaperna utan är en medieprodukt som går andras ärenden […]”. Även här beskrivs

Greta som en skapelse av medierna. Kommentaren syftar även till att media är ointresserade av att rapportera om vilka som ligger bakom Gretas engagemang, vilket även antyder att media skulle undanhålla denna information. Ytterligare missnöje gentemot medierna riktas i denna kommentar:

De flesta bryr sig inte det minsta om Greta. Det är medias enögda rapportering och avsaknaden av ifrågasättande som ”triggar känslor”. Varje gång man öppnar en dagstidning eller går in på sociala medier översvämmas man av icke-nyheter om Greta och klimathyckleriet. Tydligen måste man avfölja massmedia för att slippa propagandan.

Här kallas medias rapportering ”enögd”, vilket antyder att media är partisk. Det som även är en del i kritiken är en avsaknad av ifrågasättande från medias sida. Innehållet i artiklarna kring Greta och klimatet benämns i den här kommentaren även som propaganda. Att hänvisa till något som propaganda skapar en viss konnotation gällande syftet med den information som förmedlas. Istället för att syftet med medierna är att informera, skapas bilden av att syftet egentligen är att påverka eller manipulera med hjälp av missvisande eller felaktig information. Att det i klimatdebatten efterfrågas en opartisk medierapportering, där båda sidor får komma till tals, är ingenting nytt. I en intervjuundersökning från 2016 med personer som är aktiva inom svenska alternativa medier (så som Avpixlat, Fria tider och Nya tider) framgår det att en av utgångspunkterna för de alternativa mediernas existens är de etablerade mediernas misslyckande med att göra sitt jobb. Respondenterna menar att de etablerade medierna medvetet undanhåller eller snedvrider fakta från allmänheten i syfte att styra människors åsikter (Holt 2016: 145).

I relation till den påstådda falska bild som etablerad media målar upp hittas även denna kommentar:

Bara för att man tycker att media målar upp en falsk bild och att EU och Sverige driver en konstig klimatpolitik så betyder det de facto inte att man hatar Greta eller det hon står för. Bara för att man ser saker från ett annat perspektiv så betyder det inte att man är mobbare och inte vill göra något åt klimatet. Det kan faktiskt vara så att olika människor har rätt på olika punkter. Pinsamt att man inte kan acceptera det.

Personen bakom kommentaren försöker på sätt och vis medla mellan de polariserade sidorna i kommentarsfälten och menar att det skall gå att acceptera att det finns människor som tycker olika. Det jag finner mest intressant med den här kommentaren är det faktum att olika åsikter i klimatfrågan benämns som att se saker från ”ett annat perspektiv”. Om etablerade mediers rapportering kan ses som ett dominerade narrativ, så kan ”ett annat perspektiv” ses som ett alternativt narrativ, alltså en alternativ syn på verkligheten.

I relation till vad som enligt kommentarerna är en felaktig rapportering hos medierna kan man ställa sig frågan vad som egentligen anses vara felaktigt? Vilka är kriterierna för vad som stämmer eller inte stämmer? Massmedieforskaren Lennart Weibull ville i en

undersökning från 2017 undersöka just detta — vilken är svenskarnas syn på sanning i 7 nyheterna? Frågan som ställdes i undersökningen var:

Ett huvudkrav på nyheterna i press, radio och tv är att dessa ska vara sanna. Det finns dock många delade meningar om vad man ska lägga in i ordet sanning. Vad betyder det enligt din uppfattning att tankar och påståenden som uttryckts i massmedierna är sanna? (Weibull 2017: 146).

Frågan kunde besvaras med åtta svarsalternativ och ett eget alternativ. En klar majoritet (50%) av svarspersonerna instämde med alternativet att nyheterna är sanna ifall de överensstämmer med hur det är i verkligheten. Det svarsalternativ som var näst störst (13%) menar att nyheterna är sanna när de stämmer överens med våra vetenskapliga teorier. Det tredje största svarsalternativet (10%) var att ordet sanning är meningslöst. Weibull menar att en tolkning av detta kan vara att en majoritet anser att nyheter är osanna och felaktiga när de inte stämmer överens med verkligheten medan en betydligt mindre mängd har ett mer kritisk förhållningssätt där ”verklighet” som kriterium för sanning inte är tillräckligt (Weibull 2017: 149).

Om jag återvänder till mitt resonemang i inledningen till denna uppsats, gällande Aristoteles sanningsdefinition och korrespondensteorin för sanningar, så kvarstår frågan: ”Om sanningar är baserade på huruvida de passar in i verkligheten, hur förhåller vi då oss till sanningar när var och en har olika uppfattningar om hur verkligheten ser ut?”. Detta visar kanske på att vetenskap inte har så stor betydelse i frågan om sanningar i medier. Utan människors inställning till vad som är sant i media baseras mer på hur väl de anser att rapporteringen stämmer överens med deras syn på verkligheten. Det är alltså snarare en subjektiv verklighetsbild som spelar roll än vetenskaplig fakta.

Generellt sätt har svenskarna ett stort förtroende för medier, främst för Sveriges television och Sveriges radio (Andersson & Weibull 2017: 76). I en undersökning visar det sig att 54% har en hög tilltro till svenska medier (som.gu.se 2017). I USA ser däremot tilltron till medier lite annorlunda ut. Bland annat visar en opinionsundersökning från 2019 att bara 13% av den amerikanska befolkningen har ett stort förtroende för massmedia och ytterligare 28% har ett någorlunda stort förtroende (Brenan 2019). Misstron gentemot mediers rapportering kring klimatet har i Sverige och USA många sätt liknande drag, men skillnaden är att i USA så har faktaförnekare, enligt Lee McIntyre, räknat ut hur man kan utnyttja medias oro kring objektivitet. Genom att påpeka att det finns annan forskning kring klimatet

”Undersökningen genomfördes inom ramen för medborgarpanelen LORE, Göteborgs universitet i mars 2017 och 7

avser 1 595 personer bosatta i Sverige i åldern 18–74 år. Urvalsramen – 2 500 personer – är delvis självrekryterad, vilket påverkar representativiteten. För att få en jämförelse ställdes samma fråga samtidigt till ett slumpmässigt urval i en undersökning hos Sifo; det likartade utfallet pekar på att resultaten bör kunna behandlas som representativa” (Weibull 2017: 147).

men att medierna inte rapporterar kring det, så måste det betyda att medierna är partiska. Detta blev en lyckad strategi, för snart började amerikansk media rapportera ”båda sidor” av kontroversiella frågor så som klimatförändringar och vaccination (McIntyre 2018: 77).

Enligt McIntyre är en av anledningarna till fenomenet post-sanning en generell rädsla hos medierna att uppfattas som partiska och vinklade. Som tidigare nämnt så spelar medier och journalister en viktig roll i att sprida expertutlåtanden till allmänheten. Det är via dessa plattformar gemene man kan ta del av information om diverse aktuella händelser, samhällsinformation och även forskning. Men när experter har delade åsikter i olika sakfrågor och ämnen så strävar media efter att förmedla en jämn balans mellan dessa konkurrerande expertutlåtanden. Problemet är dock att denna balans inte bara appliceras på opinionsbaserade ämnen utan även på rapportering kring vetenskapliga frågor så som klimatförändringar. Psykologiprofessorn Derek Koehler menar att många mediakritiker har uttryckt en oro inför att denna strävan efter balans hos media har blivit som en typ av standard som till och med tillämpas på ämnen vars bevis överväldigande stöder en ”sida” av debatten. Detta fenomen har kommit att kallas falsk balans, och enligt Koehlers studie kan denna falska balans snedvrida opinionen genom att blåsa upp oenighet och osäkerhet bland experter, där det egentligen finns en vetenskaplig konsensus (Koehler 2016: 34).

Ett exempel på hur fel det kan gå med falsk balans i medier kan kopplas till kontroversen kring MPR-vaccinet och dess påstådda koppling till autism. 1998 skrev den brittiske läkaren Andrew Wakefield en artikel i den medicinska tidskriften The Lancet om sambandet mellan MPR-vaccinet och autism. Artikeln fick stort genomslag och användes som argument mot vaccinering. Rönet från forskningen användes även i massmedia för att visa fler sidor av vaccinationsdebatten (McIntyre 2018: 82ff). Det som dock snart blev tydligt var att Wakefields artikel egentligen helt saknade vetenskaplig grund. Bland annat visade det sig att Wakefield var jävig, hade manipulerat data och brutit mot andra etiska riktlinjer. Forskningen var helt enkelt en bluff. Artikeln drogs delvis tillbaka 2004 och återkallades helt 2010 (The Editors of The Lancet 2010) och Wakefield blev av med sin läkarlicens, men då var det tyvärr redan försent. Efter år av uppmärksamhet och spridning i massmedia hade kopplingen mellan vaccin och autism slagit rot. Dels sägs det ha resulterat i att vaccinationsantalen på Irland och i Storbritannien sjönk kraftigt, vilket sedermera ledde till en ökning i antalet fall av mässling och påssjuka (McIntyre & Leask 2008). Mässlingen som en gång hade varit en nästan utrotad sjukdom hade i USA 2014 sitt största utbrott under de senaste 20 åren (Salzberg 2015).

Argumentet att vaccin leder till autism används än idag av den så kallade antivaccinationsrörelsen, och Wakefields forskning lever vidare trots att den sedan länge blivit motbevisad. Det blir tydligt att falsk balans i medier kan ha förödande effekter. Här har även internet en betydande roll i spridandet av vetenskapliga rön. Tillskillnad från tidningsartiklar i pappersformat så är information på internet envis på så sätt att den kan dyka upp i sökningar även om informationen i sig har fastslagits som osann och felaktig. Tom

Nichols menar att ”dålig information” kan stanna online flera år, och om informationen blir viral så färdas den genom den elektroniska världen till den grad att den blir nästintill omöjlig att korrigera (Nichols 2017: 144).

I en studie av prestigepressen i USA (New York Times, Washington Post, Los Angeles Times och Wall Street Journal) visar det sig att denna stävan efter en jämn balans hos amerikanska medier även kan ha bidragit till förvrängda offentliga uppfattningar kring klimatförändringar (Boykoff & Boykoff 2004: 134). Studien visar att det finns en betydande skillnad i diskurserna hos det vetenskapliga samfundet och den amerikanska pressen gällande existensen av en antropogen klimatförändring samt beslut om åtgärder mot global uppvärmning. De menar att denna journalistiska norm rörande balanserad rapportering är problematisk när debatten handlar om människans påverkan på klimatet och de åtgärder som krävs för att bekämpa det (Ibid: 134). Statistiken talar kanske för att denna strategi har fungerat. I USA är det nämligen bara 48% av befolkningen som delar forskarnas åsikt om att klimatförändringarna är på grund människan (pewresearch.org 2016), medan 86% av svenskarna tror att människan till mycket och ganska stor omfattning är anledningen till klimatförändringarna (Novus 2019).

Falsk balans i rapportering kring klimatförändringar kan alltså ge en större trovärdighet i de åsikter som strider mot vetenskaplig konsensus, och gruppen av klimatskeptiker får sina uppfattningar än mer förstärkta. Att väcka misstro om etablerade mediers rapportering är således ett kraftfullt vapen i legitimeringen av motstridande åsikter kring klimatet.