Klimatsekten

I de undersökta kommentarsfälten benämns Greta och klimatfrågan ofta i religiösa metaforer. Att göra språkliga kopplingar till religion fyller i det här fallet en funktion.

Religion får stå för det overkliga och kanske även det påhittade. Det är således också ett sätt att skapa tvivel och misstro kring klimatfrågan. Någon kommenterar: ”Varför skriver

Expressen aldrig något om de forskare som har en annan åsikt än den som frälsaren Greta har? Den nya religionen har spårat ur fullständigt!”. Här benämns Greta som frälsare, och

klimataktivismen som ”den nya religionen”. Kommentaren antyder även att Expressen inte rapporterar om forskning som är motstridande. En annan kommentar lyder: ”Härom dagen

hade SVT ett inslag om hur barn hjärntvättades av Jehovas vittnen, bland annat för dess domedagsprofetior. Men att SVT, Expressen och andra liknande medier dagligen basunerar ut domedagsprofetior om klimatet, det är tydligen i sin ordning”. I den här

kommentaren likställs Sveriges Television och Expressen med trossamfundet Jehovas vittnen och menar att på samma vis som JV har hjärntvättat barnen inom samfundet hjärntvättar SVT och Expressen sina konsumenter med nyheter om klimatet. Hjärntvätten i det här sammanhanget talar för att det pågår en manipulation, ett byte av verklighetsuppfattning.

Ytterliga en religiös parallell dras i denna kommentar: ”Sju millioner vilseledda får

trampar på mot demokratins undergång påhejade av undergångsprofeterna som laddar på för att fylla sina penningkåta bankböcker! Bevara oss för framtiden!”. De vilseledda

fåren är de som ansluter sig till klimatdemonstrationerna och undergångsprofeten blir i det här fallet Greta och de som eventuellt står bakom henne. Att antyda att någon är vilseledd kan även tolkas som att någon har blivit lurad och manipulerad.

Att använda sig av religiösa metaforer i klimatdebatten har tidigare uppmärksammats i forskning kring klimatkommunikationen i bland annat Tyskland och Australien. I den australiensiska studien Embracing and Resisting Climate Identitets in the Australien Press:

Sceptics, Scientists and Politics (2016) undersöks utvecklingen av etiketten ”greenhouse

sceptics” som tidigt identifierats i den australiensiska klimatdebatten. Dels identifieras religiösa metaforer som ett sätt att inrama klimatforskning och forskare på ett visst sätt. Jaspal med flera menar att användandet av religiösa metaforer kan fungera som ett sätt att konstruera klimatvetenskap som spekulativ och dogmatisk snarare än empirisk och vetenskapligt grundad (Jaspal et al. 2016: 811). Klimatförändringen ses således som en irrationell religion snarare än en rationell vetenskap. Klimatvetenskapen är förankrad i religion genom användandet av metaforer som ”profetior” och ”tro” i relation till vetenskapliga förutsägelser. Forskarnas ”tro” konstrueras alltså som överdriven och ”profetian” som falsk (Ibid: 815). Användandet av religiösa metaforer utgör således en viktig retorisk funktion i att avlegitimisera klimatvetenskapen och i att separera bra forskare från dåliga. Jaspal med flera menar dock att risken finns att denna process snarare riskerar att avlegitimisera vetenskapen själv (Ibid: 821). I undersökningen av klimatkommunikationen hos den tyska extremhögern och konservativa klimatskeptiker identifieras även där religiösa kopplingar:

As we have highlighted, many tropes in far-right climate-change communication are familiar from research on conservative climate-change skepticism. These include criticism of mainstream scientists and the media as distorting climate-change communication; accusations against the mainstream as being alarmist and close to a religious cult; attacks against climate policies such as money-making scams; and the rejection of such policies as causing economic harm (Forchtner et al. 2018: 600).

Användandet av religiösa metaforer i klimatdebatten har även undersökts i den brittiska pressen. I en vetenskaplig artikel från 2012 analyserades 122 artiklar från femton brittiska tidningar under åren 2003-2008, gemensamt för alla artiklar var att de använde sig av religiösa metaforer i rapporteringen kring klimatförändringar (Woods et al. 2012: 236-237). Studien visade att religiösa metaforer användes för att svärta ner klimatdebatten och klimatarbete på två olika vis: 1) dels användes metaforer för att undergräva dess vetenskapliga status genom att konstruera den som en irrationell trosbaserad religion och dess förespråkare som religösa extremister som är intoleranta mot kritik; 2) samt håna klimatarbete genom föreställningen av synder, till exempel genom att jämföra miljömedvetet beteende med en typ av försoning eller uppoffring. Vidare menar Woods med flera att de religiösa metaforerna underminerar och drar läsarnas uppmärksamhet ifrån vetenskaplig data och teorier (Ibid: 335-336).

De religiösa metaforerna tillhandahåller alltså ett sätt att undergräva den antropogena klimatförändringen utan att ens behöva hantera evidens och bevis i form av motstridande forskning. I jämförelse med de kommentarer som i kapitel 3 använder sig av motstridande forskning och alternativa teorier för att underminera klimatforskningen, används här istället ett enkelt men kraftfullt retoriskt knep för att legitimera olika sanningsuttalanden. Woods med flera menar dessutom att i och med att klimatforskare och klimataktivister framställs som extremister som är intoleranta mot kritik så undermineras den vetenskapliga statusen ytterligare. Detta i och med att klimatskeptiker insinuerar att den andra sidan inte är genuint öppna för debatt eller motstridiga bevis, vilket är en av avgörande aspekt för god vetenskap (Ibid: 336). Detta blir även tydligt i det undersökta kommentarsfältet, där klimataktivister, klimatforskare och Greta Thunberg framställs som en religiös sekt med skygglappar på. Någon kommenterar: ”Komiskt att läsa alla Greta-fans svar. Det låter ju nästan som när

Jehovas predikar och skyddar sin religion”. Här syftar personen på de kommentarer som i

kommentarsfältet hejar på Gretas engagemang och håller med henne. Medhåll blir således synonymt med att skydda religionen från extern kritik.

I dessa religiösa benämningar får även Greta en annan typ av maktposition än i de tidigare kommentarerna. Tidigare har Greta kunnat uppfattas som passiv och nästintill oförmögen att handla själv, eftersom det snarare är medierna eller den politiska lobbyverksamheten som utnyttjar henne för att sprida klimatpropaganda. I dessa kommentarer tillskrivs Greta mer makt. I och med att hon beskrivs som en profet eller

liknande uppfattas hon som någon som folk följer och lyssnar på. Hon har således en mer aktiv roll i den bluff som klimatkrisen anses vara. I relation till Gretas förändrade maktposition skriver någon: ”Vem orkar bry sig om Gretas klimatsekt?”. Även här läggs ett större ansvar på Greta i och med att klimatrörelsen påstås vara hennes klimatsekt. Vidare skriver någon annan: ”Jättebra! Greta är vår tids Messias! Hon kommer så småningom

leda oss till ljuset och se hennes klimatförändringar. Hennes far (Gud) har gett oss en sådan klok person”. I denna kommentar, som jag vågar påstå innehåller en betydande mängd

sarkasm, benämns Greta som vår tids Messias. Hon är alltså någon som skall leda oss övriga till ljuset så även vi kan se klimatförändringarna.

Det blir även tydligt hur Greta kan ses som ett gränsobjekt i det pågående gränsarbetet. Detta i och med Gretas förändrade maktposition (och där med även skiftande beskrivningar) i de olika kommentarerna. Bowker och Star (1999) menar att ett ”ting” bara kan bli ett gränsobjekt i en kontext av handling och användning (Bowker & Star 1999: 298). För att förklara detta närmare använder de sig av begreppet hysteri och hur det naturaliserades inom både vetenskap och populärkultur i slutet av 1800-talet. Diagnosen hysteri användes av människor som ett sätt att dels utöva social kontroll gentemot kvinnor, men även som medicinsk behandling. I förlängningen kan hysteri alltså ses som ett gränsobjekt som används av allt från läkare, socialteoretiker och romanförfattare för att diskutera och förstå smärta, ångest och kvinnors föränderliga sociala status (Ibid: 298). Ett gränsobjekt är alltså något som har förmågan att förmedla vissa efterföljande effekter. Greta som gränsobjekt definieras således olika av de olika grupperna och syftet med förhandlingarna kring Greta i kommentarsfälten är att stabilisera en viss diskurs för ett visst ändamål.

För den grupp som ser klimathotet som ett faktum definieras Greta som bärare av fakta, hon är någon som förmedlar den korrekta forskningen (med den vedertagna klimatforskningen bakom sig) och uppmuntrar till förändring. Hon fyller således en positiv funktion i klimatfrågan. För den mer klimatskeptiska eller förnekande gruppen definieras Greta på flera vis. Som påvisat i de kommentarer som misstror media eller tror på en politisk eller ekonomisk agenda bakom klimatrörelsen, tillskrivs Greta en mer passiv roll. Hon anses vara någon som utnyttjas för ”elitens” syfte och är oförmögen att handla själv. Effekten av detta kan således bli att diskursen kring ”elitens” onda avsikter mot det ”vanliga folket” förstärks ytterligare. Som tidigare noterat är tvivel, det vill säga att så tvivel, ett kraftfullt verktyg för att konkurrera med fakta. Den sista definitionen av Greta som har identifierats är den jag beskriver ovanför i relation till användandet av religiösa metaforer. Där tillskrivs Greta en mer aktiv roll i den bluff som klimathotet anses vara. Genom att beskrivas som sektledare, vår tids Messias och klimat-Jesus tillskrivs en viss makt i hennes position. Hon är den som har makt att påverka (vilket är tydligt i och med det stora engagemang hon skapat inom klimatrörelsen). Men i en kontext av att klimatrörelsen ses som en sektliknande religion förvandlas denna positiva inverkan snarare till någon form av manipulation.

Klimatforskningens vetenskapliga status suddas ut och kvar står en sektledare redo att utföra sin hjärntvätt.

4.4 Sammanfattning

I det här kapitlet har fokus varit hur Greta används för att legitimera olika sanningsuttalanden. Detta har visat sig i hur Greta kan ses som ett gränsobjekt. Hennes skiftande maktpositioner i de olika diskurserna kan visa på den förhandling som sker när gränsobjektet ska definieras och diskurserna stabiliseras. Det finns en generell misstroendediskurs gentemot medias rapportering av klimatfrågan samt en misstänkt inblandning i Gretas klimataktivism, detta kan ses som ett kraftfullt vapen i legitimeringen av motstridande åsikter kring klimatet.

Det framkommer även konspirationer och alternativa teorier kring en eventuell politisk och ekonomisk elit bakom Gretas klimataktivism och klimatfrågan i stort. Detta kan ses som ett sätt att sätta tvivel i frågan hur kunskap kring klimatvetenskap genereras. Genom att ifrågasätta de politiska och ekonomiska processerna ifrågasätts även indirekt den vetenskapliga processen. Denna misstro visar på att saker och ting inte har gått rätt till i produktionen av kunskap kring klimatet, och klimatvetenskapen kan således tolkas som illegitim. Användandet av religiösa metaforer kan ses som ett sätt att styra iväg uppmärksamheten från vetenskapliga bevis och vetenskaplig konsensus. Genom att klimatfrågan och klimatvetenskapen konstrueras som spekulativ och dogmatisk snarare än vetenskapligt förankrad undermineras den antropogena klimatförändringen utan att ens behöva hantera evidens och bevis i form av motstridande forskning.