Betydelsefulla personer (ytliga kontakter)

I flera utsagor i intervjuerna nämnts stödet från betydelsefulla personer som har funnits i informanternas barn och ungdomstid som har gett dem positiva uppmuntran och tilltro på sin egen förmåga. Bland annat lyfts skoltiden och skolpersonalen som viktiga interaktion- och inspirationskällor, till exempel lärare, kurator och skolsköterska under skoltiden som betydelsefulla inspiratörer och förebilder – genom att de har lyssnat och funnits där för informanterna. Flera av dess inspiratörer och förebilder har genom sin aktiva närvaro och inlyssnande roll bidragit med motivation och framtidshopp – vilket har varit avgörande för några informanters val- och beslutsfattande.

Jag har bara träffat positiva förebilder inom yrkena (syftar till lärare och kuratorer) – den överväldigande majoriteten av människorna har varit otroligt bra och jag har aldrig liksom sett ner på dom här rollerna – jag tror att det är nog deras exempel som har motiverat mig att överväga det som yrkesval. Det dagliga arbetet – jag hade jättegod relation med min kurator – även om jag inte hade behov av att behöva träffa henne – men hon hade en bra relation med alla [elever]. (Informant 8, socialt arbete) Jag hade mycket kontakt med skolsköterskan på skolan jag jobbade på. Han var också man. Han inspirerade mycket. /…/ Han har varit det sedan han var 18 år och började med att läsa vård och omsorg och sedan läste han vidare till sjuksköterska. (Informant 12, hälsa och omsorg)

Jag tog vara på min befintliga erfarenhet inom pedagogiska rollen och vill ta vara på det. Jag var nyfiken att ta min pedagogiska kompetens till ett sammanhang, framförallt att kunna kommunicera med vuxna istället för barn. Jag pratade även med en skolkurator – som jag pratade med. Jag såg han gjorde ett jättebra jobb och tänkte skit i vad andra tänker på vad du gör – så länge man har en sysselsättning som känns meningsfullt och bra - så spelar det ingen roll vad andra tycker, så tänkte jag liksom. (Informant 3, hälsa och omsorg)

Några av informanterna som har tidigare arbetslivserfarenheter inom skola, vård och sociala arbete nämner betydelsen av kvinnliga kollegor som hade en central stödjande faktor och bidrog med en välkommande atmosfär som gav de positiva upplevelser såsom inkludering och att kollegorna uppskattade en ung vuxen verksam man inom en kvinnodominerande bransch. Några informanter ger intryck av att de blev inspirerade av sina kollegors dagliga arbete; att kunna göra skillnad för andra människor i sin vardag och att kunna stötta andra individer vilket bidrog till att informanterna fick upp ögonen för det goda arbetet och dess möjlighet att göra skillnad varje dag. Flera har kunnat se sig själva arbeta med motsvarande arbetsuppgifter eftersom de fick en positiv känsla och respekt av sina elever/deltagare och kollegor.

39

Det var en majoritet av kvinnor som jobbade där – vi pratade väldigt mycket om pedagogik och yrkesbefattning- och jag bollade mycket idéer om vad jag ville utbilda mig – och när jag kom på att jag ville utbilda mig till sjuksköterska, vilket tog ett par år /…/ Fick jag väldigt mycket stöd av alla mina kollegor. ”Du kommer att bli en bra sjuksköterska” /…/ Jag blev engagerad att utforska den tanken [att utbilda mig]. (Informant 3, hälsa och omsorg)

En intressant utsaga som framkom är vikten av manliga förebilder inom ett kvinnodominerat yrkesområde. Några av informanterna berättar att de manliga kollegorna som arbetade som kurator, sjuksköterska eller förskollärare – har indirekt påverkat deras tidigare stereotypa föreställningar och syn på män inom ett kvinnodominerat yrke. De bidragande faktorerna har varit bland annat de manliga kollegornas berättelser om sin karriärresa, dagliga arbetsuppgifter, pågående projekt, arbetsvärdering (meningen med sitt arbete) och erfarenheter inom yrkesbranschen har inspirerat informanterna att vilja ta reda på mer om yrket i relation till deras individuella förutsättningar.

Även vänner eller bekanta som har genomgått eller påbörjat högskolestudier, har varit goda och positiva föredömen genom sitt handlande (att studera) har ökat informanternas tilltro till sin egen förmåga att kunna klara av högskolestudier. Några informanter nämner vänners positiva stöd genom exempelvis ”kan jag, så kan du”. Andra utsagor är att ”jag har en vän som läser en högskoleutbildning och han pratar ju om dom här möjligheterna (med yrket/utbildningen) och nämnde just om arbetsmöjligheterna i framtiden”.

I uppföljningsintervjuerna nämner flertalet av informanterna att skolans studie- och yrkesvägledning inte har bidragit med tillräckligt information och kunskap gällande framtida utbildning- och yrkesval. Det är notabelt att studie- och yrkesvägledning i den allmänna utbildningen tycks lysa sin frånvaro - då ingen av informanterna nämner några minnen från studie- och yrkesvägledningssamtalet under grund- och gymnasietiden. Vidare menar informanterna att möten med utbildningsinstitutioner och dess myndighetsstöd inför framtidsvalet är begränsat och frånvarande. Endast ett fåtal av informanterna har vänt sig till studie- och yrkesvägledningscentrar på Komvux eller lärosäten för att få vägledning inför framtidsvalet. Studievägledningssamtalet upplevdes som både positivt och negativt för olika informanter. En informant berättade att mötet med studie- och yrkesvägledaren gav denne syn på studie- och yrkesvägledarprogrammet (den valda utbildningen), även om mötet inte var positivt, i den meningen att studievägledaren avrådde denna från att läsa vidare på universitet (eftersom denne redan

40

hade en utländsk akademisk examen). Samma informant menade att mötet inte gav någon hjälp eller stöd i relation till dennes framtidsmål och ambitioner.