Betydelsen av tidpunkten för pantsättningen

Av resonemanget ovan följer att tredjemanspantsättare som huvudregel har regressrätt mot andra tredjemanspantsättare och åtminstone andra proprieborgensmän. Ytterligare en fråga som bör behandlas är vad som gäller då säkerställandena för samma huvudfordran har skett vid olika tidpunkter.

272 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 316 f som delvis stöttar denna slutsats, men också lyfter att NJA 1081 s 1104 visar hur tredjemanspant kan likställas med gäldenärspant. Det bör dock noteras att boken skrev innan NJA 2017 s 482 publicerades.

273 Jfr Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar s 437.

274 Jfr Lindskog, Betalning s 437, not 1523.

275 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 232.

276 Lindskog, Betalning s 427 och Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar s 437.

I doktrinen har det länge pågått en diskussion kring motsvarande fråga om borgen. Diskussionen har avsett huruvida senare tillkommande borgensmän har full regressrätt mot tidigare borgensmän samt om tidigare borgensmän har någon som helst regressrätt mot senare tillkommande borgensmän.278 Hasselrot är en av de som förespråkade att senare tillkommande borgensmän borde ha full regressrätt mot tidigare, men att regressrätt saknas i motsatt riktning.279 Denna lösning stöttas av vissa äldre rättsfall, däribland NJA 1923 s 189, där tidigare borgensmän inte hade regressrätt mot en senare tillkommande borgensman.280

Här måste dock noteras att huvudregeln före 1936 var att borgensmäns ansvar var delat. Dessutom gällde allmänt att avtal krävdes för att regressrätt skulle föreligga mellan borgens-män. Således förelåg som huvudregel ingen inbördes relation mellan borgensmän utan de var helt självständiga, åtminstone när de inte hade undertecknat samma borgensförbindelse samtidigt.281 Då framstår det också som mer naturligt att en tidigare borgensman, som kanske inte ens visste om att en senare tillkommande borgensman existerade, inte hade regressrätt mot den senare. Först genom införandet av SkbrL 1936 infördes presumtionen för solidariskt ansvar.282 Då ändrades också 10:11 HB till att presumera solidariskt ansvar för borgensmän.283 För medgäldenärers del infördes i samband med detta också inbördes ömsesidig regress enligt lag i 2 § 2 st SkbrL, vilket inte gjordes för borgensmännens del.284

Numera är dock allmänt erkänt att borgensmän som huvudregel har inbördes regressrätt. Rättsutvecklingen fram till i dag kan också kasta nytt ljus på frågan om regressrätt mellan borgensmän som tecknat borgen vid olika tidpunkter. Till skillnad från tidigare gäller nu huvudreglerna att borgensmän svarar solidariskt mot borgenären och att borgensmän har ömsesidig regressrätt inbördes, även utan avtal.285 Även i modern tid finns dock förespråkare för lösningen att tidigare borgensmän inte har regressrätt mot senare och att senare borgens-män har full regressrätt mot tidigare.286 Här bör dock NJA 2017 s 482 nämnas. Frågan i fallet handlade om tredjemanspantsättares och borgensmäns inbördes regressrätt, inte huruvida

278 Se bl a Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 379 ff, Ekström, Om borgen s 156 ff, Hasselrot, Några Spörsmål I s 195 ff, Smith, GR III s 404 ff, Ussing, Kaution s 349 ff och Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 212 ff och 229 f.

279 Hasselrot, Handelsbalken III s 509 och Hasselrot, Några Spörsmål I s 196. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 380.

280 Se vidare Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 317 f.

281 Hasselrot, Några spörsmål I s 195 f. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 379. Jfr dock Ekström, Om borgen s 157 f.

282 Se 2 § 1 st SkbrL.

283 Genom lag 1936:87.

284 Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 379 och 381.

285 Jfr dock minoriteten i NJA 2000 s 667, s 679. Se även Durban och Forssell, Regress mellan tredjemans-pantsättare s 381 f.

tidigare och senare tillkommande borgensmän har ömsesidig regressrätt. Emellertid erkändes i fallet en tidigare borgensmans287 regressrätt mot en senare tillkommande borgensman. Detta talar för att HD menade att denna tidsaspekt inte spelade någon roll och att principen om ömsesidig regressrätt ska få genomslag oavsett när borgensåtagandena har lämnats.288 I viss mån tillbakavisar NJA 2017 s 482 därmed inställningen att tidigare borgensmän inte har regressrätt mot senare tillkommande borgensmän. Eftersom frågan om betydelsen av tidpunkten för lämnandet av borgensåtagandena inte var den huvudsakliga frågan i målet går det dock inte att dra alltför långtgående slutsatser av detta. Däremot menar jag att utgången är förenlig med den rättsutveckling som har skett på regressrättens område. Slutsatsen kan därmed dras att tidsaspektens betydelse för regressrätten fortfarande är oklar, men såväl den rättsutveckling som har skett som utgången i NJA 2017 s 482 talar för att huvudregeln om ömsesidig regressrätt mellan borgensmän gäller oavsett tidpunkten för åtagandet.289

För tredjemanspantsättares del har frågan inte diskuterats i lika stor utsträckning.290

Emellertid betonas i såväl NJA 2000 s 667 som NJA 2017 s 482 att tredjemanspanten ska likställas med borgen i regresshänseende.291 Då en tredjemanspant har tagits i anspråk är dessutom tredjemanspantsättaren i samma situation som en borgensman. Därför är det enligt min mening rimligt att anta att samma sak gäller då flera tredjemanspantsättare eller tredjemanspantsättare och borgensmän har säkerställt samma fordran vid olika tidpunkter. Eftersom rättsläget för borgensmäns inbördes regressrätt i detta avseende är oklart, gäller även samma för tredjemanspantsättare.

5.5 Sammanfattning

I kapitel 5 har förhållandena efter det att en tredjemanspant har tagits i anspråk behandlats. Först och främst har konstaterats att det faktum att tredjeman är pantsättare får den konsekvensen att ansvaret inte slutligt har fördelats efter det att panten har tagits i anspråk. Vidare har framhållits att då tredjeman är pantsättare uppstår en trepartskonstellation som är mycket lik den då tredjeman går i borgen för huvudgäldenären. Genomgående är det klart

287 Den tidigare borgensmannen, A, var också tredjemanspantsättare. Se avsnitt 5.4.3.1.

288 Jfr Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar s 437 f.

289 Jfr även NJA 1989 s 269, s 288 där HD uttalade att ”[t]illräckligt stöd finns knappast för en presumtion att när generell borgen tecknats för ett bolags åtaganden av styrelseledamöterna andra borgensåtaganden ingångna samtidigt eller senare skulle vara efterborgen.” och Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare s 385.

290 Se Walin, Borgen och tredjemanspant 2002 s 322, not 15. Se även Smith, GR III s 282.

att tredjemanspantens likheter med borgen får avgörande betydelse efter det att tredjemans-panten har tagits i anspråk.

För att förstå betydelsen av att tredjeman är pantsättare efter realisationen har i kapitlet också tredjemans regressrätt undersökts. Här har klargjorts att tredjemanspantsättare som huvudregel har full regressrätt mot huvudgäldenären. Vidare har slutsatsen dragits att det som huvudregel föreligger ömsesidig regressrätt mellan dels tredjemanspantsättare och tredjemanspantsättare, dels tredjemanspantsättare och (åtminstone) proprieborgensmän. Vad som gäller för regressrätten mellan flera säkerhetslämnare då säkerställandena har skett vid olika tidpunkter är dock fortfarande något oklart.

I kapitlet har också framhållits att de huvudregler som gäller för regressrätten för tredjemanspantsättare i allmänhet även gäller för tredjemanspantsättare i samma koncern som huvudgäldenären. Omständigheterna i det enskilda fallet kan dock innebära avsteg från huvudreglerna. Dessutom bör det vara vanligare inom koncerner, än utom dem, att den drabbade säkerhetslämnaren efterger sin regressrätt.

6 Avslutande kommentarer

Tredjemanspant är en vanlig typ av säkerhet, särskilt i det kommersiella kreditväsendet. Emellertid finns inga regler som uttryckligen reglerar tredjemanspant. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilken betydelse det har för ianspråktagande av pant och förhållandena efter detta att det är en tredjeman och inte gäldenären som är pantsättare, samt om några särskilda överväganden gör sig gällande då tredjeman ingår i samma koncern som huvudgäldenären.

Först behandlades betydelsen av att tredjeman är pantsättare vid förhållandena vid ianspråktagandet. Där framkom att det inte har någon betydelse för pantsättarens ansvar att det är tredjeman, och inte gäldenären, som är pantsättare. Detta gäller oavsett om tredjeman är en del av samma koncern som huvudgäldenären eller inte. Vidare visades att det för panthavarens förpliktelser kan ha viss betydelse att tredjeman är pantsättare. Sedan behandlades betydelsen av att tredjeman är pantsättare vid förhållandena efter ianspråktagandet. Här gör pantsättarens identitet stor skillnad och väcker frågor om fördelning av ansvar och regressrätt.

Avslutningsvis förtjänar två frågor att lyftas särskilt. Den första gäller tredjemanspanter inom koncerner. Dessas särställning har behandlats genomgående i uppsatsen. Övergripande

går följande att säga. Tredjemanspant innebär att tredjeman ställer pant för någon annans skuld, medan gäldenärspant innebär att gäldenären själv ställer pant. Formellt sett är ett koncernbolag som ställer pant för ett annat koncernbolags skuld en tredjemanspantsättare. Koncernbolag är självständiga bolag och när ett sådant bolag ställer pant för ett annat är det en tredjemanspant. Både vad gäller förhållandena vid och efter ianspråktagandet av panten har också framgått att i huvudsak samma regler gäller, oavsett om tredjemanspantsättaren ingår i samma koncern som huvudgäldenären eller inte. I uppsatsen har dock lyfts frågor kring hur det ser ut i praktiken, inte minst för att tredjemanspanter är särskilt vanliga i koncerner. Ur ett praktiskt perspektiv, och även till viss del ur ett formellt, är både besluts-fattande och ekonomi ofta till stor del gemensamma inom koncernerna. Det som särskiljer tredjemanspant från gäldenärspant framstår därmed inte särskilt tydligt när tredjeman är en del av samma koncern som huvudgäldenären. I stället är en sådan tredjemanspant ofta i allt väsentligt mycket lik en gäldenärspant. Att samma ska gälla för en sådan tredjemanspant som för en tredjemanspant där tredjeman och huvudgäldenären inte är närstående kan då framstå som märkligt. Emellertid är det viktigt att understryka att även om mycket talar för att koncerner i många fall praktiskt fungerar som en förmögenhetsmässig enhet finns det koncerner i olika storlekar och med olika organisation vilket gör att samma överväganden inte alltid gör sig gällande.

Den andra frågan som bör lyftas här är den om tredjemanspantens ställning i det svenska rättssystemet i stort. Inom ramen för syftet har nämligen en diskussion förts kring tredjemanspantens balansgång mellan gäldenärspant och borgen. På ett mer översiktligt plan kan följande sägas. Av HD:s praxis följer att fram till att tredjemanspanten har tagits i anspråk är betydelsen av att tredjeman är pantsättare liten. Efter att tredjemanspanten har tagits i anspråk är däremot betydelsen av att tredjeman är pantsättare mycket stor. Man kan nästan säga att tredjemanspanten byter skepnad i samband med ianspråktagandet. I NJA 2017 s 482 anförde HD att förutsebarhetsskäl och likabehandlingsskäl talar för att jämställa tredjemans-pant med borgen. I den här uppsatsen har det framkommit att det inte riktigt går att säga att tredjemanspanten vare sig behandlas som en gäldenärspant eller en borgen. Sådan förutsebarhet som HD förespråkar verkar med andra ord inte vara uppnådd och tredjemans-panten står kvar i ett slags mellanläge. Det finns dock goda skäl för att det är så. Tredjemans-panten har enligt min mening, enkelt uttryckt, två karaktäristiska drag. Det ena är själva panten, det andra är trepartskonstellationen. Varken borgensregelsystemet eller pantsystemet täcker in båda dessa karaktärsdrag och därför går det inte heller att välja ett regel-komplex och enbart tillämpa det på tredjemanspanten. Borgensregelsystemet saknar t ex

regler om pantvård och pantrealisation, medan pantregelsystemet saknar regler om regress-rätt. Därför menar jag också att det är naturligt att pantreglerna blir avgörande för frågor som rör själva panten, medan borgensreglerna är ledande när det gäller tredjemans-pantsättares regressrätt.

I en fråga har dock både pantreglerna och borgensreglerna en lösning att erbjuda, nämligen i frågan om tredjemanspantsättarens ansvar. När det kommer till just ianspråk-tagandet hade nämligen borgensreglerna kunnat få vara helt ledande om presumtionen hade varit att tredjemannens ansvar är subsidiärt. Då skulle borgensreglerna vara ledande för tredjemanspanten från det att huvudfordran har förfallit, med undantag för frågor som rör realisationsformer. Möjligen kan också förutsebarhetsskäl tala för den lösningen. P g a tredjemanspantens och borgens funktionella likhet skulle det vara mer förutsebart om tredjemanspanten tilläts att behandlas som vad den är i praktiken, nämligen en belopps-begränsad borgen (eller en realborgen). Genom att HD i NJA 1987 s 80 slog fast att tredje-manspantsättarens ansvar presumeras vara primärt har i stället ytterligare en skillnad mellan borgen och tredjemanspanten skapats. Avslutningsvis får medges att tredjemanspantens identitet fortsatt ger upphov till viss förvirring.

Käll- och litteraturförteckning

Offentligt tryck

Prop 1995/96:10 Års- och koncernredovisning Prop 1999/00:2 Inkomstskattelagen

SOU 1974:55. Utsökningsrätt XIII Dir 1990:46. Översyn av aktiebolagslagen

Litteratur

Böcker

Andersson, J, Om vinstutdelning från aktiebolag: En studie av aktiebolagsrättsliga skyddsregler, Iustus 1995 (cit: Andersson, Vinstutdelning)

Andersson, J, Kapitalskyddet i aktiebolag: En kritisk lärobok, 7 uppl, Jure Förlag 2020 (cit: Andersson, Kapitalskyddet)

Arnholm, C J, Panteretten, 3 uppl, Forlagt av Johan Grundt Tanum 1962 (cit: Arnholm, Panteretten)

Dotevall, R, Bolagsledningens skadeståndsansvar, 3 uppl, Wolters Kluwer 2017 (cit: Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar)

Ekström, F W och Ingman, R, Om borgen, 3 uppl, Söderström & C:o Förlagsaktiebolag 1987 (cit: Ekström, Om borgen)

Hasselrot, B, Handelsbalken jemte dithörande författningar: med förklarande anmärkningar och belysande prejudikat till praktiska juristers och affärsmäns tjenst. Del 3 (Omfattande 10:e kap. i hvad det afser borgen), 1 uppl, Norstedt 1896 (cit: Hasselrot, Handelsbalken III)

Hasselrot, B, Handelsbalken jemte dithörande författningar: med förklarande anmärkningar och belysande prejudikat till praktiska juristers och affärsmäns tjenst. Del 8 (Omfattande 10:de kap. i hvad det afser pant), Norstedt 1905 (cit: Hasselrot, Handelsbalken VIII)

Hasselrot, B, Några spörsmål ang. pant- och retentionsrätt, Omtryckt, Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri 1926 (cit: Hasselrot, Pant I)

Hasselrot, B, Några spörsmål ang. borgen: förra delen, Ny upplaga, Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri 1927 (cit: Hasselrot, Några spörsmål I)

Hasselrot, B, Några spörsmål ang. borgen: senare delen, Ny upplaga, Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri 1927 (cit: Hasselrot, Några spörsmål II)

Håstad, T, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl, Norstedts Juridik 2000 (cit: Håstad, Sakrätt)

Ingvarsson, T, Borgensliknande säkerhetsrätter, Norstedts Juridik 2009 (cit: Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter)

Ingvarsson, T, Fordringsrätt: En lärobok, 1 uppl, Wolters Kluwer 2017 (cit: Ingvarsson, Fordringsrätt)

Ingvarsson, T, Subrogation. I: Festskrift till Stefan Lindskog, Edlund, L, Herre, J, Johansson, S O, Kleineman, J och Lennander, G (red), Jure Förlag 2018, s 317–336 (cit: Ingvarsson, Subrogation)

Kleineman, J, Rättsdogmatisk metod. I: Juridisk metodlära, Nääv, M och Zamboni, M (red), 2 uppl, Studentlitteratur 2018, s 21–46 (cit: Kleineman, Rättsdogmatisk metod)

Lennander, G, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös egendom, Almqvist & Wiksell 1977 (cit: Lennander, Panthavares skyldigheter)

Lennander, G, Kredit och säkerhet: Lärobok i krediträtt, 12 uppl, Iustus 2020 (cit: Lennander, Kredit och säkerhet)

Lindskog, S, Aktiebolagslagen: 12:e och 13:e kapitlet, Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl, Juristförlaget 1995 (cit: Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kap)

Lindskog, S, Betalning: Om kongruent infriande av penningskulder och andra betalningsrättsliga frågor, 2 uppl, Norstedts Juridik 2018 (cit: Lindskog, Betalning)

Mellqvist, M och Persson, I, Fordran och skuld, 11 uppl, Iustus 2019 (cit: Mellqvist och Persson, Fordran och skuld)

Millqvist, G, Sakrättens grunder: En lärobok i sakrättens grundläggande frågeställningar avseende lös egendom, 8 uppl, Norstedts Juridik 2018 (cit: Millqvist, Sakrättens grunder)

Möller, M, Giltigheten av avtal om tillägnelse av pant. I: Festskrift till Torgny Håstad, Lambertz, G, Lindskog, S och Möller, M (red), Iustus 2010, s 637–652 (cit: Möller, Tillägnelse)

Rodhe, K, Vederlagsfri pantsättning för tredje mans gäld. I: Studier i bolags- och krediträtt: Skrifter i urval 1944–1989, Rodhe, K, Norstedt 1989, s 380–383 (cit: Rodhe, Vederlagsfri pantsättning)

Rodhe, K och Skog, R, Rodhes aktiebolagsrätt, 26 uppl, Norstedts Juridik 2020 (cit: Rodhe och Skog, Rodhes aktiebolagsrätt)

Roos, C M, Avtal och rösträtt: En aktiebolagsrättslig studie, Almqvist & Wiksell 1969 (cit: Roos, Avtal och rösträtt)

Sandström, T, Svensk aktiebolagsrätt, 7 uppl, Norstedts Juridik 2020 (cit: Sandström, Svensk aktiebolagsrätt)

Smith, C, Garantirett I: Garantiuppgjør, Universitetsforlaget 1963 (cit: Smith, GR I)

Smith, C, Garantirett III: Garantikrav og garantistvern, 2 uppl, Universitetsforlaget 1981 (cit: Smith, GR III)

Undén, Ö, Svensk sakrätt 1: Lös egendom, 10 uppl, LiberLäromedel 1976 (cit: Undén, Svensk sakrätt)

Ussing, H och Lassen, J, Haandbog i Obligationsretten: Speciel del, Kaution, G. E. C. Gads Forlag 1928 (cit: Ussing, Kaution)

Ussing, H, Dansk obligationsret: Speciel del 2, Enkelte kontrakter, 2 uppl, G. E. C. Gads Forlag 1946 (cit: Ussing, Enkelte kontrakter)

Walin, G, Borgen och tredjemanspant, 1 uppl, Norstedt 1984 (cit: Walin, Borgen och tredjemanspant 1984)

Walin, G, Borgen och tredjemanspant, 3 uppl, Norstedts Juridik 2002 (cit: Walin, Borgen och tredjemanspant 2002)

Walin, G och Ingvarsson, T, Borgen och tredjemanspant, 4 uppl, Norstedts Juridik 2013 (cit: Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant)

Walin, G, Millqvist, G och Persson, A H, Panträtt, 3 uppl, Norstedts Juridik 2012 (cit: Walin m fl, Panträtt)

Artiklar

Durban, J och Forssell, H, Regress mellan tredjemanspantsättare (och borgensmän) – en kommentar, JT 2001/02 s 378–386 (cit: Durban och Forssell, Regress mellan tredjemanspantsättare)

Henriksson, P, Pantrealisation av onoterade aktier och aktieägarlån, JT 2019/20 s 323–342 (cit: Henriksson, Pantrealisation)

Kleineman, J, Kreditgivaransvaret – professionsansvar under utveckling, JT 1993/94 s 172– 184 (cit: Kleineman, Kreditgivaransvaret)

Millqvist, G, Tredjemanspant och skuldsanering, JT 2016/17 s 168–171 (cit: Millqvist, Tredjemanspant och skuldsanering)

Olsen, L, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004 s 105–145 (cit: Olsen, Rättsvetenskapliga perspektiv)

Unnersjö, A, Makten över regressrätten, SvJT 2017 s 478–494 (cit: Unnersjö, Makten över regressrätten)

Unnersjö, A, Ömsesidigt regressansvar mellan tredjemanspantsättare och proprie-borgensmän – men vad gäller för s.k. medlåntagare?, JT 2017/18 s 432–443 (cit: Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar)

Rättsfallsförteckning

Svenska domstolar

NJA 1920 s 53 NJA 1923 s 189 NJA 1925 s 80 NJA 1929 s 149 NJA 1936 s 1 NJA 1937 s 395 NJA 1945 s 421 NJA 1962 s 188 NJA 1972 s 439 NJA 1975 s 484 NJA 1980 s 311 NJA 1981 s 1104 NJA 1987 s 80 NJA 1989 s 269 NJA 1992 s 351 NJA 1993 s 163 NJA 1994 s 95 NJA 1996 s 560 NJA 2000 s 482 NJA 2000 s 557 NJA 2000 s 667 NJA 2016 s 73 NJA 2017 s 482

Svea hovrätts dom den 23 juli 1987 i mål Ö 620/87

Danska domstolar

In document Ianspråktagande av tredjemanspant (Page 55-66)