Underrättelse – intressen och förpliktelser

Tredjemannens intresse av underrättelse

I detta avsnitt undersöks panthavarens underrättelseskyldighet. När en gäldenär är pantsättare bör en underrättelse om realisation inte komma som en överraskning för gäldenären, även om en gäldenär i vissa fall helt enkelt kan ha glömt förfallodagen och har möjlighet att betala så fort underrättelsen kommer.167 Det får dock förutsättas att gäldenären i de allra flesta fall är medveten om sina skulder och dessa skulders förfallodagar, särskilt när gäldenären är ett aktiebolag.168 När en tredjeman är pantsättare är risken större att denne faktiskt inte är medveten om en stundande realisation. Tredjemannen är inte part i huvud-förpliktelsen och kan inte heller förutsättas vara insatt i huvudgäldenärens ekonomi och planer på att betala huvudfordran.169 Det finns alltså en större risk att tredjemannen är oförberedd på att realisation kan komma att ske och därför behöver mer tid för att skaffa fram medel och finansiering för att lösa panten eller för att samråda med panthavaren om realisation. Här framstår alltså tredjemannens intresse att bli underrättad i god tid och få möjlighet att samråda med panthavaren som större än det motsvarande intresset hos en gäldenärspantsättare.

165 Särskilt i sådana fall då tredjeman inte är pantsättare. Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 310.

166 Se särskilt 8:1–3 LBF.

167 Lennander, Panthavares skyldigheter s 268.

168 Aktiebolag är t ex skyldiga att vid slutet av varje räkenskapsår upprätta årsredovisning, se 6:1 BFL. Årsredovisningen måste bl a innehålla en balansräkning, där aktiebolagets skulder måste tas upp, se 6:2 BFL och 2:1 och 3:1 ÅRL.

169 I vissa fall är det är rimligt att utgå från att pantsättarens i samband med pantsättningen är någorlunda insatt i gäldenärens ekonomiska situation eftersom den kan vara av betydelse för beslutet att ställa säkerhet. Det är däremot inte lika säkert att en huvudgäldenär löpande informerar pantsättaren om dennes ekonomiska situation. Jfr NJA 1993 s 163, särskilt Konsumentverkets yttrande s 170.

Det finns dock skäl att titta närmare på den särskilda situationen då tredjemannen är en del av samma koncern som huvudgäldenären. Det är nämligen mycket mindre troligt att en underrättelse om realisation kommer som en överraskning för tredjeman när denne är en del av samma koncern som huvudgäldenären.170 Vanligtvis sitter samma personer sitter i ledningen i flera av koncernbolagen, vilket möjligen kan påverka insynen.171 Vidare har ett moderbolag som aktieägare full insyn i ett dotterbolags verksamhet och ekonomi och ska dessutom löpande bedöma koncernens ekonomi.172 Även systerbolagen emellan kan tänkas att viss insyn finns, eftersom de, åtminstone delvis, har samma ägare. I större koncerner upprättas dessutom en koncernredovisning av moderbolaget som bidrar till insynen i koncernbolagens respektive ekonomi. Särskilt i sådana koncerner kommer därför en skuld, åtminstone om den rör relativt stora belopp, inte att komma som en överraskning för något koncernbolag.173

Hittills har framgått att en tredjemanspantsättare i allmänhet har ett starkare intresse av att bli underrättad om en stundande realisation än vad en gäldenärspantsättare har. Detta bör dock som huvudregel inte gälla när tredjemanspantsättaren och huvudgäldenären ingår i samma koncern, åtminstone i de koncerner där insynsnivån är hög. Nästa steg är att undersöka om detta motsvaras av en på något sätt förstärkt eller förändrad förpliktelse för panthavaren, utöver vad som gäller enligt 10:2 HB och omsorgsplikten, som gäller oavsett vem som är pantsättare. Här finns anledning att titta på vad som gäller för borgen.

Informationsskyldighet

I NJA 1992 s 351 hade en person gått i borgen såsom för egen skuld för ett bolags skuld till en bank. När lånet förföll hade huvudgäldenären inte betalat, vilket borgensmannen inte underrättades om förrän drygt ett och ett halvt år efter förfallodagen. Då fanns det inte längre några rimliga chanser för borgensmannen att få igenom sin regresstalan mot huvud-gäldenären. HD angav i målet att ”[b]orgenären får anses ha en principiell skyldighet att beakta att inte borgensmannens regressrätt helt eller delvis går förlorad”.174 Inom ramen för detta angavs att borgensmannen ska underrättas om omständigheter som har betydelse för dennes regressrätt, när det inte kan förutsättas att borgensmannen själv håller sig informerad. Här uppställdes alltså en informationsskyldighet för borgenären. I detta hänseende kan strängare

170 Jfr NJA 1993 s 163.

171 Se dock Dotevall, Bolagsledningens skadeståndsansvar s 190 f.

172 Se 8:2 och 10 ABL om att aktieägare deltar på bolagsstämman och att bl a balansräkningen då läggs fram. Se vidare 8:4 st 2 ABL.

173 Se vidare avsnitt 2.2.

krav ställas på banker som kreditgivare. Om borgenären inte uppfyller sina skyldigheter, förlorar hen rätten enligt borgensåtagandet i samma utsträckning som borgensmannen förlorat regressrätten genom borgenärens försummelse. HD menade att banken borde ha underrättat borgensmannen om att skulden inte betalats på förfallodagen. Eftersom detta inte hade gjorts, och p g a vissa andra omständigheter, förlorade banken sin rätt enligt borgensåtagandet.

HD har dock i NJA 1993 s 163 utvecklat vad som gäller i fråga om borgenärens informationsskyldighet.175 I fallet hade tre syskon till huvudgäldenären gått i borgen för dennes skuld till en bank. Banken hade efter detta bl a lämnat ytterligare krediter till huvudgäldenären, men inte informerat borgensmännen om dessa. HD bedömde att banken kunde förutsätta att borgensmännen hållits informerade om gäldenärens situation utan bankens inblandning eftersom de ytterligare lånen gällde relativt små belopp och huvudgäldenären och borgensmännen var syskon som bodde på samma ort. Domstolen klargjorde även att det inte bör ställas lika hårda krav på information från borgenären då det rör sig om kommersiella förhållanden.176

Borgenärers informationsplikt gentemot borgensmän grundar sig främst i att borgens-mannen har ett intresse av att kunna göra sin regressrätt gällande. Motsvarande intresse finns hos en tredjemanspantsättare. Av den anledningen anser jag att det går att tillskriva pant-havaren vissa förpliktelser gentemot tredjemanspantsättaren även mot bakgrund av vad som gäller för borgenärer som fått en fordran säkerställd genom att tredjeman ställt borgen. Regeln som uppställs i NJA 1992 s 351, d v s att borgenären ska beakta att borgensmannens regressrätt inte går förlorad, bör alltså gälla även till förmån för tredjemanspantsättare.177

Borgensregler kan alltså analogivis underbygga en underrättelseskyldighet (eller, i borgens-rättsliga termer: en informationsskyldighet) för panthavare mot tredjemanspantsättare. När tredjeman är en del av samma koncern som huvudgäldenären bör dock NJA 1993 s 163 medföra att det inte kan tillskrivas något ytterligare ansvar för panthavaren p g a dessa borgensrättsliga principer. I den situationen är ju huvudgäldenären och tredjemans-pantsättaren närstående bolag, varför tredjemannen bör ha insyn i huvudgäldenärens ekonomiska situation utan bankens inblandning. Detta kan jämföras med omständigheterna i 1993 års fall, där det var fråga om syskon som gått i borgen för ett annat syskons räkning. Eftersom borgensmännen var syskon till huvudgäldenären och alla syskonen bodde på

175 Jfr Kleineman, Kreditgivaransvaret s 176.

176 NJA 1993 s 163, särskilt s 175 f.

samma ort förutsattes att borgensmännen själva höll sig informerade om huvudgäldenärens ekonomi. Närstående bolag har som nämnts ovan insyn i varandras verksamhet och ekonomi.178 Den insynen bör åtminstone kunna jämställas med närboende syskons insyn i varandras ekonomi.

Panthavarens förpliktelser avseende underrättelse

Panthavarens underrättelseskyldighet vid tredjemanspant baseras alltså dels på den panträttsliga omsorgsplikten, dels på den borgensrättsliga informationsskyldigheten. Om panthavaren bryter mot förpliktelser som följer av omsorgsplikten och skadar pantsättaren kan panthavaren bli skadeståndsskyldig. Om panthavaren bryter mot informations-skyldigheten och det påverkar pantsättarens regressmöjligheter kan panthavaren förlora panträtten. Det faktum att tredjemannen har intressen som liknar borgensmannens och som utgångspunkt har regressrätt mot huvudgäldenären innebär alltså en – om inte strängare, så – tydligare underrättelseskyldighet för panthavaren. Denna borgensrättsligt underbyggda informationsskyldighet bör dock inte kunna utsträckas så långt att den ålägger panthavaren några ytterligare skyldigheter då tredjeman är en del av samma koncern som huvud-gäldenären.

Det bör dock noteras att det krävs att tredjemannen gör en rättsförlust för att panthavaren ska kunna hållas ansvarig för att inte ha uppfyllt sin underrättelseskyldighet, oavsett om man ser det som att panthavaren har agerat i strid med omsorgsplikten eller informations-skyldigheten. Om tredjemannen inte gör någon förlust p g a att panthavaren inte underrättar denne om stundande realisation förlorar alltså inte panthavaren någon rätt enligt tredjemanspanten och kan inte heller bli skadeståndsskyldig. Som angivits ovan är dock risken stor att en tredjeman blir överraskad av en underrättelse,179 och motsatsvis att en tredjeman kan ta skada av att inte bli underrättad, särskilt i icke-kommersiella sammanhang. Dessutom kan tredjemannens regressrätt påverkas, vilket inte gäller då en gäldenär är pant-sättare. Därför bör det alltså krävas särskild aktsamhet från panthavaren när det kommer till underrättelse i fall då tredjeman är pantsättare.

Panthavarens underrättelseskyldighet är nära sammankopplad med tredjemannens möjligheter att lösa panten, som kommer behandlas i det följande. Det som sägs i avsnitt 4.3.3 är alltså också av betydelse för panthavarens underrättelseskyldighet.

178 Se avsnitt 2.2 och 4.3.2.1.