• No results found

Sammanfattning

In document Ianspråktagande av tredjemanspant (Page 42-45)

I kapitel 4 har undersökts vilken betydelse det har vid ett ianspråktagande av pant att tredjeman är pantsättare. Både tredjemanspant i allmänhet samt tredjemanspant inom koncerner har behandlats. Först behandlades pantsättarens ansvar gentemot panthavaren. Här drogs av NJA 1987 s 80 slutsatsen att tredjemanspantsättares ansvar in dubio är primärt, vilket även en gäldenärspantsättares ansvar är. Det konstaterades därför att det inte har någon betydelse för ansvaret att det är tredjeman och inte gäldenären som är pantsättare. Vidare konstaterades att det inte heller har någon betydelse om tredjemannen är en del av samma koncern som huvudgäldenären.

206 Henriksson, Pantrealisation s 326.

207 Se a st.

208 Walin m fl, Panträtt s 348.

209 A a s 330 och 348.

Här har också tredjemanspantens likhet med borgen diskuterats. Eftersom tredjemans-pantsättarens ställning är så lik en borgensmans finns det enligt min mening skäl för att tredjemanspantsättares ansvar bör presumeras vara subsidiärt. Det har dock även tydliggjorts att när tredjemanspantsättaren är ett bolag i samma koncern som huvudgäldenären bleknar likheterna med borgen. I koncernfallen närmar sig tredjemanspanten i stället en gäldenärs-pant. Vidare har konstaterats att trots att HD:s praxis visar en något skiftande syn på tredjemanspanten, talar såväl praxis som doktrin för att det i relationen mellan pantsättare och panthavare inte spelar någon roll vem pantsättaren är.

Sedan behandlades panthavarens förpliktelser när tredjeman är pantsättare. Här drogs slutsatsen att panthavarens underrättelseskyldighet då tredjeman är pantsättare följer dels av panthavarens omsorgsplikt som gäller oavsett vem som är pantsättare, dels av informations-skyldigheten som har utvecklats i praxis. Det senare gäller inte när en gäldenär är pantsättare. När tredjemanspantsättaren ingår i samma koncern som huvudgäldenären får dock förutsättas att pantsättaren har insyn och därför inte är i så stort behov av underrättelse. Detta är dock en sanning med modifikation eftersom koncerner kan se olika ut bl a vad det gäller storlek och organisation. Det kan även bero på vilket koncernbolag som ställt säkerhet för ett annat.

Även panthavarens skyldigheter angående lösen av pant följer av den panträttsliga omsorgsplikten som gäller både vid gäldenärspant och tredjemanspant. Det har dock konstaterats att lösen av pant är en mer praktiskt relevant fråga när tredjeman är pantsättare och att tredjemanspantsättare som huvudregel är mer skyddsvärda än gäldenärspantsättare. Dessa faktorer gör att striktare efterlevnad av de skyldigheter som redan åligger panthavaren då gäldenären är pantsättare krävs av panthavaren för att iaktta pantsättarens rätt till lösen av panten när tredjeman är pantsättare. Även i koncernförhållanden kan intresset av lösen vara mycket starkt. Detta kan dock bero på att det ofta är aktier som pantsätts och inte vem pantsättaren är.

Sammanfattningsvis kan slutsatsen dras att det kan få viss betydelse för förhållandena vid ianspråktagandet av panten att tredjeman är pantsättare. Utgångspunkten bör dock alltjämt vara att relationen mellan pantsättare och panthavare inte påverkas särskilt mycket av vem pantsättaren är. Är tredjemannen en del av samma koncern som huvudgäldenären framstår det dessutom som mycket mer motiverat att behandla tredjemanspantsättare på samma sätt som gäldenärspantsättare. Detta eftersom en sådan tredjemanspant nästan framstår som en gäldenärspant p g a koncernens inbördes integration och funktion som en enhet.

5 Tredjemanspant efter ianspråktagande

5.1 Inledning

I detta kapitel skiftar fokus till att undersöka betydelsen av att tredjeman är pantsättare för situationen efter det att panthavaren har tagit panten i anspråk, antingen genom realisation eller genom att pantsättaren har löst panten. Som framgått i kapitel 4 verkar panträttsliga regler och principer till stor del vara avgörande i relationen mellan tredjemanspantsättare och panthavare. Dessa panträttsliga regler bygger dock på ett tvåpartsförhållande och är svåra att tillämpa fullt ut då tredjemanspanten har tagits i anspråk.211 Efter att en gäldenärspant har realiserats kvarstår nämligen inga direkta frågor om fördelning av ansvar. Gäldenären var direkt ansvarig för att betala fordran och oavsett om gäldenären betalat panthavaren eller om panten har realiserats har samma förmögenhetsmassa belastats.212

I kapitel 4 har också framgått att tredjemanspantsättares ansvar är primärt solidariskt, även om det enligt min mening finns skäl för att ansvaret i stället borde vara subsidiärt, åtminstone utom koncernförhållanden. Det primära ansvaret, som trots allt är det som gäller, innebär att tredjemanspantsättaren kan krävas av borgenären även om huvudgäldenären inte har krävts innan och även om det utöver tredjemanspanten finns t ex en gäldenärspant som säkrar borgenärens fordran på huvudgäldenären. När en tredjemanspant har tagits i anspråk har dock inte den som enligt huvudfordran är ansvarig belastats av densamma. Det kan alltså redan här konstateras att det faktum att tredjeman är pantsättare får konsekvenser för förhållandena efter ianspråktagandet av panten. För att förstå betydelsen av att en tredjeman är pantsättare kommer därför i detta kapitel att undersökas hur ansvaret fördelas mellan tredjeman och huvudgäldenär samt andra säkerhetslämnare. I många fall finns en regressrätt för den säkerhetslämnare som har presterat till borgenären. Regressrätten påverkar i sin tur vem som i slutändan får bära kostnaden för borgenärens fordran.213 Redan här kan noteras att den trepartskonstellation som finns vid tredjemanspant även finns vid borgen. Därför blir det här nödvändigt att titta närmare på vad som sker efter att en borgensman har presterat

211 Jfr Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 216 f.

212 Detta gäller under förutsättning att det enbart fanns en gäldenär. Finns flera gäldenärer för samma fordran gäller 2 § 2 st SkbrL.

213 Jfr Ingvarsson, Borgensliknande säkerhetsrätter s 57 f, Unnersjö, Makten över regressrätten s 486 och Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar s 432.

enligt ett borgensåtagande, för att sedan kunna undersöka vad som gäller för tredjemans-pantens del.

In document Ianspråktagande av tredjemanspant (Page 42-45)

Related documents