Regressrätt mot borgensmän

NJA 2017 s 482

Det är inte ovanligt att flera olika typer av säkerheter har ställts för samma fordran, t ex kan en tredjeman ha gått i borgen medan en annan har lämnat pant. Ovan har klarlagts att tredjemanspantsättare har inbördes regressrätt och likaså borgensmän. En annan fråga är om tredjemanspantsättare och borgensmän har inbördes regressrätt, d v s mellan varandra. Walin framför skäl till att tredjemannen, då borgen och tredjemanspant ställts i ett sammanhang, ska ta risken framför borgensmannen. Då hamnar borgensmannen i samma situation oavsett vem som har lämnat pant och har alltid full regressrätt mot pantsättare.257 Å andra sidan kan man även argumentera för att tredjemanspanten ska behandlas på samma sätt som ett beloppsbegränsat borgensåtagande i regresshänseende eftersom de är så lika.258 Frågan har, åtminstone vad gäller beloppsbegränsade proprieborgensåtaganden och tredjemanspant, avgjorts i NJA 2017 s 482.

I NJA 2017 s 482 hade ett bolag skulder till en bank. För bolagets räkning ställde A samma dag dels en generell beloppsbegränsad borgen på 200 000 kr, dels en pant i fastighetsinteckningar på 300 000 kr. Senare ställde B och C varsitt generellt belopps-begränsat borgensåtagande på 150 000 kr. A och B krävdes sedan av banken och betalade totalt 540 945 kr. Senare framställde A regresskrav mot C på ca 150 000 kr. Detta motsvarade 150 000/500 000 av 540 945 kr. A menade att tredjemanspanten inte skulle jämställas med ett borgensåtagande och därför inte räknas in i den proportionella fördelningen. C å sin sida

255 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 317.

256 Jfr Walin m fl, Panträtt s 35.

257 Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 315.

menade att tredjemanspanten skulle beaktas och medgav därför att betala 150 000/800 000 av 540 945 kr, alltså ca 100 000 kr.259

Frågan i HD var om en beloppsmässigt begränsad proprieborgen och tredjemanspant ska behandlas lika vid fördelning av regressansvar. Inledningsvis bekräftade domstolen med hänvisning till NJA 2000 s 667 att borgensmän respektive tredjemanspantsättare har inbördes regressrätt.260 Vidare konstaterade domstolen med hänvisning till NJA 1987 s 80 att tredjemannens ansvar är primärt gentemot borgenären samt att det ”föreligger i säkerhets-hänseende betydande likheter mellan tredjemanspant och borgen, särskilt proprieborgen med beloppsbegränsat ansvar”.261 HD fortsatte med att, likt i NJA 2000 s 667, betona att principen om regressrätt mellan borgensmän respektive tredjemanspantsättare inbördes grundas på att borgenären inte genom sitt val att kräva någon av dem också ska avgöra vem som slutligt belastas. Enligt domstolen gjorde sig detta lika starkt gällande då säkerheterna utgörs av å ena sidan en beloppsbegränsad proprieborgen och å andra sidan en tredjemans-pant. I tillägg till detta anförde även HD att ”intresset av förutsebarhet och likabehandling” talar för att dessa säkerheter ska jämställas samt att en sådan lösning bidrar till ”symmetri i det regressrättsliga systemet”.262

HD drog därför slutsatsen att beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant ska behandlas lika, innebärande att det finns ömsesidig regressrätt mellan dem om inte särskilda omständigheter i det enskilda fallet föreligger. Fördelningen ska enligt HD ske enligt de borgensrättsliga principerna, d v s i förhållande till säkerheternas belopp eller värde. I målet skedde därför fördelningen i enlighet med C:s inställning, vilket innebar att tredjemanspanten jämställdes med borgensåtagandena. Därmed skulle C stå för 150 000/800 000 av 540 945 kr.263

Tredjemanspantsättares regressrätt mot olika borgensmän

I NJA 2017 s 482 klargjordes att ömsesidig regressrätt föreligger inbördes mellan borgensmän som lämnat beloppsbegränsade proprieborgensåtaganden och tredjemans-pantsättare. När det kommer till fördelningen av ansvaret i detta läge ska denna ske i förhållande till borgensbeloppet och pantens värde. Vilket värde som ska tillskrivas panten är dock inte helt klart. I fallet var det fråga om fastighetsinteckningar som hade ett tydligt värde, men så behöver det inte alltid vara. Om tredjemanspanten har realiserats bör rimligen

259 NJA 2017 s 482, p 1–4.

260 NJA 2017 s 482, p 6–7.

261 NJA 2017 s 482, p 8. Min kursivering.

262 NJA 2017 s 482, p 9.

det värde som panten såldes för användas. Har tredjemannen i stället löst panten (eller har tredjemannens pant inte tagits i anspråk) kanske en värdering behöver göras för att fastställa pantens värde.264 Lösenbeloppet motsvarar ju inte nödvändigtvis pantens värde. Det bör tilläggas att borgensmannen, om denna – i ett läge när en huvudfordran säkras av såväl en tredjemanspant som ett borgensåtagande – betalar huvudfordran, träder in i borgenärens rätt, vilket innebär att borgensmannen då kommer ta över tredjemanspanten.265

NJA 2017 s 482 är uttryckligen begränsat till att gälla den inbördes relationen mellan

beloppsbegränsade proprieborgensåtaganden och tredjemanspant.266 För icke-beloppsbegränsade

proprie-borgensåtaganden bör dock samma ordning gälla.267 Dels uttalade inte HD något som talar mot en sådan lösning,268 dels motiverades att tredjemanspant ska behandlas på samma sätt som beloppsbegränsade proprieborgensåtaganden delvis med att de båda är förenade med primärt ansvar mot borgenären.269 Visserligen är tredjemanspanten, som ju är begränsad till sin natur, mer lik en beloppsbegränsad proprieborgen än en icke-beloppsbegränsad sådan, men nog är även argumentet att borgenären inte genom sitt val ska kunna slutligt belasta en säkerhetslämnare lika starkt när borgensåtagandet inte är beloppsbegränsat.270 Lindskog lyfter som ett annat argument för att det inte ska vara någon skillnad vid icke-belopps-begränsade proprieborgensåtaganden att en tredjemanspant kan ha ett värde som är långt över fordringens värde.271 I ett sådant läge är likheten mellan en tredjemanspant och en icke-beloppsbegränsad borgen i praktiken samma som den mellan en tredjemanspant och en beloppsbegränsad borgen. Här bör dock NJA 1981 s 1104 nämnas. I det målet hade huvud-gäldenären och dennes sambo ställt pant i en samägd fastighet för huvudhuvud-gäldenärens lån. Sambon tog sedan över äganderätten till hela fastigheten. Frågan i HD var om sambon, d v s tredjemannen, hade regressrätt mot två proprieborgensmän som ställt pant för samma skuld. HD kom fram till att så inte var fallet. I 1981 års fall var dock fråga om en pant som inte ägdes av tredjeman i sin helhet och som hade pantsatts av tredjemannen och huvudgäldenären gemensamt. Dessutom förelåg vissa andra speciella omständigheter. NJA 1981 s 1104 bör alltså inte förändra bedömningen att sådana tredjemanspantsättare som diskuteras här har regressrätt mot borgensmän som lämnat icke-beloppsbegränsade

264 Jfr Walin och Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 313.

265 Se avsnitt 5.2.1.

266 NJA 2017 s 482, särskilt p 8 och Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar s 437.

267 Lindskog, Betalning s 427 och Unnersjö, Ömsesidigt regressansvar s 437.

268 Jfr Lindskog, Betalning s 427.

269 NJA 2017 s 482, särskilt p 8.

270 Jfr NJA 2017 s 482, p 9.

proprieborgen och vice versa.272 Förutsatt att sådan ömsesidig regressrätt föreligger blir nästa fråga hur fördelningen av ansvaret mellan säkerhetslämnarna ska göras.273 Enligt min mening bör ansvarsfördelningen ske på samma sätt som fördelningen mellan beloppsbegränsade och icke-beloppsbegränsade borgensåtaganden.274 För detta talar också de förutsebarhets- och likabehandlingsskäl som HD hänvisar till. Säkerhetslämnarnas ansvarsbelopp får då räknas ut genom att borgensåtagandet åsätts ett värde som motsvarar huvudfordrans belopp.275

När det kommer till det inbördes ansvaret mellan borgensmän som lämnat enkla

borgens-åtaganden och tredjemanspantsättare är saken dock mer oklar. Varken Unnersjö eller

Lindskog anser att NJA 2017 s 482 bör utsträckas till att täcka den inbördes relationen mellan enkel borgen och tredjemanspant.276 Eftersom HD i NJA 2017 s 482 tog hänsyn till att tredjemanspantsättarens ansvar är primärt blir det svårare att analogt tillämpa prejudikatet på enkla borgensåtaganden. De är helt enkelt inte så lika ”i säkerhetshänseende”. Ur borgenärens synvinkel kan nämligen tredjemanspanten framstå som en ”säkrare” säkerhet, då borgenären inte först måste uttömma möjligheterna att få betalt från huvudgäldenären för att göra sig betald ut panten, vilket borgenären måste för att kräva den enkla borgensmannen. En jämförelse kan också göras med förhållandet mellan enkel borgen och proprieborgen efter det att borgenären krävt proprieborgensmannen. I det fallet bör proprieborgensmannen inte ha regressrätt mot den enkla borgensmannen.277 Eftersom tredjemanspanten är så lik proprieborgen, finns det skäl för att samma ska gälla regressrätten mellan en tredjemans-pantsättare och en enkel borgensman. Åtminstone de förutsebarhetsskäl som HD tar upp i NJA 2017 s 482 talar för att samma ska gälla för regressrätt mellan tredjemanspant och enkel borgen som för proprieborgen och enkel borgen.