Bibliotek som mötesplats

Den här uppsatsen syftar bl.a. till att undersöka huruvida ungdomsavdelningens fysiska form kan bidra till att göra biblioteket till en lågintensiv mötesplats. I Västerhaninge har ungdomsavdelningen planerats på ett sätt som inte främjar mötet mellan unga och vuxna. Biblioteket är därför inte en riktig lågintensiv arena. Genom att placera ungdomar i ett avskilt stängt rum tar Västerhaninges personal bort möjligheten för besökarna att kunna se ungdomar, möta dem och förstå att biblioteket är en plats för ungdomar också. VJ2 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) menar att tidningsrummets stora fönster ska uppfylla den här funktionen, att visa upp för folk på torget att det finns en ungdomsverksamhet och att ungdomar hör till biblioteket. Dock kan en argumentera för att visa upp genom en glasruta inte är samma sak som att öppna upp rummet och låta besökarna möta varandra. VJ1 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) menar att de siktar till att kunna göra biblioteket till en mötesplats i framtiden, men först vill de ge

ungdomarna en trygg plats, samt arbeta med personalens inställningar till ungdomar, eftersom de tycker att personalens attityd kan starkt påverka hur besökare ser på och talar om ungdomar.

Biblioteket i Västerhaninge visar att goda sociala och mänskliga förutsättningar är väsentliga för att kunna göra biblioteket till en lågintensiv arena för unga och vuxna.

Jordbros bibliotek kan i vår mening bekräfta det här påståendet. Det nuvarande biblioteket har sedan länge varit konfliktfri, både för att barn och unga alltid har haft företräde på biblioteket och för att olika besöksgrupper verkar hittat en balans i sina besöksmönster, så att de inte trampar på varandra (VJ1, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). Med sådana förutsättningar har personalen i Jordbro kunnat våga ta ett steg framåt och göra det nya biblioteket till ”allas bibliotek”, en öppen yta där alla besökare ska kunna vara och känna sig välkomna.

Jordbros nya bibliotek kan verkligen bli en lågintensiv mötesplats. Det är ritat på ett sätt som tillåter besökarna att se varandra och därför främjar passiva interaktioner, som enligt Aabø och Audunson (2012) sker exempelvis när två personer ser på varandra och är medvetna av varandras närvaro i lokalen. Sådana interaktioner är enligt författarna också en typ av lågintensiva möten (Aabø & Audunson, 2012, s.146). Entréhallen erbjuder dessutom möjligheter till aktiva interaktioner genom exempelvis scenen, brädspel och det sociala köket/caféet. VJ1 (personlig

kommunikation, 15 oktober 2020) hoppas på att kunna locka in flera personer från torget och göra biblioteket till en mötesplats för olika grupper.

Med KRUT har bibliotekspersonalen i Malmö hittat en kompromiss mellan att kunna ge ungdomarna en frizon och att göra biblioteket till en lågintensiv

mötesplats. KRUT är ett avskilt rum som ligger lite utanför övriga bibliotekslokaler.

Bibliotekspersonalen har satt en åldersgräns på avdelningen, samt placerat medierna på ett sätt som gör att övriga besökare inte behöver cirkulera nära

ungdomsavdelningen (MÖ1, personlig kommunikation, 6 november 2020). Som tidigare analyserat blir KRUT nästan en frizon för ungdomarna, där de kan få vara på sina villkor och uttrycka sig kreativt. Personalens inställning gör däremot att även som avstängd avdelning kan KRUT bidra till lågintensiva möte mellan olika besökare. Informanterna satte en bred åldersgräns på ungdomsavdelningen, från 14 till 30 år. Dessutom menar de att gränsen inte är en fast regel, men snarare en riktlinje. Som tidigare konstaterat innebär den här åldersgränsen att på KRUT kan personer vistas som kommer från väldigt olika sociala sammanhang och har olika livssituationer, som exempelvis en 14-årig grundskoleelev och en 28-årig person med fast jobb och familj. Dessa människor tillhör olika högintensiva arenor, dvs. att de tillhör olika grupper och har olika meningsfulla sysslor (Audunson, 2005). För dem blir KRUT en lågintensiv arena där de kan möta personer som inte hör till deras vardag. Informanterna har dessutom en öppen och välkomnande attityd kring KRUT. MÖ1 (personlig kommunikation, 6 november 2020) menar att de anser att vara en ungdom är mer en känsla och att alla individer är olika, att det är mer intressen och uttryck som definierar vad en ungdom är än en viss ålder. En sådan inställning bidrar till att öppna KRUTs portar för flera olika grupper, och därför göra avdelningen till en lågintensiv arena i mindre skala.

Jakobsbergs ungdomsavdelning kan också ses som en hybrid mellan en frizon och en öppen mötesplats. De låga hyllorna avgränsar Jakobsbergs ungdomsavdelning från barnavdelningen och resten av bibliotekslokalen, samt ger ungdomarna känslan av en egen hörna. De möjliggör också för övriga besökare att både se och ta sig in i avdelningen. På så sätt skapar avdelningen förutsättningar till passiva interaktioner.

Ett exempel på sådana möten finns i det som JB2 berättar, att ungdomar och vuxna ibland kan sitta på ungdomsavdelningen och samsas om rummet (JB2, personlig kommunikation, 28 oktober 2020).

Däremot syns två stora skillnader mellan KRUT och Jakobsbergs

ungdomsavdelning. Det första är att avdelningen i Jakobsberg inte har en åldersgräns, och därför kan lågintensiva möte ske i större skala. Det andra är att Jakobsbergs bibliotekspersonal inte har en lika öppen attityd, utan snarare jobbar för att skydda ungdomarna och säkerställa deras företräde i avdelningen. På

Jakobsbergs bibliotek finns det fortfarande många vuxna som sitter på ungdomsavdelningen och som ibland förstör möblerna (JB3, personlig

kommunikation 4 november 2020). Informanterna menar att sådana vuxna som tar avdelningen i besittning inte är personer som unga skulle kunna skapa en relation med. De har därför bestämt sig att prioritera ungdomarnas välmående och rätt till frizon över att öppna upp avdelningen och främja möte mellan besökare.

Jakobsbergs fall kan också bekräfta vårt antagande, dvs. att det behövs goda sociala förutsättningar för att göra biblioteket till en lågintensiv arena. Bibliotekets

utformning är viktig för att kunna ge möjligheterna till mötet, men bra rumsliga förutsättningar kan inte garantera att möten som sker är positiva och lärorika.

7 Diskussion

I det här avsnittet presenteras och diskuteras undersökningens slutsatser. Avsnittet reflekterar kring ungdomarnas rumsliga behov och önskemål samt hur

bibliotekspersonal förhåller sig till dessa och arbetar för att tillfredsställa dem. En reflektion förs dessutom över hur bibliotekspersonal kan samtidigt lösa konflikter och skapa mötesplatser för ungdomar och övriga besökare. Avslutningsvis tas det fram förslag på vidare forskning.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de undersökta ungdomsavdelningarna blir både en reträtt- och interaktionsplats för ungdomar, där de söker sig för att få vara på sina villkor och kunna träffa andra ungdomar. Oavsett hur ungdomar ser på och använder ungdomsavdelningen så finns det ett stort gemensamt behov på frizoner.

Det här behovet förvandlas till ett önskemål för tryggare och mer avgränsade gömställen i de biblioteken där det råder konflikter mellan ungdomar och andra vuxna, vare sig det är bibliotekspersonal eller biblioteksbesökare. Ungdomarnas behov av en egen plats skulle kunna användas som en utgångspunkt för bibliotek för att lansera sin ungdomsverksamhet. I början av den här uppsatsen redovisades bibliotekariernas gemensamma känsla om att ungdomar är en svårfångad målgrupp.

Den här undersökningen har däremot visat att ungdomarnas behov är väldigt enkla och lätta att tillfredsställa. Att skapa en ungdomsavdelning som ger ungdomarna det de behöver skulle vara ett enkelt första steg till en

framgångsrik ungdomsverksamhet, som Malmös KRUT också bevisar.

Informanterna ser på ungdomsavdelningen som ungdomarnas vardagsrum. Där unga besökare ska kunna känna sig som hemma, och ha möjlighet till att pröva flera olika saker. Därför satsar biblioteken på mysiga möbler som ungdomar tycker om och som lätt kan flyttas om, och utrustar rummen med olika verktyg som ungdomar kan använda till skapande och egen utveckling. En del av de undersökta biblioteken har satsat mycket på möbler och utrustning. Arbetsprocesserna som informanterna har berättat om följer de tips och råd som Bolan (2009) listar, såsom exempelvis placera ungdomsavdelningen på en strategisk plats, utrusta den med teknik och arbeta vidare med bemötande för att locka ungdomar till avdelningen.

Ungdomarnas önskemål som informanterna redovisar är däremot ganska enkla. De vill ha en plats för sig själva, gärna med mysiga möbler, där de får syssla med sitt.

Därför menar vi att en rumslig renovering är ett enkelt steg att ta för att börja skapa en ungdomsverksamhet, eftersom det inte behövs mycket för att möta några av ungdomarnas önskemål. Jakobsbergs fall visar hur några mysiga sittmöbler och avgränsande element redan kan göra skillnad. Renoveringen av Jakobsbergs ungdomsavdelning är också ett exempel på processen i de tre steg som Bernier (2010) skriver om. Bibliotekspersonalen i Jakobsberg utgår från sina resurser och kontinuerligt förbättrar ungdomsavdelningen i små successiva steg.

Personalen på de undersökta biblioteken förstår hur viktigt det är att lyssna på ungdomar för att ta reda på deras behov och önskemål. Däremot ser vi att i tre av fyra undersökta bibliotek använder ungdomarnas input endast för de mest ytliga förändringar, men inte till de viktigaste rumsliga besluten. Jakobsbergs behov att se över ungdomsavdelningen efter ombyggnaden samt Malmös framgångsrika KRUT bekräftar i vår mening hur viktigt det är att samarbeta med ungdomarna under hela projektets gång, och inte bara låta de tycka till om något som i själva verket redan är förutbestämt. Undersökningen visar att en nybyggd ungdomsavdelning verkligen kan locka flera ungdomar till biblioteket ifall det är ungdomarna själva som gestaltar och bestämmer över avdelningen.

Ungdomarnas kunskap om sig själva och sina jämnåriga kan ibland krocka med bibliotekspersonalens kunskap och behov. Det kanske är utmanande för

bibliotekspersonal att släppa taget i sina övertygelser och låta sig ledas av

målgruppen, men det skulle kunna vara lärorikt för personalen och leda till ett lyckat resultat, som informanterna i Malmö berättar. Samarbetet med ungdomar kan dessutom fungera som relationsskapande verktyg. Bibliotekspersonalen och ungdomarna får möjlighet att lära känna varandra och bygga bort fördomar och konflikter. Att kunna medverka för att bygga sin egen plats i biblioteket kan också motivera ungdomarna att komma tillbaka till biblioteket och att engagera sig i verksamheten.

Informanterna har förstått ungdomarnas behov av en frizon och vill därför skapa en plats där ungdomar kan vara för sig själva och komma undan övriga besökares blickar, en plats där de ska känna sig välkomna och där de ska få vara på deras villkor. Ungdomarnas beteende strider ibland mot andra besökares samt personalens behov och värderingar, och på två av fyra bibliotek har detta orsakat konflikter. För att kunna ge ungdomar en slags asyl och skydda de från bråk och vuxnas intrång vill bibliotekspersonalen placera ungdomsavdelningen bort från vuxenytor, samt satsa på fysiska avgränsningar. Å ena sidan kan en sådan lösning vara väldigt bra för ungdomar, eftersom de får det utrymmet de behöver för att kunna vara på deras villkor. Å andra sidan kan gruppen bli alltmer segregerad. När ungdomarna stängs in i ett rum kan det kännas som en seger för vuxna besökare, som äntligen får vara ifred från stökiga ungdomar. På så sätt blir det svårt att förmedla bilden av

biblioteket som mer än en tyst läsplats, av biblioteket som är till för alla och där alla har lika tillträde.

Undersökningen visar att det är svårt att bygga biblioteket till en mötesplats för alla där det finns pågående konflikter. Bibliotekspersonalen vill först arbeta med

relationsskapande och för att främja de enskilda gruppernas trygghet och välmående innan de kan ta ett steg framåt och skapa förutsättningar till mötet. Jordbro är det enda biblioteket som verkligen blir en lågintensiv mötesplats eftersom det redan har de sociala och mänskliga förutsättningar som gör att biblioteket uppfattas som

“allas”. I Jordbro har ungdomarna däremot färre möjligheter att verkligen vara i fred från vuxna besökare. Tillsammans med Jordbros visar även Västerhaninges

bibliotek att det är svårt att skapa en frizon för ungdomar och samtidigt bygga för att främja möte mellan unga och vuxna besökare. Utifrån informanternas utsagor och våra observationer verkar det vara omöjligt att upprätthålla den ena utan att offra lite av den andra. Malmös KRUT och Jakobsbergs ungdomsavdelning erbjuder däremot en intressant rumslig lösning till problemet. På dessa bibliotek har

ungdomsavdelningarna utformats så att unga besökare kan samtidigt vara på sina villkor och mötas med personer som ligger utanför deras vardagliga sammanhang.

Informanternas utsagor visar att de har förstått ungdomarnas behov av en plats fri från vuxenkontroll. Däremot verkar det som att de inte ser sig själva bland de vuxna som ungdomar vill komma ifrån. Samtliga bibliotek har utformat

ungdomsavdelningarna så att personalen ska kunna ha en bra överblick på ytan.

Informanterna tycker att det är bra med insyn på rummet, särskilt av trygghetsskäl.

Dessutom är tre av de fyra avdelningarna inte helt fria från vuxna besökare, både eftersom de inte har stora fysiska avgränsningar och för att personalen har en bred uppfattning av begreppet ungdom. Ungdomsavdelningarna på de undersökta biblioteken blir därför inte riktiga frizoner, eftersom ungdomarna är konstant övervakade och omringade av vuxna. Bibliotekspersonalen verkar vilja prioritera tryggheten över ungdomarnas behov av en riktig frizon.