Från skrubben under trappan till ett läskande vardagsrum
En undersökning om hur bibliotekspersonal arbetar med ungdomsavdelningar
Författare: Gemma Ingargiola, Lotta Lundin Handledare: Joacim Hansson
Kandidatuppsats
Abstract
English title: From the cupboard under the stairs to an inspiring living-room – A study of how library staff works with teen-spaces.
The purpose of this essay was to explore how library staff work with the creation of a teen space. We have taken into consideration teen’s spatial needs and how the library staff have worked to satisfy these needs, as well as how the space can be designed to minimize conflicts that can occur between different library attendees.
The method that’s been used was semi-structured interviews with library staff from four different libraries who’ve worked with creating or renovating a teen space. The results show that young library patrons use the examined teen spaces both as a retreat- and interaction space. Results show that teens are in need of a free zone where they can be themselves, express their opinions, be creative and explore. To satisfy this need the library staff have worked with the room’s placement and spatial barriers, furniture and equipment. Despite this the analyzed teen spaces cannot be fully considered free zones because they are not completely free from adult supervision. At the libraries where conflict arose between teens and other visitors, the teen space was set apart and screened off from the rest of the library spaces.
These actions demonstrate that spatial solutions are not enough to solve conflicts, but rather the staff at these libraries would have to work with their own attitude towards teens as well as with the library visitors´. Results imply that it is not impossible to create a free zone for teens and at the same time design a space that encourages low-intensity meetings. Two of the examined libraries have in fact managed to create a low-intensity meeting place on a smaller scale. Results also indicate that good human and social conditions are just as important as the teen space to make the library into a functioning meeting place. The study demonstrates that teens' participation is an important requirement in the procedures if a library is going to be successful with their renovation. Teens contribute in fact with
meaningful information of how their own room should be designed.
Keywords
Public library, free zone, teens, teen space, low-intensity arena
Tack
Vi vill hjärtligt tacka våra intervjupersoner, som trots rådande omständigheter, smittorisk och tekniska problem ställde upp och bidrog till det här arbetet. De gav oss ett nytt perspektiv på bibliotek och ungdomar, vilket vi kommer att ta med oss i vårt framtida yrke.
Stort tack till vår handledare Joacim Hansson. Utan hans tålamod och praktiska tips hade vi varit förlorade och förvirrade i det akademiska havet. Våra handledande samtal var mycket lärorika och inspirerande. De kommer vi också ta med oss i vårt framtida yrke.
Sist men inte minst tackar vi oss själva, för allt stöd vi har givit varandra i vått och torrt, under hela utbildningen. Tack för att vi alltid finns för varandra, oavsett hur många mil som skiljer oss. Bästa skrivparet som en kunde önska sig.
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning 5
1 Inledning 7
1.1 Syfte och frågeställningar 8
1.2 Viktiga begrepp 9
1.2.1 Ungdom 9
1.2.2 Ungdomsavdelning 9
1.3 Avgränsningar 10
1.4 Disposition 10
2 Kunskapsläge 11
2.1 Ungdomar och folkbibliotek 11
2.1.1 Besöksmönster och användning av folkbibliotek 11
2.1.2 Syn och önskemål på folkbibliotek 12
2.2 Bygga och designa ungdomsavdelningar 13
2.2.1 Tre dimensioner för en ungdomsavdelning 13
2.2.2 Renovering steg för steg 14
2.2.3 En allmän ram för ungdomsavdelningars renovering 16
2.3 Praktiska tillämpningar 16
2.3.1 The Loft 16
2.3.2 Dunedins Teen Space 17
3 Teori och begrepp 19
3.1 Ungdomarna och staden 19
3.1.1 Ungdomar, offentliga platser och konflikter 19
3.1.2 Ungdomar tar staden i besittning 20
3.1.3 Frizoner 21
3.2 Bibliotek som låg-intensiva mötesplatser 22
3.3 Användning av teorierna 23
4 Metod och empiri 24
4.1 Population och urval 24
4.1.1 Population 24
4.1.2 Urvalsmetod 24
4.1.3 Urvalsprocess 24
4.2 De undersökta biblioteken 25
4.2.1 Jordbros bibliotek 25
4.2.2 Västerhaninges bibliotek 25
4.2.3 Jakobsbergs bibliotek 25
4.2.4 Malmös stadsbibliotek 26
4.3 Metodval 26
4.3.1 Metod för datainsamling 26
4.3.2 Metod för analys 27
4.4 Etiska övervägande 27
5 Intervjuresultat 28
5.1 Jordbro 28
5.1.1 Jordbros nuvarande bibliotek 28
5.1.2 Arbetsprocessen 30
5.1.3 Jordbros nya bibliotek 31
5.2 Västerhaninge 33
5.2.1 Västerhaninges nuvarande bibliotek 33
5.2.2 Arbetsprocessen 35
5.2.3 Västerhaninges nya ungdomsrum 36
5.3 Jakobsberg 39
5.3.1 Jakobsbergs bibliotek före 2018 39
5.3.2 Arbetsprocessen 41
5.3.3 Jakobsbergs bibliotek efter 2018 42
5.3.4 Fortsatt arbete med ungdomsavdelningen 43
5.3.5 Nya utmaningar och problem 45
5.4 Malmö 46
5.4.1 Malmös stadsbibliotek före 2018 46
5.4.2 Arbetsprocessen 47
5.4.3 Ungdomsavdelningen KRUT 48
6 Analys 52
6.1 Ungdomarna och biblioteksrummet 52
6.1.1 Ungdomsavdelning som en reträttplats 52
6.1.2 Ungdomsavdelningen som ett gömställe 53
6.1.3 Ungdomsavdelningen som ett tillhåll 54
6.1.4 Ungdomsavdelning som en interaktionsplats 55
6.1.5 Behov av en frizon 55
6.2 Att bygga för ungdomar 56
6.2.1 Målgruppens inflytande 56
6.2.2 Frizon för ungdomar 57
6.3 Att lösa konflikter och bygga mötesplatser 61
6.3.1 Rumsliga lösningar till konflikter 61
6.3.2 Bibliotek som mötesplats 62
7 Diskussion 65
7.1 Förslag till framtida forskning 68
8 Sammanfattning och avslutande reflektioner 69
9 Källförteckning 71
9.1 Publicerade källor 71
9.2 Opublicerade källor 73
Bilagor
Bilaga 1 ...……….74
1 Inledning
Förhållandet mellan ungdomar och folkbibliotek är ganska mångtydig. Å ena sidan lyfts ungdomar som en viktig och prioriterad målgrupp som ska lockas till läsning och till biblioteket. Dahlkvist (2003, s.70) menar att bibliotekspersonalen hon undersöker har ett starkt engagemang gentemot ungdomar, de har en positiv inställning till målgruppen och vill gärna skapa en relation med dem trots att de är en ”svårlockad användargrupp”. Å andra sidan upplevs ungdomar allt oftare som stökiga och besvärliga. Enligt Hedemark och Hedman (2002) beskrivs ungdomarna i fackpressen som en viktig grupp som bör prioriteras, men samtidigt är de laddade med ganska mycket negativa egenskaper, såsom stökiga, högljudda och störande (Hedemark & Hedman, 2002, s.26). Liknande utsagor hittade Hedemark (2018a) i dagspressen. Ungdomsgäng och i synnerhet pojkar pekas ut som högljudda, stökiga och respektlösa.
Utifrån ovanstående utsagor och egna arbetserfarenheter förstår vi att ungdomar upplevs som en problematisk och svårhanterlig grupp på folkbibliotek. Ambitionen med den här uppsatsen är därmed att undersöka hur bibliotekspersonal kan arbeta för att locka ungdomar till verksamheten och lösa den upplevda konflikten mellan ungdomar och övriga besökare.
Fackpressen visar att bibliotekarier ofta använder det fysiska rummet för att nå detta syfte. I tidskriften Noll27 berättar Abrahamsson (2018) hur folkbiblioteket och fritidsgården i Vårgårda slog sina verksamheter ihop för att motverka stök och bråk.
Fritidsgården “Bubblan” ligger i det som tidigare var bibliotekets tidningsrum. Den här placeringen möjliggör möte mellan ungdomar och övriga vuxna
biblioteksbesökare, vilket i sin tur skapar trygghet eftersom dessa grupper kan lära känna varandra. Dessutom har relationerna mellan ungdomar och bibliotekarier blivit bättre p.g.a den här renoveringen, vilket underlättar bibliotekariernas läsfrämjande arbete (Abrahamsson, 2018). Ett annat exempel på bibliotek som har byggt om sina lokaler för och tillsammans med ungdomar är Deichmman Biblio Toyen i Oslo. Det nya biblioteket är en plats där ungdomarna får vara sig själva, engagera sig i olika stimulerande aktiviteter, samt komma undan från
prestationskrav och vuxenkontroll. Personalen på Deichman föredrar förhållningsramar gentemotspecifika fasta regler som kräver mycket tid att upprätthålla. De vill ge ungdomarna möjlighet att bete sig ansvarsfullt (Abrahamsson, 2019).
Å andra sidan finns det även motstridiga röster som menar att biblioteksrummet och verksamheten inte ska anpassas efter ungdomarna. Andersson (2011) intervjuar sociologen Ove Sernhede för tidskriften Noll27. Sernhede menar att biblioteket inte ska förvandlas till en fritidsgård. Han påstår att bibliotek inte bör ”flirta med ungdomskulturen”, utan förbli den institution som den alltid har varit, och en plats där ungdomar har tillgång till litteratur, kunskap och kultur. I hans mening finns det inga problem med att ställa krav på ungdomar om personalen har en bra relation med dem. Hedemark (2018a) visar hur debatten i dagspressen inte heller är välkomnande gentemot ungdomar. De flesta debattörer förespråkar för ett lugnare bibliotek. De menar att biblioteket ska vara en plats för läsning och meditation och att de stökiga grupperna bör utvisas. De föreslår exempelvis minskade öppettider och ökad vaktnärvaro.
Kan en mysig och fritidsgårdsliknande ungdomsavdelning lösa problematiken med ungdomar? Kan det fysiska rummet bidra till möte mellan olika besöksgrupper? I den här uppsatsen kommer det att undersökas ifall ungdomsavdelningen verkligen kan bli ett hjälpverktyg för bibliotekarier samt en mötesplats, och hur den kan utformas för att uppfylla dessa funktioner.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur bibliotekarier kan utforma och arbeta med en ungdomsavdelning för att tillgodose ungdomarnas behov och locka dem till biblioteket, och även lösa konflikterna som uppstår mellan unga och övriga biblioteksbesökare.
Uppsatsen ska försöka besvara följande forskningsfrågorna:
• Hur använder ungdomar biblioteksrummet och vad har de för rumsliga behov och önskemål enligt intervjupersonerna?
• Hur kan bibliotekspersonal arbeta med rummet för att tillfredsställa ovan nämnda behov och få flera ungdomar till biblioteket?
• Hur kan bibliotekspersonal arbeta med rummet för att lösa konflikter mellan unga och övriga besökare samt skapa möjligheter till möte mellan dem?
För att nå det här syftet kommer folkbibliotek som har nyligen byggt om eller renoverat sin ungdomsavdelning att undersökas. Forskningsfrågorna besvaras med hjälp av intervjuer med sju biblioteksmedarbetare som har varit involverade i ombyggnaden eller renoveringen, samt genom att besöka själva biblioteken och titta på deras rum.
1.2 Viktiga begrepp
1.2.1 Ungdom
Hwang, Frisén och Nilsson (2018) menar att det inte går att lätt definiera
ungdomsperioden, eftersom själva gränserna mellan barndomen, ungdomstiden och vuxenlivet är suddiga. Författarna menar att ungdomsperioden vanligtvis sätts mellan 10 och 20 års ålder. Begreppet ungdom och dess innebörd kan dock variera beroende på sammanhang och perspektiv.
Utifrån exempelvis det biologiska perspektivet kan en person definieras som ungdom när hen når puberteten, medan utifrån det socioemotionella perspektivet kan individen betraktas som ungdom när hen börjar undgå en process av
identitetsskapande och frigörelse från föräldrar och hemmet (Hwang et al., 2018, s.
23). Ungdomsbegreppet är dessutom rörlig och påverkas av samhällets utveckling.
Förut var det exempelvis vanligt att en person ansågs vara vuxen när hen gått ut grundskolan, fått jobb och flyttat hemifrån. I dagens läge kan detta dröja dådet krävs mer för att komma ut på arbetsmarknaden. Vissa bor kanske hemma tills de blir 30 år och det visar på att tiden till vuxenlivet har blivit mer utdragen (Hwang et al., 2018, s.12).
I början av undersökningen har vi funnit svårigheter med att definiera begreppet ungdom och sätta tydliga gränser på ungdomsperioden, och även våra informanter har olika och vaga uppfattningar av ungdomsperioden. Därför har vi letat fram gemensamma drag bland informanternas uppfattningar och använt dem för att utforma ett eget ungdomsbegrepp. Med ordet ungdom betecknas därmed i den här uppsatsen personer mellan 12 och 18 år.
1.2.2 Ungdomsavdelning
Med termen ungdomsavdelning menas en del av biblioteksrummet där ungdomarna har företräde. En ungdomsavdelning kan vara utformad på olika sätt, och kan vara mer eller mindre avgränsad. Den brukar också vanligtvis inrymma ungdomsmedier.
I den här uppsatsen kan även orden som ungdomshörna och ungdomsrum användas som synonymer.
1.3 Avgränsningar
Den här uppsatsen tar inte hänsyn till skol- och gymnasiebibliotek. Trots att deras primära målgrupp är barn och unga har dessa bibliotek valts bort eftersom de i vår uppfattning inte upplever problematiken som beskrivits tidigare, dvs. svårigheter med att locka ungdomar till lokalen och konflikter mellan olika besöksgrupper.
Dessutom bestämdes det att inte använda ungdomar som respondenter för arbetet.
Detta för att uppsatsen största fokus ligger på hur bibliotekspersonal resonerar kring samt arbetar med det fysiska rummet.
1.4 Disposition
I kapitel 2 redogörs för kunskapsläget kring uppsatsens problemformulering och frågeställningar. Tidigare forskning som redovisas i kapitlet handlar om
ungdomarnas syn på och användning av folkbibliotek, samt om hur
bibliotekspersonal arbetar med ungdomsavdelningar. Dessutom kommer två exempel på renoveringsprojekt att presenteras. I kapitel 3 framställs teorier och begrepp som stödjer den här undersökning. Relevant för den här uppsatsen är Liebergs studie om hur ungdomarna tar offentliga platser i besittning och hans tolkning av begreppet “frizon”, samt Audunsons formulering och utveckling av begreppet “lågintensiv arena”. Kapitel 4 redogör för uppsatsens population, urval av analysenheter, samt val av analysmetod. I kapitel 5 presenteras intervjuresultaten.
Resultaten är disponerade efter varje undersökt bibliotek. I kapitel 6 analyseras resultaten. Analysen har tematiserats utifrån uppsatsens frågeställningar. Kapitel 7 för fram en diskussion kring de analyserade intervjuresultaten, medan kapitel 8 avslutar uppsatsen med en sammanfattning och några avslutande reflektioner.
2 Kunskapsläge
Det här avsnittet kommer att översiktligt redogöra för hur det ligger till med kunskap och forskning kring uppsatsens tema och frågeställningar. Tidigare kunskapsläge som sammanfattas i detta avsnitt grupperas enligt tre olika teman:
forskning och kunskap kring ungdomar och deras inställning till biblioteket, kunskap om hur ungdomsrummet på biblioteket byggs och designas, och resultat från genomförda renoveringsprojekt.
2.1 Ungdomar och folkbibliotek
Forskningen som redovisas i följande avsnitt undersöker ungdomarnas beteendemönster på folkbibliotek samt deras inställning till bibliotek och
bibliotekspersonal. Studierna författas av både svenska och amerikanska forskare.
Den utländska forskningen är relevant i sammanhanget eftersom den undersöker ungdomar och folkbibliotek i tätorter, vilka den här studien också fokuserar på. Här nedan redogörs för hur ungdomar besöker och använder sig av folkbibliotek, samt vad de tycker om det och vad de önskar sig av ett bibliotek.
2.1.1 Besöksmönster och användning av folkbibliotek
Agosto (2010) undersöker hur ungdomar i två amerikanska storstäder använder sig av folkbiblioteket. Hälften av respondenterna i studien använder biblioteket som en informationskälla. I den här kategorin ingår aktiviteter såsom att låna och lämna böcker och använda bibliotekets datorer, både för personligt intresse och för skolrelaterade uppgifter (Agosto, 2010, s. 97). Den andra största anledningen till att ungdomar söker sig till biblioteket är för social interaktion. Med social interaktion menas i första hand programverksamhet såsom bokcirklar och evenemang. På andra och tredje plats kommer umgänge med kamrater och jämnåriga, samt oplanerad underhållning i form av exempelvis dataspel eller läsning. En tredjedel av
ungdomarna ser dessutom biblioteket som en trygg asyl och därför söker sig dit för att komma undan obehagliga eller till och med farliga hemmiljöer (Agosto, 2010, s.
102-105).
Hedemark (2018b) studerar ungdomarnas läsvanor samt deras inställning till bibliotek genom att intervjua barn födda mellan 2001 och 2002. Intervjupersonerna kommer från storstäder och kommuner nära storstäder. När de blir tillfrågade om hur de använder biblioteket, jämför informanterna sina aktuella besöksvanor med när de var yngre. En del ungdomar berättar att de inte använder biblioteket lika mycket som förut eftersom de läser mindre, samt de saknar lust och tid. Majoriteten av informanterna fortsätter gå frivilligt till biblioteket ganska ofta. Deras huvudsyfte är dock att träffa kompisar och umgås. De pekar på vikten av bibliotekets närhet samt av personalens trevliga bemötande, vilket de flesta av informanterna upplever (Hedemark, 2018b, s. 48-51).
2.1.2 Syn och önskemål på folkbibliotek
Howard (2011) undersöker ungdomarnas besöksvanor samt inställningar till
folkbibliotek genom enkäter och fokusgrupper. Studiens population är barn i årskurs 7-9 som bor i en av Kanadas östra regioner. De flesta av informanterna är nöjda med bibliotekspersonalen, trots att de inte har någon relation med dem. Ungdomarna tycker att det är normalt med avvisande personal som de inte interagerar med. Trots att de upplever svårigheter med att hitta intressanta böcker så söker de inte efter bibliotekspersonalen för boktips (Howard, 2011, s. 331).
I enkäten är ungdomarna ganska nöjda med biblioteksbeståndet. Däremot menar Howard att enkätresultat bara visar på ungdomarnas låga förväntningar på bibliotek:
de är nöjda med beståndet eftersom de förväntar sig att biblioteket ska ha orörliga och gamla samlingar. Emellertid menar fokusgruppen att biblioteksböcker är föråldrade och i dåligt skick. Informanterna uttrycker missnöje även kring lånetiden, förseningsavgifterna, programverksamheten som är ointressant och dåligt
marknadsfört, samt webbsidan som är svår att använda och inte anpassad till ungdomarnas behov. De menar att de hellre använder sig av kommersiella aktörer för att söka böcker och få tips ifrån (Howard, 2011, s. 333-339).
Enkätresultaten visar även ungdomarnas låga förväntningar vad det gäller
biblioteksrummet. Howard påstår att de är nöjda med biblioteksrummet eftersom de förväntar sig att den ska vara funktionell men oattraktiv. Ungdomar i fokusgruppen uttryckte tydliga önskemål av en egen avdelning som är separat från barnavdelning.
Den ska vara färgglad och bekväm, med möjligheten att socialisera, fika och kunna vara lite högljudda (Howard, 2011, s. 340-342).
I en senare studie ber Agosto, Bell, Bernier och Kuhlmann (2015) ungdomar och bibliotekarier att spela in korta filmer där de visar sina nya eller renoverade
bibliotek och berättar om det. I filmerna berättar de om vad som finns i lokalen, vad de kan göra där och vad de tycker om de olika delarna av biblioteket.
Utifrån analysen av de insamlade filmerna kommer det fram fem stora kategorier relaterade till design och användning av ungdomsrum: fysisk bekvämlighet, fritidsaktiviteter och relaterade informationsbehov, akademiska aktiviteter och relaterade informationsbehov, ungdomars ägarskap av yta, skyltning och marknadsföring (Agosto et al., 2015, s.29).
Både bibliotekarierna och ungdomarna betonade vikten av bekvämlighet. Möblerna som visas är sköna och snygga, samt flexibla och flyttbara. Dessutom är det bra belysning i rummet. De stora ytorna som visades på filmerna har flera olika användningsområden, allt från att sitta själv och läsa till att spela spel och hänga med kompisar. Informanterna lägger också en viss vikt på studieplatser där det finns god tillgång till relaterat studiematerial. Deltagarna hävdar att ytan skulle tillhöra ungdomarna och att den skulle ligga separat från barn och vuxna. Detta för att skapa en riktig känsla av ägandeskap. Slutligen visar studien att rummet behöver plats för skyltning av medier samt marknadsföring av bibliotekets programverksamhet (Agosto et al., 2015, s.33-38).
Informanterna i Hedemarks studie (2018b) har en ganska traditionell bild av folkbibliotek. De flesta förknippar biblioteket med böcker och tystnad. Biblioteket är en plats där de kan få vara utan att behöva prestera något. Flera informanter älskar bibliotekets lugna atmosfär och har positiva erfarenheter. Vissa ser biblioteket mer som en plats för mindre barn (Hedemark, 2018b, s.46 - 47).
Ungdomarna förstår att biblioteket är en lugn plats samt att det finns gränser för vilka aktiviteter som kan äga rum på ett bibliotek. De tycker ändå att biblioteket bör modernisera och lyfta sin verksamhet, som de flesta ungdomar betraktar som omodern och töntig. Informanternas största önskemål är en egen plats på biblioteket där de kan få vara i fred och umgås med kompisar. I en sådan plats ska det finnas många bekväma sittplatser, bättre skyltning samt möjlighet till fika. Enligt informanterna är det särskilt viktigt att deras avdelning är separat från barnavdelningen, eftersom de upplever att mindre barn ofta tar över hela biblioteksrummet och stör (Hedemark, 2018b, s.53 - 60).
2.2 Bygga och designa ungdomsavdelningar
Kunskapen om hur en ungdomsavdelning praktiskt renoveras och dekoreras är mycket spretig och grundar i stort sätt på fältstudier och praktiska erfarenheter.
Däremot kan det urskiljas i utländsk litteratur en tendens att försöka ge det praktiska arbetet en mer teoretisk grund. I det följande avsnittet redovisas olika synsätt på ämnet. Walter och Meyers (2003) skissar ungdomsavdelningar utifrån W.G. Clarks teorier om platsens tre dimensioner. Bolan (2009) sammanställer en detaljerad manual med specifika exemplen och väldigt praktiska tips som hon hämtar från egna erfarenheter. Bernier (2010) försöker skapa en ram med mer allmänna
riktlinjer som bibliotekspersonal ska förhålla sig till i det praktiska arbetet. Den här uppsatsen syftar till att undersöka hur bibliotekspersonal praktiskt arbetar med rummet, och den här litteraturen bidrar med en bakgrund av riktlinjer och principer som uppsatsens empiri kan analyseras gentemot.
2.2.1 Tre dimensioner för en ungdomsavdelning
Walter och Meyers (2003) diskuterar hur ungdomsavdelningar kan och bör planeras och renoveras utifrån arkitekten W. G. Clarks teori om platsens dimensioner. De tycker att Clarks teori fångar upp de faktorerna som ungdomar redan intuitivt vet när de blir tillfrågade om hur en ungdomsavdelning bör se ut. Enligt Clark har en plats tre olika dimensioner: den fysiska, den kulturella och den andliga
dimensionen. För att bygga ett bra bibliotek bör samtliga dimensioner tas hänsyn till (Walter & Meyers, 2003, s. 58).
Den fysiska dimensionen omfattar platsens storlek, gränser samt övriga element såsom belysning och material. Författarna menar att det inte finns en standardstorlek för en ungdomsavdelning. Storleken är inte viktig när ytan används på ett smart sätt.
Storleken har däremot en symbolisk betydelse, eftersom en grupp kan känna sig mer eller mindre värd beroende på hur stor yta som den får för sig själv (Walter &
Meyers, 2003, s. 59-61).
Gränser på ett bibliotek kan vara ”naturella”, dvs. strukturella gränser såsom väggar och fönster, och konstgjorda flexibla gränser. Dessa ska användas för att synliggöra ungdomsrummet och särskilja det från exempelvis barnavdelningen. För att göra detta behövs därmed fysiska gränser som ger ungdomarna avskildhet samt möjlighet att utföra olika aktiviteter. Författarna påstår att det inte räcker med exempelvis en matta eller en hylla mellan ungdomshörnan och resten av biblioteket. De syftar dessutom på att det ska finnas gränser även inom själva ungdomsavdelningen för att markera olika zoner för olika aktiviteter (Walter & Meyers, 2003, s.62-64).
Bibliotekets kulturella dimension består av olika kulturer som möts. Specifikt i ungdomsavdelningen möts bibliotekskulturen och ungdomskulturen. Enligt Walter och Meyers är bibliotekskulturen ganska entydig. Den handlar om litteratur, läsning och bildning, om service med användarfokus, om strävan att utveckla verksamheten och tekniken. Däremot anser författarna att ungdomskulturen är svår att inskriva i tydliga mönster. Ungdomskulturen kommersialiseras mycket, och
bibliotekspersonal bör därför inte lita på hur ungdomarna beskrivs i medier. För att verkligen lära känna ungdomar som besöker biblioteket är det därför bättre att skapa en dialog med dem. En ungdomsavdelning bör skapas utifrån det som ungdomarna verkligen är och vill ha, snarare än en kommersialiserad bild (Walter & Meyers, 2003, s.65-71).
Den andliga dimensionen omfattar allt som är suggestivt och frammanande. Det handlar oftast om fysiska element såsom dekorationer och möbler som kan inspirera ungdomar. En duktig arkitekt som har en djup förståelse både av biblioteks- och ungdomskulturen kan på bästa sättet skapa en sådan suggestiv miljö (Walter &
Meyers, s.72-73).
2.2.2 Renovering steg för steg
Kimberly Bolan har utforskat och designat biblioteksrum sedan 1995. Boken Teen spaces, the step by step library makeover (2009) är en praktisk manual för
bibliotekarier som vill renovera eller bygga på nytt ett biblioteksrum för ungdomar. Genom både praktiska tips och exempel på projekt som hon själv arbetade med går Bolan igenom alla steg i renoveringsprocessen. Hon funderar dessutom på övriga faktorer som kan bidra till en framgångsrik
ungdomsverksamhet. Hon tycker att folkbibliotek kan och bör tillfredsställa
ungdomarnas behov och medverka i deras utveckling. En trygg och funktionell plats där ungdomar kan få vara i fred och syssla med det de vill är bara en av de många åtgärder som biblioteket kan bidra med. Attraktiva och välplanerade lokaler som lockar ungdomar gynnar enligt Bolan även biblioteket, eftersom unga
biblioteksbesökare är bibliotekets framtida låntagare (Bolan, 2009, s.13).
Första steget i en framgångsrik renovering är att involvera ungdomar i processen, eftersom de kan bidra med nya och fräscha idéer som bäst kan tillfredsställa målgruppens behov. Samarbetet i renoveringen blir för ungdomarna ett utvecklingstillfälle, eftersom de uppmuntras att ta ansvar. Dessutom ger ungdomarnas deltagande mer legitimitet till projektet, samt underlättar
bibliotekariernas arbete. Författaren pekar dessutom på att för att lyckas locka flera ungdomar till biblioteket bör en del icke-besökare också kunna vara med och medverka (Bolan, 2009, s.13-14).
Andra steget i renoveringsprocessen är att börja skissa den nya
ungdomsavdelningen med utgångspunkt i både ungdomarnas idéer och läget på den befintliga lokalen. Avdelningen bör vara lätt att hitta men samtidigt ge ungdomarna en del avskildhet och respektera deras integritet. Den bör placeras nära service- punkter såsom informationsdiskar och datorer så att personalen kan ha en överblick på avdelningen, men också någonstans dit ungdomarna kan ta sig utan att stöta på stora mängder besökare. Dessutom ska den inte ligga nära småbarnshörnan. En bra utgångspunkt för planritningen är också att analysera den gamla
ungdomsavdelningen. Bibliotekspersonalen bör jämföra den med resten av
biblioteket, samt analysera dess för- och nackdelar för att ha en bättre förståelse för vad de behöver implementera eller förändra (Bolan, 2009, s.29-33).
Tredje och fjärde steget är att skriva ner en projektplan och att designa själva rummet. Vad det gäller design och dekor ger Bolan inte många praktiska tips. Hon menar att bibliotekspersonal bör överlämna arbetet till en arkitekt och hon ger råd om hur de kan få tag på en bra arkitekt (Bolan, 2009, s.69-70). Rummets
dekorationer bör inte följa någon särskild stil. De som dekorerar ska inte ta för givet att alla ungdomar gillar en viss pryl eller färg, utan fråga dem direkt om vad de föredrar. Designen ska kunna locka ungdomar men också förmedla trygghet, samt vara flexibel och kunna anpassas till olika grupper och aktiviteter (Bolan, 2009, s.
77-78).
Slutligen pekar Bolan på vikten att ta hänsyn till allt som kan påverka förhållandet mellan bibliotekspersonal och ungdomar. Bibliotekspersonalen bör övervinna sin rädsla och sina fördomar för att istället ha en positiv inställning till ungdomar och kunna bemöta de på ett trevligt sätt. Bibliotekets policies och riktlinjer är också något som kan orsakar krockar med ungdomar. De är viktiga för att
bibliotekspersonal ska kunna hantera olika situationer. Däremot kan dessa policies och riktlinjer skapas så att de verkligen gynnar allas trevnad. Bolan föreslår att förhållningsregler på bibliotek ska skrivas i samarbete med ungdomar. De ska vara opartiska och grunda på ömsesidig respekt. Reglerna ska dessutom uttryckas på ett positivt sätt, vara synliga i lokalen och gälla för alla besökare (Bolan, 2009, s. 130- 134).
2.2.3 En allmän ram för ungdomsavdelningars renovering
I kapitlet Spacing out with young adults framställer Bernier (2010) en konceptuell ram som bibliotekspersonal kan förhålla sig till i renoveringsprocessen. Ramen består av tre successiva steg. Varje steg omfattar tre dimensioner: vad, hur, och effekten. Bernier syftar till att ge bibliotekspersonal en tämligen vid referensram som de kan förhålla sig till, och som kan anpassas till bibliotekens olika
förutsättningar och resurser (Bernier, 2020, s.121-123).
Första steget är att dekorera. Författaren menar att ungdomsrummet enkelt kan förbättras genom att använda hyllorna på ett smartare sätt. I det här steget bör bibliotekspersonalen se över beståndet, gallra ordentligt och använda hyllorna och skyltning på ett innovativt och professionellt sätt. Detta steg kräver personal med mycket goda kunskaper i skyltning, samt personal som kontinuerligt ser över beståndet. I andra steget läggs till möbler och övriga inredningselement som kan tillfredsställa ungdomarnas behov och medverka i deras utveckling. Dessa fysiska objekt ska syfta till att ge ungdomsavdelningen tydliga gränser och skilja den från resten av biblioteket, och särskilt från barnavdelningen. För att lyckas i den här fasen är det viktigt att bl.a. involvera ungdomarna i processen, se till att personalen får plats i den nya avdelningen och få ledningens support. Renoveringar på den här nivån har enligt författaren större effekt på biblioteksrummet och
bibliotekspersonalen. Tredje steget är att designa ett ungdomsrum i ett helt nytt bibliotek. I den här fasen ska rummet designas och inredas utifrån ungdomarnas behov och önskemål, samt inredas och dekoreras enligt principerna i steg ett och två. Bibliotekspersonal och arkitekter kan experimentera med exempelvis innovativ design och miljövänlig inredning. Författaren föreslår också att digital teknik kan förbättra det fysiska rummet (Bernier, 2010, s.124-129).
2.3 Praktiska tillämpningar
I följande avsnitt redovisas några intressanta exempel på hur olika bibliotek har tänkt om och renoverat sina ungdomsavdelningar. I dessa renoveringsprojekt återfinns en del principer och riktlinjer från förra avsnitten. De följande två studierna är relevanta i sammanhanget eftersom de stödjer argumentationen som redovisades i inledningen, dvs. att en ny och välplanerad ungdomsavdelning kan locka ungdomarna till biblioteket och främja ungdomsverksamheten.
2.3.1 The Loft
Gorman, Wyckoff och Buck (2010) beskriver ungdomsavdelningen på ImaginOn, det nybyggda integrerade bibliotek och teater för barn och unga i Charlotte, USA.
Strukturen började projekteras 1997 och invigdes 2005. Avdelningen heter the Loft och befinner sig på byggnadens andra våning.
Syftet med Loft är att erbjuda stadens ungdomar en trygg plats där de kan få bara vara, och komma undan vuxnas fördomsfulla blickar. För att ungdomarna ska känna sig välkomna och trygga finns det tillträdesförbud till alla besökare som är under 12 eller över 18 år gamla. Förbudet gäller även ungdomarnas föräldrar, som får sitta i det avsedda väntrummet. Mindre barn hänvisas till ImaginOns övriga rum, medan vuxna hänvisas till folkbiblioteket (Gorman et al. 2010, s.147-148).
Ungdomarna fick medverka i renoveringens tidiga steg och bestämma över utseendet och inredningen. Loft är möblerad så att det finns möjlighet både för umgänge, grupparbete och tyst läsning. Möblerna är tåliga och bekväma.
Inredningen är funktionell och flexibel, samt tänkt för att främja ungdomarnas kreativitet. De får exempelvis använda glaspaneler och hyllornas ytor som en sorts whiteboard för att skriva och rita. Personalen som arbetar där förstår ungdomarnas behov och önskemål och försöker tillfredsställa dem genom att erbjuda nytt bestånd, uppdaterad teknik och intressanta aktiviteter. Samlingarna består av både ungdoms- och vuxenböcker. Det pågår en kontinuerlig gallring så att böckerna alltid ska vara nya och aktuella. Loft är utrustad med både stationära och bärbara datorer, fritt wifi och en studio för att skapa ljud och video. Där kan de unga besökarna arbeta själva utan någon vuxen tillsyn (Gorman et al. 2010, s.148-149).
Ungdomar är kontinuerligt involverade i biblioteksverksamheten. De kan hjälpa personalen med exempelvis bokuppsättning, skyltning och gallring. De kan tycka till om programverksamheten som personalen erbjuder samt medverka i den. På Loft får ungdomar mycket större frihet än på ett vanligt bibliotek. Den enda övergripande regeln som de ska förhålla sig till är att respektera sig själva,
respektera andra och respektera miljön. Författarna skriver att ungdomarna på Loft har blivit så självgående och ansvarsfulla att de reglerar sig själva och sina kamrater, eller går och hämtar personalen när någon missköter sig (Gorman et al, 2010, s.150).
Gorman, Wyckoff och Buck menar att experimentet med Loft var mycket lyckat eftersom ungdomarna nu har en trygg plats där de kan få vara i fred, testa nya saker, utveckla sina kunskaper och skapa positiva förhållande med människor i deras omgivning (Gorman et al, 2010, s.153).
2.3.2 Dunedins Teen Space
Ilkin (2010) beskriver hur biblioteket i Dunedin (Nya Zeeland) designade sin nya ungdomslokal. Biblioteket bestämde sig för att satsa på en ny yta för sina ungdomar eftersom de hade problem med att knyta an till målgruppen. Åren 2002-2007 deltog Dunedins bibliotekspersonal på en ungdomsmässa där huvudbesökarna var
ungdomar i gymnasieåldern. De berättade om biblioteket och bjöd in ungdomar att få yttra sin åsikt och önskemål om en egen plats på biblioteket. Informationen som de samlade ihop skickade biblioteket vidare till stadens arkitekter som skulle påbörja designen av den nya ungdomsavdelningen (Ilkin, 2010, s.61).
Den grundläggande idén för den nya ungdomsavdelningen på Dunedins bibliotek var att lokalen skulle både inrymma en stor samling av ungdomsmedier och samtidigt vara inbjudande och välkomna ungdomar att vara sociala och kunna medverka i aktiviteter och evenemang. Arkitekten hade denna information med sig under processens gång, men ville också ha inspiration från andra platser som ungdomar vistades på. Biblioteket och arkitekten fick då möta och rådfråga stadens ungdomskommitté, som fick titta på den färdiga designen och bidra med tankar och förslag. Kommittén visade på att mycket av designen var bra, men inte helt
genomtänkt. Exempelvis inkluderade grunddesignen speldatorer och konsoler, vilket ungdomarna påpekade kunde leda till stök och att det inte var önskat.
Biblioteket tog därefter bort speldatorerna och konsolerna från ritningen. Med dessa förslag var designen färdigställd och 2008 stod den nya ungdomsavdelningen färdig.
Arkitekten var väldigt noggrann med att ungdomarnas rum skulle vara annorlunda, så att ungdomarna skulle få känslan av ett eget rum som återspeglar deras identitet (Ilkin, 2010, s.62).
Den nydesignade lokalen har lockat flera ungdomar till biblioteket, och
åldersspannet har blivit större. Dessutom har projektet lett till utökat samarbete med andra pedagogiska verksamheter. Många aktiviteter har visat sin framgång i lokalen, allt från ungdomsdrivna aktiviteter till utställningar och workshops. Varje dag besöks den av skolor och fritidsgårdar, studenter i olika åldrar, ungdomar med specialbehov o.s.v (Ilkin, 2010, s.64).
3 Teori och begrepp
I det här avsnittet presenteras uppsatsens teoretiska bas. Först redogörs Mats
Liebergs forskning om hur ungdomar upplever och gör offentliga platser i staden till sina, med särskild betoning på begreppet frizoner. I andra hand tas det upp Ragnar Audunsons begrepp “lågintensiva arenor”.
3.1 Ungdomarna och staden
Mats Lieberg är professor i landskapsplanering med inriktning urbansociologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. I boken Att ta staden i besittning (1992) redovisar han resultatet av en undersökning som syftar till att studera hur ungdomar förhåller sig till staden och den byggda miljön. Lieberg utforskar hur ungdomar som bor i Lunds stadsdel Norra Faladen utnyttjar offentliga platser och miljöer, samt vilken symbolisk betydelse dessa miljöer har för dem (Lieberg, 1992, s.15).
Liebergs forskning valdes som teoretiskt underlag till den här uppsatsen eftersom den kan bedömas som aktuell och relevant trots dess ålder. De teknologiska utvecklingar som har skett sedan källans utgivning har inte medfört stora förändringar i hur ungdomar rör sig i och använder offentliga platser, vilket
uppsatsens empiri också har visat. Många liknelser har hittats mellan ungdomar som Lieberg beskriver om och ungdomar som våra informanter berättar om. Därför kan meningsfulla och intressanta analyser göras med att använda den här forskningen i bakgrunden.
3.1.1 Ungdomar, offentliga platser och konflikter
Enligt författaren är förhållandet med den byggda stadsmiljön en väsentlig faktor i ungdomarnas identitetsskapande process. Unga människor i tonåren försöker frigöra sig från familjen och hemmet genom att söka sig ut till staden (Lieberg, 1992, s. 15- 17). Däremot är ungdomarna en svag grupp. Till skillnad från vuxna har de inte självklar tillgång till ett “eget rum” i staden, och därför blir de hänvisade i olika utsträckningar till offentliga platser.
Lieberg hävdar att ungdomar uttrycker ett behov av platser där de kan få vara sig själva, komma undan vuxen kontroll och vuxnas arrangerade verksamheter för att istället kunna själva bestämma över sina egna handlingsmönster. I de offentliga platser som de blir hänvisade till är ungdomar dock underordnade vuxnas begränsningar och villkor. Ibland nekas de till och med tillträde på grund av exempelvis ålder och ekonomiska förutsättningar (Lieberg, 1992, s.229).
Därmed tar ungdomarna stadsmiljön i besittning och försöker skapa rum för sig själva i offentliga platser. Detta kan leda till olika problem och konflikter med vuxna. De vanligaste konflikterna uppstår när ungdomar och vuxna försöker tränga sig in på varandras stamställe, dvs. en offentlig plats som en viss grupp har gjort till sitt (Lieberg, 1992, s. 125-126). Exempel på sådan inträngning är ungdomar som sätter sig och pratar högt på ett café där äldre damer brukar sitta, eller när vuxna försöker sätta gränser på ungas handlingsmönster i en plats som ungdomar betraktar som sin.
3.1.2 Ungdomar tar staden i besittning
Liebergs studie visar att ungdomar söker sig till olika platser i staden. Dessa fysiska platser får olika symboliska betydelser beroende på sina rumsliga egenskaper, användningsområde, samt sociala handlingar som utspelar sig där (Lieberg, 1992, s.
221-224). Författaren samlar de undersökta platserna i tre stora grupper:
reträttplatser, interaktionsplatser och gränszoner.
3.1.2.1 Reträttplatser
Reträttplatser är de områdena som ungdomar vänder sig till när de vill vara ostörda och vara för sig själva, samt komma undan från vuxenvärlden eller andra ungdomar (Lieberg, 1992, s. 225). Reträttplatser kan ytterligare kategoriseras i tillhåll,
gömställe och trapphusnära platser.
Tillhåll är platser där ungdomar känner sig hemma och kan därför vara sig själva, platser som de kan kontrollera och som de själva kan ansvara för. Exempel på sådana platser i Liebergs studie är musiklokalerna i en källare. De är lättillgängliga men samtidigt isolerade från den övriga vuxenvärlden. I dessa lokaler kan
ungdomarna hänga utan att behöva prestera något. Gömställen är också platser där ungdomar söker sig för att vara sig själva och komma undan vuxenkontroll. Till skillnad från tillhåll är ett gömställe platser där ungdomar vill vara på för att de vill slippa ta ansvar, samt för att vara helt fria från både vuxna och andra kamrater.
Enligt Lieberg har gömställen en sluten rumslig form, samt ett flertal ingångar som är viktiga för att ungdomarna ska kunna fly om de blir störda. Ungdomar i Liebergs undersökning använder ord som ”mysig” och ”mörk” för att beskriva ett gömställe.
Trapphusnära platser kan användas som tillfälliga gömställe eller plats för socialt umgänge. Som namnet tyder på så ingår i den här kategorin trappuppgångar, källare, garage och portar (Lieberg, 1992, s. 225-228).
3.1.2.2 Interaktionsplatser
Interaktionsplatser är dit ungdomarna söker sig först och främst för socialt umgänge och olika aktiviteter. Bland interaktionsplatser inkluderar Lieberg stamställe samt stråk och öppna platser.
Stamställe är områden där ungdomar söker kontakt med andra ungdomar. En offentlig plats kan bli stamställe när en specifik grupp av ungdomar gradvis tar kontroll över platsen och gör den till sitt område. Gruppen måste därefter kontrollera tillträde till området med olika teckensystem och språk. Så fort stamstället överlämnas utan någon värd upphör den att existera. Stråk och öppna platser har oftast ett centralt läge, de är lättillgängliga och väl kopplade till andra platser. Sådana interaktionsplatser karaktäriseras av mångfald och variation, de har många olika funktioner eftersom de används av olika heterogena samhällsgrupper. I dessa platser kan ungdomar därför komma i kontakt med både vuxna och andra ungdomar, och konflikter kan lätt uppstå (Lieberg, 1992, s.220-232).
3.1.2.3 Gränszoner
Lieberg kallar de platser som har olika funktioner och kan vara mer eller mindre tydliga i staden för gränszoner. Gränszoner kan fungera som neutrala rum,
förbindelselänkar eller barriärer mellan olika område. I den här kategorin pekar han ut mötes- och avskedsplatser, där ungdomarna möts tillfälligt för att sedan resa vidare eller för att ta avsked från varandra. Till den här gruppen tillhör knutpunkter som torg och vägkorsningar (Lieberg, 1992, s. 233).
3.1.3 Frizoner
En röd tråd i hur ungdomar tar staden i besittning är att de försöker frigöra sig från vuxnas kontroll, krav och förväntningar. Den här frigörelsen sker i det som Lieberg kallar för frizon. Författaren utvecklar Roos begrepp ”frirum” eller ”frizon”, som kännetecknar en plats dit ungdomar söker sig för att komma undan vuxenkontroll, där de kan vara sig själva och agera utanför förutbestämda ramar. Lieberg menar att ungdomar försöker göra offentliga platser till frizoner, medan vuxna försöker fylla sådana frizoner med regler och normer. Den här kampen om frizoner orsakar olika konflikter mellan grupperna (Lieberg, 1992, s. 123).
Enligt Lieberg är frizonen inte en fysisk plats, utan snarare en social och en rumslig kontext utan tydliga gränser. Frizoner slipper vuxnas övervakning, och därför ges ungdomarna möjlighet till emancipatoriska handlingar och upplevelser som inte är förtolkade. Författaren ställer tre specifika krav på en frizon. För det första bör en frizon vara fri från alla former av vuxenkontroll. För det andra bör alla handlingar som utspelar sig i en frizon inte ha ett särskilt uttalat mål, förutom det som själva ungdomarna bestämmer. I en frizon ska ungdomar alltså ha rätt att bara vara utan att behöva prestera något specifik. Ett annat viktigt element i en frizon är att den ska vara öppen till olika möjligheter. Det tredje kravet innebär att en frizon bör ge ungdomar förutsättningar och möjligheter till emancipatoriska handlingar, dvs.
experimentera, pröva nya saker och engagera sig i unika och icke förutbestämda händelser (Lieberg,1992, s. 236-237).
3.2 Bibliotek som låg-intensiva mötesplatser
Enligt Audunson (2005) är folkbibliotek en viktig aktör för att möjliggöra kulturmöten och skapa tolerans i dagens multikulturella samhälle. Han menar att biblioteket kan främja demokrati genom att erbjuda en neutral arena där olika samhällsgrupper kan träffas, lära känna varandra och därmed bilda en kulturell gemenskap, som är väsentlig för demokratins framgång (Audunsson, 2005, s. 433- 434).
Folkbibliotek blir därmed i författarens mening en lågintensiv mötesplats.
Begreppets intensitet hänvisar inte till hur intensiv eller krävande en aktivitet är som sker i en viss plats utan hänvisar snarare till hur väsentlig aktiviteten är i en persons liv (Aabø & Audunson, 2012, s.140).
För att förklara begreppet lågintensiv arena ställer Audunson (2005) det i motsats till högintensiva arenor. Högintensiva arenor är platser eller sammanhang där personer med samma intresse och syfte möts mer eller mindre frivilligt, som exempelvis arbetet, familjen och föreningar. Deltagandet i en högintensiv
mötesplats är väsentlig både för individens liv och för det demokratiska samhället.
De ger mening i människors liv och möjliggör för dem att engagera sig i det demokratiska samtalet. Individerna som inte ingår i dessa grupper har större risk att bli isolerade och har det svårare att integreras. Nackdelar med högintensiva arenor är att de kan leda ett multikulturellt samhälle till ännu större fragmentering,
eftersom de skapar och tydliggör gränser och skillnader mellan personer som deltar i olika arenor. Lågintensiva arenor är däremot platser eller sammanhang där personer med olika bakgrunder och intresse kan mötas. Dessa mötesplatser gör olika
samhällsgrupper synliga för andra som vanligtvis inte deltar i samma högintensiva arenor och därför sällan har något gemensamt. Lågintensiva arenor möjliggör möten mellan dessa olika grupper, främjar tolerans och gemenskap (Audunson, 2005, s.
436-437).
Aabø och Audunson (2012) utvecklar förståelse om bibliotek som en lågintensiv mötesplats genom ytterligare studier. Deras forskning visar att bibliotek främst är en lågintensiv arena där människor utsätts för olika kulturskildringar, värderingar och intresse. Biblioteket kan däremot också vara en högintensiv arena för personer som kan ägna sig åt sina främsta intresse just på biblioteket. Till ett bokslukande barn blir biblioteket en högintensiv plats, eftersom läsningen är mycket viktigt för henom, medan för en förbipasserande som har mer brådskande ärenden blir biblioteket till en lågintensiv plats. Biblioteket fortsätter att vara lågintensiv arena även gentemot personer som inte aktivt engagerar sig i sociala handlingar.
Författarna observerar hur aktiva sociala interaktioner mellan främlingar sker ganska sällan. De flesta interaktioner är icke-verbala, såsom ögonkontakt bland folk som står i kö. Trots detta är biblioteksbesökare medvetna om att de befinner sig bland människor med väldigt olika bakgrunder, och en del av dem tycker om att vistas på biblioteket just för detta (Aabø & Audunson, 2012, s. 146).
Bland de olika fördelarna med bibliotek som en lågintensiv mötesplats tar författarna upp att biblioteket är en tolerant plats, där personer som i andra
sammanhang skulle föraktas eller portas kan vara i fred. Dessutom är biblioteket en
plats där de mest utsatta behandlas med lika villkor, och därför kan tillfälligt dölja för andra sina problem och komma undan fördomar och dåliga blickar (Aabø &
Audunson, 2012, s.147).
3.3 Användning av teorierna
Liebergs respektive Audunsons teorier och begrepp kommer att användas som teoretisk bakgrund till analysen av uppsatsens empiri.
Liebergs beskrivningar av ungdomarnas platser i staden kommer att användas som en matris för att analysera intervjupersonernas berättelser om hur ungdomar beter sig på biblioteket. Analysen syftar till att undersöka vilken symbolisk betydelse de undersökta avdelningarna har för ungdomar som besöker dem, samt vad de behöver och önskar sig från en ungdomsavdelning. Liebergs begrepp “frizon” kommer dessutom att användas för att analysera hur bibliotekspersonal formar en ungdomsavdelning så att den verkligen ska möta ungdomarnas behov.
Medan Liebergs studie utgår från direkta samtal och observationer av ungdomar, så undersöker den här uppsatsen bibliotekspersonalens uppfattningar och bygger på deras berättelser. Materialet som analyseras är därmed en indirekt källa till ungdomarnas beteende och behov. Liebergs teorier och påstående tycks ändå vara relevanta och användbara till den här uppsatsen eftersom informanternas utsagor också bygger på samtal och praktiskt arbete med ungdomar. Informanterna gav inte egna tolkningar, utan återberättade det de har observerat, vilket visade sig stämma i hög grad med Liebergs beskrivningar av ungdomars beteendemönster.
Audunsons begrepp “lågintensiv arena” kommer att användas för att undersöka om bibliotekspersonalen lyckas utforma ungdomsavdelningen så att hela biblioteket blir en mötesplats. Informanternas utsagor och våra egna observationer kommer att jämföras med Audunsons påståenden för att utforska ifall de undersökta biblioteken verkligen kan bli lågintensiva mötesplatser.
4 Metod och empiri
I det här avsnittet kommer analysenheterna presenteras och metoderna som valts både för att samla in och för att analysera empiriska data. Urvalet för metoden och analysenheterna kommer dessutom att argumenteras för, samt kommer etiska överväganden att framföras.
4.1 Population och urval
4.1.1 Population
Uppsatsens studieobjekt är ungdomsavdelningar på svenska folkbibliotek, och syftet med den här studien är att undersöka hur folkbibliotekens personal tänker och agerar för att skapa en ungdomsavdelning. Populationen för den här studien är därmed folkbibliotek som arbetar eller har nyligen arbetat med att skapa eller renovera sin ungdomsavdelning. Med population avses en grupp av en viss sort, såsom en grupp av personer, händelser eller tankesätt som undersökningen handlar om (Esaiasson et al, 2007, s.156-157). I populationen har även bibliotek som inte är färdiga med arbetet inkluderats, eftersom på så sätt kan rikare resultat och fräschare erfarenheter fås kring ombyggnadsprocesser.
4.1.2 Urvalsmetod
Vi har valt att använda oss av bekvämlighetsurval, även kallat första-bästa urval.
Det är en icke slumpmässig urvalsmetod där enheten som ska studeras är enkelt att få tag i eller ligger nära till hands (Esaiasson et al, 2007, 189-190). Därför
bestämdes det att göra urval på folkbibliotek som ligger en kort resa ifrån oss för att kunna besöka biblioteken personligen, träffa intervjupersonerna och få se deras ungdomsavdelningar.
4.1.3 Urvalsprocess
Vår urvalsprocess började med att titta efter folkbibliotek i regionerna Stockholm och Skåne som hade fått Stärkta biblioteks-bidrag och använt det bidraget för att skapa eller renovera sin ungdomsavdelning. Stärkta bibliotek är ett bidrag som bibliotek kan ansöka om för att öka sitt utbud och förbättra sin tillgänglighet gentemot sina besökare (Kulturrådet, 2019). Det upptäcktes att av de bibliotek som fått bidraget för liknande projekt som den här undersökningen handlar om, var det bara ett folkbibliotek som stämde in och vars personal var villiga att ta emot oss.
Stärkta bibliotek-bidraget som urvalskriterium lades då åt sidan och vi fortsatte att leta efter lämpliga bibliotek. Sökprocessen fortsatte genom sökningar på webben med sökord så som folkbibliotek, ungdomsavdelning, renovering, lokal o.s.v. Vi sökte efter bibliotek som skulle kunna passa in och vi utökade vår sökprocess genom att kontakta närliggande bibliotek och bibliotekarier. Till slut hittades fyra folkbibliotek som stämde in på populationen. Två av dessa bibliotek har renoverat klart sina ungdomsavdelningar, medan två är fortfarande mitt i arbetet eftersom de har blivit försenade på grund av Covid-19.
Därefter gjordes ytterligare ett urval på de informanterna som skulle intervjuas. Ett urval gjordes med centralitet i åtanke. Centralitet innebär att informanterna som väljs ut anses vara de viktigaste eller mest relevanta personerna att intervjua (Esaiasson et al, 2007, s.267). Därför valdes som intervjupersoner
biblioteksmedarbetare som på ett eller annat sätt varit kopplade till ombyggnads- eller skapandeprocessen av ungdomsavdelningen.
4.2 De undersökta biblioteken
4.2.1 Jordbros bibliotek
Jordbro är en tätort och kommundel av Haninge kommun. Den ligger ca 25 km söder om Stockholm och omfattar ca 10 000 invånare. Biblioteket i Jordbro ligger i gamla skollokaler som snart ska rivas. Därför kommer biblioteket att flytta till nya lokaler i ett mer centralt läge. I samband med flytten kommer biblioteket att renoveras och ommöbleras (VJ1 & VJ2, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). För att veta mer om processen har vi intervjuat två biblioteksmedarbetare som hädanefter kommer att kallas respektive för VJ1 och VJ2. Informanterna är verksamma både i Jordbro och Västerhaninge.
4.2.2 Västerhaninges bibliotek
Västerhaninge är en tätort och kommundel av Haninge kommun. Den ligger ca 27 km söder om Stockholm och omfattar ca 18 000 invånare. Biblioteket i
Västerhaninge ligger i det gamla kommunhuset från 60-talet. Biblioteket är ganska trångt och fullt av små hörn som är svåra att ha översyn på. Detta har orsakat heta konflikter mellan ungdomar och övriga besökare. För att lösa dessa konflikter kommer ungdomsavdelningen att flyttas till en annan del av biblioteket, och i samband med det kommer den att ommöbleras och uppfräschas (VJ1 & VJ2, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). För att veta mer om processen har vi intervjuat två biblioteksmedarbetare som hädanefter kommer att kallas respektive för VJ1 och VJ2. Informanterna är verksamma både i Jordbro och Västerhaninge.
4.2.3 Jakobsbergs bibliotek
Jakobsberg är en tätort och den centrala delen av Järfälla kommun. Den ligger ca 20 km norr om Stockholm och omfattar ca 30 000 invånare. Jakobsbergs
huvudbibliotek ligger på plan ett av Jakobsbergs shoppingcentrum, och det sträcker sig över båda sidorna av en av centrumets gångvägar. Biblioteket byggdes om 2017- 2018, och sedan dess har ungdomsavdelningen undergått ytterligare några små förändringar (JB3, personlig kommunikation, 4 november 2020). För att veta mer om processen har vi intervjuat tre biblioteksmedarbetare som hädanefter kommer att kallas för respektive JB1, JB2 och JB3.
4.2.4 Malmös stadsbibliotek
Malmö är en storstad och räknas som Sveriges tredje största stad. Den omfattar ca 340 000 invånare. Malmös stadsbibliotek är uppdelat i tre delar, en del som är byggd 1901 och de andra delarna som stod färdiga 1997 och blev sammankopplade med den gamla delen av biblioteket. År 2016 bestämdes det att en
ungdomsavdelning skulle byggas, och detta projekt kallat KRUT var färdigt 2018 (MÖ1 & MÖ2, personlig kommunikation, 6 november 2020). För att veta mer om förändringarna av deras ungdomsavdelning har vi intervjuat två
biblioteksmedarbetare som hädanefter kommer att kallas för respektive MÖ1 och MÖ2.
4.3 Metodval
4.3.1 Metod för datainsamling
Metoden som används för att samla in data är kvalitativa intervjuer. Denna typ av intervjuform ger kvalitativa skildringar av informantens värld som sedan används för att tolka den. Intervjuerna som gjorts är halvstrukturerade. Det här begreppet betecknar intervjusamtal där den som intervjuar ställer sina frågor utifrån särskilda teman och riktlinjer, men frågorna som ställs fungerar mer som en lös guide än strikta mål, samt är öppna till spontana förändringar för att kunna underlätta informanternas berättande (Kvale & Brinkmann, 2014, s.117).
Totalt har fyra intervjuer genomförts, varav en via videosamtal. Av
bekvämlighetsskäl har en del av informanterna intervjuats i par. Informanterna JB3, VJ1 och VJ2 har intervjuats var för sig. I intervjusamtalen har en intervjuguide använts. Den är strukturerad i olika teman som är kopplade till problemställningen.
Intervjuguiden har skapats utifrån två viktiga principer som Esaiasson et al. (2007) understryker. De menar att frågorna ska vara lagom långa och lättbegripliga så att informanten kan förstå innebörden av frågan och känna sig motiverad att svara, samt att de ska formuleras på ett sätt så att de bjuder till samtal och gör diskussionen levande (Esaiasson et al, 2007, s.274-275).
Under intervjusamtalen har informanterna på eget initiativ använt sig av ritningar som visuellt stöd till sina berättelser och beskrivningar. Dessutom tilläts vi att observera och ta bilder av de undersökta biblioteken. Visuella stöd i form av ritningar och bilder var väldigt viktiga för oss för att kunna förstå informanternas utsagor. Därför bestämde vi att ha dem i den löpande texten, så att de
förhoppningsvis ska stödja den som läser den här uppsatsen.
4.3.2 Metod för analys
För att analysera intervjudata har vi använt oss av en blandning av två olika metoder, meningskoncentrering och meningskategorisering.
Meningskoncentrering innebär att det som intervjupersonerna har sagt formuleras om för att det ska bli kortfattat och koncist. Innehållet av det som personen har sagt finns fortfarande kvar men har omvandlats till några ord eller kortare meningar istället för långa stycken. Meningskategorisering innebär att informanternas utsagor reduceras till kategorier som forskarna har antingen bestämt i förväg eller utvecklat under analysens gång (Kvale & Brinkmann, 2014, s.174).
Meningskoncentrering har använts som ett första steg i analysen, där vi har försökt sammanfatta informanternas utsagor. Vi har funnit oss i behov av den här metoden eftersom våra informanter var väldigt engagerade i sina berättelser som gav långa och mycket detaljerade samtal. Som andra steg i analysen har
meningskategorisering använts. Efter att vi gjort intervjuresultaten mer koncisa har vi försökt tematisera dem utifrån uppsatsens frågeställningar. Teman som
framkommer i vår analys är ungdomarnas förhållande till biblioteksrummet, hur bibliotekspersonal arbetar med biblioteksrummet samt biblioteket som en mötesplats.
4.4 Etiska övervägande
I vår datainsamlingsprocess har vi försökt att strikt förhålla oss till principerna av informerat samtycke och konfidentialitet. Informerat samtycke innebär att vi berättar för informanterna om undersökningens syfte och upplägg för att de ska frivilligt och medvetet bestämma sig om att bidra till undersökningen.
Konfidentialitetsprincipen innebär att intervjupersonerna har rätt till skydd av sin identitet och personliga integritet. De har rätt att begära vara anonyma och icke igenkännbara i undersökningen ifall de önskar det (Kvale & Brinkmann, 2014, s.114).
Vi har därför varit noggranna med att informera våra informanter om att de skulle vara med i en vetenskaplig studie och vad det skulle innebära. Dessutom
förmedlades syftet med den här uppsatsen och kanalerna där den kommer att publiceras, samt de erbjöds möjligheten att ta del av forskningsmaterialet som framställts. Vi har också frågat om lov för att spela in intervjusamtalen, ta bilder på biblioteken och använda bilder och ritningar i undersökningen.
Efter varje avslutat samtal har vi också frågat intervjupersonerna om de ville vara anonyma eller ej. Eftersom en del av informanterna önskade att förbli anonyma har vi beslutat att anonymisera samtliga intervjupersoner. På så sätt försäkrar vi oss att alla informanterna behandlas jämlikt. När intervjuresultaten redovisas har vi därför varit noggranna med att ta bort alla detaljer som kan avslöja deras identitet, såsom namn, kön, hur länge de har arbetat på sina arbetsplatser och vilken roll de har spelat i ombyggnaden som de beskriver. De två sistnämnda detaljerna hade kanske kunnat gynna undersökningens validitet, men det var viktigare att prioritera informanternas trygghet och välmående.
5 Intervjuresultat
I det här avsnittet presenteras intervjuresultatet. Informanternas utsagor har sammanfattats, kategoriserats och disponerats för att återberätta bibliotekens resa med sina ungdomsavdelningar. Vad det gäller Jordbro och Västerhaninge kommer först de nuvarande biblioteken att beskrivas, och därefter kommer bibliotekens arbetsprocess och dess resultat att redovisas. För Jakobsberg och Malmö kommer först de gamla biblioteken att beskrivas, sedan hur ombyggnaden gick till och hur de nya biblioteken ser ut.
5.1 Jordbro
VJ1 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) beskriver Jordbro som en ”transit ort”, där en kanske anländer första gången en flyttar till Stockholmsregionen men där en inte tänker stanna länge. Jordbro centrum ligger ungefärligen 500 m från pendeltågsstationen, vilken är en viktig förbindelsepunkt. På andra sidan stationen ligger ett stort industriområde dit stora mängder människor åker dagligen. Enligt VJ1 är centrumet ganska isolerat, och detta gör det svårt att fånga in nya potentiella biblioteksbesökare. ”Man åker inte förbi av en slump” berättar hen ”Man åker hit [till biblioteket] för att man ska hit”. Själva centrumet är också ganska nedlagt. ”Vi väntar på att det ska rivas” menar VJ1. Kommunens planer är att så småningom bygga bostäder där Jordbro centrum nu ligger, och bygga ett nytt kultur- och affärscentrum närmare pendeltågsstationen (personlig kommunikation, 15 oktober 2020).
5.1.1 Jordbros nuvarande bibliotek
Jordbro bibliotek ligger i gamla Jordbromalmsskolans lokaler. Det som en gång var en högstadieskola förvandlades för ca. sex år sedan i ett ”kultur- och föreningshus”
(VJ1, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). Båda informanterna berättar att Jordbro bibliotek var i början tänkt som ett skolbibliotek, vilket så småningom utvidgade sitt bestånd och anpassade sina lokaler för att tillfredsställa även vuxnas behov. Detta innebär att största delen av biblioteksbesökarna fortfarande är barn, och ca. en tredjedel av besökare är mellan 11 och 19 år (VJ2, personlig
kommunikation, 15 oktober 2020).
Bild 1: Bild över Jordbros nuvarande bibliotek. På vänster syns den “sagosoffan” som ungdomar har tagit i besittning. Egentagen bild.
Jordbros bibliotek består av ett enda stort rum, som både i storlek och utseende liknar en gymnastiksal. Rummet är mycket luftigt och möblerat med låga hyllor som inte stör flödet. Dessa låga hyllor gör det däremot omöjligt att avgränsa en del av rummet för särskilda grupper. En lite högre hylla försöker avgränsa en barnhörna med en liten träläktare, medan vid vänster av informationsdisken har ett studierum skapats bakom glaspartier. VJ2 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) berättar att ungdomarna på Jordbro bibliotek ”hänger” där de vill och förvandlar då platsen till sitt. Exempel på det är den stora färgglada soffan mitt emellan
bilderbokstrågen som ursprungligen var avsedd för sagostunder och som blev ungdomarnas favoritställe. Ett sådant beteende har däremot väldigt sällan orsakat konflikter mellan ungdomar och andra besökare. Enligt VJ2 beror detta på att Jordbro bibliotek har traditionellt alltid varit en plats för barn och unga, och därför finns det större tolerans även exempelvis gentemot ljudnivå. VJ1 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) tillägger att besökarna har hittat en naturlig balans i sina besöksmönster. Seniorer kommer främst på förmiddagarna och barn på eftermiddagarna, och då får de syssla med sitt utan att störa eller bli störda.
Bild 2: Hörnan där barn-och ungdomsmedier placeras. Här brukar ungdomar hänga ibland.
Egentagen bild.
5.1.2 Arbetsprocessen
I början av processen har personalen på Jordbro bibliotek samarbetat med en
arkitekt som har ritat det nya biblioteket. VJ1 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) berättar att arkitektens ritning har endast använts som utgångspunkt för personalen att kunna planera och inreda sitt bibliotek. Hon menar att personalen inte har följt arkitektens förslag dels av ekonomiska skäl, dels för att de inte speglade det som besökarna egentligen ville ha. Enligt VJ2 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) ska det nya biblioteket vara ett vardagsrum för Jordbroborna, en plats där de kan känna igen sig. ”Lite bohemisk… en plats där allt är möjligt”. Hon berättar att ungdomarna har också uttryckt de här önskemålen, att biblioteket skulle vara hemtrevligt, som ett vardagsrum, ”utan fancy möbler”.
Ungdomarnas åsikter och önskemål kring biblioteksrummet har samlats in genom sommar-workshops som VJ2 höll vid olika tillfällen med alla unga sommarjobbare i Haninge kommun. Hen frågade ”vad skulle det krävas för att ni känner att det är erat bibliotek”, och ungdomarna uttryckte olika tydliga behov. Förutom en hemtrevlig miljö önskade de en plats där de kan vara ifred, ”chilla och ta det lugnt”, samt att kunna ta del av kulturen där de bor, utan att behöva åka långt. Exempelvis önskade de att biblioteket skulle ordna föredrag med artister och olika kända personer, samt möjligheter till personlig utveckling (VJ2, personlig kommunikation, 15 oktober 2020).
Övriga besökare har också fått tycka till och berätta om vad de önskar sig av sitt nya bibliotek genom att lämna sina synpunkter på en tavla. Alla besökarnas synpunkter har tagits med i inredningsprocessen (VJ1, personlig kommunikation, 15 oktober 2020).
5.1.3 Jordbros nya bibliotek
Bild 3: Ritning över Jordbros nya bibliotek. Källa: Carlo Diociaiuti, Lumena Arkitekter (2020). Använd med tillåtelse.
Jordbros bibliotek kommer att flyttas mitt i centrumets hjärta eftersom de nuvarande lokaler kommer att rivas. Flytten är däremot tillfällig: tanken är att Jordbros
bibliotek ska vara i de nya lokalerna i ungefär 5 eller 6 år, i väntan på att det nya stora centrum nära pendeltågsstationen ska byggas (VJ1, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). VJ1 menar att flytten innebär stora möjligheter för verksamheten.
Med ett mer centralt läge tycker hen att biblioteket lättare kan fånga upp nya besökare som rör sig på torget och gör sina ärende.
Jordbros nya bibliotek kommer att bli en luftig open-space. VJ2 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) berättar att rummet har ritats utifrån den grundläggande tanken att biblioteket ska vara allas, och att biblioteksrummet ska kunna främja mötet mellan olika grupper, som ska lära känna varandra och använda tillsammans deras gemensamma bibliotek. ”Vi vill inte att ungdomar ska vara en marginaliserad grupp som ska ha ett eget kryp-in” säger hen. Ett luftigt och öppet rum kan dessutom kännas mycket tryggare eftersom det ger bättre möjligheter till översyn och överblick, menar hen. VJ1 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) förtydligar att det inte kommer att finnas tydliga ljudzoner. I hela biblioteket kommer det råda en normal samtalston, förutom i de ljudisolerade Black Box och studierum, där besökare kommer kunna stänga sig in för att ha tystnad.
