4 Metod och empiri
6.1 Ungdomarna och biblioteksrummet
Intervjupersoner från samtliga bibliotek har berättat hur ungdomar beter sig i rummet och särskilt på ungdomsavdelningen. Utifrån deras utsagor framkommer det att biblioteket och i synnerhet ungdomsavdelningen är en plats som uppfyller flera olika funktioner för ungdomar, och som därför kan räknas in i flera av Liebergs kategorier. Lieberg (1992) menar att ungdomar söker sig till stadens offentliga platser, och beroende på platsens egenskaper och vad ungdomarna gör där kan dessa grupperas i tre kategorier: reträttplatser, interaktionsplatser och gränszoner.
I det här avsnittet analyseras vilka funktioner de undersökta ungdomsavdelningarna uppfyller för ungdomarna, samt vilken sorts plats ungdomarna vill att
ungdomsavdelning ska vara.
6.1.1 Ungdomsavdelning som en reträttplats
Samtliga undersökta ungdomsavdelningar blir för ungdomarna en reträttplats, där de kan få bara vara utan att prestera något. Informanterna berättar hur de flesta
ungdomarna bara ”hänger” på biblioteket, sitter och umgås med kompisar.
Ungdomarna som informanterna beskriver vill ha någonstans att sitta, gärna med mysiga möbler, där de kan få vara i lugn och ro och syssla med sitt. Ungdomarnas stora behov av en reträttplats visar sig mest på det biblioteket som före
ombyggnaden inte hade någon ungdomsavdelning att tala om. Före 2018 hade Malmös bibliotek bara en liten balkong som kunde kallas för ungdomsavdelning. På balkongen kunde endast ungdomsmedier få plats, och ungdomarna visade sina behov av sittplatser och eget utrymme genom att ta i besittning övriga delar av bibliotekslokalerna där yngre barn och vuxna brukade vistas. De uttryckte dessutom behov av sittplatser och avskilda rum för sig själva (MÖ1 & MÖ2, personlig kommunikation, 6 november 2020).
6.1.2 Ungdomsavdelningen som ett gömställe
I reträttplats-kategorin skiljer Lieberg (1992) mellan tillhåll och gömställe.
Gömställe är enligt författaren platser vars fysiska egenskaper möjliggör för ungdomar att gömma sig och komma undan både vuxna och andra ungdomar.
Utifrån informanternas utsagor ser vi att önskemål om ett gömställe, eller åtminstone en mer avgränsad plats, detta finns enligt informanterna bland Jakobsbergs ungdomar. Efter ombyggnaden önskade de att ha en vägg mellan ungdomsavdelningen och vuxenytan. Dessutom ville de ha specifika zoner för olika åldrar (JB2, personlig kommunikation, 28 oktober 2020). Orsaken till detta ligger troligtvis i de konflikter som före ombyggnaden fanns mellan unga och vuxna besökare, samt mellan ungdomar och personalen. Det är möjligt att unga biblioteksbesökare i Jakobsberg ville komma undan de tjatiga vuxna som före ombyggnaden inte lämnade dem i fred, och såg att detta inte skulle ha varit möjligt med den öppna avdelningen som blev till 2018.
Läget på Jordbros och Malmös bibliotek kan bekräfta vårt antagande om att otrevligt bemötande och konflikter på bibliotek leder unga besökare att söka sig till ungdomsavdelningen som ett gömställe. När ungdomar tog i besittning övriga delar av Malmös bibliotek framkom enligt informanterna inga konflikter med övriga besökare. Ungdomarna uttryckte sig om grupprum och mysiga sittplatser, men inte specifikt om en avstängd avdelning (MÖ1 & MÖ2, personlig kommunikation, 6 november 2020). VJ1 och VJ2 (personlig kommunikation, 15 oktober 2020) berättar att det sällan har varit konflikter mellan ungdomar och vuxna på Jordbros bibliotek, där toleransen för en högljudd ljudnivå är högre och besökare har hittat någon slags balans i sina besökstider, så att de inte stör varandra. Ungdomarnas behov och önskemål som VJ2 redovisar rör sig kring mysiga sittmöbler och ”hängplatser”, men inte om rumsliga avgränsningar. Det är därför möjligt att ungdomar i Jordbro och Malmö inte känner sig hotade och kränkta av vuxna besökare och personal, och därför inte behöver ungdomsavdelningen som ett ställe att gömma sig i.
Informanternas utsagor om ungdomar på Västerhaninges bibliotek verkar motbevisa vårt antagande. Trots att det på Västerhaninges bibliotek fortfarande pågår
konflikter mellan unga och vuxna besökare samt mellan ungdomar och
bibliotekspersonal, så bland intervjuresultaten upptäcktes ingenting som skulle tyda på behovet av ett gömställe. Västerhaninges ungdomar har uttryckt sig vagt om att
”kunna vara ifred”, men inget specifikt om fysiska avgränsningar (VJ2, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). Däremot anses att orsaken till detta inte är att ungdomar inte behöver ett gömställe, utan snarare att biblioteksrummet redan ger och kommer att fortsätta ge möjlighet till att gömma sig. Västerhaninges bibliotek inrymmer redan små hörn och prång där ungdomar kan gömma sig och som bibliotekspersonalen har svårt att hålla koll på. Den framtida ungdomsavdelningen kommer också att kunna skydda ungdomar från vuxnas tillsyn, eftersom den kommer att vara i ett stängt rum som ligger på andra sidan biblioteket (VJ1, personlig kommunikation, 15 oktober 2020).
Det är möjligt att Västerhaninges ungdomar som involverades i projektet är medvetna om att de i framtiden kommer att få en ungdomsavdelning där de kan gömma sig i, och därför uttrycker de sig inte om fysiska avgränsningar. Därför anser vi att påståendet om att konflikter kan orsaka behov av ett gömställe är fortfarande giltigt.
6.1.3 Ungdomsavdelningen som ett tillhåll
Tillhåll är enligt Lieberg (1992) en reträttplats där ungdomarna söker sig till inte bara för att vara ifred, men också för att ta kontroll och ansvar, för att kunna skapa och producera. Som exempel på tillhåll beskriver Lieberg en musikstudio som ungdomar i Norra Faladen utrustar och ansvarar för helt själva.
KRUT har lyckats bli ett tillhåll för ungdomarna i Malmö. Avdelningen är en sluten yta som ungdomarna kan lätt se över och kontrollera. På KRUT får ungdomarna delvis eller fullt ansvar för lokalerna och utrustning när de vill ordna en aktivitet. I Studion har de som bokar lokalen fullt ansvar på vad som sker i rummet samt på utrustningen som finns där inne. Även i ett av mötesrummen har ungdomarna stort ansvar, så pass stort att de får tillgång till nycklar för att öppna rummet när de behöver det (MÖ1 & MÖ2, personlig kommunikation, 6 november 2020).
I Västerhaninge, Jordbro och Jakobsberg har ungdomar inte den här typen av kontroll och ansvar över rummet, troligtvis eftersom ungdomsavdelningarna är integrerade i bibliotekslokalerna och därmed underordnade bibliotekets
förhållningsregler och principer. På dessa bibliotek kan vem som helst ta sig in i ungdomsavdelningen. Bibliotekspersonalen i Jakobsberg har särskilda problem med just detta, och de har inte möjlighet att ständigt kontrollera att vuxna besökare inte sätter sig på ungdomsavdelningen. Västerhaninge och Jordbro har inte samma problematik, men där blir de nuvarande ungdomsavdelningarna nödvändigtvis en transit-yta som övriga besökare behöver passera för att cirkulera i biblioteket. I ett sådant läge kommer ungdomar inte kunna ta kontroll över rummet, eftersom det aldrig kommer vara endast ”deras”. I Västerhaninge kommer det troligtvis att ske en förbättring när ungdomsavdelningen flyttas till det slutna tidningsrummet och ungdomarna kommer kunna få mer kontroll över ytan. I Jordbro och Västerhaninge kan ungdomar inte heller ta ansvar över det fysiska rummet, trots att informanterna planerar att kunna ge dem mer inflytande i framtiden.
6.1.4 Ungdomsavdelning som en interaktionsplats
Gemensamt för ungdomar som tar staden i besittning är att de söker sig till frizoner, dvs. platser där de kan komma undan vuxenkontroll, få vara i fred utan att behöva prestera något men samtidigt ha möjlighet för emancipatoriska handlingar (Lieberg, 1992, s.236-237).
Utifrån informanternas utsagor syns det att ett gemensamt behov av frizoner även bland ungdomar som besöker de undersökta biblioteken. I Malmö ville ungdomarna ha en egen plats för att kunna hänga, men också studera, arbeta i grupper, och testa nya saker som exempelvis en musikstudio (MÖ1, personlig kommunikation, 6 november 2020). I Jordbro vill ungdomar att biblioteket ska vara som ett mysigt vardagsrum, en plats där allt är möjligt. I Västerhaninge vill ungdomar ha en plats där de får bara vara, men som samtidigt erbjuder möjligheter för personlig
utveckling, t.ex. CV-verkstaden och läxhjälp (VJ2, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). I Jakobsberg lägger ungdomarna särskild vikt på en mysig plats där de har företräde och där de får göra det de vill (JB2, personlig kommunikation, 28 oktober 2020). I samtliga utsagor återfinns liknande behov som både Hedemark (2018b), Agosto et al. (2015) och Howard (2011) redovisade. I deras studier uttryckte ungdomar bl.a behov av ett eget rum på biblioteket, med mysiga möbler för umgänge och möjlighet till utmanande aktiviteter.
6.1.5 Behov av en frizon
Gemensamt för ungdomar som tar staden i besittning är att de söker sig till frizoner, dvs. platser där de kan komma undan vuxen kontroll, få vara i fred utan att behöva prestera något men samtidigt ha möjlighet för emancipatoriska handlingar (Lieberg, 1992, s.236-237).
Utifrån informanternas utsagor syns det att ett gemensamt behov av frizoner även bland ungdomar som besöker de undersökta biblioteken. I Malmö ville ungdomarna ha en egen plats för att kunna hänga, men också studera, arbeta i grupper, och testa nya saker som exempelvis en musikstudio (M. Widner, personlig kommunikation, 6 november 2020). I Jordbro vill ungdomar att biblioteket ska vara som ett mysigt vardagsrum, en plats där allt är möjligt. I Västerhaninge vill ungdomar en plats där de får bara vara, men som samtidigt erbjuder möjligheter för personlig utveckling, t.ex. CV-verkstaden och läxhjälp (M. Muskos, personlig kommunikation, 15 oktober 2020). I Jakobsberg lägger ungdomar särskilt vikt på en mysig plats där de har företräde och där de får göra det de vill (JB2, personlig kommunikation, 28 oktober 2020). I samtliga dessa utsagor återfinns liknande behov som både Hedemark (2018), Agosto et al. (2015) och Howard (2011) redovisade. I deras studier uttryckte ungdomar bl.a behov av ett eget rum på biblioteket, med mysiga möbler för umgänge och möjlighet till utmanande aktiviteter.