Boendesituation i Malmö och Kristianstad

I vår studie valde vi att titta närmare på boendesituationen i Malmö och Kristianstad. Malmö stad är en ganska segregerad stad ur ett socioekonomiskt perspektiv där gruppen utrikes födda dominerar (Salonen et al, 2019). Boendesegregationen i Kristianstad orsakar problem vilket har lett att kommunen har hamnat på en femte plats med högst boendesegregation i samband med skolsegregationen i Sverige (Kristianstad kommun, 2020). Tittar man på dessa två kommuner kan man tydligt se i tabell 2 och 7 att EBO dominerar när det gäller bosättning av vuxna nyanlända. Detta hänger ihop med att vilja bosätta sig i områden med likartade målgrupp och etniska bakgrunder däribland socioekonomiska utmaningar uppstår (Lilja & Pemer, 2010). Ur ett integrationsperspektiv behöver detta inte vara bristande eftersom dessa områden kan lika väl kan vara väl integrerade i arbets- och samhällslivet. Skiljer man på integration och segregation så går man från exkludering till inkludering genom integration medan segregering tillhör processen av marginalisering. Det vill säga en process där sämre förutsättningar för individer uppstår i samhället, man exkluderas och orättvisa förekommer istället (Boverket, 2015a). Det andra gemensamma för dessa kommuner är att antal vuxna nyanlända minskar för varje år vilket också innebär att invandringen minskar generellt i Sverige.

5.2.1 Boende och bostadsbrist

Utifrån vår problemformulering ses boende som en problematisk faktor när det gäller integrering av vuxna nyanlända i det svenska samhället. Framförallt råder det bostadsbrist vilket gör det svårare för vuxna nyanlända att få permanent bostad efter beviljat uppehållstillstånd. Resultatet visar att dagens bostadsbrist leder till att vuxna nyanlända antingen måste stanna kvar i ABO eller anordna boende på egen hand. Boenden de ordnar på egen hand är ofta temporära hos släktingar och vänner. Följder av de temporära boendena är ohälsa, trångboddhet, osäkra boendeformer och handel med hyreskontrakt (Regeringskansliet, 2018). I tidigare forskning presenterades att bostadsbristen var som störst under urbaniseringen mellan 1950- och 60 talet i Sverige och implementering av miljonprogrammet skulle motverka bostadsbristen genom att bygga en miljon bostäder (Lilja & Pemer, 2010). Denna strategi för att motverka bostadsbristen kan jämföras med Boverkets. Syftet med miljonprogrammet var att lösa bostadsbristen för alla invånare i Sverige medan Boverket satsade på att lösa bostadsbristen åt vuxna nyanlända. Resultatet av miljonprogrammet kan man se i nästan hela Sverige där flera stadsdelar omfattas

av höga bostadsområden. Resultat av Boverkets uppdrag finner man exempelvis i Malmö där tillfälliga bygglov har beviljats för modulhus. Båda strategierna har lyckats med att tillföra nya bostäder men bostadsbristen kvarstår fortfarande.

5.2.2 Ojämn geografisk fördelning

Om man ska analysera den ojämna geografiska fördelningen i landet kan man i resultatet se att regeringen gör sitt bästa för att jämnt fördela vuxna nyanlända mellan olika kommuner. Eftersom vuxna nyanlända tenderar att skaffa eget boende i områden med socioekonomiska utmaningar vill regeringen motverka detta genom propositionen (Prop 2019/20:10) om reducerat bidrag samt förbjuda inflytt till vissa områden. Kopplar man resultatet till det teoretiska ramverket finner man att socioekonomisk segregation är konsekvensen för många vuxna nyanlända som väljer att bosätta sig i områden med jämlika personer. Det omfattar områden med hög arbetslöshet, otrygghet och låg inkomst vilket resulterar i fysisk och psykisk ohälsa (prop 2019/20:10). I samma områden kan man även se spår av ännu en teori, boendesegregation som delvis beror på socioekonomisk segregation. Detta argument styrks av vår intervjuperson Lovisa Gentz som menar att boendesegregation är vad som orsakar arbetslöshet i dessa områden. Det gemensamma för dessa två teorier är lågt deltagande, låg sysselsättning, dålig hälsa m.m. (Regeringskansliet, 2018). Skillnaden här är att boendesegregation blir påtaglig när människor i områden med socioekonomiska utmaningar väljer att flytta ut och bosätta sig i områden med bättre standard.

Kopplat till tidigare forskning uppstår segregation mycket i stora städer trots att man försöker motverka det. Den här analysen visar också att segregationen lär växa om inte vuxna nyanlända blir jämt geografiskt fördelade bland Sveriges kommuner och hjälp utav regeringens proposition (prop 2019/20:10). Både intervjun med Lovisa Gentz och tidigare forskning talar om samma princip när det gäller boendesegregation. Vuxna nyanlända hamnar i områden där prisklassen är låg med ingen blandad bebyggelse som exempelvis Gamlegården i Kristianstad. Tittar man begreppet blandad stad i Malmö så förklarar vår intervjuperson Marianne Dock att Malmö stad arbetar väldigt mycket med just det begreppet och att Holma är ett bostadsområde som från början bara varit miljonprogramsområde som på senare tid utvecklats till nyproduktion av både hyresrätter och bostadsrätter. Till skillnad från Gamlegården skapas det olika upplåtelseformer i Holma där människor med olika socioekonomiska bakgrunder flyttar in. Detta styrks med hjälp utav teorin om socioekonomisk segregation som tyder på att när

valfriheten minskar gällande upplåtelseform så flyttar man från området. Blandad bebyggelse är även ett av delmålen som regeringen arbetar med för att motverka segregation. Sättet Marianne Dock jobbar på Malmö stad efterliknar regeringens där både deras arbete omfattar blandad upplåtelseform, boendetyp, prisnivå och storlek. Dessa två metoder kan jämföras med delmålet om insatsområde för socialt hållbarhetsperspektiv som också främjar segregation men istället genom det sociala. Exempelvis med ökad rörelse genom att prioritera gående, cyklister och kollektivtrafik (Regeringskansliet, 2018). Även om dessa metoder skiljer sig åt så hänger de ihop genom att den byggda miljön påverkar människor där den sociala karaktären finns (Dock, 2020). Vidare vill regeringen sammanföra boenden, både i områden med socioekonomiska utmaningar och mer i välbärgade områden genom olika mötesplatser (Regeringskansliet, 2010). Detta går att koppla till begreppet bridging som Dock (2020) beskriver likadant där individer med olika intressen, bakgrund och förutsättningar ska mötas genom flera nätverk inom stadsplanering.

För att komma tillbaka till ojämn geografisk fördelning så är inte bara områden som vuxna nyanlända väljer att bosätta sig i det problematiska, det är även områden som vuxna nyanlända väljer bort. Resultatet visar att flera kommuner i Sverige har tillräckligt med bostäder för vuxna nyanlända att flytta in men vägrar med orsaker som att arbetsmarknaden inte är tillräckligt stor samt att kollektivtrafiken till större kommuner inte är nog utvecklat (Boverket 2015a). Även tidigare forskning indikerar detta där Lilja och Pemer (2010) diskuterar att bostäder som erbjuds till vuxna nyanlända ofta är lokaliserade utanför staden. Vårt syfte bygger på att undersöka integration av vuxna nyanlända som målgrupp och med hjälp av denna analys kan man konstatera att nyanlända självmant minimerar sina möjligheter att integreras i det svenska samhället genom att tacka nej till de boenden som erbjuds och istället bosätter sig i områden med socioekonomiska utmaningar. I värsta fall brister integrationen och en av lösningarna är utveckla kollektivtrafik i de mindre kommuner för lättare kontakt med de större (Boverket, 2015a).

5.3 Social integration

Arnsteins (1969) sätt att skapa deltagande i samhället är genom att informera medborgarna om rättigheter och skyldigheter de har i samhället. Detta är precis vad den samhälleliga integrationen i vår teori innebär, det vill säga delaktighet i medborgerliga rättigheter och skyldigheter som är till för samhällets majoritetsgrupp. Enligt Chi, Xu & Xue (2013) uppnås

delaktighet genom att involvera sig i medborgardialoger. Författarna påpekar dock att språkliga barriärer kan uppstå vilket förhindrar vuxna nyanlända att delta. Intervjuperson Steffanie Esse förklarar att tolk har funnits vid ett tillfälle i Rosengård där ett projekt presenterades och att det har underlättat för många utrikes födda att förstå vad som planeras i området. Dock (2020) betonar högt deltagande i samhället genom tillit och tolerans. Denna tillit kan kopplas till förtroendet Arnstein (1969) förklarar som uppstår när medborgare både blir informerade och involverade i planförslag men förtroendet kan även försvinna ifall medborgarna inte får ta del av planförslag. I detta fall så försvinner tilliten för tjänstemän. Detta kan resultera i bristande integration och möjlighet till att delaktighet i samhället begränsas (Regeringskansliet, 2018). Intervjupersonen Steffanie Esses tillvägagångssätt för att informera medborgare är via utskick i brevlåda, stå i matbutik, bibliotek, centrum m.m. Till vårt syfte med att undersöka integration är tillit och deltagande bra faktorer för ett socialt och hållbart samhälle. Ett socialt samhälle är inget intervjupersonen Alex känner av, han tillägger att han inte känner någon kontakt grannar sinsemellan i området där han bor samt att människor inte är särskilt sociala. Därför är begreppen briding och bonding väldigt viktiga i det här fallet som Marianne Dock tar upp.