Strategier för att lösa bostadsbrist

Som följd av 1990-talskrisen har bostadsbygget ökat under de senaste åren men trots detta beräknas det enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät (2018) att det kommer finnas underskott på bostäder på tre års sikt. Utsattheten för människor som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden ökar när bostadsbristen kvarstår (Regeringskansliet, 2018), storstads- regioner har visat i undersökningar att det finns brist på bostäder och framförallt billiga

hyresrätter. Problemet som uppstår av brist på billiga bostäder är att unga vuxna, studenter och nyanlända inte kan få ett boende (Boverket, 2015b). Boverket fick i uppdrag av Regeringen att senast 1 mars 2015 lämna förslag på åtgärder som kunde hjälpa de ca 9 300 asylsökande i landet som har beviljats uppehållstillstånd 2015 och väntar på en kommunplacering. Efter beviljat uppehållstillstånd ska vuxna nyanlända lämna ABO och enligt lag (2016:38) få bosättning genom anvisning till en kommun. Som även nämnt i tidigare forskning så är bostadsbristen ett stort hinder för mottagande av vuxna nyanlända där bristen är störst på hyresrätter (Boverket, 2015a).

Rapporten (2015:10) från Boverket handlar om vuxna nyanländas boendesituation och förslag på hur vuxna nyanlända i ABO ska få tillgång till bostäder. Efter att asylsökande har beviljats uppehållstillstånd och bott i ABO under denna tid kan de välja mellan att få hjälp med att bli kommunplacerade eller hitta bostad på egen hand. Med pågående bostadsbrist blir det allt svårare att hitta bostäder och därför förblir vuxna nyanlända kvar i ABO. Syftet med förslaget Boverket fick i uppdrag är att bearbeta vuxna nyanländas bostadsefterfrågan. Boverket utgår ifrån två strategier där första strategin handlar om temporära bostäder i kommunerna för att skapa fler kommunplatser för vuxna nyanlända. Den andra strategin handlar om temporära bostäder för att växla Migrationsverkets lägenheter mot nya anläggningsboenden (ibid).

Strategi 1

I denna strategi erbjuds tillfälliga boenden i tillväxtregioner där exempelvis arbetstillfällen finns. Bostäder är i mycket större behov än tillgången där tillgången till boenden kan lösas genom temporära lösningar i moduler eller ombyggnad av befintliga lokaler. Detta underlättar för de vuxna nyanlända att komma in samhället samt frigör platser i ABO (Boverket, 2015). Vid tillfällen där behovet av bostäder är akut finns lösningar som industrialiserat och prefabricerat byggande (moduler). Denna modul ger en snabb och flexibel lösning som kan anpassas efter behov, det innebär att modulerna kan flyttas till orter där vuxna nyanlända som mest finns men kan även flyttas till en annan ort om efterfrågan på bostäder är större där (ibid). För att motverka bostadsbristen argumenteras strategin för att bygga modullösningar eller andra mindre permanenta bostadslösningar, detta för att möjliggöra flera bostäder och skapa möjligheter för utflyttning från ABO efter asyltiden. Tillfälliga bostäder är viktiga ifall de är placerade på “rätt” orter i “rätt” regioner eftersom vuxna nyanlända som tvingas bo kvar i ABO efter asyltiden på grund av bostadsbristen nu har möjlighet att flytta ut. Om de tillfälliga bostäderna upplevs tillräckligt attraktiva för vuxna nyanlända att flytta in i är det en enorm

lättnad för Migrationsverkets ABO (ibid). Denna strategi anses vara realistisk om premisser blir uppfyllda, alltså att det finns en produktionskapacitet för moduler. I exempelvis Malmö har tillfälliga bygglov beviljats för att ställa upp modulhus i områden där de kan anpassas till närmiljön. Det innebär också att vuxna nyanlända kan bo max 4 år i modulbostäder innan en lösning på permanent bostad ordnas. Områden där tillfälligt bygglov har beviljats är Mobilia (parkering), Kirseberg (IP) och Sommarängen/Blombuketten (Malmö stad, 2019).

Enligt tabell 9 kan man läsa av att 9 313 personer med uppehållstillstånd fortfarande bor kvar i ABO när de egentligen enligt lag (2016:38) ska förflyttas. Det förväntas att fler asylsökande får uppehållstillstånd beviljade som förmodligen kommer tvingas bo kvar i ABO på grund av pågående bostadsbrist (Boverket, 2015a).

Tabell 9: Antal inskrivna i Sverige i Migrationsverkets mottagningssystem i februari 2015.

(Källa: Boverket, 2015)

Strategi 2

Denna strategi är ganska lik den första förutom att man här frigör Migrationsverkets lägenheter genom tillförande av boenden i den aktuella regionen istället för den enskilda kommunen (Boverket, 2015a). Det innebär att växla de nuvarande ABO i vanliga lägenheter mot nya asylboenden som planeras att byggas i samma kommun eller i grannkommunerna. Det betyder att vuxna nyanlända med uppehållstillstånd får bo permanent i ABO och nya boenden byggs istället till asylsökande. Precis som i första strategin så ska nya asylboenden skapas med hjälp av moduler som omvandlas till bostäder. Arbetsförmedlingen är beroende av att kommunerna ordnar lägenheterna så att vuxna nyanlända kan bosätta sig och påbörja etableringen. Flera kommuner har svårt att ta fram bostäder enligt överenskommelse på grund av bostadsbrist (ibid). För att vuxna nyanlända ska slippa vänta länge på bostad är det angeläget att de tillgängliga bostäderna som finns ska utnyttjas så effektivt som möjligt. Ordinarie hyreslägenheter bör inte hyras till asylsökande på orter med bostadsbrist genom

Migrationsverket. På flera orter där Migrationsverkets ABO finns begränsas kommunernas möjligheter att ta emot vuxna nyanlända, brist på bostäder leder till att vuxna nyanlända flyttar in hos släktingar och under tiden uppsöker kommunen för att få hjälp med bostad. Detta leder till andrahandskontrakt på den sekundära bostadsmarknaden och därmed konkurrerar kommunen med sig själv rörande bosättning i kommunen (ibid). På detta sätt skapas en ond cirkel som kan brytas genom att en del av lägenheterna som Migrationsverket idag förfogar över slussas till vuxna nyanlända i behov av kommunplacering. Nya asylboenden bör därför byggas och detta med hjälp utav ombyggnad av lokaler i tillväxtorten eller grannkommunen. Dessa lokaler bör byggas i områden där asylboenden kan anpassas till bosättningens möjligheter och regionala förutsättningar (ibid).

Ojämn geografisk fördelning

Som tidigare nämnt om ojämn geografisk fördelning av vuxna nyanlända i de stora städerna har Migrationsverket infört ett nytt system av flyktingmottagning. Målet med detta system som var känt som ”hela Sveriges strategi” innebär att fördela vuxna nyanlända mer jämnt mellan olika regioner i landet och underlätta integration i allmänhet. Det handlade om kommunal placering av vuxna nyanlända efter att ha erhållit ett uppehållstillstånd och en introduktionsperiod, huvudsakligen med kurser på svenska på cirka 18 månader. I huvudsak innebar detta system att vuxna nyanlända som anlände under 1985 till 1991 inte fritt kunde välja sin kommun att bosätta sig i. Istället placerades de i regioner som valts av svenska myndigheter (Rashid, 2009). Flera av de lediga asylboenden som finns idag ligger i mindre kommuner där arbetsmarknaden inte är så stor samt ligger en bit ifrån de större tätorterna. Enligt bostadsmarknadsenkäten BME (2014) fanns det ca 3 000 överskott av lediga lägenheter i kommuner som till exempel Ånge, Bräcke, Sollefteå m.m. då de är mindre eftertraktade. Dessa bostäder kan komma att rivas på grund av uthyrningssvårigheter. För att göra asylboenden användbara satsar man på assisterande insatser såsom kollektivtrafik och andra medel för att komma i kontakt med andra orter (Boverket, 2015a).

I propositionen (prop 2019/20:10) vill Regeringen begränsa asylsökandes möjligheter att bo i eget boende (EBO). Det innebär att om en asylsökande ordnar boende på egen hand i ett område med socioekonomiska utmaningar ska denne i huvudregel få reducerat bidrag enligt lag (1994:137) om mottagande av asylsökande. Huvudsyftet med detta förslag är att fler asylsökande ska välja att bo i områden med bättre socialt hållbara, mottagande förutsättningar (prop 2019/20:10, s.3). Eget boende kan bidra till bättre integrering i det svenska samhället och

arbetsmarknaden samt en känsla av normalitet och självbestämmande. Det kan även bidra till större möjlighet att kunna påverka och förbättra sin livssituation. När vuxna nyanlända väljer att skaffa boende på egen hand medför det problem eftersom den allmännas förmåga att styra fördelningen av asylsökande i landet. Som följd har detta resulterat i ojämn fördelning av asylsökande i landet, de risker som finns när asylsökande ordnar egen bostad är ökad segregation och försämrade planeringsförutsättningar för kommunerna. Detta försvårar asylsökandes etablering i arbets- och samhällslivet, de förhållanden asylsökande väljer att bo i är ofta trångbodda, otrygga och frekventa flyttar. Detta kan sedan resultera i psykisk och fysisk ohälsa, arbetslöshet och svårigheter för barn och unga att klara av skolan. (ibid). Regeringen vill begränsa att asylsökande ordnar eget boende i socioekonomiska områden genom att förbjuda inflyttning i vissa områden i landet. Områden som anses ha socioekonomiska utmaningar baseras på utbildningsnivå, sysselsättning, arbetslöshet och andelen mottagare av försörjningsstöd. För att så många som möjligt ska följa nya lagar begränsas asylsökandes bidrag ifall de väljer att ordna eget boende i segregerade områden, rätten till dagersättning och särskilt bidrag minimeras (ibid).